ÖSTRA HARGS KYRKA

Östra Hargs kyrka uppfördes under 1100-talets andra hälft med ett långsträckt långhus och smalare kor med absid. Under 1400-talet valvslogs kyrkorummet. År 1751 förlängdes långhuset åt väster. Kyrkan präglas idag framför allt av en genomgripande om- och tillbyggnad som skedde 1885, då bl a tornet tillkom. Kor och absid försågs med målningar 1925. Fasaderna är vitputsade och sadeltaken har plåttäckning. Tornets spira är kopparklädd. Huvudingången är via vapenhuset i söder, men en ingång finns även på tornets södra sida.

Kyrkomiljön
Kyrkan är avsides belägen på en udde i sjön Roxen ca 1 mil nordöst om Linköping. Söder om kyrkan ligger de f d skolbyggnaderna. Den äldsta skolan uppfördes 1850 och 1877 uppfördes en byggnad för småskolan. Den äldre byggnaden ombyggdes till lärarbostäder 1926 då en ny skolbyggnad uppfördes längre åt söder mellan kyrkan och prästgården. Den äldre skolbyggnaden används idag som församlingshem. Den fd prästgården, som ligger ca en kilometer sydväst om kyrkan, är uppförd i mitten av 1800-talet.

Kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en stenmur, vars norra delar härrör från den äldre bogårdsmuren. Ingångar finns i söder och väster med grindstolpar av granit och smidda svartmålade grindar.

En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets webbsida.

Det kan antas att kyrkogården anlades i anslutning till den tidigmedeltida kyrkan, eller
fanns redan då den första stenkyrkan byggdes. Kyrkogårdens mycket ringa omfattning
tyder också på att den aldrig blivit utvidgad.

Namnet Harg syftar på en hednisk kultplats eller snarare inhägnad. Enligt traditionen,
som refereras redan av Broocman 1766, fanns denna kultplats ca 200 m öster om kyrkan
vid RAÄ 7. Broocman nämner att altaret ska ha varit en större sten uppallad på tre
mindre stenar, vilket överensstämmer med platsens utseende idag.
Flera tecken tyder på att platsen för kyrkan och kyrkogården under slutet av
vikingatiden varit boplats. Detta tyder på att den ursprungliga kyrkan uppförts intill en
redan existerande gårdsanläggning.

I samband med reparationer av det rötskadade golvet inne i kyrkan genomfördes en
arkeologisk undersökning 1987. Vid undersökningen bortschaktades 0,3 m fyllningsjord
och delar av kyrkans äldsta golv blottades. I samma sammanhang undersöktes också ett
kulturlager under kyrkgolvet. Lagret befanns innehålla obrända ben från både människa
och husdjur. Detta betydde att äldre kristna gravar här blandats med kulturlager från en
äldre boplats.

Från tiden kring den första kristna kyrkan på platsen stammar också det
runstensfragment som hittades i kyrkogårdsmuren på 1940-talet. Fragmentet är för litet
för att det ska kunna avgöras om det tillhört en gravsten eller en mer traditionell
runsten.

Ytterligare iakttagelser om det äldsta begravningsskicket gjordes vid de arkeologiska
undersökningarna 1987. I de utgrävda jordmassorna tillvaratogs ett flertal mynt, varav
22 medeltida brakteater (ensidigt präglade mynt). Mynten är sannolikt tappade i
anslutning till en offerkista eller har medföljt som gravgåva (karonsmynt) till begravda
under kyrkgolvet. Två murade gravar dokumenterades också i plan, men behövde ej
grävas ut då schaktning på detta djup inte var nödvändig för de pågående arbetena. Båda
var murade av tegel. Den en var belägen i kyrkans nordvästra hörn och den andra nästan
mitt i långhuset. Båda var väl stora för att vara enkelgravar. Det rör sig istället säkert om
gravvalv, tillhöriga någon av socknens adelsfamiljer i äldre tid. Gravvalven torde vara
äldre än mitten av 1700-talet då bruket att begrava under kyrkgolven upphörde.

Från 1600-talet stammar ett begravningsvapen över Johan Rosenhielm, död 1695, inne i
kyrkan samt två gravstenar som placerats söder om långhuset.
Den mindre av stenarna är lättläst och innehåller förutom ett IHS endast namnet Gustaf
Gustafson Böös eller Boos och dödsåret 1685. Den större stenen är betydligt svårare att
tyda inte minst som den blivit delvis omhuggen. Mitt på textsidan har en sköld placerats
och mitt i denna bokstäverna B O D. I den äldre texten kan datumet 1678 anas.

Den äldsta på plats bevarade gravvården står strax öster om koret (gravplats 26). Vården
är en högrest sten av grå granit, rest över kyrkoherden O Pettersson 1854. Läsningen är
dock något osäker eftersom stenens text till stora delar täcks av lav.

Denna vård är också den enda bevarade på plats från 1800-talet. Bland de borttagna
vårdarna som ligger på norra muren finns ytterligare fyra 1800-talsvårdar. Kronofogden
Magnus Tollins från 1877, Hustrun Kristina Johansson i Mörbys från 1884, Enkefrun
Elisabeth Johansson i Sviestads från 1894 samt en enkel linjevård över Mathilda
Olofsson från 1890. Övriga vårdar representerar tiden 1901 fram till idag.

Frånvaron av fler 1800-talsvårdar på plats beror sannolikt på en omläggning av
kyrkogården vid tiden kring förra sekelskiftet. Kyrkogården bär idag spår av den
ståndsindelade kyrkogård som präglade denna tid då högre ståndsgravar, ofta med höga
smala vårdar och ibland grusade med stenramar och kedjor, lades i kyrkogårdens
utkanter medan dess inre förbehölls enklare gravar där begravningarna skedde i
tidsordning och vårdarna bestod av enkla träkors eller mycket små enkla gravstenar.
Vid något tillfälle har också en kraftig utfyllnad av kyrkogårdens södra del utförts. Idag
är nivåskillnaden gentemot församlingshemmet ca 1,5 m, medan den ursprungliga
kyrkogården bör ha haft samma nivå som utanför muren. Denna utfyllnad bör ha ägt
rum senast ca 1900.
En flygbild från 1935 över Östra Hargs kyrka visar en kyrkogård som har en så högt
uppväxt trädkrans att nästan hela kyrkogården döljs av träden. Dessa bör alltså vara
betydligt äldre än från början av 1900-talet, varför omläggningen kanske bör ha ägt rum
tidigare.
Senast kring 1950 har linjebegravningarna upphört och gravvårdarna på kyrkogårdens
inre är till största delen ersatta. Detta innebär att kyrkogårdens inre präglas helt av de
yngre vårdarna medan det i utkanten står kvar en del äldre blandat med yngre.

Jämfört med gravkartan har en del förändringar skett. Ett stort antal av trädkransens
lindar har tagits ned, sannolikt av åldersskäl. I väst och nordväst står tre stycken kvar
medan fyra har försvunnit och delvis ersatts med pinjetallar vid tornet. I öster är alla
borttagna och ersatta med nyplanterade träd och i söder står fem av nio träd kvar. Den
häck som på gravkartan har markerats längs med västra muren är borttagen och istället
har syrenhäckar tillkommit dels i nordöst och sydöst. De häckar som stått utmed
kyrkans södra och östra väggar är likaså borttagna. Inne på kyrkogården har alla med
plattor lagda gångar inne i kvarteren försvunnit medan grusgångarna finns kvar.
I likhet med de flesta andra kyrkogårdarna i Rystads pastorat tillkom en minneslund i
början av 1990-talet. Denna är placerad öster om koret.

FÖRSAMLING 1995 - ÖSTRA HARG

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 676, 1900: 727, 1995: 307

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ensam vid ett mindre vägskäl på en udde ute i Roxen ca 10 km nordost om Linköping. Den är belägen relativt högt i landskapet med vida utblickar. Här fanns förr skola. Prästgården ligger strax väster om kyrkan.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett långsträckt långhus, ett smalare absidkor, en sakristia på korets nordsida, vapenhus på långhusets sydsida samt torn i väster. Den äldsta romanska kyrkan från senare delen av 1100-talet är till största delen bevarad i öster. En troligen medeltida sakristia har funnits på den nuvarandes plats. Den nuvarande sakristian härrör från 1726. Vid en ombyggnad 1751 förlängdes långhuset i väster. Västtorn och vapenhus tillbyggdes 1885 efter förslag av arkitekten Emil Langlet. Vid samma tillfälle ombyggdes sakristian.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den vitputsade stenkyrkan har rundbågiga fönster. Samtliga yttertak utgörs av sadeltak, förutom absiden som har kontak. Tornet kröns av en spira. Kyrkan har två ingångar i söder, belägna i tornet respektive vapenhuset. Under 1400-talet slogs tegelvalv i hela kyrkan. Den år 1751 tillkomna västförlängningen försågs ursprungligen med ett trätunnvalv. I samband med förändringarna 1885 slogs nya tegelvalv både i koret och i långhusets västra del, och 1400-talsvalven jämnades ut med puts för att likna de nya. Predikstolen inköptes 1699 från en bildhuggare i Norrköping. Den har dock ombyggts i etapper under 1700- och 1800-talen. År 1885 tillkom den nuvarande öppna bänkinredningen samt altarprydnaden, en gipskopia av Thorvaldsens Kristus, dessutom avlägsnades predikstolens ljudtak. De dekorativa målningarna i koret, absiden och vid triumfbågen utfördes av Yngve Lundström 1925. Samtidigt ommålades den fasta inredningen. Även predikstolen restaurerades av Yngve Lundström, men fick då färger som går tillbaka på de ursprungliga.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten av Kolmårdsmarmor är från 1800-talets sista decennier.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Östra Hargs kyrka
Kyrkan uppfördes ursprungligen under 1100-talets andra hälft av sten med ett
långsträckt långhus och ett smalare kor med absid. Vid en arkeologisk undersökning
1987 kunde det fastslås att långhuset varit försett med sidobänkar och sidoaltare.
Takstolarna har ursprungligen varit öppna, senare har långhus och kor försetts med ett
plant trätak och därefter har åtminstone koret haft ett tunnvalv. Under 1400-talet slogs
valv av tegel i hela kyrkan. Fynd av kalkputsbitar med målningsrester vid
utgrävningarna 1987 tyder på att kor och långhus varit bemålade, troligen med en enkel
ribbdekoration från senmedeltiden. Över valven finns spår av den romanska kyrkans
små rundbågiga fönster samt hammarband med fragment av röd färg. Den nuvarande
sakristian härrör från 1726 och föregicks sannolikt av en medeltida sakristia på samma
plats. År 1751 förlängdes kyrkan åt väster och den nya delen försågs med trätunnvalv. I
samband med det revs ett äldre trätorn eller en takryttare.

Nästa stora förändring genomfördes 1885 efter ritningar av arkitekten Emil Langlet
(1824-1898). Han var arkitekt vid Överintendentsämbetet och även slottsarkitekt. Han
var den arkitekt i Sverige som mest stred för att införa centralkyrkoplanen. Kyrkan fick
ett helt nytt torn i väster samt eventuellt ett nytt vapenhus. Huruvida det fanns ett äldre
vapenhus som ombyggdes är oklart. Även sakristian byggdes om och fick sin nuvarande
utformning. Sannolikt tillkom även de nuvarande gjutjärns- samt träfönstren vid denna
tidpunkt. Kyrkans klockor flyttades till det nybyggda tornet från en äldre klockstapel på
kyrkogården. Tunnvalven av trä från 1751 samt korets valv ersattes av nya tegelvalv
och 1400-talsvalven jämnades ut med tjocka putslager för att efterlikna de nyslagna
valven. Kyrkorummet fick en ny öppen bänkinredning samt ny altarprydnad, en
gipskopia av Thorvaldsens Kristus. Före 1885 pryddes kyrkans altare av ett kors i
rokokostil från 1787 som nu förvaras under läktaren. Den tillhörande sockeln av
kolmårdsmarmor står kvar på altaret. Själva altarbordet härstammar också från 1787.
Kyrkan hade före ombyggnaden 1885 en ingång från söder och försågs nu med
ytterligare en på tornets sydsida. Fasaderna är vitputsade, enligt uppgift, med spår av
gul avfärgning. Taket är täckt med plåt och tornet med kopparplåt av varierande
utförande och ålder. Det är oklart huruvida kopparplåten härstammar från 1885 eller om
den är omlagd senare.

Orgelläktaren uppfördes 1886 i samband med att kyrkan fick en ny orgel tillverkad av
orgelbyggaren Carl Elfström i Ljungby. Bland kyrkans övriga inventarier kan dopfunten
av kolmårdsmarmor från 1800-talets sista decennier nämnas.

Målningarna i koret och absiden utfördes 1925 av konstnären och teaterdekoratören
Yngve Lundström. Då ommålades även den fasta inredningen och predikstolen från
1699. Kyrkan har inte genomgått några större renoveringar under den senare delen av
1900-talet, med undantag av omläggningen av golvet 1987 i samband med
hussvampsangrepp.

Vid inventeringstillfället pågick renoveringsarbeten av tornets tak.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården i Östra Harg som är relativt liten har utbredning huvudsakligen mot söder,
och väster. Endast ett gravkvarter innehållande drygt 40 gravvårdar finns. Beläggningen
av vårdar är trots kyrkogårdens ringa storlek relativt gles. Utbredningen är troligen den
ursprungliga men den södra och sydöstra delen av kyrkogården är utfylld upp till en
höjd av 1,5 m.

Allmän karaktär
Liten landskyrkogård som bär spår av en äldre ståndsuppdelning med köpegravar i yttre
delen och linjegravar i den inre.
Begravningsplatsen omfattar östra och södra delen av kyrkogården. Det finns 1-2
gravrader utanför den yttersta grusgången och två gräsmattor i mitten, en mindre i väster
och en större i öster. I den inre delen är gravvårdarna arrangerade i nordsydlig riktning
och försedda med rygghäckar. Kyrkogården har en trädkrans som till stora delar är
under föryngring.

Omgärdning
I väster finns en terrassmur av sprängd sten i ca 3 varv av 0,4-1,2 m stor sten och en
sammanlagd höjd av ca 1,2 m. Trädkransen består av 3 höga lindar. Mellan tornet och
västra grinden finns också fyra större pinjetallar.

I norr finns samma mur som i väster. Denna övergår nästan steglöst mitt på norrsidan i
en fullmur i skalmursteknik uppförd av samma material som västra muren och som är
fullt utvecklad i höjd med sakristian. Muren är som högst vid minneslunden där är den
ca 2 m hög och 1,2 m bred. Muren avtar därefter i höjd för att vid nordöstra hörnet
återgå till att vara terrassmur. Utanför muren står längs västra sidan av nordmuren tätt
placerade unga lönnar. Öster om kyrkan står tre äldre lönnar i trädkransen. Mellan de
två östligaste lönnarna står en syrenhäck som är ca 2,5 m hög.
Östra muren utgörs av en terrassmur av samma slag som den västra. Den är ca 1,5-2 m
hög. Trädkransen är helt föryngrad och består av tre relativt nyplanterade lindar.
I söder finns samma mur som i väster och öster, här ca 1,3-2,0 m hög. I trädkransen
finns två äldre lindar i väster och tre yngre i öster. På muren mellan skolan och
kyrkogården växer en 2,5 m hög syrenhäck.

Ingångar
Kyrkogården har två grindar och en enklare övergång i form av en trätrappa.

Söder: vid huvudingången från parkeringen i söder finns en likadan grind som i väster.
Den skiljer sig från den västra endast i det avseendet att det finns en trappa om fyra steg
direkt innanför den.
På södra sidan strax intill sydöstra hörnet leder en lös trätrappa över muren och ned i
den före detta skolans trädgård.

Vegetation
Förutom det som redan beskrivits i kapitlet om omgärdningen finns häcksystem mellan
gravraderna på det inre av kyrkogården. Samtliga löper i nordsydlig riktning. På den
mindre gräsytan i väster står en oxbärshäck som är ca 0,4 m hög. På den större östra står
från väster räknat två oxbärshäckar som är 0,7 m höga, två 0,7 m höga hagtornshäckar
och ytterligare två 0,7 m höga oxbärshäckar.
Minneslunden flankeras av två 1,0 m höga ligusterhäckar och vid öppningen två
nyplanterade träd.

Gångsystem
Samtliga grusgångar är av naturgrus. En gång leder från vardera västra och södra
ingången in mot kyrkans sydportal, de är också förbundna med varandra. Gången från
väster fortsätter i en båge runt kyrkans kor och följer sedan kyrkogårdens utsida,
lämnande 1-2 gravrader utanför längs en del av den norra, hela östra, hela södra och en
del av den västra sidan.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är relativt fåtaliga (117 st) och täcker tiden 1854-2004. Främst på
kyrkogårdens östra del finns 13 stenramsgravar från 1940- och 1950-tal bevarade.
Längs med kyrkogårdens utkanter finns en hel del högre smalare vårdar från tidigt
1900-tal utblandade med senare lägre vårdar. I det inre är alla vårdar äldre än 1950
borttagna. Öster om koret finns ett fåtal vårdar från 1800-talet.
Söder om kyrkan står två kalkstensvårdar från 1600-talet och upplagda på nordmuren
finns ett fyrtiotal borttagna vårdar, av vilka en stor andel stått på den allmänna linjen.
Endast 19 vårdar har titlar. De flesta av dessa anknyter till socknens tydliga lantliga
karaktär. Sex vårdar är resta över hemmansägare/lantbrukare. Tre över lokala
förtroendemän (nämndemannen). Tre över kvinnliga hushållsföreståndare (enkefru, fru,
hustrun). Tre vårdar över tjänstemän (kyrkoherden, folkskolläraren och kronofogden).
Folkskollärare C G Wastessons vård (nr 107) är en familjegrav där ett flertal personer
med titlar finns. Först Folkskolläraren/organisten sedan musikern och slutligen
folkskolläraren/kantorn. Slutligen förekommer smeden en gång och ovanligt nog
svenskamerikanaren.

Minneslund
Minneslunden är anlagd där norra muren är som högst alldeles invid Hargs gård. Här
har ett område hägnats in av två flankerande 1 m höga ligusterhäckar. Intill muren finns
en plattsättning och en plats för blommor. I fronten finns en enkel natursten med den
inhuggna texten Minneslund.