NYKÖPINGSHUS

Under 1100-talets slut uppfördes en kastal som försvarsanläggning för den då nya samhällsbildningen Nyköping. Under 1200-talets mitt byggdes kastalen ut till en borganläggning bestående av en inre och två yttre borggårdar samt ett kärntorn i nordöst. Nyköpings hus var residens för Magnus Ladulås, som 1266 blev hertig av Södermanland. Efter "Nyköpings gästabud" 1318 belägrades och stormades borgen.

Under 13- och 1400-talen fortsatte borgen att utgöra ett maktcentrum. Åren 1365-75 innehades Nyköpings slottslän som pant av den mecklenburgske riddaren Raven von Barnekow. Panten övertogs 1375 av Bo Jonsson Grip. Han var under denna tid rikets drots, rikets högste ämbetsman och kungens ställföreträdare. Bo Jonnson Grip är den som genom tiderna ägt mest mark i Sverige. Nyköpingshus blev hans huvudsakliga hemvist under de följande åren fram till hans död 1386, trots att han under denna tid även var i full färd med att uppföra borgen Gripsholm. Källorna ger olika uppgifter om det så kallade Gripska huset tillkom under denna eller först under 1400-talet.

På Gustav Vasas initiativ påbörjades upprustningar och utbyggnader av borgen. Utanför borggårdens nordvästra hörn byggdes ett kanontorn i två våningar, nuvarande Kungstornets två nedre våningar och ett delvis bevarat torn, Gustav Vasas rondell, i nordöstra hörnet. Troligen tillkom också den så kallade kassematten under den nuvarande Gästabudssalen som del i försvarsanläggningen.

Under senare delen av 1500-talet sker de stora förändringarna av Nyköpingshus. Hertig Karl som ärvt Södermanland inbegripet Nyköpingshus börjar 1568 med att omvandla borgen till ett renässanspalats efter europeiska mönster. Byggnadsarbetena började 1573 då hertig Karl anlitade den tysk-italienska arkitekten Christoffer Pahr. 1580 övertog arkitekten Hercules Mida ansvaret. Under denna tid försågs slottet med elva eller tretton rikt dekorerade prydnadsgavlar, vackra tornhuvar och en springbrunn på borggården. Invändigt smyckades slottet med bland annat kakelugnar, skulpterade och målade kassettak och golv av kakel. Den centrala slottsbyggnaden fick formen av en trelängad anläggning. Slottet dominerades av Kungs- och Drottningtornet; Gustav Vasas forna kanontorn som blivit bostadsvåningar för kungafamiljen. Det delvis rekonstruerade porthuset är den detalj som idag finns kvar från Karl IX:s tid.

1665 spreds en brand från staden till slottet och hela byggnaden förstördes i lågorna. Senare togs även byggnadsmaterial från slottet då Stockholms slott skulle byggas upp efter branden 1697. År 1719 sattes både slott och stad återigen i brand, nu av den ryska flottan. Eventuella rester från 1665 försvann, endast Kungstornet och porthuset återstod av Karls IX renässansslott.

Under 1720-talet uppfördes vid förborgens södra sida ett landshövdingsresidens, i vars murar ingår delar av den äldre anläggningen. Vid samma tid byggdes Kungstornet om till kronomagasin och inreddes med sju magasinbottnar. Renässanstornets stora fönsteröppningar sattes igen.

Enligt ett beslut på 1600-talet skulle det där landshövdingen residerade också finns plats för hövdingedömets fångförvar. Från mitten av 1600-talet och framåt fanns det också fångar i förvar på Nyköpingshus. Från första hälften av 1700-talet uppläts porthuset som fånghus. 1746 byggdes en separat Gäldstuga där skuldsatta hölls i förvar tills skulderna var utredda. 1818 uppfördes ett cellfängelse som en tillbyggnad till porthuset. Nyköpingshus var från senare delen av 1700-talet och under hela 1800-talet en uppsamlingsplats för samhällets utstötta. Residenset, som ansågs förfallet och otillräckligt redan på 1760-talet, byggdes om till tvångsinrättning, barnhem och fattighus.

Vid slutet av 1800-talet vaknar intresset för borgens historia och planer på dess bevarande görs. 1914 utförs de första moderna utgrävningarna, i först hand av vallarna. Under 1920- och 30-talen verkställs utgrävning och restaureringsarbeten genom Sigurd Curman. Sven T Kjellberg var arbetsledare och antikvarisk kontrollant 1921-23, Erik Lundberg 1923-25 och Erik Bohrn 1931-32. Därefter har flera utgrävningar, restaureringar och tekniska installationer genomförts.

KÄLLA: Statens fastighetsverk, Vårdprogram för Nyköpingshus, 2006, Statens fastighetsverks hemsida; www.sfv.se. 2007, Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Under 1100-talets slut uppfördes en kastal som försvarsanläggning för den då nya samhällsbildningen Nyköping. Under 1200-talets mitt byggdes kastalen ut till en borganläggning bestående av en inre och två yttre borggårdar samt ett kärntorn i nordöst. Nyköpings hus var residens för Magnus Ladulås, som 1266 blev hertig av Södermanland. Efter "Nyköpings gästabud" 1318 belägrades och stormades borgen.

Under 13- och 1400-talen fortsatte borgen att utgöra ett maktcentrum. Åren 1365-75 innehades Nyköpings slottslän som pant av den mecklenburgske riddaren Raven von Barnekow. Panten övertogs 1375 av Bo Jonsson Grip. Han var under denna tid rikets drots, rikets högste ämbetsman och kungens ställföreträdare. Bo Jonnson Grip är den som genom tiderna ägt mest mark i Sverige. Nyköpingshus blev hans huvudsakliga hemvist under de följande åren fram till hans död 1386, trots att han under denna tid även var i full färd med att uppföra borgen Gripsholm. Källorna ger olika uppgifter om det så kallade Gripska huset tillkom under denna eller först under 1400-talet.

På Gustav Vasas initiativ påbörjades upprustningar och utbyggnader av borgen. Utanför borggårdens nordvästra hörn byggdes ett kanontorn i två våningar, nuvarande Kungstornets två nedre våningar och ett delvis bevarat torn, Gustav Vasas rondell, i nordöstra hörnet. Troligen tillkom också den så kallade kassematten under den nuvarande Gästabudssalen som del i försvarsanläggningen.

Under senare delen av 1500-talet sker de stora förändringarna av Nyköpingshus. Hertig Karl som ärvt Södermanland inbegripet Nyköpingshus börjar 1568 med att omvandla borgen till ett renässanspalats efter europeiska mönster. Byggnadsarbetena började 1573 då hertig Karl anlitade den tysk-italienska arkitekten Christoffer Pahr. 1580 övertog arkitekten Hercules Mida ansvaret. Under denna tid försågs slottet med elva eller tretton rikt dekorerade prydnadsgavlar, vackra tornhuvar och en springbrunn på borggården. Invändigt smyckades slottet med bland annat kakelugnar, skulpterade och målade kassettak och golv av kakel. Den centrala slottsbyggnaden fick formen av en trelängad anläggning. Slottet dominerades av Kungs- och Drottningtornet; Gustav Vasas forna kanontorn som blivit bostadsvåningar för kungafamiljen. Det delvis rekonstruerade porthuset är den detalj som idag finns kvar från Karl IX:s tid.

1665 spreds en brand från staden till slottet och hela byggnaden förstördes i lågorna. Senare togs även byggnadsmaterial från slottet då Stockholms slott skulle byggas upp efter branden 1697. År 1719 sattes både slott och stad återigen i brand, nu av den ryska flottan. Eventuella rester från 1665 försvann, endast Kungstornet och porthuset återstod av Karls IX renässansslott.

Under 1720-talet uppfördes vid förborgens södra sida ett landshövdingsresidens, i vars murar ingår delar av den äldre anläggningen. Vid samma tid byggdes Kungstornet om till kronomagasin och inreddes med sju magasinbottnar. Renässanstornets stora fönsteröppningar sattes igen.

Enligt ett beslut på 1600-talet skulle det där landshövdingen residerade också finns plats för hövdingedömets fångförvar. Från mitten av 1600-talet och framåt fanns det också fångar i förvar på Nyköpingshus. Från första hälften av 1700-talet uppläts porthuset som fånghus. 1746 byggdes en separat Gäldstuga där skuldsatta hölls i förvar tills skulderna var utredda. 1818 uppfördes ett cellfängelse som en tillbyggnad till porthuset. Nyköpingshus var från senare delen av 1700-talet och under hela 1800-talet en uppsamlingsplats för samhällets utstötta. Residenset, som ansågs förfallet och otillräckligt redan på 1760-talet, byggdes om till tvångsinrättning, barnhem och fattighus.

Vid slutet av 1800-talet vaknar intresset för borgens historia och planer på dess bevarande görs. 1914 utförs de första moderna utgrävningarna, i först hand av vallarna. Under 1920- och 30-talen verkställs utgrävning och restaureringsarbeten genom Sigurd Curman. Sven T Kjellberg var arbetsledare och antikvarisk kontrollant 1921-23, Erik Lundberg 1923-25 och Erik Bohrn 1931-32. Därefter har flera utgrävningar, restaureringar och tekniska installationer genomförts.

KÄLLA: Statens fastighetsverk, Vårdprogram för Nyköpingshus, 2006, Statens fastighetsverks hemsida; www.sfv.se. 2007, Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X