ERSK-MATS

Ersk-Matsgården i Lindsjön, Hassela socken, är ett representativt exempel på en ensamgård i skogen vid 1800-talets mitt. Gården har nämligen inte genomgått några större förändringar sedan denna tid och är utomordentligt välbevarad. En dendrokronologisk datering har visat att Ersk-Mats äldsta delar härrör från 1770-talets slut, dvs från tiden när gården anlades, men att merparten av byggnaderna är uppförda i etapper under 1800-talets första hälft.
Gården har som helhet stort byggnadshistoriskt värde då den står kvar på ursprunglig plats med ett stort antal byggnader bevarade. Gårdsanläggningen uppfördes ursprungligen enligt principen en funktion per byggnad. Ersk-Mats är också intressant ur social- och samhällshistoriska perspektiv då gården tydligt berättar om bostadsförhållanden och byggnadsskick vid mitten av 1800-talet i en skogsbyggd. Livet här präglades i hög grad av självhushållning och detta märks även i byggnadernas utformning. Byggnaderna på gården uppfördes med virke av hög kvalitet av personer med stort hantverkskunnande. Uppfinningsrikedomen var stor och om detta vittnar inte minst en rad sinnrika tekniska detaljlösningar. Gården präglas också av en stor mängd autentiska byggnadsdetaljer. Typiskt för gården är också att man använt tränaror istället för spik i stor utsträckning, exempelvis vid sammanfogning av paneler samt portar och dörrar.
På gården finns idag två: två bostadshus; "Norr på gården" och "Yst på gården", ladugårdskomplex med bryggstuga; innehållande bl a loge med tröskvandring, ladugård, småfähus mm. Stallsbyggnad; innehållande stall, slaktbod, avträde och pigkammare, vagnslider, vedbod, härbre, sommarladugård, jordkällare och bastu. Intill den brukade marken som omger gården ligger tre lador. Till gården hör dessutom ett rekonstruerat vattenverk med linstamp och skäkt, kvarn, såg och spånhyvel. Merparten av byggnaderna är uppförda av timmer som tidigare varit rödmålat. Taken består i flertalet fall av pannplåt som på 1970- och 80-talet fick ersätta de spåntak som byggnaderna tidigare hade. Bostadshuset "Yst på gården" har ett bevarat brädtak under den nuvarande taktäckningen.
Flertalet byggnader har välbevarade interiörer där patinan utgör ett viktigt inslag. Vid renoveringen på 1980-talet valde man att återställa bostadshuset "Norr på gården" till 1850-talets utseende med oinredd klädkammare, kök med tillhörande handkammare samt två gavel kammare. I bostadshuset "Norr på gården" finns konstnärliga värden med ett väggmåleri utfört 1846 av den i trakten boende rättviksmålaren Hans Olsson, "DalHans" kallad. Dessa målningar togs fram och konserverades vid den senaste renoveringen.
Bostadshuset "Yst på gården" fick vid renoveringen behållas in prägel efter en ombyggnad 1906. Denna del präglas således av tidstypiska pärlspontpaneler i tre rum och en jugendtapet i den södra stugan. I rummet längs mot söder har dock en tapet från 1800-talets mitt återställts av en konservator.
Ladugårdskomplexet är ett gott exempel på hur Hasselabönderna vid mitten av 1800-talet började sammanföra många funktioner till en byggnad som sedan försågs med ett högt valmat tak. Byggnaden har härigenom stort byggnadsteknikhistoriskt värde med ett komplicerat system av bärande stommar och timmerkonstruktioner.
Den bevarade tröskvandringen i markplanet har ett betydande teknikhistoriskt värde. I byggnaden finns dessutom en bevarad vattenpump i trä. Bryggstugan har en restaurerad bakugn med murpanna. Den nya ladugården har dessutom byggnadsteknikhistoriskt värde med sin konstruktion där stående bjälkar bär upp taket utanför den timrade ytterväggen. Hela konstruktionen vilar på höga pelare av sten. Denna konstruktionslösning är typisk för Hassela socken och förekommer ej i grannsocknarna.
Stallsbyggnaderna har också välbevarade interiörer med exempelvis stall med krubba, avträde med fem skåror samt pigkammare utan eldstad med sot och runskrift i taket.
Av övriga byggnader bör vattenverket nämnas. Trots att det är rekonstruerat och ligger utanför området är det ändå en viktig del av gårdsanläggningen Ersk-Mats. För upplevelsen av gården är även den gräsbevuxna gårdsplanen samt kringliggande odlingsmark med tillhörande trägärdesgårdar/fastbandhagar av stort värde. Intill ängsmarken finns dessutom en storhässja för torkning av korn rekonstruerad.
Trots att Ersk-Mats inte är någon finngård i egentlig bemärkelse bär den ändå vissa spår av den byggnadskultur svedjefinnarna tillämpade. Här skall endast nämnas gårdsbyggnadernas oregelbundna placering, husens stora antal samt att det på gården tidigare funnits en ria.
Alla dessa välbevarade byggnader med tillhörande interiörer och tekniska konstruktioner har ett stort miljöskapande värde för upplevelsen av gården och samtidigt ett pedagogiskt värde för att vi ska kunna förstå hur tidigare generationer levt och verkat. Sammantaget gör detta en byggnadsminnesförklaring av gården synnerligen angelägen.
Beslut om byggnadsminne 2001

Ersk-Matsgården i Lindsjön, Hassela socken, är ett representativt exempel på en ensamgård i skogen vid 1800-talets mitt. Gården har nämligen inte genomgått några större förändringar sedan denna tid och är utomordentligt välbevarad. En dendrokronologisk datering har visat att Ersk-Mats äldsta delar härrör från 1770-talets slut, dvs från tiden när gården anlades, men att merparten av byggnaderna är uppförda i etapper under 1800-talets första hälft.
Gården har som helhet stort byggnadshistoriskt värde då den står kvar på ursprunglig plats med ett stort antal byggnader bevarade. Gårdsanläggningen uppfördes ursprungligen enligt principen en funktion per byggnad. Ersk-Mats är också intressant ur social- och samhällshistoriska perspektiv då gården tydligt berättar om bostadsförhållanden och byggnadsskick vid mitten av 1800-talet i en skogsbyggd. Livet här präglades i hög grad av självhushållning och detta märks även i byggnadernas utformning. Byggnaderna på gården uppfördes med virke av hög kvalitet av personer med stort hantverkskunnande. Uppfinningsrikedomen var stor och om detta vittnar inte minst en rad sinnrika tekniska detaljlösningar. Gården präglas också av en stor mängd autentiska byggnadsdetaljer. Typiskt för gården är också att man använt tränaror istället för spik i stor utsträckning, exempelvis vid sammanfogning av paneler samt portar och dörrar.
På gården finns idag två: två bostadshus; "Norr på gården" och "Yst på gården", ladugårdskomplex med bryggstuga; innehållande bl a loge med tröskvandring, ladugård, småfähus mm. Stallsbyggnad; innehållande stall, slaktbod, avträde och pigkammare, vagnslider, vedbod, härbre, sommarladugård, jordkällare och bastu. Intill den brukade marken som omger gården ligger tre lador. Till gården hör dessutom ett rekonstruerat vattenverk med linstamp och skäkt, kvarn, såg och spånhyvel. Merparten av byggnaderna är uppförda av timmer som tidigare varit rödmålat. Taken består i flertalet fall av pannplåt som på 1970- och 80-talet fick ersätta de spåntak som byggnaderna tidigare hade. Bostadshuset "Yst på gården" har ett bevarat brädtak under den nuvarande taktäckningen.
Flertalet byggnader har välbevarade interiörer där patinan utgör ett viktigt inslag. Vid renoveringen på 1980-talet valde man att återställa bostadshuset "Norr på gården" till 1850-talets utseende med oinredd klädkammare, kök med tillhörande handkammare samt två gavel kammare. I bostadshuset "Norr på gården" finns konstnärliga värden med ett väggmåleri utfört 1846 av den i trakten boende rättviksmålaren Hans Olsson, "DalHans" kallad. Dessa målningar togs fram och konserverades vid den senaste renoveringen.
Bostadshuset "Yst på gården" fick vid renoveringen behållas in prägel efter en ombyggnad 1906. Denna del präglas således av tidstypiska pärlspontpaneler i tre rum och en jugendtapet i den södra stugan. I rummet längs mot söder har dock en tapet från 1800-talets mitt återställts av en konservator.
Ladugårdskomplexet är ett gott exempel på hur Hasselabönderna vid mitten av 1800-talet började sammanföra många funktioner till en byggnad som sedan försågs med ett högt valmat tak. Byggnaden har härigenom stort byggnadsteknikhistoriskt värde med ett komplicerat system av bärande stommar och timmerkonstruktioner.
Den bevarade tröskvandringen i markplanet har ett betydande teknikhistoriskt värde. I byggnaden finns dessutom en bevarad vattenpump i trä. Bryggstugan har en restaurerad bakugn med murpanna. Den nya ladugården har dessutom byggnadsteknikhistoriskt värde med sin konstruktion där stående bjälkar bär upp taket utanför den timrade ytterväggen. Hela konstruktionen vilar på höga pelare av sten. Denna konstruktionslösning är typisk för Hassela socken och förekommer ej i grannsocknarna.
Stallsbyggnaderna har också välbevarade interiörer med exempelvis stall med krubba, avträde med fem skåror samt pigkammare utan eldstad med sot och runskrift i taket.
Av övriga byggnader bör vattenverket nämnas. Trots att det är rekonstruerat och ligger utanför området är det ändå en viktig del av gårdsanläggningen Ersk-Mats. För upplevelsen av gården är även den gräsbevuxna gårdsplanen samt kringliggande odlingsmark med tillhörande trägärdesgårdar/fastbandhagar av stort värde. Intill ängsmarken finns dessutom en storhässja för torkning av korn rekonstruerad.
Trots att Ersk-Mats inte är någon finngård i egentlig bemärkelse bär den ändå vissa spår av den byggnadskultur svedjefinnarna tillämpade. Här skall endast nämnas gårdsbyggnadernas oregelbundna placering, husens stora antal samt att det på gården tidigare funnits en ria.
Alla dessa välbevarade byggnader med tillhörande interiörer och tekniska konstruktioner har ett stort miljöskapande värde för upplevelsen av gården och samtidigt ett pedagogiskt värde för att vi ska kunna förstå hur tidigare generationer levt och verkat. Sammantaget gör detta en byggnadsminnesförklaring av gården synnerligen angelägen.
Beslut om byggnadsminne 2001