BERGA KYRKA

Den ursprungliga kyrkan revs 1818 samtidigt som den nuvarande kyrkan började byggas. År 1947
byggs församlingens sockenstuga om till församlingshem och år 1959 uppförs ett bårhus i anslutning
till västra kyrkogårdsmuren.
På ett flygfoto från 1957 syn tydligt att det tidigare funnits ett stort antal grusgravar på kyrkogården.
Främst har de legat i kvarter A, E och G. Av dessa finns enbart några få kvar idag. Man ser också att det
skett en trädföryngring på kyrkogården, vilket i flera fall beror på stormen Gudrun som fällde ett antal
träd under 2005. I övrigt syns inte några större förändringar från flygfotot och till dags datum.
Domkapitlet sände ut ett frågeformulär 1949 till stiftets kyrkor angående kyrkogårdarna. Sammanfattningen
på svaren från Berga var: Kyrkorummet har aldrig använts som begravningsplats, detta sagt i
varje fall om den nuvarande kyrkan. Kyrkogården kringgärdas av en mur på norra sidan. Denna är tämligen
låg. En utvidgning av kyrkogården åt norr ägde rum för ca 15 år sedan. Kyrkogården är plantera
med träd (lönn) och häckar (hagtorn och tuja).
Några allmänna linjer finns inte utan enbart enskilda gravar. Inga gravplatser samlade för bysamfällighetet
har funnits eller finns. Gravkullarna har vanligt utseende och man kan inte tala om någon
särskild typ. Utslätade gravplaner finns. Beläggningen utgöres av grus och singel.
Gravvårdarna storlek varierar. Dock må numera ingen gravvård överstiga 80 cm i höjd. En
stor häll finnes på kyrkogården. I beskrivning över Sunnerbo härad kan man läsa följande:
Här finnas flera vackra granit och marmorstenar över avlidna, mera utmärkta hemmansägare i socknen.
En stor granithäll med inhuggna sinnebilder av barndomen, ålderdomen, döden och förintelsen
förtjänar att omnämnas. Den bär följande inskription: Här under hvilar salig i herranom som fordom
välacktat Skogsvaktaren Israel Bengtsson i Tykatorp

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Beslut om nybygge togs 1815 och kyrkan uppfördes i omedelbar närhet av den gamla kyrkan 1819-21 efter ritningar av Jakob Wilhelm Gerss 1818. Som byggmästare omtalas länsbyggmästare Peter Österlöf, Varberg. Kyrkan invigdes den 22 maj 1825 av biskop Esaias Tegnér. Kyrkoinvigningen var Tegnérs första kyrkoinvigning som biskop i Växjö stift.

PLAN OCH MATERIAL - rektangulärt kyrkorum med absidformad altarnisch och bakomliggande, halvrund sakristia. Torn i väster. Ingång genom tornet samt mitt på sydsidan. Till sakristian separat ingång i sydöst. Planformen överensstämmer med Gerss ritning från 1818. Uppförd av sten med spritputsade fasader och slätputsade omfattningar. Takmaterialet utgörs av kopparplåt.

EXTERIÖR - Exteriören har senare förändrats. Fönstren förstorades 1853 till nuvarande storlek. På 1890-talet ersattes den ursprungliga tornlanterninen av den nuvarande spiran. I samband med 1900-talets renoveringar har de genom fönsterförstoringarna försvagade murarna förstärkts med sex strävpelare på vardera långsidan. Ursprungligen följde man i princip 1818 års ritning. Den palladianska bågformen på tornets ljudöppningar uteslöts dock liksom sannolikt också byggnadens kvaderrustik i murpartiet nedanför de relativt låga fönsteröppningarna.

INTERIÖR - Interiören har förändrats kraftigt i samband med 1900-talets renoveringar. Altarnischens målning tillkom 1927 och är utförd av Ernst Söderberg. Predikstolen utfördes ursprungligen 1836 av snickaren Holm. I korgen ingår delar av den predikstol som utfördes 1707 av Sven Röding i Växjö för den gamla kyrkan. Denna predikstol överfördes till den nya kyrkan och var fram till 1836 placerad i anslutning till altaret som altarpredikstol. En altarpredikstol ingår också i Gerss första förslag från 1816. Som altarprydnad används nu ett medeltida triumfkrucifix, som är placerat på en ståndare bakom det fristående altaret, som tillkom 1972. I samband med denna modernisering tillkom också bänkinredningen, tillbyggnaderna under läktaren och den nuvarande färgsättningen.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Allmän karaktär
Berga kyrkogård är en relativt stor kyrkogård
som inrymmer elva kvarter. Kyrkogården har
åtminstone använts sedan 1100-talet då den tidigare
kyrkan uppfördes strax söder om den nuvarande
kyrkan. Kvarteren på kyrkogården är av
varierande karaktär med dels de högresta påkostade
gravvårdarna från 1800-talets mitt och fram
till 1900-talets början och dels låga rektangulära
gravvårdar från 1940-talet och framåt. De äldsta
kvarteren ligger i den södra delen och blir successivt
yngre ju mer åt norr man kommer. Den
yngsta delen är därför förlagd längst i norr.
Kyrkogården som ligger på en liten höjd
omgärdas av en stenmur och innanför den växer
en trädkrans utav främst lönn. Gravområdena är
gräsbevuxna och i ett par kvarter växer det rygghäckar.

Omgärdning
Den äldre delen utav Berga kyrkogård omgärdas
utav en stödmur som delvis är uppförd av natursten,
men vissa partier är även uppförda utav
huggna granitblock. Det nya området på norra
delen utav kyrkogården omgärdas av träd och
olika typer av vegetation. Längs den rundade avgränsningen
på kyrkogården längst i norr har det
murats upp en liten låg mur och anlagts rabatter
där det bland annat växer rhododendronbuskar.

Ingångar
Från den i terrängen lägre belägna parkeringen i
väster leder en bred naturstenstrappa i tre etager
upp till den gatstensbelagda kyrkplatsen framför
tornet. Trappan flankeras av fyra lyktstolpar. På
vardera sidan av trappan sitter enkla svarta smidesräcken
monterade. Här finns en dubbelgrind
med sirliga smidesgrindar. Dessa bärs upp utav
huggna granitstolpar och efter grinden finns ännu
en liten trappa. Kyrkbacken i väster kompletterades
1972 med ytterligare en terrängtrappa och
man försåg samtliga tre trappor med räcken av
tjärbränt smide och västentrén försågs med nya
kopparklädda portar.
I söder och i sydöstra hörnet av den äldre delen
av kyrkogården finns också ingångar. Den södra flankeras av smidda sirliga dubbelgrindar. De hängs
uppe i två huggna granitblock som på toppen försetts med två rundar naturstenar. Strax intill denna
ingång står två högresta runstenar.

Den sydvästra ingången ligger precis i hörnet av kyrkogården. Även den har en smidd grind i ett
sirligt utförande. Efter grinden leder en kort trappa upp besökaren i kyrkogårdens marknivå.
Det finns även ingångar i väster och öster på den nya delen av kyrkogården. De sistnämnda ingångarna
är grusade och leder in på kyrkogården som små stigar ifrån parkeringsplatserna på vardera sida
om kyrkogården.

Vegetation
Runt den gamla kyrkplatsen finns en trädkrans som består av lönnar. Denna del omgärdas också av
en tujahäck. I kvarter E och G finns rygghäckar till nästan alla gravlinjer. Varannan är av häckoxbär och
varannan är måbär. Den norra delen av kyrkogården (kvarter L) som anlades på 1980-talet har inramats
med mer grönska och här finns fler träd.

Gångsystem
Gången framför kyrkans ingång i väster är lagd med
gatsten. Därefter har alla gångsystem försetts med
grus. Gångarna går runt kvarter A och B och ifrån
den södra ingången rakt upp mot kyrkan. Runt kvarter
D, E, K och G går också där grusgångar. I öster,
mellan kvarter K och G samt I och H går en gång
som fortsätter upp mot den nyaste utvidgningen i
kvarter L. Denna fortsätter sedan längs med rundningen
i kvarteret. Även kvarter C har en grusgång
som sträcker sig runt hela gravområdet.

Minneslund/Urnlund
Församlingen är angelägna om att få anlägga en
urnlund och en minneslund i kvarter L och har planlagt
dessa på gravkartorna över kyrkogården. Minneslunden
är planerad att ligga på den plats som
idag är meditationsplats längst i norr på kyrkogården.
Det är en mur som förts upp i en halvrund cirkel.
Marken i denna är belagd med gatsten och det
står uppställt några bänkar utmed muren. Den tänkta
urnlunden ligger i det sydvästra hörnet utav kvarter
L. Området ligger på en liten höjd som är gräsbevuxet
med ett antal tallar och rönnar. Vid invente-
ringen har urnlunden och minneslunden ej börjat
användas.

Gravvårdstyper
Kyrkogården har ett väldigt blandat utbud av gravvårdar
med många olika tidsåldrars ideal representerade.
Gravvårdarna härrör ifrån 1700-talet och
fram till våra dagar. Det finns allt ifrån liggande
stora hällar i sandsten, högresta monumentala granitvårdar,
låga rektangulära röda och grå granitvårdar
från 1950-1970-talet och diabasvårdar från
1900-talets början samt marmorvårdar från 1800-
talets slut. På kyrkogården finner man även ett flertal
bevarade familjegravar med stenomramning och
framförliggande grusfält, liksom gravar omslutna
av pollare och kättingar.
En av kyrkogårdens äldsta stenar är den sk Tykastenen
från 1706 och den ligger mitt i kvarter A.
Det är en kalkstenshäll med väl bevarade inskriptioner
och inhuggna sinnebilder av barndomen, ålderdomen,
döden och förintelsen. Den bär följande
inskription: Här under hvilar salig i herranom som
fordom välacktat Skogsvaktaren Israel Bengtsson
i Tykatorp Troligen ligger den inte på sin
ursprungliga plats och det har i många omgångar
diskuterats om den ska bäras in i vapenhuset för att
där få bättre skydd.
Den äldsta stenen på kyrkogården hittar man i
kvarter B. Den är uppförd 1692 och är en smal, låg
gravvård utförd i grå granit med fin kransdekoration
och mycket inskriptioner.

Byggnader
I den nordöstra delen utav kyrkogården ligger en röd ekonomibyggnad med liggande panel och svart
tvåkupigt tegeltak. Den inrymmer kyrkogårdsförvaltningens lokaler samt toaletter. Strax söder om denna
byggnad ligger en huskropp som tidigare varit kyrkstallar. Även det är en röd träbyggnad med liggande
panel och svart tvåkupigt tegeltak.
Utanför kyrkogårdens nordvästra del ligger en byggnad som består utav ett tak med rödmålade takgalvar.
Nertill har det gjutits en mur som lämnar en öppen glugg mellan tak och mur. Fyra hörnstolpar
håller uppe taket. Denna byggnad används som förvaring utav kompostjord.
Öster om kyrkogården står den gamla prästgården. Det är en gul byggnad med stående locklistpanel
och rött tegeltak. Byggnaden är tre våningar hög och avslutas med ett sadeltak. När dessa byggnader ska
ha uppförts står inte skrivet i några arkivhandlingar.
Under den västra kyrkogårdsmuren ligger kyrkogårdens bårhus utfört 1964 enligt förslag av arkitekt
Birger Wecke. Taket ligger ett tiotal centimeter under marknivå. Det enda som man ser utav bårhuset är
ett dörrpar utav koppar.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A ligger i den sydöstra delen utav kyrkogården. Kvarteret är tillsammans med kvarter B det
äldsta på kyrkogården och ger ett väldigt heterogent intryck. Gravvårdarna visar på många skiftande
ideal och härrör ifrån 1700-talets början till våra dagar. Kvarteret ramas naturligt in utav grusgångar.
Hela området är gräsbevuxet och på området växer också ett antal större lönnar. Längs med den östra
muren växer även en tujahäck. Gravlinjerna går i nord-sydlig riktning med inskriptionerna åt väster. Ett
antal gatlyktor står uppställda längs med grusgångarna i kvarteret. I det sydöstra hörnet leder en ingång
upp besökaren för en trappa till kvarteret. I kvarteret finns det markerat med en stor natursten var den
tidigare kyrkans absid låg.

Gravvårdstyper
Kvarteret har en blandad karaktär med många högresta vårdar i granit och diabas från slutet utav 1800-
talet och fram till 1930-talet. Det finns också ett antal obelisker men främst finns det låga rektangulära
vårdar i grå granit och diabas från 1960-, 1970, 1980-talen. På området finns flera gravar som tidigare
varit grusgravar och ett antal utav dem har fortfarande kvar sin tillhörande stenram men är idag gräsbevuxna.
En utav gravvårdarna är fortfarande grusad. Gravvårdarna går i en gråsvart skala men det är även
vanligt med röd granit.
Gravvårdar som utmärker sig lite extra i kvarteret är bland annat en stor kalkstenshäll från 1706.
Den kallas i folkmun för Tykastenen. Det är en relativt välbevarad sten med tydliga inskriptioner och
inhuggna sinnebilder utav barndomen, ålderdomen, döden och förintelsen.
I kvarteret finns två marmorvårdar varav en är rest
1889. Den andra gravvården är övervuxen med
lavor vilket gör inskriptionerna nästa omöjliga att
tyda varför det inte går att se när den är rest. Det
troliga är dock att den är uppförd under slutet på
1800-talet. Båda marmorvårdarna är enkelt utförda
men har längre inskriptioner.
På gravvårdarna förekommer nästan alltid
ortsnamnet där den avlidne bott. Några utav de
ortsnamn som omnämns är: Åby, Össlöv, Hallsjö,
Fallnavecka, Lagan och Ohs. Även titlar finns väl
representerat i kvarteret. Titlar såsom lantbrukaren,
hemmansägaren, möbelhandlaren, soldaten, trädgårdsmästaren,
chauffören och gossen förekommer
i kvarteret.
Bibel- och psalmhänvisningar förekommer inte
i något större utsträckning. Små korta ord såsom
Älskad Saknad och Vila i frid förekommer
det mer frekvent av.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B ligger i den sydvästra delen utav kyrkogården. Kvarteret har en högrest karaktär med många
påkostade gravvårdar. Detta kvarter tillsammans med kvarter A är det äldsta på kyrkogården. Gravvårdarna
härrör ifrån slutet utav 1600-talet och fram till våra dagar vilket gör att gravkvarteret fått en
heterogen karaktär.
I denna del utav kyrkogården låg tidigare den gamla stenkyrkan och i marken syns markeringar
efter var den legat. En sten i kvarter A markerar var absiden på kyrkan låg. Kvarteret avgränsas genom
grusgångar åt alla håll.
Här växer stora lönnar längs med västra stödmuren. Vid några utav gravvårdarna växer tujor men i
övrigt finns inga större planteringar. Gravlinjerna är uppförda i nord-sydlig riktning och några utav dem
ligger väldigt tät.

Gravvårdstyper
Kvarter B har en högrest, heterogen karaktär med många påkostade gravvårdar. Gravvårdarna går i en
gråsvart färgskala då de uppförts främst i diabas och grå granit. Några utav de gravvårdar som utmärker
sig lite extra är bland annat den äldsta utav gravvårdarna ifrån 1692 Det är en smal, låg gravvård utförd
i grå granit med fin kransdekoration och mycket inskriptioner. Det finns dessutom en grusgrav med
tillhörande pollare och kättingar som omgärdar gravrätten. Gravstenen är rest över en familjegrav och
utförd i rödgranit.
En obelisk från 1900 har även den omgärdats utav pollare men har järnstänger mellan dem. Istället
för grus ligger här istället skifferplattor utlagda på marken.
Ett högrest granitkors ståendes på en sockel har även den pollare och kättingar runt gravvården.
Denna är ifrån 1894.
På en samlad plats i den norra delen utav kvarteret står 7 stycken marmorvårdar markerade med en
stenram. Dessa vårdar är resta över personer i samma släkt som drabbats utav sjukdom och dött väldigt
nära inpå varandra. Några utav vårdarna är väldigt vackert dekorerade med inhuggna draperingar
och bladverk. I kvarterets västra del, alldeles intill stödmuren finns en stor monumental grav uppförd
i diabas. Den har en stenram i diabas och även marken innanför ramen är belagd med diabasplattor.
Dessutom finns här ett gjutjärnskors från 1911 samt gravvårdar som tidigare varit grusgravar men som
numer är besådda med gräs.
En gravvård har försetts med en utav Thorvaldsens medaljong Natten. Denna medaljong ingår i
en serie av fyra medaljonger med namnen: Natten, Dagen, Uppståndelseängelnoch Thanatos.
Dessa förekommer på gravvårdar från 1800-talets andra hälft. I kvarteret går också att se ett flertal återanvända
gravvårdar där baksidan på vården använts för nya inskriptioner.
Många utav gravarna i kvarter B är familjegravar. Både titlar och ortsnamn är vanligt förekommande
på gravvårdarna i kvarteret. Psalmhänvisningar och bibelord finns inte i någon större utsträckning. De
titlar som figurerar på området är bland annat Smidesmästare, författaren, dykaren, rektorskan, änkan,
hemmansägaren och landtbrukaren.

Kvarter C
Allmän karaktär
Detta kvarter innehåller enbart tre gravlinjer och ligger längs med den västra stödmuren norr om kyrkan.
Kvarteret omringas utav grusgångar och mitt i kvarteret växer det stora lönnar och pilar. I övrigt är området
gräsbevuxet. Kvarteret är relativt heterogent och gravvårdarna härrör från 1910-talet och framåt.
Kvarterets färgskala är mörk med främst diabas- och röda granitvårdar. Det finns en dubbel gravlinje och
en enkel gravlinje på området vilka ligger i nordsydlig riktning.

Gravvårdstyper
Kvarteret är heterogent och innehåller en väldig variation av gravvårdar. Det finns relativt många monumental
gravvårdar från 1910- och 1920-talen, men övervägande del är låga rektangulära gravvårdar från
1950-talet och fram till 1980-talet. Många gravar i kvarteret har blästrats för att få dekorativa utsmyckningar.
Främst förekommer bladverk och landskapsmotiv.
Några utav de gravvårdar som utmärker sig lite extra är en smal låg diabasgrav från 1918 som står
i den södra delen utav kvarteret. Den har vackra blästrade dekorationer både på sockel samt sten som
visar på stor hantverksskicklighet. I kvarteret finns också en väldigt liten, enkel diabashäll där det inte
står något årtal med texten Vår lille Göte uthugget i stenen. Ofta ser man dessa barngravar med enbart
förnamn och eventuellt ett kort ord på.
Titlar förkommer relativt ofta på gravvårdarna i detta kvarter. Däremot finns bibelord och psalmhänvisningar
nästan inte alls. Något enstaka kort ord såsom Jag har ofta frågor, Herre och Älskad
Saknad förekommer dock. De titlar som går att finna på stenarna är bland annat hemmansägaren,
metallarbetaren, spinnmästare och trävaruhandlaren. Ortsnamnen finns det flest representerade utav. Det
är orter såsom Trotteslöv, Källsjö, Bökeliden, Bergdahl, Växjö och Hasa.

Kvarter D och K
Allmän karaktär
Kvarter D och K ligger i direkt anslutning till kyrkans norra kyrkomur med kvarter D öster om kvarter
C och kvarter K öster om kvarter D. Gravkvarteren har ett blandat uttryck på gravvårdarna men skalan
är relativt låg i jämförelse med de tidigare kvarteren. Ett fåtal lönnar växer på området som i övrigt är
gräsbevuxet. Gravlinjerna går i nordsydlig riktning och gravvårdarna är uppställda i dubbla gravlinjer.
Här finns en vård från tiden innan 1900-talet. I övrigt härrör gravarna från 1910-talet och fram till
våra dagar. Många utav gravarna är familjegravar.

Gravvårdstyper
Dessa kvarter har en heterogen karaktär med ett brett spektra av olika gravvårdar, men gravvårdarna håller
en relativt låg skala kvarteren igenom. Färgskalan är grå/svart med främst diabas- och grå granitvårdar.
Familjegravar förekommer ofta i detta kvarter och då är det främst låga rektangulära diabasgravar
samt små hällar. I området ser man spår efter tidigare grusgravar som med tiden såtts igen med gräs.
Vissa utav stenramarna till dessa finns kvar. Två tidsåldrar är främst representerade i kvarteren. Det är
dels 1910-1920-talen med sina högresta och smala låga diabasgravar och dels 1960-1980-talen med låga
rektangulära grå och röda granitvårdar.
I kvarteren finns några gravvårdar som utmärker sig lite extra. Bland annat finns en högrest gravvård
i kvarter D som utformats såsom en kolonn och står på en sockel. Den är från 1924 och utförd i diabas. I
kvarter D finns också en gravvård som fått formen av en trädstubbe med avhuggna trädgrenar. Även den
är uppförd i diabas och troligtvis från 1920-talet. Inskriptionerna är lite otydlig pga. lavor.
Förekomsten av titlar på kvarterets vårdar är relativt vanlig. Så även ortsnamn. Bibelord och psalmhänvisningar
förekommer mera sparsamt. Exempel på förekommande titlar är stationsmästare, svenska-
merikanen, mjölnaren, lärarinnan, hemmansägaren och garverifabrikören. Bland de ortsnamn som finns
kan nämnas Torset, Ekornarp, Huile, Guddarp, Äpplanäs, Ingelstad och Össlöv.

Kvarter E och G
Allmän karaktär
Kvarter E och G ligger norr om kvarter D och K och tillhör den del utav kyrkogården och utvidgades
på 1930-talet. Kvarteren håller en låg karaktär och gravlinjerna, som går i nordsydlig riktning, har i de
flesta fall rygghäckar av måbär och oxbär. Gravområdet är i övrigt gräsbevuxet och här växer inga större
träd.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i dessa kvarter härrör ifrån 1930-talet och fram till våra dagar. Övervägande delen utav
gravvårdarna är från 1940-1950-talen och de flesta är låga och rektangulära till formen. Relativ många
utav dem är familjegravar. Färgskalan i kvarteret är gråsvart och det material som använts till övervägande
del är diabas. I kvarteren förekommer även ett fåtal gravvårdar med en mer fri form och i nya
material såsom labrador och hallandia. Dessa är uppförda under 1990-talet och fram till våra dagar.
En del utav kvarterens stenar från 1900-talets mitt har ett formspråk som inspirerats utav
antiken med pilastrar och överliggande frontoner. Ett s.k. tempelmotiv.
I kvarteren finns några gravvårdar som utmärker sig lite extra. I den sydöstra delen utav kvarter G står
en låg lång familjegrav i diabas som säkert sträcker dryga tre meter på marken. Den har dekorerats längs
med överkanten med en blästrad bård. Det finns också en gravvård från 1948 med en urna utförd i diabas
som står på en bred sockel.
Några utav gravarna i kvarteren har tidigare varit grusgravar men idag är det helt gräsbevuxna. Av
de tillhörande stenramarna till finns nästan inget kvar.
Förekomsten av titlar är relativt vanligt i kvarteren. Bland annat går här att finna titlar såsom hemmansägaren,
lantbrukaren, svenskamerikanen, trotjänarinnan, inspektör och montör. Ortsnamn figurerar
väldigt frekvent i båda kvarteren. Det är ortsnamn såsom Trotteslöv, Hörda, Oxkullasund, Torlarp, Gässhult,
Värmsjö, och Huileskog. Psalmhänvisningar och bibelord förekommer i ytterst liten utsträckning.

Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F ligger utsträckt i östvästlig riktning
alldeles söder om kvarter L. Det består
av enbart en gravlinje där inskriptionerna
är vända åt söder. Kvarteret ligger precis
på gränsen mellan den del av kyrkogården
som utvidgades på 1930-talet och den senaste
utvidgningen 1987. Gravområdet är
gräsbesått och här växer ett antal större almar
längs med kvarteret.

Gravvårdstyper
Kvarteret karaktäriseras utav sin lågt hållna
skala. Gravvårdarna är till större delen
utförda i röd granit och låga rektangulära
till formen. De härrör ifrån 1940-talet och
fram till våra dagar. Bland de gravvårdar
som står i kvarteret finns det någon som
fått en friare utformning samt en natursten.
Av de få gravvårdar som finns i kvarteret
finns ett större antal familjegravar.
Titlar förekommer enbart vid två tillfällen
i kvarteret. De som omnämns är
vägarbetaren och hemmansägaren. Ortsnamn
förekommer nästan på varje sten och
de ortsnamn man kan läsa finns Trotteslöv,
Huile, Hörset, Hörda, Kvänarp och Tykatorp.
Några psalmhänvisningar förekommer
inte alls och bibelord enbart en gång.

Kvarter H
Allmän karaktär
Kvarter H ligger längs med den östra kyrkogårdsmuren, norr om kvarter I. Kvarteret har en heterogen
karaktär men med övervägande låga vårdar. Gravvårdarna står till större delen i nordsydlig riktning i
både enkla och dubbla gravlinjer. Undantaget är de gravstenar som står längst i norr. De står istället i
östvästlig riktning.
På området växer både några lönnar och almar och gravområdet är gräsbevuxet. Åt norr avgränsas
kvarteret med en låg häck av tuja. Runt kvarteret löper en grusad gång.

Gravvårdstyper
Kvarterets gravvårdar härrör från 1940-talet och fram till våra dagar. Gravvårdarna är främst låga rektangulära
vårdar från 1980-talet utförda i ljus grå och röd granit. Här finns även ett antal marmorvårdar.
Tre utav dem från 1980- och 1990-talen har fastnitade, förgyllda inskriptioner samt förgyllda kors.
Några vårdar har fått en friare utformning och det förekommer även någon enstaka natursten. I det nordvästra
hörnet utav kvarteret står en högrest gravvård rest 1959. Den är utförd i grå granit med tydliga
märken efter de verktyg som använts vid bearbetningen av stenen. Detta ger ett rustikt uttryck.
I kvarteret förekommer endast några få psalm- och bibelhänvisningar. Titlar och ortsnamn förekommer
däremot relativt frekvent. De titlar som finns på kvarteret är kantor, folkskolläraren, mjölnaren, kyrkoherden,
köpman och kyrkvärden. Av de orter som förekommer omnämns bland annat Åby, Gässhult,
Guddarp, Ekornarp och Huile.

Kvarter I
Allmän karaktär
Kvarter I är beläget i kyrkogårdens östra del, alldeles norr om kvarter A. Det är ett avlångt kvarter som
sträcker ut sig i nordsydlig riktning längs med kyrkogårdens östra del. Kvarteret och kyrkogården avgränsas
utav en tujahäck. Hela området är gräsbevuxet och här växer också två stora lönnar.
Kvarteret inrymmer en tämligen stor variation av gravvårdar från många tidsåldrar. De äldsta
gravvårdarna är placerade i den södra delen utav kvarteret och det är också där kvarterets få
högresta vårdarna står. Trots sitt något heterogena uttryck är vårdarna relativt lågt hållna i sin
skala.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter I härrör ifrån slutet utav 1800-talet och fram till våra dagar. De stenar som det
finns flest av, är låga rektangulära vårdar i röd och grå granit ifrån 1960- och 1970-talen. I kvarteret finns
även ett större antal familjegravar som tidigare haft stenomramning och varit grusade men idag finns
bara spår efter stenramarna och gravrätterna är gräsbevuxna.
Gravvårdar i området som utmärker sig lite extra är bland annat en smal låg familjegrav utförd i
röd granit. På stenen finns skrivet Chauffören M. Salomonssons Familjegrav. Den har ett väldigt enkelt
uttryck med inskriptionerna inhuggna i en oval. Upptill smalnar stenen av något för att sedan i en
rundning bli lite bredare och avslutas med en triangulär form. Där stenen blir bredare har man blästrat
in enkla bladdekorationer. Framför stenen ligger en häll från 2002 i ljust grå granit som fått formen utav
en bok.
Förutom dessa gravvårdar finns en låg lång familjegrav som tidigare varit en grusgrav. I de båda ändarna
utav stenen står två låga pollare med runda stenkulor på toppen. Gravvården är halvcirkelformad
med utfasade avslut vilka möter pollarna. Dessutom står i kvarteret ett antal vackert dekorerade högresta
diabasgravar från 1800-talets slut som är av stort kulturhistoriskt värde.
Förekomsten utav titlar och ortsnamn är stor i kvarteret medan psalmhänvisningar och bibelord förekommer
i väldigt lite utsträckning. Några utav det ortsnamn som går att finna är Fallnavecka, Kvänarp,
Torlarp, Lagan Björkholmen och Vreta Kloster. Utav många
titlar figurerar bland annat: polisman, snickaren, lantbrukaren,
hemmansägaren, chauffören, smeden och soldaten. I kvarteret
går även att läsa några små korta ord såsom Gäster på jorden
Himlen vårt hem. och Kristus är mitt liv - Döden är min
vinning.

Kvarter L
Allmän karaktär
Kvarter L är det största kvarteret på kyrkogården och hela området invigdes 1987 vilket även gör det till
det yngsta kvarteret. Området ligger längst i norr och har en något asymmetrisk form som följer landskapet
lite mer än övriga kyrkogården. Kvarteret gav under inventeringen ett relativt tomt uttryck då det
är många delar som fortfarande är obrukade.
I kvarterets sydvästra del är det planlagts för en urnlund. Längst i norr ligger en meditationsplats
som omgärdas utav en halvcirkelformad tegelmur. Innanför denna finns bänkar och marken är här belagd
med gatsten. På denna plats är det planlagt
för en minneslund. Ingen av dessa har börjat
brukas vid inventeringstillfället.
Längs med kyrkogårdens och kvarterets
nordöstra kant har man planterat rhododendronbuskar
och många andra mindre växter
vilket ger en fin inramning till kvarteret. I
väster växer en björkspireahäck och framför
den ligger en låg mur utav tuktade stenblock.
De gravvårdar som står på området
håller en låg karaktär och har ett homognet
uttryck. I den östra delen utav området ligger
en röd ekonomibyggnad som inrymmer
toaletter och lokaler för kyrkogårdsförvaltningen.
Ett stycke in ifrån omgärdningen
i kvarteret går en grusgång som leder runt
besökaren längs med östra, norra
och västra kanten utav kvarteret.
I västra delen, norr om platsen för
urnlunden finns en ingång som leder
upp från parkeringen framför
huvudingången av kyrkogården.

Gravvårdstyper
Bland gravvårdarna i kvarteret är
det låga rektangulära röda granitvårdar
som är främst representerade.
Här finns även grå granitvårdar i
stor utsträckning samt nya material
såsom hallandia och labrador. Gravvårdarna
är uppförda från 1980-talet
och fram till våra dagar. Många
utav gravstenarna har getts ett friare
uttryck vilket ger kvarteret en blandad
karaktär av gravvårdar trots den
lågt hållna skalan.
I kvarteret förekommer varken titlar eller bibelord. Ortsnamn är väl representerade medan enbart
en psalmhänvisning finns. De ortsnamn som omnämns finns bland annat: Ingelstad, Össlöv, Kvänarp,
Kronoboda, Vittaryd och Hallsjö.