TORPA KYRKA

En dendrokronologisk undersökning tyder på att platsens ursprungliga stenkyrka uppfördes efter 1106, sannolikt på 1120-talet. Den då avsevärt mindre byggnaden bestod av långhus dagens kor och kor dagens sakristia. I väster fanns ett torn. Inträde skedde på södra sidan genom en välvd kalkstensportal idag igensatt men ännu avläsbar. Över kyrkorummet var då öppna takstolar och kyrkorummets väggar pryddes med målningar, varav fragment återstår på vinden över sakristians valv. Dopfunten i sten tillkom sannolikt samtidigt med kyrkan.

För mer detaljerad historia se byggnaden/Kyrkans historia samt bifogad PDF med detaljerade händelselistor med årtal, även vård och underhåll.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Kungs Karls kyrkliga samfällighets arkiv (KKS):
N I: 1, ämbetsberättelser för åren 1955 & 1961
O I a: 1; handlingar rörande reparationer på kyrkan 1893-1961

Landsarkivet i Uppsala (LAU):
K1: 3, byggnads- och kyrkogårdsuppgifter 1800-1830
K1: 4, byggnads- och kyrkogårdsuppgifter från 1840- och 50-talen

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Slutrapport om utförda arbeten 1997

Litteratur

Bergman, Mats: Torpa kyrka Sörmländska kyrkor 101 Nyköping 1989
Bohrn, Erik: Torpa kyrka Sörmländska kyrkor 101 Nyköping 1948
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering
/Västmanlands museums årsskrift nr 62 - Västerås 1984, s 7-132/
Karlsson, Lennart: Medieval ironwork in Sweden, Volume II - Stockholm 1988, s 514-515
Kilström, Bengt Ingmar: Torpa kyrkomiljö mellan mälarstrand och europaväg/Tidernas kyrkplatser 12 miljöer i Västmanlands län, s 79-83/
Schnell, Ivar: Torpa kyrka - Sörmländska kyrkor 101 - Nyköping 1974
Sjökvist, Helén: Torpa kyrkogård dokumentation och bevarandeplan, Västmanlands läns museum Kulturmiljöavdelningen rapport 2002: B18
Tångheden, Ivar: Torpa kyrka/Västerås stiftsbok 1969, s 198-200/

Kyrkogårdens äldre del närmast kyrkan omgärdas av en bogårdsmur i kallmurat förband, byggd av dalkarlar på 1840-talet. Tre stigluckor finns: Den östra är senmedeltida men ombyggd på 1700-talet, den sydvästra är märkt med årtalet 1746 och den norra med årtalet 1766. Samtliga är murade i tegel och slätputsade med kalkbruk, idag vitkalkade men har tidigare haft en rosa nyans. Taken täcks med falsad plåt.

Från den äldre till den yngre kyrkogården i söder, invigd 1935, leder en bred granittrappa och en tidigare grindförsedd entré. Mellan de båda områdena, inbyggt i muren, finns ett gravkapell som färdigställdes 1939 efter ritningar av Viktor Segerstedt. Väggarna är murade av gråsten, delvis kilade och tuktade block, delvis stenar ur den rivna kyrkogårdsmuren. Taket är platt och torvtäckt.

Runt om såväl gamla som nya delen av kyrkogården löper trädkransar som föryngrats när så behövts. Gångarna är grusade eller belagda med kalkstensplattor. Markytorna är till större delen gräsbevuxna.

Sammanlagt åtta gravkvarter har indelats. Direkt norr om kyrkan dominerar sekelskiftesgravar med stenar av varierande utformning, tidigare med grusbäddar och stenramar. I nordost finns mer enhetligt formade gravar på rad, med rygghäckar. Området närmast söder om kyrkan är ganska varierat, medan den nyare kyrkogårdens fyra kvarter är strikt orienterade kring en mittaxel. Utanför östra stigluckan vidtar parkmark, i kyrkans ägo sedan 1930-talet.

På kyrkans östra sida står också en klockstapel.

En dendrokronologisk undersökning tyder på att platsens ursprungliga stenkyrka uppfördes efter 1106, sannolikt på 1120-talet. Den då avsevärt mindre byggnaden bestod av långhus dagens kor och kor dagens sakristia. I väster fanns ett torn. Inträde skedde på södra sidan genom en välvd kalkstensportal idag igensatt men ännu avläsbar. Över kyrkorummet var då öppna takstolar och kyrkorummets väggar pryddes med målningar, varav fragment återstår på vinden över sakristians valv. Dopfunten i sten tillkom sannolikt samtidigt med kyrkan.

För mer detaljerad historia se byggnaden/Kyrkans historia samt bifogad PDF med detaljerade händelselistor med årtal, även vård och underhåll.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Kungs Karls kyrkliga samfällighets arkiv (KKS):
N I: 1, ämbetsberättelser för åren 1955 & 1961
O I a: 1; handlingar rörande reparationer på kyrkan 1893-1961

Landsarkivet i Uppsala (LAU):
K1: 3, byggnads- och kyrkogårdsuppgifter 1800-1830
K1: 4, byggnads- och kyrkogårdsuppgifter från 1840- och 50-talen

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Slutrapport om utförda arbeten 1997

Litteratur

Bergman, Mats: Torpa kyrka Sörmländska kyrkor 101 Nyköping 1989
Bohrn, Erik: Torpa kyrka Sörmländska kyrkor 101 Nyköping 1948
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering
/Västmanlands museums årsskrift nr 62 - Västerås 1984, s 7-132/
Karlsson, Lennart: Medieval ironwork in Sweden, Volume II - Stockholm 1988, s 514-515
Kilström, Bengt Ingmar: Torpa kyrkomiljö mellan mälarstrand och europaväg/Tidernas kyrkplatser 12 miljöer i Västmanlands län, s 79-83/
Schnell, Ivar: Torpa kyrka - Sörmländska kyrkor 101 - Nyköping 1974
Sjökvist, Helén: Torpa kyrkogård dokumentation och bevarandeplan, Västmanlands läns museum Kulturmiljöavdelningen rapport 2002: B18
Tångheden, Ivar: Torpa kyrka/Västerås stiftsbok 1969, s 198-200/

FÖRSAMLING 1995 - TORPA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1172, år 1900: 1387, år 1995: 528

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Kung Karl (Karlskyrka) utbruten 1700.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger avskilt i en bred sprickdal i en sluttning ned mot odlad mark i den västliga delen av Mälarbygden.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett tvåskeppigt långhus, ett smalare rektangulärt kor, en ytterligare något smalare, kvadratisk sakristia vid korets östsida (ursprungligen kor i den äldsta kyrkan), vapenhus framför långhusets sydportal samt en smärre tillbyggnad (värmekammare) från 1909-10 i vinkeln mellan långhus och kor i norr.

I: I öster kvarstår den äldsta kyrkan, bestående av långhus och smalare, rakslutet kor. Dendrokronologiska prover som tagits från virket i kyrkans ursprungliga långhus tyder på att kyrkans äldsta delar har uppförts under 1100-talets första hälft. Ett torn, samtida med långhuset eller uppfört något senare, har funnits i väster (spår i långhusets västgavel). Detta revs dock när ett nytt långhus uppfördes väster om det gamla.

II: Senare under medeltiden, sannolikt under 1400-talet, kom kyrkan att nybyggas på ett ovanligt sätt. Det ursprungliga västtornet revs och ett nytt, väsentligt rymligare långhus uppfördes väster om det gamla. En triumfbåge öppnades i det gamla långhusets västgavel och det ursprungliga koret igensattes till sakristia. Vapenhuset kan vara samtida med det nya långhuset.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Byggnadskropparna täcks av skilda sadeltak. De putsade murarna genombryts av fönsteröppningar av varierande form och storlek. Den ursprungliga sydportalen med huggna stenar med människo- och djurframställningar i relief är delvis bevarad och utgör ett av Södermanlands märkligaste romanska skulpturmonument. På en av relieferna vid sydportalen står det i runskrift att ”Ödulv gjorde kyrkan”, sannolikt har vi här också stenmästarens namn. Det tvåskeppiga kyrkorummet nås genom vapenhuset. Byggnaden rymmer kalkmålningar från åtskilliga epoker. Äldst är den delvis bevarade romanska målningssvit - den nordligaste kända i Sverige – i bysantinskt påverkad stil som nu döljer sig på vinden ovan det ursprungliga koret. Det på äldre inventarier och inredning rika kyrkorummet täcks av valv möjligen slagna i flera etapper under 1400-talet. Korvalven och triumfbågen bemålades mot slutet av 1400-talet. Vapenhusmålningarna är från omkring 1640. Vid samma tidpunkt pryddes förmodligen även de sex långhusvalven, men dessa målningar är till största delen överkalkade. Långhusets valvribbor och korväggarna dekorerades vid en restaurering 1909-10. Den romanska sandstensfunten har en repvulst.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Kyrkogårdens äldre del närmast kyrkan omgärdas av en bogårdsmur i kallmurat förband, byggd av dalkarlar på 1840-talet. Tre stigluckor finns: Den östra är senmedeltida men ombyggd på 1700-talet, den sydvästra är märkt med årtalet 1746 och den norra med årtalet 1766. Samtliga är murade i tegel och slätputsade med kalkbruk, idag vitkalkade men har tidigare haft en rosa nyans. Taken täcks med falsad plåt.

Från den äldre till den yngre kyrkogården i söder, invigd 1935, leder en bred granittrappa och en tidigare grindförsedd entré. Mellan de båda områdena, inbyggt i muren, finns ett gravkapell som färdigställdes 1939 efter ritningar av Viktor Segerstedt. Väggarna är murade av gråsten, delvis kilade och tuktade block, delvis stenar ur den rivna kyrkogårdsmuren. Taket är platt och torvtäckt.

Runt om såväl gamla som nya delen av kyrkogården löper trädkransar som föryngrats när så behövts. Gångarna är grusade eller belagda med kalkstensplattor. Markytorna är till större delen gräsbevuxna.

Sammanlagt åtta gravkvarter har indelats. Direkt norr om kyrkan dominerar sekelskiftesgravar med stenar av varierande utformning, tidigare med grusbäddar och stenramar. I nordost finns mer enhetligt formade gravar på rad, med rygghäckar. Området närmast söder om kyrkan är ganska varierat, medan den nyare kyrkogårdens fyra kvarter är strikt orienterade kring en mittaxel. Utanför östra stigluckan vidtar parkmark, i kyrkans ägo sedan 1930-talet.

På kyrkans östra sida står också en klockstapel.