SVEDENS GÅRD

Linnés bröllopsstuga kallas den stuga där Carl von Linné år 1739 firade sitt bröllop med Sara Elisabeth Moraea. Byggnaden utgjorde ursprungligen gäststuga i en trelängad mangård, vars övriga bebyggelse revs på 1880-talet. Den timrade parstugan i 1 ½ våning uppfördes av Linnés svärfar, läkaren Johannes Moraeus, någon gång mellan 1720 och 1739. I samband med en restaurering 1969-71 flyttades det kulturhistoriskt märkliga avträdet, som är samtida med bröllopsstugan, till sin nuvarande plats vid stugans ena kortsida.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Vid uppförandet av Linnéstugan har byggnadsmateriel från tidigare byggnader återanvänts, som till exempel takbjälkar med målerier och väggtimmer som har sitt ursprung från 1650-talets gårdsbyggnader. Byggnaden uppfördes någongång under 1720- och 1730-talen. Svedens gård med Linnéstugan ingår i en gammal Bergsmansbygd kring Hosjön med rötter i medeltiden.

Bergsmansgården är belägen i kanten av ett öppet odlingslandskap. Linnéstugan, med tillhörande avträde, är bevarade byggnader från en tidigare kringbyggd gård. Gården fanns på platsen sedan slutet av 1600- talet. Den äldre mangårdsbyggnaden revs i samband med att det nuvarande boningshuset, beläget utanför den gamla gårdsplatsen, uppfördes. Av en bevarad oljemålning från 1819 framgår att Linnésstugan som då saknade kök utnyttjades som gäststuga samt pendang till en annan manbyggnad som då var huvudbostaden. Sveden har kommit att representera bergsmanskulturen genom att "Linnéstugan" finns bevarad på ursprunglig plats. De historiska personer som har anknytningar till gården har betytt mycket för byggnadernas bevarande.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Dalarna http://www.w.lst.se/ 2007-02-13

Linnés bröllopsstuga kallas den stuga där Carl von Linné år 1739 firade sitt bröllop med Sara Elisabeth Moraea. Byggnaden utgjorde ursprungligen gäststuga i en trelängad mangård, vars övriga bebyggelse revs på 1880-talet. Den timrade parstugan i 1 ½ våning uppfördes av Linnés svärfar, läkaren Johannes Moraeus, någon gång mellan 1720 och 1739. I samband med en restaurering 1969-71 flyttades det kulturhistoriskt märkliga avträdet, som är samtida med bröllopsstugan, till sin nuvarande plats vid stugans ena kortsida.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Vid uppförandet av Linnéstugan har byggnadsmateriel från tidigare byggnader återanvänts, som till exempel takbjälkar med målerier och väggtimmer som har sitt ursprung från 1650-talets gårdsbyggnader. Byggnaden uppfördes någongång under 1720- och 1730-talen. Svedens gård med Linnéstugan ingår i en gammal Bergsmansbygd kring Hosjön med rötter i medeltiden.

Bergsmansgården är belägen i kanten av ett öppet odlingslandskap. Linnéstugan, med tillhörande avträde, är bevarade byggnader från en tidigare kringbyggd gård. Gården fanns på platsen sedan slutet av 1600- talet. Den äldre mangårdsbyggnaden revs i samband med att det nuvarande boningshuset, beläget utanför den gamla gårdsplatsen, uppfördes. Av en bevarad oljemålning från 1819 framgår att Linnésstugan som då saknade kök utnyttjades som gäststuga samt pendang till en annan manbyggnad som då var huvudbostaden. Sveden har kommit att representera bergsmanskulturen genom att "Linnéstugan" finns bevarad på ursprunglig plats. De historiska personer som har anknytningar till gården har betytt mycket för byggnadernas bevarande.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Dalarna http://www.w.lst.se/ 2007-02-13

Linnés bröllopsstuga kallas den stuga där Carl von Linné år 1739 firade sitt bröllop med Sara Elisabeth Moraea. Byggnaden utgjorde ursprungligen gäststuga i en trelängad mangård, vars övriga bebyggelse revs på 1880-talet. Den timrade parstugan i 1 ½ våning uppfördes av Linnés svärfar, läkaren Johannes Moraeus, någon gång mellan 1720 och 1739. I samband med en restaurering 1969-71 flyttades det kulturhistoriskt märkliga avträdet, som är samtida med bröllopsstugan, till sin nuvarande plats vid stugans ena kortsida.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Vid uppförandet av Linnéstugan har byggnadsmateriel från tidigare byggnader återanvänts, som till exempel takbjälkar med målerier och väggtimmer som har sitt ursprung från 1650-talets gårdsbyggnader. Byggnaden uppfördes någongång under 1720- och 1730-talen. Svedens gård med Linnéstugan ingår i en gammal Bergsmansbygd kring Hosjön med rötter i medeltiden.

Bergsmansgården är belägen i kanten av ett öppet odlingslandskap. Linnéstugan, med tillhörande avträde, är bevarade byggnader från en tidigare kringbyggd gård. Gården fanns på platsen sedan slutet av 1600- talet. Den äldre mangårdsbyggnaden revs i samband med att det nuvarande boningshuset, beläget utanför den gamla gårdsplatsen, uppfördes. Av en bevarad oljemålning från 1819 framgår att Linnésstugan som då saknade kök utnyttjades som gäststuga samt pendang till en annan manbyggnad som då var huvudbostaden. Sveden har kommit att representera bergsmanskulturen genom att "Linnéstugan" finns bevarad på ursprunglig plats. De historiska personer som har anknytningar till gården har betytt mycket för byggnadernas bevarande.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Dalarna http://www.w.lst.se/ 2007-02-13

Linnés bröllopsstuga kallas den stuga där Carl von Linné år 1739 firade sitt bröllop med Sara Elisabeth Moraea. Byggnaden utgjorde ursprungligen gäststuga i en trelängad mangård, vars övriga bebyggelse revs på 1880-talet. Den timrade parstugan i 1 ½ våning uppfördes av Linnés svärfar, läkaren Johannes Moraeus, någon gång mellan 1720 och 1739. I samband med en restaurering 1969-71 flyttades det kulturhistoriskt märkliga avträdet, som är samtida med bröllopsstugan, till sin nuvarande plats vid stugans ena kortsida.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Vid uppförandet av Linnéstugan har byggnadsmateriel från tidigare byggnader återanvänts, som till exempel takbjälkar med målerier och väggtimmer som har sitt ursprung från 1650-talets gårdsbyggnader. Byggnaden uppfördes någongång under 1720- och 1730-talen. Svedens gård med Linnéstugan ingår i en gammal Bergsmansbygd kring Hosjön med rötter i medeltiden.

Bergsmansgården är belägen i kanten av ett öppet odlingslandskap. Linnéstugan, med tillhörande avträde, är bevarade byggnader från en tidigare kringbyggd gård. Gården fanns på platsen sedan slutet av 1600- talet. Den äldre mangårdsbyggnaden revs i samband med att det nuvarande boningshuset, beläget utanför den gamla gårdsplatsen, uppfördes. Av en bevarad oljemålning från 1819 framgår att Linnésstugan som då saknade kök utnyttjades som gäststuga samt pendang till en annan manbyggnad som då var huvudbostaden. Sveden har kommit att representera bergsmanskulturen genom att "Linnéstugan" finns bevarad på ursprunglig plats. De historiska personer som har anknytningar till gården har betytt mycket för byggnadernas bevarande.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Dalarna http://www.w.lst.se/ 2007-02-13

Linnés bröllopsstuga kallas den stuga där Carl von Linné år 1739 firade sitt bröllop med Sara Elisabeth Moraea. Byggnaden utgjorde ursprungligen gäststuga i en trelängad mangård, vars övriga bebyggelse revs på 1880-talet. Den timrade parstugan i 1 ½ våning uppfördes av Linnés svärfar, läkaren Johannes Moraeus, någon gång mellan 1720 och 1739. I samband med en restaurering 1969-71 flyttades det kulturhistoriskt märkliga avträdet, som är samtida med bröllopsstugan, till sin nuvarande plats vid stugans ena kortsida.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Vid uppförandet av Linnéstugan har byggnadsmateriel från tidigare byggnader återanvänts, som till exempel takbjälkar med målerier och väggtimmer som har sitt ursprung från 1650-talets gårdsbyggnader. Byggnaden uppfördes någongång under 1720- och 1730-talen. Svedens gård med Linnéstugan ingår i en gammal Bergsmansbygd kring Hosjön med rötter i medeltiden.

Bergsmansgården är belägen i kanten av ett öppet odlingslandskap. Linnéstugan, med tillhörande avträde, är bevarade byggnader från en tidigare kringbyggd gård. Gården fanns på platsen sedan slutet av 1600- talet. Den äldre mangårdsbyggnaden revs i samband med att det nuvarande boningshuset, beläget utanför den gamla gårdsplatsen, uppfördes. Av en bevarad oljemålning från 1819 framgår att Linnésstugan som då saknade kök utnyttjades som gäststuga samt pendang till en annan manbyggnad som då var huvudbostaden. Sveden har kommit att representera bergsmanskulturen genom att "Linnéstugan" finns bevarad på ursprunglig plats. De historiska personer som har anknytningar till gården har betytt mycket för byggnadernas bevarande.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Dalarna http://www.w.lst.se/ 2007-02-13

Linnés bröllopsstuga kallas den stuga där Carl von Linné år 1739 firade sitt bröllop med Sara Elisabeth Moraea. Byggnaden utgjorde ursprungligen gäststuga i en trelängad mangård, vars övriga bebyggelse revs på 1880-talet. Den timrade parstugan i 1 ½ våning uppfördes av Linnés svärfar, läkaren Johannes Moraeus, någon gång mellan 1720 och 1739. I samband med en restaurering 1969-71 flyttades det kulturhistoriskt märkliga avträdet, som är samtida med bröllopsstugan, till sin nuvarande plats vid stugans ena kortsida.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Vid uppförandet av Linnéstugan har byggnadsmateriel från tidigare byggnader återanvänts, som till exempel takbjälkar med målerier och väggtimmer som har sitt ursprung från 1650-talets gårdsbyggnader. Byggnaden uppfördes någongång under 1720- och 1730-talen. Svedens gård med Linnéstugan ingår i en gammal Bergsmansbygd kring Hosjön med rötter i medeltiden.

Bergsmansgården är belägen i kanten av ett öppet odlingslandskap. Linnéstugan, med tillhörande avträde, är bevarade byggnader från en tidigare kringbyggd gård. Gården fanns på platsen sedan slutet av 1600- talet. Den äldre mangårdsbyggnaden revs i samband med att det nuvarande boningshuset, beläget utanför den gamla gårdsplatsen, uppfördes. Av en bevarad oljemålning från 1819 framgår att Linnésstugan som då saknade kök utnyttjades som gäststuga samt pendang till en annan manbyggnad som då var huvudbostaden. Sveden har kommit att representera bergsmanskulturen genom att "Linnéstugan" finns bevarad på ursprunglig plats. De historiska personer som har anknytningar till gården har betytt mycket för byggnadernas bevarande.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Dalarna http://www.w.lst.se/ 2007-02-13

Linnés bröllopsstuga kallas den stuga där Carl von Linné år 1739 firade sitt bröllop med Sara Elisabeth Moraea. Byggnaden utgjorde ursprungligen gäststuga i en trelängad mangård, vars övriga bebyggelse revs på 1880-talet. Den timrade parstugan i 1 ½ våning uppfördes av Linnés svärfar, läkaren Johannes Moraeus, någon gång mellan 1720 och 1739. I samband med en restaurering 1969-71 flyttades det kulturhistoriskt märkliga avträdet, som är samtida med bröllopsstugan, till sin nuvarande plats vid stugans ena kortsida.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Vid uppförandet av Linnéstugan har byggnadsmateriel från tidigare byggnader återanvänts, som till exempel takbjälkar med målerier och väggtimmer som har sitt ursprung från 1650-talets gårdsbyggnader. Byggnaden uppfördes någongång under 1720- och 1730-talen. Svedens gård med Linnéstugan ingår i en gammal Bergsmansbygd kring Hosjön med rötter i medeltiden.

Bergsmansgården är belägen i kanten av ett öppet odlingslandskap. Linnéstugan, med tillhörande avträde, är bevarade byggnader från en tidigare kringbyggd gård. Gården fanns på platsen sedan slutet av 1600- talet. Den äldre mangårdsbyggnaden revs i samband med att det nuvarande boningshuset, beläget utanför den gamla gårdsplatsen, uppfördes. Av en bevarad oljemålning från 1819 framgår att Linnésstugan som då saknade kök utnyttjades som gäststuga samt pendang till en annan manbyggnad som då var huvudbostaden. Sveden har kommit att representera bergsmanskulturen genom att "Linnéstugan" finns bevarad på ursprunglig plats. De historiska personer som har anknytningar till gården har betytt mycket för byggnadernas bevarande.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Dalarna http://www.w.lst.se/ 2007-02-13

Linnés bröllopsstuga kallas den stuga där Carl von Linné år 1739 firade sitt bröllop med Sara Elisabeth Moraea. Byggnaden utgjorde ursprungligen gäststuga i en trelängad mangård, vars övriga bebyggelse revs på 1880-talet. Den timrade parstugan i 1 ½ våning uppfördes av Linnés svärfar, läkaren Johannes Moraeus, någon gång mellan 1720 och 1739. I samband med en restaurering 1969-71 flyttades det kulturhistoriskt märkliga avträdet, som är samtida med bröllopsstugan, till sin nuvarande plats vid stugans ena kortsida.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Vid uppförandet av Linnéstugan har byggnadsmateriel från tidigare byggnader återanvänts, som till exempel takbjälkar med målerier och väggtimmer som har sitt ursprung från 1650-talets gårdsbyggnader. Byggnaden uppfördes någongång under 1720- och 1730-talen. Svedens gård med Linnéstugan ingår i en gammal Bergsmansbygd kring Hosjön med rötter i medeltiden.

Bergsmansgården är belägen i kanten av ett öppet odlingslandskap. Linnéstugan, med tillhörande avträde, är bevarade byggnader från en tidigare kringbyggd gård. Gården fanns på platsen sedan slutet av 1600- talet. Den äldre mangårdsbyggnaden revs i samband med att det nuvarande boningshuset, beläget utanför den gamla gårdsplatsen, uppfördes. Av en bevarad oljemålning från 1819 framgår att Linnésstugan som då saknade kök utnyttjades som gäststuga samt pendang till en annan manbyggnad som då var huvudbostaden. Sveden har kommit att representera bergsmanskulturen genom att "Linnéstugan" finns bevarad på ursprunglig plats. De historiska personer som har anknytningar till gården har betytt mycket för byggnadernas bevarande.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Dalarna http://www.w.lst.se/ 2007-02-13

Linnés bröllopsstuga kallas den stuga där Carl von Linné år 1739 firade sitt bröllop med Sara Elisabeth Moraea. Byggnaden utgjorde ursprungligen gäststuga i en trelängad mangård, vars övriga bebyggelse revs på 1880-talet. Den timrade parstugan i 1 ½ våning uppfördes av Linnés svärfar, läkaren Johannes Moraeus, någon gång mellan 1720 och 1739. I samband med en restaurering 1969-71 flyttades det kulturhistoriskt märkliga avträdet, som är samtida med bröllopsstugan, till sin nuvarande plats vid stugans ena kortsida.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Vid uppförandet av Linnéstugan har byggnadsmateriel från tidigare byggnader återanvänts, som till exempel takbjälkar med målerier och väggtimmer som har sitt ursprung från 1650-talets gårdsbyggnader. Byggnaden uppfördes någongång under 1720- och 1730-talen. Svedens gård med Linnéstugan ingår i en gammal Bergsmansbygd kring Hosjön med rötter i medeltiden.

Bergsmansgården är belägen i kanten av ett öppet odlingslandskap. Linnéstugan, med tillhörande avträde, är bevarade byggnader från en tidigare kringbyggd gård. Gården fanns på platsen sedan slutet av 1600- talet. Den äldre mangårdsbyggnaden revs i samband med att det nuvarande boningshuset, beläget utanför den gamla gårdsplatsen, uppfördes. Av en bevarad oljemålning från 1819 framgår att Linnésstugan som då saknade kök utnyttjades som gäststuga samt pendang till en annan manbyggnad som då var huvudbostaden. Sveden har kommit att representera bergsmanskulturen genom att "Linnéstugan" finns bevarad på ursprunglig plats. De historiska personer som har anknytningar till gården har betytt mycket för byggnadernas bevarande.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Dalarna http://www.w.lst.se/ 2007-02-13