BANKEKINDS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums
topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från
Lantmäteriets websida.
Kyrkogården har sedan medeltid vuxit fram runt den medeltida kyrkan. På storskifteskartan
över Svinstad från 1788 finns en tydlig avgränsning kring kyrkan, material i bogårdsmuren är
oklart. Kyrkogården sträcker sig främst söder om kyrkan. På häradskartan från 1868-77 har
kyrkogården liknande form och utbredning. På häradsekonomiska kartan omges kyrkogården
även av en trädkrans. Kyrkogårdens nuvarande utsträckning är tillsynes lika den utbredning
som visas på storskifteskartan från 1788, alltså kan man anta att kyrkogården inte utvidgats
något sedan dess. Storskifteskartan markerar även en byggnad i kyrkogårdens sydöstra hörn.
Enligt Linköpings stifts inventering av bogårdsmurar 2002-2003, omgärdas den oregelbundna
kyrkogården av en kallmurad stödmur utom den sydöstra mursträckan där det finns en
cementfogad mur, som troligen är medeltida. Ingångar finns i sydöst och i norr, i sydöst står
murade putsade grindstolpar med en dubbelgrind i smidesjärn, enligt uppgift tillverkad 1797.
Den norra grinden är från 1930-talet, av stål men i likartat utförande som grinden i sydöst.
Grindstolparna är släthuggna granitstolpar med avfasat krön.
Äldre fotografier och kartor visar att Bankekinds kyrkogård tidigare omgärdats av en kraftig
trädkrans, idag finns endast ett fåtal träd kvar. Kyrkogården har tidigare haft en mängd
grusgravar omgärdade med stenram. Spår efter detta kan man se på många gravvårdar genom
hur gravvårdarnas baser är utformade. Grusgravarna togs enligt uppgift bort under 1980-talet.

Ringmuren av gråsten i kallmur uppfördes 1831. Porten och grindarna i öster tillkom 1797. År
1716 gick det åt 24 tunnor kalk till den dåvarande ringmurens reparation, den bör således ha
varit murad och putsad. Att den var täckt med trä, framgår av en längd från 1625 rörande
underhållningsskyldigheten av huvarna på kyrkogårdsmuren.

BANKEKINDS KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger ca 15 kilometer sydöst om Linköping. Kyrkan
ligger på en höjd i utkanten av Bankekinds samhälle. Kyrkogården har en rektangulär
planform i nordsydlig riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens norra del och kyrkans långhus
är orienterat i västöstlig riktning.

Bankekinds kyrka
Bankekind, eller Svinstad som socknen hette fram till 1902, är en medeltida socken. Kyrkan
uppfördes av sten under 1100-talets slut, sannolikt på kungligt initiativ, med ett rektangulärt
långhus, smalare absidkor och ett påkostat torn i väster. År 1758 byggdes ett nytt långhus
intill det medeltida tornet. Långhuset, som uppfördes av byggmästaren Anders Hansson i
Kärna, har rakslutet kor och sakristia i norr. Fasaderna är putsade under ett brant koppartäckt
sadeltak, som är avvalmat i öster. Kyrkans huvudingång är förlagd till södra långsidan, där
även en kordörr återfinns.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården saknar kvartersindelning och omfattar gravnummer 1-659. Numreringen startar
direkt till vänster efter den östra grindöppningen och löper runt raderna på kyrkogårdens östra
sida fram till grusgången som går i nordsydlig riktning. Därefter numreras gravvårdarna direkt
öster om kyrkan. Numreringen fortsätter i det sydvästra hörnet av kyrkogården och löper
sedan medsols runt kyrkan tillbaka till grindöppningen i öster.

Allmän karaktär
Kyrkan och kyrkogården ligger i ett höjdläge och kyrkogårdens rektangulära utformning lutar
svagt nordväst/sydöst. Kyrkan ligger i kyrkogårdens norra del. Bankekinds kyrkogård har
tidigare omgärdats av en tät trädkrans, något som syns på äldre fotografier. Idag har flertalet
träd tagits bort och kyrkogården har därför en öppen karaktär. Några äldre träd i trädkransen
finns kvar, mestadels mot norr. Kyrkogården karaktäriseras idag av rygghäckar av idegran i
nordsydlig riktning.

Omgärdning
Väster: kallmurad stödmur av runda stenar i varierande storlek.
Norr: kallmurad stödmur av runda och naturkluvna stenar.
Öster: kallmurad stödmur. Murens sydöstra sträckning avviker från övriga murar. Den är
murad med ganska jämna skift av runda stenar i varierande storlek.
Söder: kallmurad stödmur av runda stenar i relativt jämna skift.

Ingångar
Öster: grindstolparna är slätputsade, kvadratiska i genomskärning med sidor på ca 1,1 m.
Grindstolparnas avslutning förstärks med en kraftig listdragning. De pyramidformade
topparna är täckta av bandplåt och kompositionen kröns av ett förgyllt klot och stjärna.
Dubbelgrindarna i smidesjärn är enligt uppgift tillverkade år 1797. De har vågformigt krön
och rikt dekorerad nederdel.
Norr: grindstolparna är av släthuggen granit med ett avfasat krön och kröns av ett kors i stål.
Dubbelgrinden i den norra grindöppningen är från 1930-talet. Den är av svetsat stål och
svartmålad. Den är en förenklad form av den äldre grinden i öster.

Vegetation
Väster: längsmed västra kyrkogårdsmuren växer en aroniahäck. Utanför muren sluttar
terrängen kraftigt och är bevuxen med träd och sly.
Norr: fyra stora lönnar i trädkransen.
Öster: norr om grindöppningen en liten bit in på kyrkogården växer tre björkar.
Söder: sydöstra hörnet en lönn i trädkransen.
Kyrkogården i Bankekind har tidigare haft en kraftig trädkrans, på gravkartan syns 18
markeringar för större träd, och förmodligen har även de borttagna träden varit lönnar. Idag är
endast fem lönnar kvar av den tidigare trädkransen. Huvudgången har tidigare kantats av 10
björkar och idag återstår tre. Flera tujor är planterade sydöst om kyrkan. Rygghäckarna är
vanligtvis planterade i nordsydlig riktning och består av idegran.

Gångsystem
Från den östra grindöppningen leder en gång av cementplattor som på vardera sidan omges av
ca 0,5 m naturgrus upp till kyrkans huvudingång i väster. Gången fortsätter mot
grindöppningen i norr. Ytterligare en gång belagd med naturgrus går från den östra
grindöppningen runt gravnumren 12-228. Tidigare har en grusgång omgärdat kyrkan även i
norr. Den grusgången är idag igenlagd med gräs. Vad som idag återstår är en grusgång som
löper i kyrkans östra gavels förlängning och sammansluter med den stora gången.

Gravvårdstyper
Området vid östra ingången domineras av gravvården över Anders Alreik. Gravvården är
omgärdad av en kraftig stenram med pollare i hörnen som håller uppe en kätting. Gravytan är
gräsbelagd. Söder om kyrkan finns flera rader med stora liggare som främst tillkommit under
1950-60-talet. En annan typ av gravvård som är vanlig på kyrkogården är sentida låga och
breda vårdar med kolonner som bär upp ett tympanonfält. Kyrkogården har tidigare haft flera
gravvårdar med stenram. Idag är stenramen borttagen. Vid kyrkans södra mur står två
gravvårdar över präst/prost som församlingen tagit ut som kulturgravar. Gravvårdarna är från
1900-talets början. Nordöst om kyrkan står fler gravvårdar som tagits ut som kulturgravar.
Gravvårdarna i gjutjärn, kalksten eller granit är mestadels från 1880-talet.

Minneslund
Minneslunden är förlagd till kyrkogårdens nordvästra hörn och anlades under 1990-talet.
Minneslunden omgärdas av en tujahäck och är delvis stenlagd. I minneslunden finns plats för
ljus och vaser.

Byggnader
Sydväst om kyrkogården ligger en redskapsbod. Byggnaden är av liggtimmer som är
rödfärgad och med svarta hörnlådor och portar. Taket utgörs av ett sadeltak som är beklätt
med tegelpannor. Från kyrkogården leder en körbro till redskapsbodens övre del.

Bankekind, eller Svinstad som socknen hette fram till 1902, är en medeltida socken. Kyrkan uppfördes av sten under 1100-talets slut, sannolikt på kungligt initiativ, med ett rektangulärt långhus, smalare absidkor och ett påkostat torn i väster. År 1758 byggdes ett nytt långhus intill det medeltida tornet. Långhuset, som uppfördes av byggmästaren Anders Hansson i Kärna, har rakslutet kor och sakristia i norr. Fasaderna är putsade under ett brant koppartäckt sadeltak, som är avvalmat i öster. Kyrkans huvudingång är förlagd till södra långsidan, där även en kordörr återfinns. Kyrkobyggnaden har ett högt och dominerande läge i det fornlämningsrika sprickdalslandskapet. Vid kyrkan finns en äldre f d sockenstuga och skola samt modern villabebyggelse.

KYRKOGÅRDEN sträcker sig framför allt söder om kyrkan och omgärdas av en mur av gråsten i kallmur. Ingången är förlagd i sydöst med murade grindstolpar och grindar av smidesjärn från 1797. Efter avslutad kyrkogårdsinventering kompletteras beskrivningen och historiken.

FÖRSAMLING 1995 - BANKEKIND

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1106, 1900: 1224, 1995: 907

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Församlingen ändrade namn från Svinstad till Bankekind 1904.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger vid ett vägskäl 10 km östsydöst om Linköping, högt på en väl avgränsad kulle i det fornlämningsrika sprickdalslandskapet med vida utblickar över bygden. Den omges av ett mindre villasamhälle med skola. Gamla skolan vid kyrkan är nu församlingshem. Prästgården ligger 400 m norr om kyrkan, också på en markerad höjd.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och torn i väster. I: Kyrka uppförd sannolikt under 1100-talet bestående av ett rektangulärt långhus och ett smalare kor (Broocman). Ett torn, det nuvarande, uppfördes hörde till den ursprungliga anläggningen (virke i tornet har dendrodaterats till 1190-talet). Enligt Broocman var kyrkan välvd. Det alltjämt bevarade tornet har en rik rumsutformning. I bottenvåningen ett kvadratiskt, tunnvälvt mittrum med två smala sidorum i norr och söder. Även första våningen har ett kvadratiskt mittrum utformat till kapell med en östlig altarnisch, sannolikt avsett för patronus. Ljudöppningar på var sida om nischen har ursprungligen öppnat sig mot långhuset. Tornets konstruktion och inrättningar kan jämföras med de i Askeby, S:t Lars i Linköping och Slaka. Kyrkan revs, förutom tornet, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1758, intill föregångarens kvarstående torn, under ledning av byggmästare Anders Hansson i Kärna.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har yttre sadeltak över långhuset och valmade sadeltak över kor och sakristia, medan tornet kröns av en huv med lanternin från 1776. Alla yttertak är av svart kopparplåt. Ingångar i väster via tornet samt direkt till korpartiet i sydost. Kyrkan har inre tunnvalv av trä. Interiören är putsad med dekorativa kalkmålningar, i långhuset i form av draperier kring fönstren. År 1896 restaurerades kyrkan och mycket av dess ursprungliga inre karaktär försvann, bl.a. tog man bort de slutna bänkkvarteren, ornament på läktarbröstningen samt målade över draperimålningarna runt predikstolen och fönstren. De senare togs fram igen 1937. Den senaste restaureringen ägde rum 1972 och innebar bara mindre förändringar, bl.a. en läktarunderbyggnad med WC. Predikstolen gjordes för den gamla kyrkan 1667, medan altaruppsatsen av med sniderier av J Ljung och tavla av J D Schwartz är från 1723. Bänk-in-redningen förnyades 1898 i samband med en större restaurering. Vid samma tillfälle inrättades torn-rummets bottenvåning till gravkapell.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Flera inventarier överfördes från den äldre kyrkan. En gotländsk dopfuntscuppa från 1300-talet finns bevarad, en senare dopfunt är från 1661.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.