KV REMMAREN 21

KVARTERET REMMAREN - Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127.
Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten - biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan.
Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare.
Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851.
Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite "finare folk" i kvarteret, en "landscancellist" Broander och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga.
Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren.
REMMAREN 21 - Remmaren 21 är belägen i kvarterets nordvästra del, vid Nygatan. Fastigheten benämndes tidigare Klinteroten IV:109 och infästes 1782. Fastigheten har bevarat sin tomtgräns sedan dess. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak. Före 1883 hade boningshuset invid gatan byggts ut mot öster och två uthus tillkommit. Det västra av dem försvann i början av 1900-talet och på platsen för det östra var tre mindre uthus markerade bredvid varandra. Uthusen finns med på stadskartan år 1936, på 1940-talet har de ersatts av ett nytt gårdshus.
Den nuvarande huvudbyggnaden, ett bostadshus placerat med långsidan längs Nygatan, uppfördes omkring 1785 och motsvarar den byggnad som finns medtagen i redan nämnda husklassifikation. Huset är. På 1800-talet tillkom en tillbyggnad in mot gården. Huset är byggt i skiftesverksteknik, i en våning med inredd vind under ett sadeltak som är tegeltäckt mot gatan och plåttäckt mot gården. I väster bryts taket upp av två takfönster. Bulfälten med utskjutande riändar är klädda med äldre stående svarttjärad panel, snickerierna är målade i en ljust grågrön kulör.
I fastighetens nordöstra hörn är den förrådsbyggnad placerad som uppfördes 1947.
Fastigheten avgränsas mot gatan i väst av ett plank i stående locklistpanel med överliggare. Planket har även en inkörsport. Mot grannfastigheten i norr löper en vitputsad och tegelavtäckt hålstensmur. Gränsen i öster utgörs av ett vitmålat brädplank. I söder finns ett brunmålat brädplank. Innergården är delvis täckt med gräs och delvis belagd med cementplattor och asfalt. Tomten är bevuxen med päron- och plommonträd, hallon, rabarber, rosor och strutbräken.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 2. (2003). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-53-7

KVARTERET REMMAREN - Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127.
Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten - biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan.
Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare.
Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851.
Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite "finare folk" i kvarteret, en "landscancellist" Broander och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga.
Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren.
REMMAREN 21 - Remmaren 21 är belägen i kvarterets nordvästra del, vid Nygatan. Fastigheten benämndes tidigare Klinteroten IV:109 och infästes 1782. Fastigheten har bevarat sin tomtgräns sedan dess. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak. Före 1883 hade boningshuset invid gatan byggts ut mot öster och två uthus tillkommit. Det västra av dem försvann i början av 1900-talet och på platsen för det östra var tre mindre uthus markerade bredvid varandra. Uthusen finns med på stadskartan år 1936, på 1940-talet har de ersatts av ett nytt gårdshus.
Den nuvarande huvudbyggnaden, ett bostadshus placerat med långsidan längs Nygatan, uppfördes omkring 1785 och motsvarar den byggnad som finns medtagen i redan nämnda husklassifikation. Huset är. På 1800-talet tillkom en tillbyggnad in mot gården. Huset är byggt i skiftesverksteknik, i en våning med inredd vind under ett sadeltak som är tegeltäckt mot gatan och plåttäckt mot gården. I väster bryts taket upp av två takfönster. Bulfälten med utskjutande riändar är klädda med äldre stående svarttjärad panel, snickerierna är målade i en ljust grågrön kulör.
I fastighetens nordöstra hörn är den förrådsbyggnad placerad som uppfördes 1947.
Fastigheten avgränsas mot gatan i väst av ett plank i stående locklistpanel med överliggare. Planket har även en inkörsport. Mot grannfastigheten i norr löper en vitputsad och tegelavtäckt hålstensmur. Gränsen i öster utgörs av ett vitmålat brädplank. I söder finns ett brunmålat brädplank. Innergården är delvis täckt med gräs och delvis belagd med cementplattor och asfalt. Tomten är bevuxen med päron- och plommonträd, hallon, rabarber, rosor och strutbräken.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 2. (2003). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-53-7

KVARTERET REMMAREN - Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127.
Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten - biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan.
Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare.
Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851.
Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite "finare folk" i kvarteret, en "landscancellist" Broander och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga.
Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren.
REMMAREN 21 - Remmaren 21 är belägen i kvarterets nordvästra del, vid Nygatan. Fastigheten benämndes tidigare Klinteroten IV:109 och infästes 1782. Fastigheten har bevarat sin tomtgräns sedan dess. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak. Före 1883 hade boningshuset invid gatan byggts ut mot öster och två uthus tillkommit. Det västra av dem försvann i början av 1900-talet och på platsen för det östra var tre mindre uthus markerade bredvid varandra. Uthusen finns med på stadskartan år 1936, på 1940-talet har de ersatts av ett nytt gårdshus.
Den nuvarande huvudbyggnaden, ett bostadshus placerat med långsidan längs Nygatan, uppfördes omkring 1785 och motsvarar den byggnad som finns medtagen i redan nämnda husklassifikation. Huset är. På 1800-talet tillkom en tillbyggnad in mot gården. Huset är byggt i skiftesverksteknik, i en våning med inredd vind under ett sadeltak som är tegeltäckt mot gatan och plåttäckt mot gården. I väster bryts taket upp av två takfönster. Bulfälten med utskjutande riändar är klädda med äldre stående svarttjärad panel, snickerierna är målade i en ljust grågrön kulör.
I fastighetens nordöstra hörn är den förrådsbyggnad placerad som uppfördes 1947.
Fastigheten avgränsas mot gatan i väst av ett plank i stående locklistpanel med överliggare. Planket har även en inkörsport. Mot grannfastigheten i norr löper en vitputsad och tegelavtäckt hålstensmur. Gränsen i öster utgörs av ett vitmålat brädplank. I söder finns ett brunmålat brädplank. Innergården är delvis täckt med gräs och delvis belagd med cementplattor och asfalt. Tomten är bevuxen med päron- och plommonträd, hallon, rabarber, rosor och strutbräken.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 2. (2003). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-53-7

KVARTERET REMMAREN - Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127.
Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten - biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan.
Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare.
Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851.
Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite "finare folk" i kvarteret, en "landscancellist" Broander och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga.
Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren.
REMMAREN 21 - Remmaren 21 är belägen i kvarterets nordvästra del, vid Nygatan. Fastigheten benämndes tidigare Klinteroten IV:109 och infästes 1782. Fastigheten har bevarat sin tomtgräns sedan dess. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak. Före 1883 hade boningshuset invid gatan byggts ut mot öster och två uthus tillkommit. Det västra av dem försvann i början av 1900-talet och på platsen för det östra var tre mindre uthus markerade bredvid varandra. Uthusen finns med på stadskartan år 1936, på 1940-talet har de ersatts av ett nytt gårdshus.
Den nuvarande huvudbyggnaden, ett bostadshus placerat med långsidan längs Nygatan, uppfördes omkring 1785 och motsvarar den byggnad som finns medtagen i redan nämnda husklassifikation. Huset är. På 1800-talet tillkom en tillbyggnad in mot gården. Huset är byggt i skiftesverksteknik, i en våning med inredd vind under ett sadeltak som är tegeltäckt mot gatan och plåttäckt mot gården. I väster bryts taket upp av två takfönster. Bulfälten med utskjutande riändar är klädda med äldre stående svarttjärad panel, snickerierna är målade i en ljust grågrön kulör.
I fastighetens nordöstra hörn är den förrådsbyggnad placerad som uppfördes 1947.
Fastigheten avgränsas mot gatan i väst av ett plank i stående locklistpanel med överliggare. Planket har även en inkörsport. Mot grannfastigheten i norr löper en vitputsad och tegelavtäckt hålstensmur. Gränsen i öster utgörs av ett vitmålat brädplank. I söder finns ett brunmålat brädplank. Innergården är delvis täckt med gräs och delvis belagd med cementplattor och asfalt. Tomten är bevuxen med päron- och plommonträd, hallon, rabarber, rosor och strutbräken.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 2. (2003). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-53-7

KVARTERET REMMAREN - Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127.
Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten - biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan.
Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare.
Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851.
Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite "finare folk" i kvarteret, en "landscancellist" Broander och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga.
Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren.
REMMAREN 21 - Remmaren 21 är belägen i kvarterets nordvästra del, vid Nygatan. Fastigheten benämndes tidigare Klinteroten IV:109 och infästes 1782. Fastigheten har bevarat sin tomtgräns sedan dess. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak. Före 1883 hade boningshuset invid gatan byggts ut mot öster och två uthus tillkommit. Det västra av dem försvann i början av 1900-talet och på platsen för det östra var tre mindre uthus markerade bredvid varandra. Uthusen finns med på stadskartan år 1936, på 1940-talet har de ersatts av ett nytt gårdshus.
Den nuvarande huvudbyggnaden, ett bostadshus placerat med långsidan längs Nygatan, uppfördes omkring 1785 och motsvarar den byggnad som finns medtagen i redan nämnda husklassifikation. Huset är. På 1800-talet tillkom en tillbyggnad in mot gården. Huset är byggt i skiftesverksteknik, i en våning med inredd vind under ett sadeltak som är tegeltäckt mot gatan och plåttäckt mot gården. I väster bryts taket upp av två takfönster. Bulfälten med utskjutande riändar är klädda med äldre stående svarttjärad panel, snickerierna är målade i en ljust grågrön kulör.
I fastighetens nordöstra hörn är den förrådsbyggnad placerad som uppfördes 1947.
Fastigheten avgränsas mot gatan i väst av ett plank i stående locklistpanel med överliggare. Planket har även en inkörsport. Mot grannfastigheten i norr löper en vitputsad och tegelavtäckt hålstensmur. Gränsen i öster utgörs av ett vitmålat brädplank. I söder finns ett brunmålat brädplank. Innergården är delvis täckt med gräs och delvis belagd med cementplattor och asfalt. Tomten är bevuxen med päron- och plommonträd, hallon, rabarber, rosor och strutbräken.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 2. (2003). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-53-7