MÖSSEBERGS KURANSTALT

Mössebergsparken är det samlade namnet för den sammanhållna byggnads- och parkmiljö som utgör Mössebergs kuranstalt. Parkområdet sträcker sig från Danska vägen och längs bergets sluttning upp till utsiktstornet på bergets högplatå. Området nedanför den skogklädda branten som leder upp till högplatån är ett öppet parkområde av stora gräsytor med spridda träd och ett trettiotal byggnader, varav ett tiotal mindre villor i schweizerstil (snickarglädjestil).

Parken avgränsas av Lidgatan i sydväst och Svandammsvägen i nordost. Byggnadsminnets skyddsområde når upp till kanten av Mössebergs högplatå. Utanför området mot väster ligger en kägelbana från omkring 1910 som också tillhör kurortsanläggningen och byggnadsminnet, detsamma gäller utsiktstornet på högplatån.

Sydost om tornet låg det äldsta sanatoriet Bredablick från 1885, nu rivet och ersatt med en ny restaurangbyggnad med samma namn. Från denna plats löper en zig-zag väg ned mot parken, här färdades när det begav sig kurortsgästerna i häst och vagn upp- och nedför berget.

När man som besökare omkring 1920 anlände till kurorten via hästskjuts från järnvägsstationen passerade man i korsningen Mössebergsgatan-Danska vägen kurortens gamla restaurangbyggnad på vänster hand (numera riven och ersatt av flerbostadshus). Man passerade sedan mellan de båda grindstugorna, som tillsammans med ett stängsel inhägnade parken sedan 1917, och fortsatte in längs uppfartens allé i Mössebergsgatans förlängning.

På vänster hand hade man då kurorts-"bolagsvillan" från omkring 1880-90, sedan 1970-talet vandrarhem (detta ligger utanför byggnadsminnet). På höger hand hade man Svandammsvägen med villor och kurortens stallbyggnad (kurorten hade omfattande hästskjutsverksamhet samt bedrev jordbruk på sina ägor). Där uppfarten delar sig har man rakt fram det fd badhuset från 1872, uppfört på grunderna av det första badhuset från 1867 som brann ner 1871. Det hus som finns idag utgör badhusets mittparti,"societetsvillan" som inrymde sällskapslokaler, idag är exteriören kraftigt förenklad. Badhuslokalerna låg i byggnadens flyglar som rivits under senare delen av 1900-talet, detsamma gäller ett kapell på husets baksida. Det mesta av den övriga bebyggelsen finnsk kvar än idag.

Mellan societetsvillan och vandrarhemmet ligger en av två svandammar samt en tennisbana. Ett litet hus intill tennisbanan var ursprungligen förvaringsbod för tennisrackets och annan parkutrustning men har också tjänat som bårhus. Idag är den omklädningsrum. Till höger om societetsvillan ligger ett större hus med de gamla skylttexterna "kamrerare" och "överläkare" på fasaden. Detta var överläkarens mottagning och kontor för kurortens kamrer där gästerna skrev in sig och betalade sina avgifter, huset inrymde också gymnastiksalar. På senare tid har huset varit lokal för länk-rörelsen och nu är den kurortens konferenslokal. Intill står en mindre byggnad som var underläkarens mottagning och laboratorium, idag privatbostad.

I det öppna gräsklädda parkområdet i sluttningen ovanför ligger ett tiotal villor utspridda, dessa inrymde gästrum som hyrdes ut till kurortsbesökarna, idag är de flesta privatbostäder. Den närmaste, "apoteksvillan" var först apotek men byggdes 1910 om till "inhalatorium", en behandlingslokal för personer med astma och bronkit. Flera av villorna utanför byggnadsminnesområdet längs Svandammsvägen och Lidgatan har också anknytning till kurorten genom uthyrning av gästrum, ett hus har varit postkontor och ett annat lasarett i betydelsen boende för mindre bemedlade kurortsbesökare.

I parkens norra del ligger det storslagna kurortshotellet, eller "Vintersanatoriet" , en träbyggnad i tre våningar bestående av den södra delen "Nya Villan" byggd 1902, tillbyggd mot nordost 1907 med en lika stor byggnad. Husen inrymmer bl a ett 70-tal gästrum, magnifika sällskapssalonger med inredningar och möblemang i exklusiv jugendstil, samt från början även olika behandlingsrum.
Bakom vintersanatoriet ligger kurortsverksamhetens mer sentida tillskott i form av en låg behandlingsbyggnad från 1976 och den nya bad- och behandlingsbyggnaden om fem våningar ritad av Gunnar Werner. Ett stycke mot nordost ligger en större trävilla som fungerar som hotellannex samt ytterligare en mindre villa. Väster om de nya behandlingsbyggnaderna ligger Hasselbacken, en lusthusbetonad kaffeserveringspaviljong som uppfördes samtidigt med sanatoriebyggnaden i början av 1900-talet. Längre bort mot sydväst ligger dr Odenius överläkarvilla från 1920-talet, idag inrymmande kontor. I sydvästra delen av parken finns också en vattenreservoar som byggdes redan på 1870-talet för badhusets behov.

Mössebergsparken är det samlade namnet för den sammanhållna byggnads- och parkmiljö som utgör Mössebergs kuranstalt. Denna grundades 1865 under namn av Mössebergs Vattenkuranstalts Aktiebolag. Männen bakom grundandet var framförandra greve Gösta Posse, ägare till bl a Vretens egendom samt läkaren A F Melander. Bakgrunden till etableringen var den sunda luften på Mössebergs höjder och det ymniga källvattnet men en viktig förutsättning var troligen att kurorten blev lättillgänglig för tågresenärer i och med västra stambanans dragning öster om Mösseberg, en dragning Gösta Posse aktivt arbetat för. 1866 tillsattes kurortens första läkarbefattning av den då 35 årige dr Otto Torstensson från Askersund.

En park anlades och ett bad- och societetshus stod klart 1867. Detta brann emellertid redan 1871 men ett nytt stod färdigt året därpå på samma grund som det första. Av detta badhus återstår idag mittpartiet som utgör bostadshuset Mössebergsparken nr 2. Badhuset var byggt efter samma princip som det föregående, med sällskapsrum i mittpartiet och två flyglar med badlokaler. Vid mittpartiets norra sida fanns ett kapell. Under 1880-talet tillkom ett större och ett mindre hus för över- och underläkarens mottagningar, inrymmande även kamrerens kontor, gymnastiksalar och laboratorium, nuvarande Mössebergsparken 30 resp. 30B. En villa inrymmande apotek byggdes nordväst om badhuset samt flera privata villor med gästrum som uthyrdes till kurortsbesökarna. Utanför parken i korsningen Danska vägen/Mössebergsgatan uppfördes en restaurangbyggnad (idag riven). Flera av villorna längs Svandammsvägen och Lidgatan har också anknytning till kurorten genom uthyrning av gästrum, ett hus har varit postkontor och ett annat lasarett i betydelsen boende för mindre bemedlade kurortsbesökare. Vid Svandammsvägen låg en stallbyggnad då kurorten hade omfattande hästskjutsverksamhet samt bedrev jordbruk på sina ägor.

År 1885 byggdes ett tuberkulossanatorium, det s.k. Bredablick, på högplatån sydost om nuvarande utsiktstornet, byggnaden revs dock 1962, en ny restaurangbyggnad med samma namn står nu på dess plats. Satsningen på tuberkulospatienter och överdrivna badkurer ledde med tiden till en nedgång för kurortsverksamheten. Otto Torstenssons experimenterande med verkningslösa eller rent av farliga behandlingar samt smittorisken gjorde att gästantalet sjönk drastiskt mot slutet av seklet och kurorten stod inför en kris då en ny ledning tillsattes 1898. Denna bestod av den nytillträdde överläkaren Frithiof Odenius från Stockholm samt den nya styrelsen med Falköpings borgmästare Otto Brummer som ordförande.

Från sekelskiftet 1900 satsade man stort på att göra kurorten mer attraktiv och fortsättningsvis var målgruppen både sjuka, konvalescenter och friska personer, i första hand ur samhällets övre skikt, tuberkulospatienter var inte längre välkomna. Parken och badhuset rustades upp och ett nytt stort hus med 33 gästrum, den s.k. Nya villan uppfördes 1902 för att kunna hålla verksamheten igån även under vintern. Samtidigt uppfördes utsiktstornet som en extra attraktion. Vid unionskrisen med Norge 1905 ökade antalet gäster som nu föredrog svenska kurorter framför de norska. Nya Villan byggdes därför till och 1907 stod ett fullt utbyggt "vintersanatorium" klart med ett 70-tal gästrum och sällskapssalonger med magnifika jugendinteriörer och exklusiva möbler. Med sanatorium avsågs här en "friskvårdsinrättning" några tuberkulospatienter tog man inte emot. För gästernas motions skull byggdes en kägelbana omkring 1910.

Under första delen av 1900-talet var Mössebergs kurort en populär vistelseort för landets societet. 1917 hägnades hela parken in och man fick därefter betala inträde för att få promenera i parken. Mot slutet av 1930-talet ledde en kraftig nedgång i antalet besökande till en ny kris för bolaget, men andra världskriget innebar ett kraftigt uppsving då de förmögnas resor till kurorter utomlands stoppades under sex år. Därefter innebar den framväxande charterturismen slutet för kurorten som exklusivt resmål.

1954 såldes parken med byggnader till kommunen. Många av parkens villor blev nu vanliga bostäder eller fick andra funktioner. Kurortsverksamheten drevs dock vidare. Vintersanatoriet utökades 1976 med en modern badavdelning i den låga byggnaden nordväst om "Nya Villan". På 1980-talet köptes kurortsrörelsen av "Dagen-gruppen", en del av Pingströrelsen. 1994 byggdes anläggningen ut med en ny bad- och behandlingsbyggnad i fem våningar nordväst om de gamla byggnaderna. Denna inrymmer idag också äldreboende. Kurortsverksamheten togs 2006 över av Bräcke diakoni och ytterligare utbyggnad av anläggningen pågick under 2007.

KÄLLOR:
Ulla Andersson, Eyvor Hedberg & Ulla Nordmark, "Mössebergsparken, minnen från en kurort" Falköping 1979.
Ulla Nordmark, "Mössebergs kurort, hälsokälla med historia", Mössebergs kurort 2004.
Sverker Larsson, länsstyrelsen i Västra Götalands län. Noteringar vid tillsyn 2006.

Mössebergsparken är det samlade namnet för den sammanhållna byggnads- och parkmiljö som utgör Mössebergs kuranstalt. Denna grundades 1865 under namn av Mössebergs Vattenkuranstalts Aktiebolag. Männen bakom grundandet var framförandra greve Gösta Posse, ägare till bl a Vretens egendom samt läkaren A F Melander. Bakgrunden till etableringen var den sunda luften på Mössebergs höjder och det ymniga källvattnet men en viktig förutsättning var troligen att kurorten blev lättillgänglig för tågresenärer i och med västra stambanans dragning öster om Mösseberg, en dragning Gösta Posse aktivt arbetat för. 1866 tillsattes kurortens första läkarbefattning av den då 35 årige dr Otto Torstensson från Askersund.

En park anlades och ett bad- och societetshus stod klart 1867. Detta brann emellertid redan 1871 men ett nytt stod färdigt året därpå på samma grund som det första. Av detta badhus återstår idag mittpartiet som utgör bostadshuset Mössebergsparken nr 2. Badhuset var byggt efter samma princip som det föregående, med sällskapsrum i mittpartiet och två flyglar med badlokaler. Vid mittpartiets norra sida fanns ett kapell. Under 1880-talet tillkom ett större och ett mindre hus för över- och underläkarens mottagningar, inrymmande även kamrerens kontor, gymnastiksalar och laboratorium, nuvarande Mössebergsparken 30 resp. 30B. En villa inrymmande apotek byggdes nordväst om badhuset samt flera privata villor med gästrum som uthyrdes till kurortsbesökarna. Utanför parken i korsningen Danska vägen/Mössebergsgatan uppfördes en restaurangbyggnad (idag riven). Flera av villorna längs Svandammsvägen och Lidgatan har också anknytning till kurorten genom uthyrning av gästrum, ett hus har varit postkontor och ett annat lasarett i betydelsen boende för mindre bemedlade kurortsbesökare. Vid Svandammsvägen låg en stallbyggnad då kurorten hade omfattande hästskjutsverksamhet samt bedrev jordbruk på sina ägor.

År 1885 byggdes ett tuberkulossanatorium, det s.k. Bredablick, på högplatån sydost om nuvarande utsiktstornet, byggnaden revs dock 1962, en ny restaurangbyggnad med samma namn står nu på dess plats. Satsningen på tuberkulospatienter och överdrivna badkurer ledde med tiden till en nedgång för kurortsverksamheten. Otto Torstenssons experimenterande med verkningslösa eller rent av farliga behandlingar samt smittorisken gjorde att gästantalet sjönk drastiskt mot slutet av seklet och kurorten stod inför en kris då en ny ledning tillsattes 1898. Denna bestod av den nytillträdde överläkaren Frithiof Odenius från Stockholm samt den nya styrelsen med Falköpings borgmästare Otto Brummer som ordförande.

Från sekelskiftet 1900 satsade man stort på att göra kurorten mer attraktiv och fortsättningsvis var målgruppen både sjuka, konvalescenter och friska personer, i första hand ur samhällets övre skikt, tuberkulospatienter var inte längre välkomna. Parken och badhuset rustades upp och ett nytt stort hus med 33 gästrum, den s.k. Nya villan uppfördes 1902 för att kunna hålla verksamheten igån även under vintern. Samtidigt uppfördes utsiktstornet som en extra attraktion. Vid unionskrisen med Norge 1905 ökade antalet gäster som nu föredrog svenska kurorter framför de norska. Nya Villan byggdes därför till och 1907 stod ett fullt utbyggt "vintersanatorium" klart med ett 70-tal gästrum och sällskapssalonger med magnifika jugendinteriörer och exklusiva möbler. Med sanatorium avsågs här en "friskvårdsinrättning" några tuberkulospatienter tog man inte emot. För gästernas motions skull byggdes en kägelbana omkring 1910.

Under första delen av 1900-talet var Mössebergs kurort en populär vistelseort för landets societet. 1917 hägnades hela parken in och man fick därefter betala inträde för att få promenera i parken. Mot slutet av 1930-talet ledde en kraftig nedgång i antalet besökande till en ny kris för bolaget, men andra världskriget innebar ett kraftigt uppsving då de förmögnas resor till kurorter utomlands stoppades under sex år. Därefter innebar den framväxande charterturismen slutet för kurorten som exklusivt resmål.

1954 såldes parken med byggnader till kommunen. Många av parkens villor blev nu vanliga bostäder eller fick andra funktioner. Kurortsverksamheten drevs dock vidare. Vintersanatoriet utökades 1976 med en modern badavdelning i den låga byggnaden nordväst om "Nya Villan". På 1980-talet köptes kurortsrörelsen av "Dagen-gruppen", en del av Pingströrelsen. 1994 byggdes anläggningen ut med en ny bad- och behandlingsbyggnad i fem våningar nordväst om de gamla byggnaderna. Denna inrymmer idag också äldreboende. Kurortsverksamheten togs 2006 över av Bräcke diakoni och ytterligare utbyggnad av anläggningen pågick under 2007.

KÄLLOR:
Ulla Andersson, Eyvor Hedberg & Ulla Nordmark, "Mössebergsparken, minnen från en kurort" Falköping 1979.
Ulla Nordmark, "Mössebergs kurort, hälsokälla med historia", Mössebergs kurort 2004.
Sverker Larsson, länsstyrelsen i Västra Götalands län. Noteringar vid tillsyn 2006.