LINKÖPINGS CENTRALSTATION

Linköpings centralstation är belägen invid den östra stambanan, som var färdig från Katrineholm till Linköping i oktober 1872. Stationshuset i Linköping placerades nordost om stadskärnan, sedan staden kostnadsfritt upplåtit mark till bangårdsanläggningen. För ritningarna till byggnaden svarade arkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärd, sannolikt i samarbete med arkitekten Axel Kumlien.
Stationshuset är uppfört i två våningar med lägre sidoflyglar och i ett symetriskt formspråk som associerar till fransk renässans. Byggnadens mitt accentueras av en relativt smal frontespis med ett stationsur ovanför takfoten och ett litet spetsigt torn på taknocken. På ömse sidor av mittrisaliten finns höga, framskjutande flyglar, som snarast kan betraktas som två hörntorn med kvadratisk form. Fasaderna har fogstruket rött tegel, med fönsteromfattningar i slät, ljus puts. Fönstren har huvudsakligen raka överdelar och på flyglarnas tak finns små runda lukarner.

KÄLLA: Beslut - Förklaring om övergång till byggnadsminne, Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2003-09-01, Dnr 432-18054-02.

Linköpings centralstation är belägen invid den östra stambanan, som var färdig från Katrineholm till Linköping i oktober 1872. Stationshuset i Linköping placerades nordost om stadskärnan, sedan staden kostnadsfritt upplåtit mark till bangårdsanläggningen. För ritningarna till byggnaden svarade arkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärd, sannolikt i samarbete med arkitekten Axel Kumlien.
Stationshuset är uppfört i två våningar med lägre sidoflyglar och i ett symetriskt formspråk som associerar till fransk renässans. Byggnadens mitt accentueras av en relativt smal frontespis med ett stationsur ovanför takfoten och ett litet spetsigt torn på taknocken. På ömse sidor av mittrisaliten finns höga, framskjutande flyglar, som snarast kan betraktas som två hörntorn med kvadratisk form. Fasaderna har fogstruket rött tegel, med fönsteromfattningar i slät, ljus puts. Fönstren har huvudsakligen raka överdelar och på flyglarnas tak finns små runda lukarner.

KÄLLA: Beslut - Förklaring om övergång till byggnadsminne, Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2003-09-01, Dnr 432-18054-02.