BÅÅTSKA PALATSET

Tomten donerades 1650 av drottning Kristina till riksskattmästare Seved Bååt. Efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. lät han 1662-69 uppföra ett trevåningspalats med två framspringande flyglar i sydväst och sydost vilka omgav entrégård.
Knappt färdigt eldhärjades palatset. Vid reparationen, utförd av dåvarande ägaren Gustaf Stenbock, erhöll ett flertal rum praktfulla stucktak av Carlo Carove. Andra typiska barockinslag är den kryssvälvda bottenvåningen med praktfull kolonnförsedd entréhall och det angränsande monumentala trapphuset med arkadförsett schakt.
I början av 1700-talet ersattes det dittillsvarande höga karolinska taket av låga brutna tak. Samtidigt förverkligades de två triangulära gavelkrön som ursprungligen projekterats av Tessin.
Ända fram till 1800-talets början var palatset i varierande grad uthyrt till främmande länders beskickningar. Den första fylliga beskrivningen av byggnaden gjordes på 1740-talet under Louis de Geers ägarperiod. Det stora 1½ våningar höga centralrummet (Oscarssalen) var då entresolerat. Det övre rummet tjänade som katolskt beskickningskapell. Vidare framgår av beskrivningen att personal och kök var lokaliserade till bottenvåningen. Våningen på 1 tr användes av herrskapet och de främsta gästerna. Översta våningen togs till största delen i anspråk av barnen och deras tillsyn. I flyglarna hade samtliga etage kök utom de som ingick i herrskapets bostadsvåning. Etagevåningarna kunde också användas som separata lägenheter.
På 1790-talet och 1800-talets början gjordes vissa förändringar av inredningen företrädesvis i gustaviansk stil. Om detta vittnar väggbeklädnader, dörromfattningar, trymåer etc. På 1800-talets mitt och under palatsets sista decennier i privat ägo fungerade det som förnämt hyreshus med ett antal självständiga lägenheter.
År 1874 köpte Frimurarorden palatset och gjorde det till sitt stamhus i Sverige. Därefter utfördes ombyggnadsarbeten som slutfördes 1877. Arkitekter var J.E. Söderlund, som avled 1875, och hans efterträdare Emil Viktor Langlet samt F.W. Scholander, vilken huvudsakligen hade inflytande på interiören. Två stora flylgar med ordenssalar uppfördes i nordväst och nordost, vilka förenades med en tvärställd länga. Arbetena innebar för övrigt viss förnyelse av byggnadens snickerier. Främst den romerskt betonade Johannessalen med kolossalkolonner och stjärnbestrött himlavalv samt den katedralinspirerade Riddarsalen i gotisk stil med knippepelare och kryssvalv, allt mycket illusoriskt utfört, bl.a. i papiermaché och stuck. Slutligen uppsattes ett grindförsett gjutjärnsstaket mellan entrégården och Blasieholmsgatan.
På den norra delen av tomten som sluttade ner mot sjön (Nybroviken) och som kantats av en etappvis förkovrad uthusbebyggelse lät orden 1909-11 uppföra Strand hotell efter ritningar av Oskar Ludvig Peterson. Även ordenshuset omfattades i viss mån. Den kringbyggda gården grävdes ut, försågs med källare och byggdes över med en lanterninförsedd bankettsal. Förbindelse etablerades mellan de bägge byggnaderna så att hotellets köksfunktioner kom palatsets festsalar till godo.
Under arkitekt Erik Lundbergs och professor Sigurd Curmans ledning, genomfördes under åren 1921-1933 restaurering och komplettering av vissa interiörer på 1 och 2 tr i gamla palatset. 1947 inrättades huvudhissen, den första av totalt tre hissar. 1948 fasadrenoverades bygganden. 1983 skedde renovering av delar av palatset efter ritningar av arkitekterna Gunnar Bergentz och S.B. Krebs: Hiss installerades mellan källare och bv, upprustning utfördes av expeditionslokalerna i sydvästra flygelns bottenvåning och i nordvästra flygeln inreddes kökslokaler sedan Strand hotell avstyckats 1982. Lägenheter i sydöstra flygeln rustades upp och erhöll modern standard. Även delar av källarplanet rustades upp och inreddes till sammanträdeslokaler, museum och biblioteksmagasin. Ny maskincentral för fjärrvärme anlades under bankettsalen. Nytt trapphus med hiss inrättades i den förenande norra längan. På 1990-talet och omkring 2000 har exteriören och delar av interiören renoverats och även rekonstruerats.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Stockholms län, 2003-09-11, Dnr 2031-1993-22965