HJÄRTERÖN, FLORÖN

I slutet av 1830-talet flyttade kaptensänkan Abela Johansson ut till Florön och började driva ett värdshus. 1831 hade jaktuppsyningsmannen J P Zimmermann uppfört en byggnad - troligen den som senare blev krog och som idag minner om livliga och bråda dagar i skärgården.
"Väl insvepta i ett osande moln av knaster och som det tycktes helt och hållet döva för vad som tilltog sig omkring dem, sutto omkring ett slagbord, som sköt ut från mellersta fönstret, fyra rödbrusiga och redan något välförskänkta sjömän vilka - efter vad Pål kunnat sluta sig till av kritstrecken och de bastanta kort, som langades fram och åter över bordet mellan buteljen och tumlaren - roade sig med att spela tolva." (Ur E. Flygare-Carlen: Pål Väring, En skärgårdsynglings äfventyr).
Denna syn mötte den unge Pål Väring när han skulle börja sin anställning på värdshuset Knäööen - i verkligheten sannolikt krogen på Florö. Krogen var välbesökt eftersom den låg intill den under 1800-talet starkt trafikerade farleden och många skeppare låg här och väntade på förlig vind. För ångbåtarna var det lättare att lägga till här än att ta sig in till Fjällbacka och Grebbestad. Från Florön fick passagerarna seglas in till samhällena.
Florön blev en viktig "trafikknut" och ett uppskattat rastställe.
Vid mor Abelas död 1884 övertogs rörelsen av sonen P A Larsson. Parallellt med krogen drev han en rederirörelse och, när sillen gick till, engagerade han sig i sillsalteribranchen. Han uppförde ett salteri, som senare användes till konservfabrik, ett magasin och en rejäl lastbrygga samt ett bostadshus - det s k kaptenshuset.
Men tidernas försämrades snabbt. Utskänkningstillståndet för krogen drogs in, sillstimmen försvann, en brigg gick på grund. Detta och andra motgångar ledde 1898 till konkurs.
Florön skiftade därefter ägare fram till 1931 då Nils Silfversköld förvärvade ön. Byggnaderna befann sig då i ett mycket dåligt skick och ett omfattande upprustningsarbete inleddes. Detta kom även att omfatta trädgården som förvandlades till en prunkande oas.
Upprustningsarbetet har fortsatt under nuvarande ägare.
På ön finns idag fem byggnader. Förutom krogen, kaptenshuset och det stora magasinet med tillhörande brygga finns även en mindre gäststuga och en lada.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1994-11-09, Dnr 221-9133-89

I slutet av 1830-talet flyttade kaptensänkan Abela Johansson ut till Florön och började driva ett värdshus. 1831 hade jaktuppsyningsmannen J P Zimmermann uppfört en byggnad - troligen den som senare blev krog och som idag minner om livliga och bråda dagar i skärgården.
"Väl insvepta i ett osande moln av knaster och som det tycktes helt och hållet döva för vad som tilltog sig omkring dem, sutto omkring ett slagbord, som sköt ut från mellersta fönstret, fyra rödbrusiga och redan något välförskänkta sjömän vilka - efter vad Pål kunnat sluta sig till av kritstrecken och de bastanta kort, som langades fram och åter över bordet mellan buteljen och tumlaren - roade sig med att spela tolva." (Ur E. Flygare-Carlen: Pål Väring, En skärgårdsynglings äfventyr).
Denna syn mötte den unge Pål Väring när han skulle börja sin anställning på värdshuset Knäööen - i verkligheten sannolikt krogen på Florö. Krogen var välbesökt eftersom den låg intill den under 1800-talet starkt trafikerade farleden och många skeppare låg här och väntade på förlig vind. För ångbåtarna var det lättare att lägga till här än att ta sig in till Fjällbacka och Grebbestad. Från Florön fick passagerarna seglas in till samhällena.
Florön blev en viktig "trafikknut" och ett uppskattat rastställe.
Vid mor Abelas död 1884 övertogs rörelsen av sonen P A Larsson. Parallellt med krogen drev han en rederirörelse och, när sillen gick till, engagerade han sig i sillsalteribranchen. Han uppförde ett salteri, som senare användes till konservfabrik, ett magasin och en rejäl lastbrygga samt ett bostadshus - det s k kaptenshuset.
Men tidernas försämrades snabbt. Utskänkningstillståndet för krogen drogs in, sillstimmen försvann, en brigg gick på grund. Detta och andra motgångar ledde 1898 till konkurs.
Florön skiftade därefter ägare fram till 1931 då Nils Silfversköld förvärvade ön. Byggnaderna befann sig då i ett mycket dåligt skick och ett omfattande upprustningsarbete inleddes. Detta kom även att omfatta trädgården som förvandlades till en prunkande oas.
Upprustningsarbetet har fortsatt under nuvarande ägare.
På ön finns idag fem byggnader. Förutom krogen, kaptenshuset och det stora magasinet med tillhörande brygga finns även en mindre gäststuga och en lada.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1994-11-09, Dnr 221-9133-89

Florön ingår i hemmanet Hjärterön som omfattar förutom själva Hjärterön även öarna Korsön, Bringebärsholmen, Norra och Södra Fotstillen samt ytterligare mindre holmar och skär.

I Floröns närhet ligger bl a Hästvam, Dyngön och Fläskön, som sommartid är välbesökta av fritidsbåtar. Floröns f d sillsalteri och värdshus är en mycket välbevarad miljö i Fjällbackas skärgård.

Bebyggelsen på ön utgörs av värdshuset, sillsalteriet, magasin och lada som ligger på öns nordvästra sida i skydd av inramande bergshöjder. Ladan ligger söderut intill de gamla ängarna som breder ut sig i denna del av området.

Magasinet som är uppfört i olika etapper sträcker sig utmed vattnet. Värdshuset ligger något indraget och skyddat på tomten. Magasinet är målat med gul linoljefärg medan värdshuset är vitmålat.