KV S:TA GERTRUD 1

KVARTERET S:TA GERTRUD - Kvarteret S:ta Gertrud ligger i norra delen av innerstaden. På den västra sidan angränsar kvarteret till Odalgatan, Smedjegatan samt S:ta Gertruds gränd, och på den östra sidan till Norra Kyrkogatan. Kvarteret är avlångt och avsmalnande i båda ändar, mot Norderport i norr och Helge Ands plan i söder. Före den nu rådande fastighetsbenämningen tillhörde S:ta Gertrud Norderrotens fjärde kvarter, med tomterna 1-6, 16 och 30- 37. Lämningar finns i kvarteret som visar att det delvis var bebyggt under medeltiden. I kvarterets södra del är ruinen efter S:ta Gertruds kapell från 1400-talet belägen. I kvarteret finns även murrester som är äldre än kapellet och som kan vara lämningar efter fyra eller fem stenhus.
På Meijers karta från 1646 har kvarteret samma avgränsning som idag, med kyrkan utmärkt. Enligt kartan var den södra halvan av kvarteret vid denna tid kyrklig mark. Efter reformationen kom de övergivna kyrkorna att tillhöra hospitalet i Visby, som fick inkomster genom utarrendering av ruinerna med tillhörande markområden. Så var sannolikt fallet vad gäller den södra delen av S:ta Gertrud. På Schilders karta från 1697 har den södra delen av kvarteret utmärkta och numrerade tomter, fyra av dessa med enkel träbebyggelse och två användes enbart som kålgård. Den norra delen av kvarteret bebyggdes först under 1700-talet och användes tidigare eventuellt till odling. Hälften av fastigheterna har bevarat tomt-avgränsningen sedan 1600- eller 1700-talet, medan de övriga fastigheterna delats eller slagits samman, särskilt under 1800-talet. Kvarteret hade under 1700-talet främst en enklare befolkning bestående av hantverkare, sjömän och arbetare, som från 1800-talets mitt och framåt blev mer uppblandad av borgare och ämbetsmän med flera. Idag har några av de mindre fastigheterna boende endast säsongsvis.
Merparten av kvarterets nuvarande fastigheter är relativt små med en bebyggelse som följer ett för staden typiskt mönster, där 1700-talets småskaliga byggnader i skiftesverk bär en prägel av 1800-talets om- och tillbyggnader samt 1900-talets modernisering. Av kvarterets tretton fastigheter har nio bevarade skiftesverkshus från 1700-talet, vilka i stort följer denna utveckling. Undantaget bland dessa skiftesverkshus är huvudbyggnaden på fastigheten S:ta Gertrud 2, som bevarat volym och exteriör i så gott som oförändrat skick sedan byggnadstiden. På S:ta Gertrud 9, i kvarterets södra del mot Helge Ands plan, ligger kvarterets enda byggnad med en stomme delvis av sten, härrörande från 1700-talet. Bland kvarterets i övrigt småskaliga bebyggelse utmärker sig magasinet i två våningar från 1800-talet på S:ta Gertrud 6 samt huvudbyggnaden på S:ta Gertrud 12, som under 1800-talet förändrades kraftigt till dubbel volym och fick en nyklassicistisk exteriör. Kvarteret är väl sammansatt med en enhetlig bebyggelse och med slutna gårdar mot gatorna.
S:TA GERTRUD 1 - S:ta Gertrud 1 är en mindre bostadsfastighet, belägen längst norrut i kvarteret, strax innanför Norderport. Fastigheten har i huvudsak bebotts av hantverkare. Den nuvarande huvudbyggnaden, ett reveterat skiftesverkshus under tegeltäckt sadeltak med senare tillbyggnader, har medeltida rester i källaren i form av murverk till nedre delen av ett stenhus.
På 1697 års karta är fastigheten obebyggd och den medeltida byggnaden låg då antagligen i ruiner. Fastigheten bebyggdes åter under 1700-talets första hälft och har sedan dess haft samma tomtavgränsning. Enligt 1785 års husklassifikation fanns på fastigheten ett trähus och ett stall. Trähuset motsvarar dagens huvudbyggnad, som är placerad med norra gaveln mot Norderport och långsidorna ut mot de angränsande gatorna. Enligt en brandförsäkring 1854 fanns utöver huvudbyggnaden även ett kostall, två bodar, ett skjul samt ett avträde på tomten. Åtminstone tre av dessa uthus fanns kvar in på 1900-talet, men är idag rivna. I fastighetens sydvästra hörn finns ett förråd som uppfördes vid mitten av 1900-talet.
Den frodiga trädgården är helt sluten och omgärdas av en kalkstensmur, delvis krönt med tegelpannor och delvis med kalkstensflis. Ingång finns via en träport i den västra muren. På insidan av den västra muren finns ett hugget kalkstenskors av okänt ursprung.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 1. (2002). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-48-0