FALKÖPINGS JÄRNVÄGSSTATION

Falköping blev redan på 1860-talet en betydelsefull järnvägspunkt för västra och södra stambanan. SJ:s chefsarkitekt A W Edelsvärd ritade det första stationshuset för Falköping-Ranten och han utarbetade också en ideal stadsplan utgående från järnvägen och stationshuset placering som dock inte förverkligades. Den västra stambanan var färdigställd till Falköping till 1858 och fyra år senare anslöts den södra stambanan från Malmö. Därefter tillkom den smalspåriga järnvägen Falköping-Uddagården för godstransporter 1887 och Västra centralbanan mellan Falköping-Landeryd 1906. År 1876 hade även Falköpings stad byggt ett stationshus - senare benämnt Falköpings södra.
Ökade trafikmängder under 1900-talets första decennier medförde utbyggnad av spårområdet i staden och behov av ett nytt stationshus. Åren 1934-35 uppfördes det nya stationshuset efter ritningar av SJ:s nytillträdde chefsarkitekt Birger Jonson. Falköping blev den första stationen i landet som utfördes i rent funktionalistisk stil.
Stationshuset byggdes huvudsakligen av armerad betong och exteriören karaktäriseras av den asymmetriska, ljust putsade långsträckta fasaden, fönsterplaceringen i grupper om tre, det flacka taket samt en markerad entré och vestibul. Uppdelningen av väntsalarna i olika klasser var nu också borta, istället byggdes en stor luftig genomgående vestibul med glasparti och dörrar av järn mot banan, samt en separat mindre väntsal för icke rökare. Väggarna i vestibulen kläddes till dörrhöjd med grågrön finslipad kalksten. Grå kalksten användes som golvmaterial. I den mindre väntsalen kläddes väggarna från golv till tak med ekfanerat lamellträ och buffén fick svart och rött kakel på väggarna. En huskropp med samma utförande för posthantering är sammanbyggt med stationshuset. Till stationen hör även det f.d. ställverkshuset som är uppfört i samma stil. Marken framför stationshusets entrésida är belagd med gatsten.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2003-12-16, Dnr 432-21134-2203

Stationskomplex uppfört 1934-35 efter ritningar av SJ:s nytillträdde chefsarkitekt Birger Jonson, som ersatte ett äldre stationshus från 1858 då västra stambanans sträckning nådde Falköping. Stationen var den första i landet som utfördes i renodlad funktionalistisk stil och karaktäriseras av asymmetriskt uppbyggda, långsträckta och ljust putsade fasader, fönsterplacering i grupper om tre, flackt tak samt en markerad entré och vestibul. Byggnadernas stomme utgörs huvudsakligen av armerad betong. Hela anläggningen putsrenoverades 1990-91 och fick då en rivputs med glimmer och den gräddvita kulör den har idag. Dessvärre målades husen om snart därefter, varvid strukturen ändrades. Ursprungligen hade huset en terrasitputs med inblandning av glimmer och mera i en svagt gulgrön ton.
Väntsalen med kalkstensgolv och originalsoffor är den enda lokal i byggnaden som är jämförelsevis välbevarad. Karakteristiskt är väntsalens, eller vestibulens, stora fönster av järn och glas mot spåren. Vid renoveringen 1990-91 nytillverkades också stål- och glasdörrarna mot gatan, efter förebild av de ursprungliga som länge varit undanställda. Partiet vid Pressbyråkiosken har under åren byggts om flera gånger. Till Falköping central är en byggnad sammanbyggd norr om stationshuset för Postverkets posthantering, numera med annan användning. Till stationen hör även ett f.d. ställverk, uppfört i samma stil. Marken framför stationshuset är belagt med gatsten. Till närmiljön hör även det välbevarade Rantens Hotell, som uppfördes i samband med anläggandet av det första stationshuset.

Falköping blev redan på 1860-talet en betydelsefull järnvägspunkt för västra och södra stambanan. SJ:s chefsarkitekt A W Edelsvärd ritade det första stationshuset för Falköping-Ranten och han utarbetade också en ideal stadsplan utgående från järnvägen och stationshuset placering som dock inte förverkligades. Den västra stambanan var färdigställd till Falköping till 1858 och fyra år senare anslöts den södra stambanan från Malmö. Därefter tillkom den smalspåriga järnvägen Falköping-Uddagården för godstransporter 1887 och Västra centralbanan mellan Falköping-Landeryd 1906. År 1876 hade även Falköpings stad byggt ett stationshus - senare benämnt Falköpings södra.
Ökade trafikmängder under 1900-talets första decennier medförde utbyggnad av spårområdet i staden och behov av ett nytt stationshus. Åren 1934-35 uppfördes det nya stationshuset efter ritningar av SJ:s nytillträdde chefsarkitekt Birger Jonson. Falköping blev den första stationen i landet som utfördes i rent funktionalistisk stil.
Stationshuset byggdes huvudsakligen av armerad betong och exteriören karaktäriseras av den asymmetriska, ljust putsade långsträckta fasaden, fönsterplaceringen i grupper om tre, det flacka taket samt en markerad entré och vestibul. Uppdelningen av väntsalarna i olika klasser var nu också borta, istället byggdes en stor luftig genomgående vestibul med glasparti och dörrar av järn mot banan, samt en separat mindre väntsal för icke rökare. Väggarna i vestibulen kläddes till dörrhöjd med grågrön finslipad kalksten. Grå kalksten användes som golvmaterial. I den mindre väntsalen kläddes väggarna från golv till tak med ekfanerat lamellträ och buffén fick svart och rött kakel på väggarna. En huskropp med samma utförande för posthantering är sammanbyggt med stationshuset. Till stationen hör även det f.d. ställverkshuset som är uppfört i samma stil. Marken framför stationshusets entrésida är belagd med gatsten.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2003-12-16, Dnr 432-21134-2203

Byggnadsminnet Falköpings centralstation uppfördes 1934-35 efter ritningar av SJ:s nytillträdde chefsarkitekt Birger Jonson. Falköping blev den första stationen i landet som utfördes i en rent funktionalistisk stil.

Stationshuset byggdes huvudsakligen av armerad betong och exteriören karaktäriseras av den asymmetriska, ljust putsade långsträckta fasaden, fönsterplaceringen i grupper om tre, det flacka taket samt en markerad entré och vestibul. De äldre stationsbyggnadernas uppdelningar av väntsalarna i olika klasser frångicks, istället byggdes en stor luftig genomgående vestibul med glasparti och dörrar av järn mot banan, samt en separat mindre väntsal för icke rökare. En huskropp med samma utförande för posthantering är sammanbyggd med stationshuset. Till stationen hör även det f.d. ställverkshuset som är uppfört i samma stil. Marken framför stationshusets entrésida är belagd med gatsten och på stationsplanen mellan stationsbyggnaden och spårområdet finns planteringar.