KASTELLEGÅRDEN

Kungahälla finns nämnt i de skriftliga källor tidigast 1130 i engelska urkunder. Det har tvistats om stadens faktiska tillkomstperiod och uppfattningen att staden kan ha sitt ursprung så långt tillbaka som 900-talet har framförts. Dock bedömer flertalet av dagens historiker tidpunkten till början av 1100-talet. De arkeologiska beläggen i kulturlagren efter staden kan heller inte föras längre bak än denna tid. Staden s tillkomst bör enligt historikerna ses mot bakgrund av de många skeenden som fokuserades till området kring nedre Göta älv och Nordre älv. Vid denna tid möttes de tre rikena Norge, Sverige och Danmark just i denna skärningspunkt. Redan under 1040-talet möttes den danske kungen Sven Estridsson och den norske kungen Magnus Olavsson som det sägs "österut vid älven". Uppgörelsen dem emellan kom att skapa ett varaktigt norskt rike, fritt från danskt inflytande. Det var havet och samfärdseln per båt som skapades rikena, de var från båtar man förde krig och tillskansade sig områden. Gränsen i Göta älv/nordre älv blev således naturlig. Det förefaller som att de norska kungarna vid denna tid hade sin hemvist i den södra delen av Norge, i det som vi idag kallar Bohuslän. Sigurd Jorsalafar ("jerusalemfarare") är i skrifterna direkt knuten till staden kungahälla, en stad som han närde och till vilken han donerad reliker. Tidpunkten skall ha varit kring 1120-talet då här fanns en helgakorskyrka och en kungsgård. År 1135, bara fem år från dess först omnämnande i skrift, drabbas staden av ödeläggelse genom ett anfall av Vendiska sjörövare. Här är tidsuppgifterna mycket säkra och förödelsen finns väl belagd genom bl. a. genom uppteckningar av Snorre Sturlasson, vars fosterfar. själv som barn upplevde anfallet. Vilken storlek den ursprungliga staden haft är osäkert men utifrån arkeologiska undersökningar har man bedömt att staden före venderna s anfall var förhållandevis begränsad i utbredning . Hur den tidiga staden skall betrakas sett ur ett större regional och nationellt perspektiv i det relativt nyetablerade norska riket är svårt att med säkerhet få klarhet i , kanske är det en stödjepunkt i det yttersta av landets gränser, kanske var det så att södra Bohuslän, det område som vid denna tid benämndes Älvsyssel, vid denna tid utgjorde ett kärnområde för kungamakten.

Det återuppbyggda Kungahälla är bättre avläsbart i det arkeologiska materialet. Under 1200-talets första hälft, under Håkon Håkonssons regeringstid, når staden sin höjdpunkt. Då tillkommer borgen på Ragnhildsholmen. Vidare tillkom ett augustinerkloster som sannolikt låg på klosterkullen och ett franciskanerkloster som låg i stadsområdet söder om klosterkullen. Förutom klosterkyrkorna skal ytterligare två, en Mariakyrka och en Nikolauskyrka ha funnits. En bedömning som gjort är att ett ras i nedre Göta älv skall ha kanaliserat handeln via Nordre älv vilket gynnat staden. Nedgången som senare kom skall ha varit avhängigt av att Göta älv åter blev farbar, att den långväga handeln övertogs av den nyanlagda och närbelägna staden Marstrand utmed Bohuskusten. Tillkomsten av Bohus fästning 1308 i greningen mellan Nordre och Göta älv samt de stridigheter som fanns mellan olika aktörer, bland annat Hertig Erik, Magnus ladulås son vilken tillskansade sig Ragnhildsholmen har setts som andra skäl till tillbakagången. Ragnhildsholmen nämns sista gången 1310 och staden Kungahällas historia därefter är enbart sporadiskt känd. Allt mer blev stadens läge som en sydlig utpost i det Norska riket en hämsko. Under unionstiden var den en av flera städer i området och när Sverige lämnar unionen så blir den utsatt för svenskarnas härjningar vid två tillfällen, åren 1567 samt 1612. Året därpå , år 1613, beslöt kung Christian IV att flytta staden till fästningsholmen, på markområdet väster om Bohus fästning. Stadens läge på fästningsholmen blev dock en parantes i historien och redan 1658, samma år som Bohuslän införlivas i det svenska riket, flyttas staden till sitt nuvarande läge på fastlandet norr om Bohus fästning.

Kastellegården ligger på den forna staden Kongahellas mark.
Vid Kastellegården fanns ett kloster, vars mark på 1500-talet lades under Bohus fästning som kungsgård. Av äldre bebyggelse finns ingenting bevarat ovan jord. Nuvarande manbyggnad uppfördes 1862. Flyglarna är dock äldre. Ekonomibyggnaderna uppfördes 1903.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Kastellegården ligger på den forna staden Kongahellas mark.
Vid Kastellegården fanns ett kloster, vars mark på 1500-talet lades under Bohus fästning som kungsgård. Av äldre bebyggelse finns ingenting bevarat ovan jord. Nuvarande manbyggnad uppfördes 1862. Flyglarna är dock äldre. Ekonomibyggnaderna uppfördes 1903.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Kastellegården ligger på den forna staden Kongahellas mark.
Vid Kastellegården fanns ett kloster, vars mark på 1500-talet lades under Bohus fästning som kungsgård. Av äldre bebyggelse finns ingenting bevarat ovan jord. Nuvarande manbyggnad uppfördes 1862. Flyglarna är dock äldre. Ekonomibyggnaderna uppfördes 1903.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Kastellegården har sitt ursprung i kungsgården Kungahälla som förmodas ha legat i
Storängens dalgång intill den då ännu farbara Kyrkebäcken. Det finns belägg för att norska
regenter satt i Kungahälla från andra hälften av 900-talet, men Kungahälla nämns redan i de
fornnordiska sagorna från 650.

Under tidig medeltid anlades många städer i kungsgårdarnas närmsta hamnläge för att säkra
kontrollen över landskapet. Omkring år 1080 anlades staden Kungahälla vid Nordre Älvs
strand, på platsen för dagens Kastellegård. Vattnet utgjorde under mycket lång tid den
huvudsakliga kommunikationsleden.

Staden blev tidigt en centralpunkt för den nordiska makteliten. Placeringen utmed älven i
gränslandet mellan Norge, Sverige och Danmark med tydliga kopplingar till andra länder
väster- och söderut innebar att platsen tidigt fick en särställning.
På 1200-talet anlades Mäklaborg på Ragnhildsholmen på andra sidan älven med god
överblick över Nordre älv och staden Kungahälla. Efter att denna borg intagits av den
svenske kungens bror, uppförde norske kung Håkon istället Bohus fästning och så
småningom förflyttades maktcentret norrut utmed älven.
Gränstrakten var ofta utsatt för anfall och staden Kungahälla brändes helt eller delvis ner vid
flera tillfällen. Efter en brand 1612 beordrade slutligen den norsk-danske kungen att flytta
hela staden till Bohus fästning och staden Kungälv anlades.

Kungsladugården Kungahälla fungerade som adelsförläning sedan minst 1529. Efter
stadsflytten slogs gården Kungahälla samman med Bohus kungsladugård och de båda
gårdarna flyttades till platsen för den äldre stadsbebyggelsen. Den sammanslagna
kungsgården fick namnet Kastellegården efter det träkastell som funnits på platsen.
Kastellegården löd under Bohus fästning under den återstående norsk-danska tiden och även
en tid efter det att Bohuslän blev svenskt efter freden i Roskilde 1658.

Efter 1693 drogs Kastellegården in av kungen för att ingå i Indelningsverket. Genom
Indelningsverket tilldelades befälhavare inom militären ett boställe samt avkastningen från
detsamma som lön. Innehavare på gårdar inom Indelningsverket svarade för löpande
underhåll och att lämna över gården i gott skick vid byte av innehavare. Regementena
ansvarade för själva förvaltningen och den löpande tillsynen av boställena.
Under de följande århundradena utvecklades gårdens jordbruk. Gårdstomtens disposition har
vart i stora delar likadan genom åren. Ett stort antal torp och gårdar låg också inom ägorna.

Dessa berättar tillsammans med gårdens ekonomibyggnader om jordbrukets utveckling, från
självhushållning till stordrift. Kastellegården var löneboställe under Bohus regemente fram
till 1890, då den förste private arrendatorn tillsattes.
De många syneprotokoll som skrevs under 1700-talet ger en god bild av gårdens
byggnadsbestånd. Markerna är dock mer bristfälligt beskrivna. Kastellegården bytte
innehavare 13 gånger under 1700-talet, en direkt verkan av att regementets överstar ofta
byttes ut. I allmänhet gjordes syner med vissa årsintervall, men de hölls även i samband med
skifte av innehavare eller när endera parten, ägaren eller innehavaren så krävde.
Kastellegården omfattade tidigare stora ägor med ett stort antal underliggande gårdar och
torp. Bönderna arbetade på gården sedan medeltiden inom systemet för frälsebönder.
Förutom dessa fanns även torpare, som till skillnad från frälsebönderna var självägande till
mindre fastigheter och betalade in en reducerad skatt i natura, genom dagsverken eller i rena
pengar.

Under 1800-talet utvecklades jordbruket på Kastellegården väsentligt. I synnerhet sista
hälften av 1800- talet utgjorde en expansiv era i kontrast till tidigare bristfälligt underhåll. År
1847 tillträdde löjtnant Johan Olof Kihlman, som ansågs vara en av Bohusläns främsta
jordbrukare vid tiden. En expansiv period i gårdens historia inleddes därmed. Kihlman
genomförde flera renoveringar av gårdens byggnader. Han uppförde även dagens
huvudbyggnad i början av 1860-talet.

I mitten av 1800-talet omfattade gården ett stort antal ekonomibyggnader och uthus. År 1848
fanns på gården bränneri, redskapshus, potatiskällare, en lagerkällare för brännvin, orangeri,
maltbod, kålbod, torvbod och ett tröskverk. Ett större svinhus av sten vid älven nära
bränneriet fanns också liksom byggnader för trädgårdsarbetet. Det stora magasinet vid
älvstranden med tillhörande pannbyggnad tillkom år 1860. Den stora gårdsplanen vid
huvudbyggnaden och flyglarna hade i princip samma utsträckning som 1750.
Under 1800-talet uppfördes flera nya torp inom ägorna. År 1827 hörde 34 torp och några
hemmansdelar till Kastellegården. Torparna utförde tillsammans 9 900 dagsverken på
gården. År 1883 fanns 38 torp under gården. Kastellegårdens ägor omfattade förutom de
många torpen även de två större gårdarna Storängen och Björkås.
Mellan 1912 och 1918 avsöndrades och friköptes hela 72 tomter från kronomarken med stöd
av en föregångare till Ensittarlagen. Försäljningen av kronomark var den första i sitt slag i
landet.

Det närliggande Ytterby förtätades successivt under 1900-talet med centrumbildning och
affärer, efter att Bohusbanan invigts 1907. Banan drogs rakt genom Kastellegårdens ägor och
tidigare sammanhållna marker splittrades. Under denna tid minskade Kastellegårdens ägor
succesivt till endast en tredjedel av 1750 års marker och den forna Storängen, som utgjort
marker till kungsgården så långt tillbaka som gården kan spåras, hade succesivt bebyggts.
Själva platsen för den tidigaste kungsgården är därmed idag avstyckad från de statliga
ägorna.

När torparna under Kastellegården minskade i antal behövdes ett tillskott av arbetskraft till
jordbruket på gården. Under 1919 och 1920 uppfördes därför fyra statarbostäder på gården,
vid Berget norr om gården och vid Skansen i väster.
Egnahemsnämnden gjorde vid flera tillfällen under början av 1900-talet propåer till
Domänstyrelsen och innehavare av kronogods att avskilja mark för egnahemsändamål. År
1932 utredde en nämnd dessa möjligheter på Kastellegården. Nämnden sammanfattade sitt arbete med
att Kastellegården är utan jämförelse Bohusläns ur jordbrukssynpunkt värdefullaste kronoegendom
och ett mycket högt betyg kan givas om det sätt varpå egendomen hålles uppe i rationell skötsel och
modern jordbrukskultur. Med några få undantag avstyrkte nämnden förslag på avstyckningar och
noterade att egendomen bör upplåtas i sin helhet med ett arrende.

År 1935 upptogs Kastellegården som byggnadsminnesmärke (numera statligt byggnadsminne). Gårdens
samtliga byggnader samt ruinerna Kungahälla kastell och Kastelleklostret vid Klosterkullen och hela
Ragnhildstomten med där befintliga ruiner ingick i beslutet.

I mitten av 1900-talet bebyggdes delar av utmarken i sluttningen mot Storängen. Idag är 96 tomter
bebyggda i den delen. Även andra sida av Storängens dalgång bebyggdes succesivt genom Ytterbys
expansion i slutet av 1900-talet.

År 1974 bildades naturreservatet Göta- och Nordreälvs dalgångar. Större delen av
Kastellegårdens fastighet ingår i reservatet, endast Storängen ligger utanför.
Statens fastighetsverk övertog förvaltningen från Domänverket 1993. Fram till 1900
senare del var den enskilda utmarken öppen och betades, därefter skedde skogsplantering.
Efter byte av arrendator 2015 började man åter med bete inom utmarken. Även
strandängarna har numera tagits upp för bete.

Kastellegården ligger utmed Nordre älvs norrsida, väster om Kungälv. Till kungsgården hör
även Ragnhildsholmen på andra sidan älven och ön Munkholmen. I norr gränsar ägorna till tätorten
Ytterby, som till övervägande del är uppförd på Kastellegårdens gamla marker.

Fastighetens totala areal uppgår till 319 ha. Av dessa utgör totalt 122 ha åker, 25 ha bete, 97 ha
skog och 75 ha övrig mark. På markerna bedrivs ekologiskt jordbruk med djurdrift. Kastellegården
omfattar förutom boningshuset med flyglar, ett flertal ekonomibyggnader av olika ålder. Dessutom
finns flera arbetarbostäder med lägenheter och torp för fritidsboende som hyrs ut. Gårdens
byggnader och mark brukas av arrendator.

Ägorna till Kastellegården karaktäriseras av flacka låglänta lerjordar som bryts av genom ett
skogsklätt höjdområde i nordost- till sydvästlig riktning där urberget ligger ytligt. Landskapet
karaktäriseras i sydöst av Nordre älv i vilken den långsmala bergiga ön Munkholmen ligger.