NYSTRÖMSKA GÅRDEN

Nyströmska gården i Köping uppfördes i mitten av 1800-talet och är belägen mellan Köpingsån och hörnet Östra Långgatan och Karlbergsgatan. Gården ligger inom Köpings medeltida stadskärna, och stadens hamn var under en period av medeltiden förlagd till gårdens nuvarande plats. Fastigheten Hermod 1 var fram till 1600-talets mitt kaplansgård. Fastigheten Hermod 2 var bebyggd under medeltiden och var 1814-1979 snickargård i fem generationer.
Nyströmska gården är representativ för svenska städers bebyggelse från förindustriell tid. Denna typ av stadsgård hade boningshus i gatulinjen och kring gårdsplanen fanns en mångfald av uthusbyggnader.
Boningshuset, på Hermod 1, är uppfört vid 1800-talets början. Det är timrat i en våning och har stående gulvit oljemålad locklistpanel samt lövsågade, vita fönsterfoder. Byggnaden inrymde handelsbod under 1800-talet. En farstu tillbyggdes omkring 1860-75 och byggnadens interiör fick ny fast inredning på 1940-talet.
Samtliga uthus är bevarade, alla uppförda under 1800-talet. Förutom ett f.d. brygghus av tegel med slätputsfasad och en timrad vedbod finns även ett avträde av resvirke. Snickeriverkstaden, på Hermod 2, är en envåningsbyggnad vars äldsta del mot ån uppfördes 1871 i timmer och med tegeltak. Tillbyggnaderna mot gården från 1887 och 1904 är av tegel och med plåttak. Snickeriverkstaden har grå spritputsfasad och sexluftsfönster. Ursprungligen fanns en bostad vilken successivt från 1870-talet togs i anspråk för snickeriet. Fullt utbyggd omfattade snickerifabriken fyra verkstadslokaler och ett kontor. Byggnaden har bibehållit den fasta inredningen. Även maskinell utrustning är bevarad. Byggnaden används idag som snickerimuseum.
Gathuset och fem uthus vid den tidigare helt kringbyggda gården förstördes, helt eller delvis, av två bränder 1988-89. Byggnaderna är idag delvis återuppbyggda på bevarade grund- och källarmurar och med delar av de ursprungliga stommarna. Genom färgsättning och exteriör detaljutformning har man med stor trovärdighet återskapat byggnadernas utseende före branden.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västmanlands län, 2003-10-20, Dnr 432-232-89