Allmän karaktär
Nässjö gamla kyrkogård i sin nyvarande utformning hämtar största
delen av sitt uttryck från 1790-talets ombyggnad med höga stödmurar
kring en plan platå. Sin nuvarande utsträckning med en oregelbundet
kvadratisk form fick den efter en utvidgning åt norr under
sent 1800-tal. Sannolikt tillkom även trädkransen vid den tiden. Kyrkogården är starkt präglad av omdaningar under mitten av 1900-
talet, men en hel del av den äldre strukturen är bevarad och den har
ändå kvar atmosfären av äldre landsbygdskyrkogård.
Omgärdning
Kyrkogården utgörs av en något upphöjd platå, kantad av en stödmur
av sten. Muren tillkom vid tiden för kyrkobygget, alltså tidigt
1790-tal. Stödmuren har lite olika karaktär i olika sträckningar,
med mer inslag av huggen sten i vissa delar, såsom i den representativa
sidan utmed den gamla genomfartsvägen. Kyrkogården utvidgades
mot norr år 1888 och muren bör ha förlängts i samband
med detta.
Ingångar
Kyrkogården har två entréer för allmänheten, en i söder och en i
väster, samt en enkel ingång vid den östra muren. Huvudingången
är i söder. Från detta håll leder en bred stentrappa upp till kyrkogården, och entrépartiet finns på ett vilplan mitt i trapploppet. Entrén
har dubbla grindar av smide daterade 1838, i kraftiga murade
grindstolpar. Stolparna är fyrkantiga, spritputsade med slätputsade
hörn och täckta av en pyramidformad kopparhuv. I mötet mellan
stolpen och huven löper ett utkragat listverk och stolparna kröns
av lampor i smide. Entrén från väster är betydligt enklare. En asfalterad väg från parkeringen
väster om kyrkan ansluter till entrén, som ligger i nivå
med murens övre kant. Inga grindstolpar eller andra markeringar
finns.
Från personalboden/Klockaregården i öster når man kyrkogården
via en enkel trätrappa som byggts vid muren. Ingången har inte
karaktär av allmän entré.
Gångsystem
Gångarna är till största delen lagda med grus. Gångsystemet är enkelt
utformat. Från entrén mitt på den södra muren utgår två gångar
diagonalt åt nordväst resp. nordost, och området norr om kyrkan
omsluts av en grusgång. På den sydöstra delen av kyrkogården har
ytterligare några mindre grusgångar bevarats, i övrigt är gångarna
sådda med gräs. Längs kyrkans södra fasad går en plattgång av röd
Ölandskalksten.
Vegetation
Runt kyrkogården står en trädkrans av lönnar, de flesta ca 80-100
år gamla. På några ställen har de under 1960-talet ersatts av oxlar. Inne på kyrkogården återstår efter 1960-talets röjning endast två
träd, en ask och en hängask som båda står sydöst om koret. Klippta häckar av cotoneaster (oxbär) finns i stor mängd på kyrkogården,
i söder kring de flesta av de enskilda gravarna och i norr runt
de små kvarteren. I övrigt finns buskar, perenner, tuja och barrväxter
planterade på många av gravarna. En grav söder om kyrkan har två
murgrönekullar på den grusade ytan.
Gravvårdstyper
Hela den södra sidan, utom gräsytan intill kyrkan, är indelad i
rader med gravplatser, omväxlande äldre och yngre gravar. Många
av gravplatserna på denna del av kyrkogården har återbelagts efter
1960-talets genomgripande förändringar, och här blandas gravar
från tiden kring sekelskiftet 1900 med de som jordats under de
senaste decennierna. Gravarna är till största delen omgärdade av
cotoneasterhäckar, med smala öppningar mitt för stenarna. Gravytorna
är täckta med singel. Öster om koret och i ett stråk ned åt den södra muren står gravvårdar
över mera kända familjer från trakten, och här finns de flesta av
kyrkogårdens bevarade äldre gravanordningar. Några större gravarfinns även väster och sydväst om tornet. Den norra sidan, där den allmänna linjen tidigare fanns och som
helt avröjdes under 1960-talet, är indelad i sju små kvarter med låga
häckar av cotoneaster. En antydan till gravplatser intill häckarna har
åstadkommits genom tvärställda små häckstumpar. På denna del av
kyrkogården är de avröjda gravplatserna inte återbelagda. Längs den östra muren står en lång rad med museigravstenar uppställda. Här
finns representanter för många äldre vårdtyper såsom
en tvillingsten, ett smideskors, ett gjutjärnskors, en sten med infälld
marmorplatta, några höga stenar i svart granit och några större och
mindre små vårdar från 1700-talet. Museivårdar finns även på några
andra ställen på kyrkogården, bl.a. står en mycket liten skulpterad
sten utan inskription nära den västra entrén. I detta sammanhang får man även nämna Dukerstenen från 1678 som ställts upp på innanför den södra entrén. Hällen har lyfts upp
från ursprunglig plats under den nuvarande kyrkans golv.
Övrigt
På kyrkogården finns ett bevattningskar i gjutjärn, tillverkade vid
Näfveqvarns bruk. Bevattningskaret, benämnt K. K., formgavs av
arkitekt Peder Clason, sannolikt under 1920-talet. Dessa kar finns
på flera av kyrkogårdarna i trakten.
Kvarter A
Allmän karaktär
Området är ett kistgravfält och utgörs av hela området söder om
kyrkan, undantaget urngravfältet mitt för kyrkans södra fasad. Hela
området ändrades kraftigt under 1960-talet, då många äldre vårdar
plockades bort. De flesta av de bevarade äldre gravstenarna (100
år eller äldre) finns i ytterkanterna av området, samt enstaka inne i
kvarteren på den östra halvan av området. Mitt för entrén till kyrkogården
står den Dukerska gravstenen uppställd. Den är flyttad
till platsen. I ytterkanterna står även fler stenar som kan tänkas vara
flyttade, då de inte är inritade på gravkartan.
De flesta av gravplatserna omgärdas av klippta häckar av cotoneaster
(oxbär). Perenna växter och buskar förekommer på många håll i
gravanordningarna. På den östra delen står en ask och en hängask,
de enda bevarade träden som planterats innanför trädkransen. Ett
par av gravarna längs den västra muren har högväxta tujor planterade
bredvid stenen.
Gravvårdstyper
Vårdarna är av mycket blandade typer, men enklare stenar från
1900-taket dominerar. De ingår i gravanordningar med omgärdande
häckplanteringar. Några speciella gravvårdar på området är:
En vård strax söder om kyrkan med murgrönekullar på gravytan,
vilket är mycket ovanligt i länet. En vård med stenram, pollare och
järnkedja som representerar de ståndsmässiga större vårdarna från
förra sekelskiftet. Några högresta stenar från tidigt 1900-tal skänker
variation och dynamik åt kyrkogården. I området närmast koret är
det en tydligare samling av äldre vårdar, flera med bevarad stenram. Museivårdar finns uppställda på några ställen.
Kvarter B
Allmän karaktär
Området är ett kistgravfält och utgörs av det ståndsmässiga området
direkt öster om koret. Ytan är liten och relativt öppen, med grönska
i form av rygghäckar, sockertoppsgranar och tujor som hör till
gravanordningar samt en plantering vid kyrkans fasad.
Gravvårdstyper
Vårdarna är av olika typ och ålder. Mest utmärkande är en vård med
gjutjärnsstaket, några jämförelsevis enkelt utformade vårdar från
första halvan av 1800-talet, en minnessten med bronsporträtt av
prosten Fovelin samt en fyrsidig familjevård i form av en obelisk.
Kvarter C
Allmän karaktär
Området är ett kistgravfält och utgörs av hela området norr om kyrkan. Det
byggdes ut år 1888. Ytan är avdelad i sju smala kvarter med
hjälp av klippta rygghäckar i cotoneaster. Området utgjorde tidigare
gravplatser för allmänna linjen men avröjdes nästan totalt under
1960-talet. Endast enstaka äldre vårdar är bevarade på plats. Gravvårdstyper
Vårdarna framför allt få, cirka 20 stycken på hela området. Mest
intressanta av de bevarade äldre vårdarna är tre gjutjärnskors, varav
ett har inskription från 1901 medan de två andra saknar uppgifter. De är likadana, lägre och utformade som enkla kors omslingrade
med murgröna. Järnkors har generellt ett bevarandevärde då de
tidigare var mycket vanliga men nu börjar bli sällsynta, och de är
ofta är lokalt tillverkade.
Kvarter D
Allmän karaktär
Området är ett urngravfält och utgörs av mittpartiet av det trekantiga
fältet söder om kyrkan. Det utgörs av en öppen gräsyta som
kantas på två håll av buskomgärdade gravar och åt norr av en gång
utmed kyrkans södra fasad. Gången är lagd med fyrkantiga plattor
av Ölandskalksten. Längs kyrkans fasad, mitt för urngravfältet, står
två parkbänkar. Urngravar är även planlagda längs murens norra sträckning, men
de är inte tagna i anspråk. Detsamma gäller för ett planerat urngravsområde
nordost om kyrkan, i anslutning till f.d. allmänna linjen. Endast en sten står på området och den är sannolikt bevarad sedan tidigare. Det område som idag är museigravkvarter (område
E) är också planerat som urngravområde, men platserna är tagna i
anspråk för museigravstenar.
Gravvårdstyper
Vårdarna är liggande rektangulära av medelstorlek. Den äldsta stenen
är från 1940, nästa är två från 1960 och resterande 6-7 vårdar
är från 1981 och senare. Små blomsterplanteringar finns vid foten av stenarna. En vård har
en låg buske invid stenen.
Kvarter E
Allmän karaktär
Området är ett museigravfält och utgörs av ett smalt område längs
den östra muren, under trädkransen. Gravvårdstyper
Vårdarna kommer från olika delar av kyrkogården. Under 1960-talet
gjordes en genomgripande förändring (förenkling) av kyrkogården
och ett större antal stenar togs bort. De som ansågs ha särskilt
värde samlades på detta ställe under trädkransen. Endast stenarna
är bevarade. Några av de bevarade stenarna är så gamla som 1600- och 1700-tal, men majoriteten är från 1800-talet. Många tidigare
populära vårdtyper från den tiden finns representerade, såsom ett
hantverksmässigt framställt smideskors samt ett gjutjärnskors och
en gråsten med infälld marmorskiva vilka representerar den tidigaste
industriella gravvårdsframställningen. Bland de äldre stenarna finns
bl.a. en som har formen av ett sigill med en ängel (S:t Matteus)
samt en kalksten med formen av en äldre trävård.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
