WIKSTRÖMSKA HUSET

Tomten nr 2 i kvarteret Tara köptes av Gregor Wikström (1850-1927) den 10 december 1889. På den smala tomten lät han uppföra ett stenhus i tre plan efter ritningar av stockholmsarkitekten A. E. Melander. Melander ritade byggnaden med spansk-moriska motiv, som tillsammans med Melanders båda övriga byggnader längre norrut utmed Esplanaden, bildar en karaktäristisk enhet som skiljer sig från övriga hus i stenstaden.
Ursprungligen utgjorde huset en enfamiljsbostad med en rikt dekorerad exteriör och hade ett lågt brutet tak med kraftigt utskjutande taksprång. Bottenvåningen försågs med en sockel i granit och putsades med rustik, de övriga våningsplanen putsades troligen med slätputs (även om dagens fasader uppvisar spritputs) och erhöll mönstermurning i gult tegel i hörnkedjor och även med inslag av rött tegel runt fönster. Natursten användes till dekorationer. De doriska halvkolonnerna i bottenvåningen i röd granit tillkom vid en ombyggnad 1928.
Fasadschemat var omväxlande med burspråk, utskjutande risalit i norr, balkong och fönstergrupperingar som inte följde den äldre byggnadskonstens symetriska axelindelning. Idag är huset betydligt förändrad i bottenvåningen. Den slutna karaktären från 1890-talet ersattes 1928 av en mer öppen lösning med bl.a. stora skyltfönster, som dock sitter - något förstorade - i de ursprungliga fönsterhålen. I en frisdel strax under takfoten har tillkommit flera mindre fönster och ornamenteringen är borta. Huvudtrapphusets interiör är påkostad med engelska s.k. enkaustiska tiles på entrégolvet.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1996-03-29, Dnr 221-1682-95

Tomten nr 2 i kvarteret Tara köptes av Gregor Wikström (1850-1927) den 10 december 1889. På den smala tomten lät han uppföra ett stenhus i tre plan efter ritningar av stockholmsarkitekten A. E. Melander. Melander ritade byggnaden med spansk-moriska motiv, som tillsammans med Melanders båda övriga byggnader längre norrut utmed Esplanaden, bildar en karaktäristisk enhet som skiljer sig från övriga hus i stenstaden.
Ursprungligen utgjorde huset en enfamiljsbostad med en rikt dekorerad exteriör och hade ett lågt brutet tak med kraftigt utskjutande taksprång. Bottenvåningen försågs med en sockel i granit och putsades med rustik, de övriga våningsplanen putsades troligen med slätputs (även om dagens fasader uppvisar spritputs) och erhöll mönstermurning i gult tegel i hörnkedjor och även med inslag av rött tegel runt fönster. Natursten användes till dekorationer. De doriska halvkolonnerna i bottenvåningen i röd granit tillkom vid en ombyggnad 1928.
Fasadschemat var omväxlande med burspråk, utskjutande risalit i norr, balkong och fönstergrupperingar som inte följde den äldre byggnadskonstens symetriska axelindelning. Idag är huset betydligt förändrad i bottenvåningen. Den slutna karaktären från 1890-talet ersattes 1928 av en mer öppen lösning med bl.a. stora skyltfönster, som dock sitter - något förstorade - i de ursprungliga fönsterhålen. I en frisdel strax under takfoten har tillkommit flera mindre fönster och ornamenteringen är borta. Huvudtrapphusets interiör är påkostad med engelska s.k. enkaustiska tiles på entrégolvet.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1996-03-29, Dnr 221-1682-95