KV KANTORN 6

KVARTERET KANTORN - Kvarteret Kantorn utgör ett smalt, i det närmaste rektangulärt område, något bredare i öster. Kvarteret är beläget i norra stadsdelarna och avgränsas av Tranhusgatan i nordväst, Erik XIII:s gränd i nordost, S:t Nikolaigatan i sydost och S:t Klemensgatan i sydväst. Kantorn tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, med tomterna nummer 46-52.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt sex bebyggda fastigheter och har troligtvis näst intill samma tomtindelning som det erhöll vid regleringen vid 1700-talets mitt. Kvarteret har huvudsakligen en sluten karaktär, där byggnaderna ligger invid gatan och gårdsrummen avgränsas med höga plank och putsade, höga murar. Ett undantag från denna slutenhet är kvarterets sydvästra hörnfastighet, Kantorn 6, där det panelade skiftesverkshuset och dess trädgård avgränsas av ett spjälstaket på mur ut mot Tranhusgatan. Bebyggelsen är idag av relativt enhetlig karaktär. Alla boningshus utom ett är ursprungligen skiftesverkshus, uppskattningsvis från senare delen av 1700- eller början av 1800-talet. De har alla genomgått den för Visbys skiftesverkshus karaktäristiska tillbyggnadsfasen, med om- och tillbyggnad för att nå större bekvämlighet och modernare utformning. Fyra av de fem skiftesverkshusen har med tiden även blivit reveterade. Det yngre boningshuset på Kantorn 5 uppfördes kring 1890 och har tydliga drag av de större borgarhus från den aktuella tiden, vilka det finns mer storslagna exempel på i den kringliggande bebyggelsen.
Vissa arkeologiska undersökningar och fynd har gjorts i kvarteret. Till följd av schaktarbeten på Kantorn 1, dokumenterades äldre kulturlager. I S:t Klemensgatans mynning mot Tranhusgatan har man påträffat två, i vinkel lagda, medeltida grundmurar till ett stenhus. Dessa murar hade en längd om sex respektive nio meter och byggnaden bör delvis ha legat inom fastigheten Kantorn 6. Fler medeltida grundmurar har påträffats i anslutning till kvarteret, även dessa i S:t Klemensgatan, men vid kvarterets södra del. Ett stenhus bör en gång ha sträckt sig in på nuvarande Kantorn 4 och 7.
Under medeltiden hörde kvarteret till de områden som sågs som stadens expansions- och buffertzoner, med kyrkan som största markägare. Troligtvis bebyggdes kvarteret under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla tomter vara bebyggda. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området hade då etablerats, liksom gatunätets huvuddrag.
På stadskartan från år 1856-60 syns kvarteret indelat i sju tomter. Förändringen som gjorts är att kvarterets sydvästra tomter, nr 47 och 48 slagits samman. Det skedde någon gång mellan 1860 och 1883, då tomterna på 1883 års karta endast utgör en enhet, dock märkt med båda tomtnumren. Tomtområdet utgör nuvarande Kantorn 6. Vidare har den sydöstra spetsen på nuvarande Kantorn 7 delvis lagts om till gatumark under den senare delen av 1900-talet. Troligtvis gjordes detta för att bidra till bättre sikt och framkomlighet i gatukorsningen.

KANTORN 6 - Kantorn 6 är en relativt stor fastighet som utgör kvarterets västra hörn vid Tranhusgatan och S:t Klemensgatan. Medeltida lämningar av två, i vinkel lagda medeltida grundmurar till ett stenhus har påträffats i S:t Klemensgatans mynning mot Tranhusgatan. Dessa murar hade en längd om sex respektive nio meter och byggnaden bör delvis ha legat inom fastigheten. Tidigare motsvarade den två tomter, Norderroten III:47 och 48, vilka någon gång mellan 1860 och 1883 slogs samman och fick den nuvarande avgränsningen. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak på vardera tomt.
Fastigheten omfattar idag två byggnader. Boningshuset i tomtens sydvästra hörn är från sent 1700-tal, med senare tillbyggnader. Långsidan ligger invid gatan i söder medan den västra gaveln är något indragen från Tranhusgatan. Byggnadens skiftesverksstomme står under ett sadeltak täckt med äldre lertegel, och har, till följd av bakbygget, ett asymmetriskt takfall. Fasaden är klädd med profilerad, ljust gulmålad locklistpanel, dock är husets norrsida spritputsad.
I tomtens nordöstra del finns ett uthus från sent 1800-taI. Fastigheten gränsas i söder av ett högt avskärmande plank och i norr löper en hög mur. Mot gatan i väst finns en terrassmur med spjälstaket mellan pelare. Gården är gräsbelagd med inslag av betong- och kalkstensplattor, men utan planteringar.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 1. (2002). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-48-0