MOVIKENS MASUGN

Den första masugnen i Moviken byggdes 1795-96 för att förse hammarsmedjorna vid det närbelägna Strömbacka bruk med tackjärn. Tidigare hade tackjärnet hämtats från Österbo masugn ytterligare en och en halv mil från bruket, vilket medförde besvärliga och kostsamma transporter av malm och tackjärn. Genom att den nya masugnen placerades nära stranden av Norra Dellen kunde malmen nu också skeppas direkt till hyttan utan den sista omlastningen för vidare fortransport som tidigare varit nödvändig.
När vallonsmide infördes vid Strömbacka bruk år 1828 började man vid Moviken även blåsa tackjärn av Dannemoramalm. Masugnen brukades i sitt ursprungliga skick fram till 1861, när den i likhet med många andra äldre masugnar byggdes om i syfte att vinna ökat utbyte av malm och kol. Intill hyttan uppfördes en modern gasrostugn och även kolningen förbättrades genom att kolugnar infördes, vilket ansågs ge ett träkol av bättre kvalitet än det som milorna lämnade.
Vid slutet av 1800-talet ansågs även den ombyggda masugnen omodern och man beslöt att riva den. Den nuvarande masugnen uppfördes 1902-04 under ledning av en byggmästare Filén från Västerås, som också byggde ytterligare en rostugn omedelbart intill den befintliga. Den nya masugnsanläggningen brukades fram till 1937 när hyttan slutligen blåstes ned.
Hyttbyggnaden är uppförd i locklistpanelat stolpverk som vilar på ca tre meter höga murar i slaggsten, till en del troligen härrörande från den äldre masugnen. Masugnstornet är byggt i fackverk med tegelfyllning. Samtliga tak är täckta med sinuskorrugerad plåt. Interiör och utrustning är välbevarade; bland annat finns här både blåsmaskin och ångmaskin i gott skick.
Söder om hyttan ligger en mindre förrådsbyggnad i vitputsad slaggsten med välvda portöppningar och tak täckt med korrugerad plåt. Närmast dammen finns ytterligare en envånings slaggstensbyggnad som nu rymmer toaletter.
Masugnsanläggningen har renoverats med stöd av beredskapsmedel vid två tillfällen, 1969-70 och 1979.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1990-06-18, Dnr 221-3887-90

Den första masugnen i Moviken byggdes 1795-96 för att förse hammarsmedjorna vid det närbelägna Strömbacka bruk med tackjärn. Tidigare hade tackjärnet hämtats från Österbo masugn ytterligare en och en halv mil från bruket, vilket medförde besvärliga och kostsamma transporter av malm och tackjärn. Genom att den nya masugnen placerades nära stranden av Norra Dellen kunde malmen nu också skeppas direkt till hyttan utan den sista omlastningen för vidare fortransport som tidigare varit nödvändig.
När vallonsmide infördes vid Strömbacka bruk år 1828 började man vid Moviken även blåsa tackjärn av Dannemoramalm. Masugnen brukades i sitt ursprungliga skick fram till 1861, när den i likhet med många andra äldre masugnar byggdes om i syfte att vinna ökat utbyte av malm och kol. Intill hyttan uppfördes en modern gasrostugn och även kolningen förbättrades genom att kolugnar infördes, vilket ansågs ge ett träkol av bättre kvalitet än det som milorna lämnade.
Vid slutet av 1800-talet ansågs även den ombyggda masugnen omodern och man beslöt att riva den. Den nuvarande masugnen uppfördes 1902-04 under ledning av en byggmästare Filén från Västerås, som också byggde ytterligare en rostugn omedelbart intill den befintliga. Den nya masugnsanläggningen brukades fram till 1937 när hyttan slutligen blåstes ned.
Hyttbyggnaden är uppförd i locklistpanelat stolpverk som vilar på ca tre meter höga murar i slaggsten, till en del troligen härrörande från den äldre masugnen. Masugnstornet är byggt i fackverk med tegelfyllning. Samtliga tak är täckta med sinuskorrugerad plåt. Interiör och utrustning är välbevarade; bland annat finns här både blåsmaskin och ångmaskin i gott skick.
Söder om hyttan ligger en mindre förrådsbyggnad i vitputsad slaggsten med välvda portöppningar och tak täckt med korrugerad plåt. Närmast dammen finns ytterligare en envånings slaggstensbyggnad som nu rymmer toaletter.
Masugnsanläggningen har renoverats med stöd av beredskapsmedel vid två tillfällen, 1969-70 och 1979.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1990-06-18, Dnr 221-3887-90

Den första masugnen i Moviken byggdes 1795-96 för att förse hammarsmedjorna vid det närbelägna Strömbacka bruk med tackjärn. Tidigare hade tackjärnet hämtats från Österbo masugn ytterligare en och en halv mil från bruket, vilket medförde besvärliga och kostsamma transporter av malm och tackjärn. Genom att den nya masugnen placerades nära stranden av Norra Dellen kunde malmen nu också skeppas direkt till hyttan utan den sista omlastningen för vidare fortransport som tidigare varit nödvändig.
När vallonsmide infördes vid Strömbacka bruk år 1828 började man vid Moviken även blåsa tackjärn av Dannemoramalm. Masugnen brukades i sitt ursprungliga skick fram till 1861, när den i likhet med många andra äldre masugnar byggdes om i syfte att vinna ökat utbyte av malm och kol. Intill hyttan uppfördes en modern gasrostugn och även kolningen förbättrades genom att kolugnar infördes, vilket ansågs ge ett träkol av bättre kvalitet än det som milorna lämnade.
Vid slutet av 1800-talet ansågs även den ombyggda masugnen omodern och man beslöt att riva den. Den nuvarande masugnen uppfördes 1902-04 under ledning av en byggmästare Filén från Västerås, som också byggde ytterligare en rostugn omedelbart intill den befintliga. Den nya masugnsanläggningen brukades fram till 1937 när hyttan slutligen blåstes ned.
Hyttbyggnaden är uppförd i locklistpanelat stolpverk som vilar på ca tre meter höga murar i slaggsten, till en del troligen härrörande från den äldre masugnen. Masugnstornet är byggt i fackverk med tegelfyllning. Samtliga tak är täckta med sinuskorrugerad plåt. Interiör och utrustning är välbevarade; bland annat finns här både blåsmaskin och ångmaskin i gott skick.
Söder om hyttan ligger en mindre förrådsbyggnad i vitputsad slaggsten med välvda portöppningar och tak täckt med korrugerad plåt. Närmast dammen finns ytterligare en envånings slaggstensbyggnad som nu rymmer toaletter.
Masugnsanläggningen har renoverats med stöd av beredskapsmedel vid två tillfällen, 1969-70 och 1979.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1990-06-18, Dnr 221-3887-90

Den första masugnen i Moviken byggdes 1795-96 för att förse hammarsmedjorna vid det närbelägna Strömbacka bruk med tackjärn. Tidigare hade tackjärnet hämtats från Österbo masugn ytterligare en och en halv mil från bruket, vilket medförde besvärliga och kostsamma transporter av malm och tackjärn. Genom att den nya masugnen placerades nära stranden av Norra Dellen kunde malmen nu också skeppas direkt till hyttan utan den sista omlastningen för vidare fortransport som tidigare varit nödvändig.
När vallonsmide infördes vid Strömbacka bruk år 1828 började man vid Moviken även blåsa tackjärn av Dannemoramalm. Masugnen brukades i sitt ursprungliga skick fram till 1861, när den i likhet med många andra äldre masugnar byggdes om i syfte att vinna ökat utbyte av malm och kol. Intill hyttan uppfördes en modern gasrostugn och även kolningen förbättrades genom att kolugnar infördes, vilket ansågs ge ett träkol av bättre kvalitet än det som milorna lämnade.
Vid slutet av 1800-talet ansågs även den ombyggda masugnen omodern och man beslöt att riva den. Den nuvarande masugnen uppfördes 1902-04 under ledning av en byggmästare Filén från Västerås, som också byggde ytterligare en rostugn omedelbart intill den befintliga. Den nya masugnsanläggningen brukades fram till 1937 när hyttan slutligen blåstes ned.
Hyttbyggnaden är uppförd i locklistpanelat stolpverk som vilar på ca tre meter höga murar i slaggsten, till en del troligen härrörande från den äldre masugnen. Masugnstornet är byggt i fackverk med tegelfyllning. Samtliga tak är täckta med sinuskorrugerad plåt. Interiör och utrustning är välbevarade; bland annat finns här både blåsmaskin och ångmaskin i gott skick.
Söder om hyttan ligger en mindre förrådsbyggnad i vitputsad slaggsten med välvda portöppningar och tak täckt med korrugerad plåt. Närmast dammen finns ytterligare en envånings slaggstensbyggnad som nu rymmer toaletter.
Masugnsanläggningen har renoverats med stöd av beredskapsmedel vid två tillfällen, 1969-70 och 1979.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1990-06-18, Dnr 221-3887-90