EVERLÖVS KYRKA

Kyrkomiljön
Kyrkbyn Everlöv ligger en dryg mil sydväst om Sjöbo, invid Romeleåsens östsluttning där slättlandskapet utefter Klingavälsån med sandiga hag- och åkermarker och inslag av skogsdungar tar sin början.

I förhållande till länet i stort uppvisar kommunområdet ovanligt få fornlämningar från äldre tid och tycks ha utgjort ett marginalområde mellan de kustnära centralbygderna och ris- och skogsområdena i inlandet. Påvisade och kontinuerliga bosättningar i större utsträckning uppstår främst vid övergången till kristen tid. Ortnamn med efterleden -löv, i betydelsen arvegods, anses emellertid vara bildade under perioden från folkvandringstiden till vikingatiden, vilket tillsammans med ett flertal fynd från stenåldern kan tyda på en längre aktivitet på platsen. Namnet, där förleden Ever- tros åsyfta ett mansnamn, är tidigast belagt i skrift 1349 men den nuvarande kyrkan som uppfördes på 1100-talet antas ha föregåtts av en träkyrka som enligt traditionen ska ha uppförts på en tidigare offerplats.

Byn var innan skiftena ungefär dubbelt så stor, med ett femtontal gårdar. De utflyttade gårdarna, främst av fyrlängad typ, har i flera fall bevarat ett äldre byggnadsskick. Byns karaktär av sockencentra bibehålls emellertid ännu tack vare kyrka och före detta skolbyggnad. Kyrkan är belägen i norra delen av byn och dess direkta närmiljö utgörs i norr och söder av åkermark. Den gamla bygatan passerar mellan gamla och nya kyrkogården och i väster återfinns den enda kvarvarande resten av prästgården från 1700-talet i form av ett mindre korsvirkeshus som används för kyrkogårdsförvaltningen. Platsen för manbyggnaden, som brann ned 1941, används idag som parkering.

Området Everlöv-Kumlatofta-Ilstorp utgör riksintresse för kulturmiljövården, där bland annat kyrkbyn, kyrkan och den utskiftade bebyggelsen nämns som uttryck för riksintresset.

Kyrkoanläggningen ligger inom registrerat fornlämningsområde Everlöv 31:1 som avser bytomten enligt de äldsta lantmäterikartorna och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.
Området Everlöv-Kumlatofta-Ilstorp utgör riksintresse för kulturmiljövården.

Kyrkogård
De äldsta delarna av Everlövs kyrkogård omgav kyrkan i dess direkta närhet. Då den nuvarande kyrkan tros ha föregåtts av en tidigare kyrka i trä kan de äldsta delarna av kyrkogården därmed vara äldre än kyrkan. Medeltida kyrkogårdar var i regel gräsbevuxna med ängskaraktär, där gravplatserna markerades av gravkullar och möjligen enkla träkors. Endast i särskilda fall förekom hällar av sten. I söder gick gränsen vid den ännu bevarade stigluckan från 1200-talet, som då var en del av bogårdsmuren. En geometrisk avmätningskarta från 1703 visar kyrkogården som en oregelbunden muromgärdad fyrkant med enda ingång genom stigluckan. Laga delning och storskifte på 1790-talet tycks enligt kartorna inte påverka kyrkogårdens storlek.

Den första kända utvidgningen dröjer till 1893 då ett stycke mark i söder som året tidigare inköpts av Nils Nilsson inkorporeras och vägen utanför kyrkogården flyttas till nuvarande läge. I samband med detta rivs bogårdsmuren och en strid blossar upp kring stigluckans fortsatta varande. Församlingsmedlemmarna är delade i frågan om den ska rivas eller bevaras och lokala ynglingar ska vid upprepade tillfällen försökt riva den på eget bevåg. Slutligen beslutar riksantikvarien att den ska bevaras och den restaureras 1894 av byggmästare A.P. Månsson i Lund, med flera återkommande restaureringar de påföljande decennierna.

1925 sker ytterligare en utvidgning i söder på andra sidan bygatan efter förslag av trädgårdsmästare Edvard Andersson i Blentarp med inhägnad efter förslag av fabrikör Adam Kehlmeiner. 1958 läggs stigluckans tak om med 1600-talstegel hämtat från ett rivet hus i Lund. På 1990-talet planteras oxlar runt nya kyrkogården och lönnar längs gamla kyrkogårdens västra sida. 2002 invigs en minneslund och 2008 askgravplats.

Den äldre kyrkogården omgärdas idag av en låg kallmurad gråstensmur som delvis fungerar som stödmur samt en trädkrans av lönnar och en hagtornshäck. De tre ingångarna i väster, öster och söder är försedda med smidesgrindar. Från den bredare huvudentrén i söder leder en grusad gång genom stigluckan upp till kyrkans entré i vapenhuset och vidare runt kyrkan och samt till övriga ingångar. Gångar löper även utmed kyrkogårdsgränsen innanför trädkransen. Marken är i övrigt till större del gräsbevuxen med gravvårdar ståendes rakt i gräset. Ett flertal gravar är emellertid grusade och inramas av lågt klippta häckar, stenramar eller i enstaka fall av järnstaket. Gravvårdarna utgörs till största del av högresta stenar typiska för decennierna kring sekelskiftet 1900, där diabas är det mest vanligt förekommande materialet. Här finns även ett mindre antal nyklassicistiska, nygotiska och naturromantiska vårdar i kalksten, sandsten och marmor från mitten av 1800-talet samt tunnare gravstenar i kalksten från tidigt 1800-tal. Längs kyrkogårdsgränsen i norr ligger ett större antal återlämnade gravstenar. Vegetationen är relativt begränsad och utgörs främst av ett mindre antal städsegröna barrväxter som idegran och tuja, ett sorgeträd i form av en hängask samt typiska prydnadsväxter som exempelvis rosor, funkia, kärleksört, lavendel och ljung. Norr om kyrkan återfinns minneslunden som är ordnad med buxbomshäckar och grusgångar kring en gräsbevuxen jordningsyta med ljusbärare, minnessten och ett solitärt ungt lövträd. En diagonal gång nordost om kyrkan leder fram till askgravplatserna som är ordnade i en båge kring en större formklippt buxbomsbuske.

Den nya kyrkogården inringas av ett Gunnebostängsel i betongstolpar, en trädkrans av oxel samt delvis av ligusterhäck och spireabuskar. Ingången i norr, som flankeras av två högväxta tujor, har smidesgrindar och är placerad i axel med gamla kyrkogårdens huvudingång. Planformen är rektangulär med för 1920-talet typiskt rätlinjig och regelbunden uppbyggnad kring en mittaxel som markeras av två rygghäckar av avenbok. Övriga gravplatser inramas i regel av lågt klippta häckar, men inslag av stenramar eller gräsgravar utan omgärdning förekommer. Flera gravar pryds av städsegröna formklippta buskar. Gravvårdarna utgörs till större del av lågt hållna stenar typiska för tiden från 1930-talet och framåt. Här finns även ett flertal större familjegravar med ramar och pollare i granit, inte minst längs mittaxeln.

Några hundra meter väster om kyrkan ligger Everlövs skogskyrkogård, den så kallade kolerakyrkogården som anlades 1859 efter att två bybor antogs ha avlidit av sjukdomen. Det visade sig emellertid att dödsfallen orsakats av att de av misstag druckit fluggift och den lilla kyrkogården, som mäter cirka 22x11 meter, har endast en gravsten.

Källor och litteratur
Everlövs kyrka, Sövde kyrkliga samfällighet, Underhållsplan (2005-09-09), Restaurator AB, Malmö.
Everlöv kyrkogård, Vård- och underhållsplan (2015-10-07), Landskapsgruppen Öresund AB, Lund.
Banning, K. A Catalogue 0f Wall-Paintings in the Churches of Medieval Denmark 11001600, Akademisk Forlag, Köpenhamn: 1976.
Diverse arkivmaterial, antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Stockholm.
Lantmäteriet. Historiska kartor: https://historiskakartor.lantmateriet.se/historiskakartor/show.html?showmap=true&archive=LMS&nbOfImages=5&sd_base=lms2&sd_ktun=4c4d535f4c3230362d31363a31, hämtad 2019-04-03.
Länsstyrelsen Skåne. Samhällsplanering & kulturmiljö. Kulturmiljöprogram: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besok-och-upptack/kulturmiljoprogram/omraden/humlarodshus-everlov-kumlatofta-ilstorp.html, hämtad 2019-04-03.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html#, hämtad 2019-04-10.
Sjöbo kommun. Kulturnämnden. Bevarandevärda kulturmiljöer inom Sjöbo kommun: https://www.sjobo.se/download/18.48ef7cbb166100ed03bd85/1538575254048/Bevarandevärda%20kulturmiljöer%201993.pdf, hämtad 2019-01-21.
Skånska Dagbladet, Nya målningar från 1500-talet hittades i kyrkan vid renovering, publicerad 2017-05-19: https://www.skd.se/2017/05/19/nya-malningar-fran-1500-talet-hittades-i-kyrkan-vid-renovering/ hämtad 2019-04-05.
Platsbesök 2018-10-09.