VARBERGS FÄSTNING

Med den norske konungens hjälp uppfördes på Vardberget (vårdkaseberget) ett fäste av greve Jacob av Halland mellan åren 1287-1300. Under denna period byggdes norra slottslängan och södra slottslängan - eventuellt endast till en vånings höjd - samt en förbindelselänk mellan längorna i väster. År 1305 överlät greve Jacob sitt grevskap till konung Håkon av Norge, och han i sin tur till sin måg, den svenske hertigen Erik Magnusson. Utbyggnaden av fästet till ett slott fortsatte under 1300-talets förra hälft, då den svensk-norske konungen Magnus Eriksson tidvis regerade här. Slottet reparerades efter att ha utsatts för omfattande skador under nordiska sjuårskriget 1563-70, då Varbergs fästning omväxlande erövrades av svenskar och danskar. Mellan åren 1594-1618 förstärktes slottet till en regelrätt fästning efter förebilder från Nederländerna och Italien. Fästningen som planerades av Christian IV:s arkitekt Hans van Steenwinkel dä, har en rektangulär grundplan och fem bastioner, högverk och en vallgrav som skydd mot landsidan. Den mest utsatta bastionen, Grå Munken ligger i SO i farlig närhet av Danielsklippan. Inne i Grå Munken finns en vertikal spiralgång, Kockenborg. Under åren 1637-44 moderniserades fästningen; bl a förstorades de östra bastionerna, bröstvärn och högverk anlades. År 1830 bestämdes att fästningen skulle läggas ned som militärt försvarsverk. Mellan 1848-82 användes den som straffängelse. 1852 byggdes ett kronohäkte, som var i bruk till 1930. På 1920-talet genomgick fästningen en restaurering i arbetsmarknadskommisionens regi. Fr o m 1950-talet har slottet och fästningen renoverats både ut- och invändigt, vallgraven har åter fyllts med vatten, contrescarpmur har murats upp mm. Lokalerna i slottet har moderniserats, försetts med värme och anpassats för representationsändamål.
Sedan 1919 har Varbergs museum sina lokaler inom fästningsområdet, där man för närvarande disponerar norra slottslängan, större delen av västra slottslängan, samt det gamla tyghuset.
Sedan början av 1900-talet har delar av fästningen använts för militärutbildning. Efter senaste restaureringen har den också fått civil användning som kursinternat.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Med den norske konungens hjälp uppfördes på Vardberget (vårdkaseberget) ett fäste av greve Jacob av Halland mellan åren 1287-1300. Under denna period byggdes norra slottslängan och södra slottslängan - eventuellt endast till en vånings höjd - samt en förbindelselänk mellan längorna i väster. År 1305 överlät greve Jacob sitt grevskap till konung Håkon av Norge, och han i sin tur till sin måg, den svenske hertigen Erik Magnusson. Utbyggnaden av fästet till ett slott fortsatte under 1300-talets förra hälft, då den svensk-norske konungen Magnus Eriksson tidvis regerade här. Slottet reparerades efter att ha utsatts för omfattande skador under nordiska sjuårskriget 1563-70, då Varbergs fästning omväxlande erövrades av svenskar och danskar. Mellan åren 1594-1618 förstärktes slottet till en regelrätt fästning efter förebilder från Nederländerna och Italien. Fästningen som planerades av Christian IV:s arkitekt Hans van Steenwinkel dä, har en rektangulär grundplan och fem bastioner, högverk och en vallgrav som skydd mot landsidan. Den mest utsatta bastionen, Grå Munken ligger i SO i farlig närhet av Danielsklippan. Inne i Grå Munken finns en vertikal spiralgång, Kockenborg. Under åren 1637-44 moderniserades fästningen; bl a förstorades de östra bastionerna, bröstvärn och högverk anlades. År 1830 bestämdes att fästningen skulle läggas ned som militärt försvarsverk. Mellan 1848-82 användes den som straffängelse. 1852 byggdes ett kronohäkte, som var i bruk till 1930. På 1920-talet genomgick fästningen en restaurering i arbetsmarknadskommisionens regi. Fr o m 1950-talet har slottet och fästningen renoverats både ut- och invändigt, vallgraven har åter fyllts med vatten, contrescarpmur har murats upp mm. Lokalerna i slottet har moderniserats, försetts med värme och anpassats för representationsändamål.
Sedan 1919 har Varbergs museum sina lokaler inom fästningsområdet, där man för närvarande disponerar norra slottslängan, större delen av västra slottslängan, samt det gamla tyghuset.
Sedan början av 1900-talet har delar av fästningen använts för militärutbildning. Efter senaste restaureringen har den också fått civil användning som kursinternat.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Med den norske konungens hjälp uppfördes på Vardberget (vårdkaseberget) ett fäste av greve Jacob av Halland mellan åren 1287-1300. Under denna period byggdes norra slottslängan och södra slottslängan - eventuellt endast till en vånings höjd - samt en förbindelselänk mellan längorna i väster. År 1305 överlät greve Jacob sitt grevskap till konung Håkon av Norge, och han i sin tur till sin måg, den svenske hertigen Erik Magnusson. Utbyggnaden av fästet till ett slott fortsatte under 1300-talets förra hälft, då den svensk-norske konungen Magnus Eriksson tidvis regerade här. Slottet reparerades efter att ha utsatts för omfattande skador under nordiska sjuårskriget 1563-70, då Varbergs fästning omväxlande erövrades av svenskar och danskar. Mellan åren 1594-1618 förstärktes slottet till en regelrätt fästning efter förebilder från Nederländerna och Italien. Fästningen som planerades av Christian IV:s arkitekt Hans van Steenwinkel dä, har en rektangulär grundplan och fem bastioner, högverk och en vallgrav som skydd mot landsidan. Den mest utsatta bastionen, Grå Munken ligger i SO i farlig närhet av Danielsklippan. Inne i Grå Munken finns en vertikal spiralgång, Kockenborg. Under åren 1637-44 moderniserades fästningen; bl a förstorades de östra bastionerna, bröstvärn och högverk anlades. År 1830 bestämdes att fästningen skulle läggas ned som militärt försvarsverk. Mellan 1848-82 användes den som straffängelse. 1852 byggdes ett kronohäkte, som var i bruk till 1930. På 1920-talet genomgick fästningen en restaurering i arbetsmarknadskommisionens regi. Fr o m 1950-talet har slottet och fästningen renoverats både ut- och invändigt, vallgraven har åter fyllts med vatten, contrescarpmur har murats upp mm. Lokalerna i slottet har moderniserats, försetts med värme och anpassats för representationsändamål.
Sedan 1919 har Varbergs museum sina lokaler inom fästningsområdet, där man för närvarande disponerar norra slottslängan, större delen av västra slottslängan, samt det gamla tyghuset.
Sedan början av 1900-talet har delar av fästningen använts för militärutbildning. Efter senaste restaureringen har den också fått civil användning som kursinternat.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Med den norske konungens hjälp uppfördes på Vardberget (vårdkaseberget) ett fäste av greve Jacob av Halland mellan åren 1287-1300. Under denna period byggdes norra slottslängan och södra slottslängan - eventuellt endast till en vånings höjd - samt en förbindelselänk mellan längorna i väster. År 1305 överlät greve Jacob sitt grevskap till konung Håkon av Norge, och han i sin tur till sin måg, den svenske hertigen Erik Magnusson. Utbyggnaden av fästet till ett slott fortsatte under 1300-talets förra hälft, då den svensk-norske konungen Magnus Eriksson tidvis regerade här. Slottet reparerades efter att ha utsatts för omfattande skador under nordiska sjuårskriget 1563-70, då Varbergs fästning omväxlande erövrades av svenskar och danskar. Mellan åren 1594-1618 förstärktes slottet till en regelrätt fästning efter förebilder från Nederländerna och Italien. Fästningen som planerades av Christian IV:s arkitekt Hans van Steenwinkel dä, har en rektangulär grundplan och fem bastioner, högverk och en vallgrav som skydd mot landsidan. Den mest utsatta bastionen, Grå Munken ligger i SO i farlig närhet av Danielsklippan. Inne i Grå Munken finns en vertikal spiralgång, Kockenborg. Under åren 1637-44 moderniserades fästningen; bl a förstorades de östra bastionerna, bröstvärn och högverk anlades. År 1830 bestämdes att fästningen skulle läggas ned som militärt försvarsverk. Mellan 1848-82 användes den som straffängelse. 1852 byggdes ett kronohäkte, som var i bruk till 1930. På 1920-talet genomgick fästningen en restaurering i arbetsmarknadskommisionens regi. Fr o m 1950-talet har slottet och fästningen renoverats både ut- och invändigt, vallgraven har åter fyllts med vatten, contrescarpmur har murats upp mm. Lokalerna i slottet har moderniserats, försetts med värme och anpassats för representationsändamål.
Sedan 1919 har Varbergs museum sina lokaler inom fästningsområdet, där man för närvarande disponerar norra slottslängan, större delen av västra slottslängan, samt det gamla tyghuset.
Sedan början av 1900-talet har delar av fästningen använts för militärutbildning. Efter senaste restaureringen har den också fått civil användning som kursinternat.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Med den norske konungens hjälp uppfördes på Vardberget (vårdkaseberget) ett fäste av greve Jacob av Halland mellan åren 1287-1300. Under denna period byggdes norra slottslängan och södra slottslängan - eventuellt endast till en vånings höjd - samt en förbindelselänk mellan längorna i väster. År 1305 överlät greve Jacob sitt grevskap till konung Håkon av Norge, och han i sin tur till sin måg, den svenske hertigen Erik Magnusson. Utbyggnaden av fästet till ett slott fortsatte under 1300-talets förra hälft, då den svensk-norske konungen Magnus Eriksson tidvis regerade här. Slottet reparerades efter att ha utsatts för omfattande skador under nordiska sjuårskriget 1563-70, då Varbergs fästning omväxlande erövrades av svenskar och danskar. Mellan åren 1594-1618 förstärktes slottet till en regelrätt fästning efter förebilder från Nederländerna och Italien. Fästningen som planerades av Christian IV:s arkitekt Hans van Steenwinkel dä, har en rektangulär grundplan och fem bastioner, högverk och en vallgrav som skydd mot landsidan. Den mest utsatta bastionen, Grå Munken ligger i SO i farlig närhet av Danielsklippan. Inne i Grå Munken finns en vertikal spiralgång, Kockenborg. Under åren 1637-44 moderniserades fästningen; bl a förstorades de östra bastionerna, bröstvärn och högverk anlades. År 1830 bestämdes att fästningen skulle läggas ned som militärt försvarsverk. Mellan 1848-82 användes den som straffängelse. 1852 byggdes ett kronohäkte, som var i bruk till 1930. På 1920-talet genomgick fästningen en restaurering i arbetsmarknadskommisionens regi. Fr o m 1950-talet har slottet och fästningen renoverats både ut- och invändigt, vallgraven har åter fyllts med vatten, contrescarpmur har murats upp mm. Lokalerna i slottet har moderniserats, försetts med värme och anpassats för representationsändamål.
Sedan 1919 har Varbergs museum sina lokaler inom fästningsområdet, där man för närvarande disponerar norra slottslängan, större delen av västra slottslängan, samt det gamla tyghuset.
Sedan början av 1900-talet har delar av fästningen använts för militärutbildning. Efter senaste restaureringen har den också fått civil användning som kursinternat.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Med den norske konungens hjälp uppfördes på Vardberget (vårdkaseberget) ett fäste av greve Jacob av Halland mellan åren 1287-1300. Under denna period byggdes norra slottslängan och södra slottslängan - eventuellt endast till en vånings höjd - samt en förbindelselänk mellan längorna i väster. År 1305 överlät greve Jacob sitt grevskap till konung Håkon av Norge, och han i sin tur till sin måg, den svenske hertigen Erik Magnusson. Utbyggnaden av fästet till ett slott fortsatte under 1300-talets förra hälft, då den svensk-norske konungen Magnus Eriksson tidvis regerade här. Slottet reparerades efter att ha utsatts för omfattande skador under nordiska sjuårskriget 1563-70, då Varbergs fästning omväxlande erövrades av svenskar och danskar. Mellan åren 1594-1618 förstärktes slottet till en regelrätt fästning efter förebilder från Nederländerna och Italien. Fästningen som planerades av Christian IV:s arkitekt Hans van Steenwinkel dä, har en rektangulär grundplan och fem bastioner, högverk och en vallgrav som skydd mot landsidan. Den mest utsatta bastionen, Grå Munken ligger i SO i farlig närhet av Danielsklippan. Inne i Grå Munken finns en vertikal spiralgång, Kockenborg. Under åren 1637-44 moderniserades fästningen; bl a förstorades de östra bastionerna, bröstvärn och högverk anlades. År 1830 bestämdes att fästningen skulle läggas ned som militärt försvarsverk. Mellan 1848-82 användes den som straffängelse. 1852 byggdes ett kronohäkte, som var i bruk till 1930. På 1920-talet genomgick fästningen en restaurering i arbetsmarknadskommisionens regi. Fr o m 1950-talet har slottet och fästningen renoverats både ut- och invändigt, vallgraven har åter fyllts med vatten, contrescarpmur har murats upp mm. Lokalerna i slottet har moderniserats, försetts med värme och anpassats för representationsändamål.
Sedan 1919 har Varbergs museum sina lokaler inom fästningsområdet, där man för närvarande disponerar norra slottslängan, större delen av västra slottslängan, samt det gamla tyghuset.
Sedan början av 1900-talet har delar av fästningen använts för militärutbildning. Efter senaste restaureringen har den också fått civil användning som kursinternat.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Med den norske konungens hjälp uppfördes på Vardberget (vårdkaseberget) ett fäste av greve Jacob av Halland mellan åren 1287-1300. Under denna period byggdes norra slottslängan och södra slottslängan - eventuellt endast till en vånings höjd - samt en förbindelselänk mellan längorna i väster. År 1305 överlät greve Jacob sitt grevskap till konung Håkon av Norge, och han i sin tur till sin måg, den svenske hertigen Erik Magnusson. Utbyggnaden av fästet till ett slott fortsatte under 1300-talets förra hälft, då den svensk-norske konungen Magnus Eriksson tidvis regerade här. Slottet reparerades efter att ha utsatts för omfattande skador under nordiska sjuårskriget 1563-70, då Varbergs fästning omväxlande erövrades av svenskar och danskar. Mellan åren 1594-1618 förstärktes slottet till en regelrätt fästning efter förebilder från Nederländerna och Italien. Fästningen som planerades av Christian IV:s arkitekt Hans van Steenwinkel dä, har en rektangulär grundplan och fem bastioner, högverk och en vallgrav som skydd mot landsidan. Den mest utsatta bastionen, Grå Munken ligger i SO i farlig närhet av Danielsklippan. Inne i Grå Munken finns en vertikal spiralgång, Kockenborg. Under åren 1637-44 moderniserades fästningen; bl a förstorades de östra bastionerna, bröstvärn och högverk anlades. År 1830 bestämdes att fästningen skulle läggas ned som militärt försvarsverk. Mellan 1848-82 användes den som straffängelse. 1852 byggdes ett kronohäkte, som var i bruk till 1930. På 1920-talet genomgick fästningen en restaurering i arbetsmarknadskommisionens regi. Fr o m 1950-talet har slottet och fästningen renoverats både ut- och invändigt, vallgraven har åter fyllts med vatten, contrescarpmur har murats upp mm. Lokalerna i slottet har moderniserats, försetts med värme och anpassats för representationsändamål.
Sedan 1919 har Varbergs museum sina lokaler inom fästningsområdet, där man för närvarande disponerar norra slottslängan, större delen av västra slottslängan, samt det gamla tyghuset.
Sedan början av 1900-talet har delar av fästningen använts för militärutbildning. Efter senaste restaureringen har den också fått civil användning som kursinternat.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X