KIDDÖN

Den förste som bebodde Kiddön var skepparen lngel Axelsson. Året var 1823. Skälet till bosättningen och förvärvet av ön var närheten till segelleden; att det fanns färskvatten och gott bete samt en god naturhamn. Det lilla jordbruket gjorde ön sälvförsörjande. Med egna fartyg fraktades kullersten till öresundskusten. Senare under sillepoken skeppades sill till bland annat vänerhamnarna och ostkusten. Sillfrakterna avlöstes av sågade trävaror från Norrland till Tyskland och tegel från Fredriksstad till Göteborg. När invånarantalet var som störst, runt sekelskiftet, fanns det ett 20-tal människor verksamma på ön. Fraktfarten lades ner 1955. Kiddöns nära nog helt intakta och kompletta bebyggelse visar tydligt villkoren för en befolkning som levde av jordbruk och fiske och tog frakter av olika slag när tiderna var goda. Verksamheterna avspeglar sig i bebyggelsen. Bostadshusen har en mycket välbevarad exteriör och till vissa delar orörd interiör. Husen ligger och trycker vid klipporna med havet som närmaste granne. Miljön upplevs som genuin och helgjuten.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Västra götalands län, http://www4.o.lst.se/visinformwebsite/htm/bygmin/bmtan.htm

Etableringen av permanent bostättning på Kiddön skedde först 1823. Ön hade dessförinnan nyttjats för fårbete under gården Södra Röd på Stora Hamburgö. Den som först kom att bosätta sig här var skeppare Ingel Axelsson. Redan från början var det fraktfart som var en av de viktigaste näringarna på Kiddön, men även fisket fick snart stor betydelse.

Bosättnigen på Kiddön är sen i förhållande till andra öar utmed denna del av Bohuskusten och kan av detta skäl anses orepresentativ för skärgårdsbebyggelsens uppkomst. Inte desto mindre är den signifikativ för bosättningsmönstret som helhet där det tidiga 1800-talets ekonomiska förutsättningar och möjligheter banade väg för etableringen. Här låg tyngdpunkten på fraktfarten med dess blomstring under 1800-talets senare del, för andra öar låg tyngpunkten på fisket med en välståndsperiod under slutet på 1700-talet.

Fraktfarten genomgick vid tiden efter 1900-talet genomgripande rationaliseringar. För redarna på Kiddön innebar övergången till motoriserat tonnage ett allt större hot.

KÄLLA: Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 41, 2001

Den förste som bebodde Kiddön var skepparen lngel Axelsson. Året var 1823. Skälet till bosättningen och förvärvet av ön var närheten till segelleden; att det fanns färskvatten och gott bete samt en god naturhamn. Det lilla jordbruket gjorde ön sälvförsörjande. Med egna fartyg fraktades kullersten till öresundskusten. Senare under sillepoken skeppades sill till bland annat vänerhamnarna och ostkusten. Sillfrakterna avlöstes av sågade trävaror från Norrland till Tyskland och tegel från Fredriksstad till Göteborg. När invånarantalet var som störst, runt sekelskiftet, fanns det ett 20-tal människor verksamma på ön. Fraktfarten lades ner 1955. Kiddöns nära nog helt intakta och kompletta bebyggelse visar tydligt villkoren för en befolkning som levde av jordbruk och fiske och tog frakter av olika slag när tiderna var goda. Verksamheterna avspeglar sig i bebyggelsen. Bostadshusen har en mycket välbevarad exteriör och till vissa delar orörd interiör. Husen ligger och trycker vid klipporna med havet som närmaste granne. Miljön upplevs som genuin och helgjuten.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Västra götalands län, http://www4.o.lst.se/visinformwebsite/htm/bygmin/bmtan.htm

Etableringen av permanent bostättning på Kiddön skedde först 1823. Ön hade dessförinnan nyttjats för fårbete under gården Södra Röd på Stora Hamburgö. Den som först kom att bosätta sig här var skeppare Ingel Axelsson. Redan från början var det fraktfart som var en av de viktigaste näringarna på Kiddön, men även fisket fick snart stor betydelse.

Bosättnigen på Kiddön är sen i förhållande till andra öar utmed denna del av Bohuskusten och kan av detta skäl anses orepresentativ för skärgårdsbebyggelsens uppkomst. Inte desto mindre är den signifikativ för bosättningsmönstret som helhet där det tidiga 1800-talets ekonomiska förutsättningar och möjligheter banade väg för etableringen. Här låg tyngdpunkten på fraktfarten med dess blomstring under 1800-talets senare del, för andra öar låg tyngpunkten på fisket med en välståndsperiod under slutet på 1700-talet.

Fraktfarten genomgick vid tiden efter 1900-talet genomgripande rationaliseringar. För redarna på Kiddön innebar övergången till motoriserat tonnage ett allt större hot.

KÄLLA: Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 41, 2001

Kiddön ligger i Hamburgsundsskärgården, längst ut mot Skagerack på utsidan av den gamla farleden utmed kusten. Bebyggelsen är koncentrerad till öns östra sida och är fördelad på två bostadsmiljöer och fd sillsalterier som avdelas från varandra med en strand. Det äldsta bostadshuset "Camilla", uppfört 1840, har en rödmålad fasad med vita snickerier. Strax norr om Camilla ligger "Petterhuset" från 1889 med tillhörande ekonomibyggnader. På öns norra del ligger ytterligare ett bostadshus, "Farfarshuset" med tillhörande grishus. De två senare uppförda bostadshusen har vitmålade fasader med profilerade snickeridetaljer. Fönsterbågarna är rödmålade med brunmålade omfattningar. Ägorna var ursprungligen samlade till ett hushåll på ön.

De f d sillsalterimagasinen vid vattnet uppfördes på 1880-talet. De är rödmålde med vita fönsterbågar och gulmålade dörrar. De har rustats upp och renoverats för nya användningsområden.