Allmän karaktär
Ljungarums kyrkogård har en närmast triangulär form. Kyrkan
har ett krönläge mitt på den norra delen med koret mot öster.
Från kyrkan sluttar terrängen åt sydost och nordväst. Strax sydväst
om kyrkan reser sig klockstapeln. Längs kyrkogårdens västra sida
sträcker sig de långsmala kvarteren 1 och 2, vilka utgör 1909 års
utvidgning och ligger något lägre än kyrkogårdens äldre del. I norr
ansluter det lilla kvarteret 3. Kvarter 4 utgör gamla kyrkogårdens
västra sida. Nordost om kyrkan återfi nns kvarter 5. Söder om kyrkan
är kvarter 6 och 7. Öster om kyrkan befi nner sig kvarter 8, anlagt
1859. Kvarter 9 och 10 bildar 1980-talets stora utvidgning i sydost,
vars form bestäms av Ljungarumsvägens gamla och nuvarande
sträckning. Kyrkogårdens ursprungliga utsträckning är ännu tydlig
genom att den begränsar sig till den markanta höjd varpå kyrkan
står. En minneslund är placerad i kvarter fyras sydvästra hörn. I
kyrkogårdens norra hörn återfi nns en ekonomigård. Spridda på
kyrkogården står svarta stålarmaturer med smäckra lyktor, tillkomna
vid 1900-talets mitt.
Omgärdning
Kyrkogårdens västra och norra sidor avgränsas medelst ett sentida,
spjälstaket av svartmålat trä. Längs sydöstra sidan sträcker sig en
lövhäck.
Ingångar
Kyrkogården har två huvudingångar. Den norra tillkom 1833 35
och är något indragen från vägen. Den består av två murade grindstolpar
med vitmålad puts, avtäckta med tälttak av svartmålad plåt
och dito klot. Mellan stolparna ligger två starkt nötta kalkstensgravhällar,
varav den ena bär årtalet 1659 och den andra utifrån
dekoren är ungefär samtida. Den vid inventeringstillfället avhängda
smidesgrinden är tillverkad av hammarsmeden Bengt Ohsbeck i
Sandseryd för Ryhovs säteri. Den andra ingången i östra hörnet
har en svartmålad dubbel trägrind från sen tid.
Vegetation
Längs kyrkogårdens norra sida växer en sammanhållen trädrad och
likaså längs sydöstra utvidgningens yttersida. Längs kvarter fyras
västra sida står tre gamla askar som understryker kyrkogårdens ursprungliga
utsträckning åt detta håll. I kvarter fyras södra del växer
fyra gamla tallar som betyder mycket för intrycket av kyrkogården.
Andra äldre, storväxta träd av stor vikt för karaktären är en kastanj
och en ask norr om kyrkan samt en bok och två almar vid kvarter
åttas södra sida. Mellan norra ingången och kyrkoporten sträcker
sig en ung björkallé. Den halvrunda ytan framför porten omgärdas
av en tuktad lövhäck. För övrig vegetation redogörs under respektive
kvarter.
Gångsystem
Kyrkogården binds samman av ett oregelbundet system med grusgångar.
Den snett vinklade huvudgången från nordporten till kyrkan
är dock liksom den halvrunda ytan framför vapenhuset belagd med
betongplattor. Även gången som löper ut rakt mot väster från platsen
har denna beläggning. I slänten mot de lägre kvarteren i väster
är en granittrappa med träräcke. Åt söder leder från vapenhuset en
gång som ansluter till den södra utvidgningen via en stensatt plats
med stödmurar och rabatter (platsen för kyrkogårdens gamla södra
ingång). Kvarteren söder, norr och öster om kyrkan kringgärdas och
genomlöps av rätvinkliga grusgångar. Kvarter 9 och 10 omges av
en bred gång belagd med stenmjöl, vilken ansluter till en gång med
samma beläggning som begränsar kvarter 1 och 2.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1600-talet fram till idag.
De äldsta är några gravhällar av kalksten. Ett par kalkstensvårdar
representerar nyklassicismen under 1800-talets första hälft. Mest
framträdande är de resliga gravvårdarna på de enskilda gravarna
från förra sekelskiftet. Dessa är vanligen i form av en obelisk eller
bautasten, tydliga statusmarkörer, uttryck för sin tids individualism.
Vanligaste materialet är polerad svart granit. Med mellankrigstidens
bestämmelser om maximihöjd på vårdar fi ck dessa en annan form,
låg och bred. Ett fåtal gravar har vårdar eller staket av gjutjärn. Under
efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer
uniforma. Titlar användes mer sällan. En orsak till enhetligheten
var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma
kataloger. En annan orsak var tidens betoning av kollektivet och
likheten inför Gud. Genomgående under hela 1900-talet har granit
varit närmast allenarådande som material, ofta med polerad yta.
Svart och grå granit har dominerat, men under främst de senaste
tio åren har nya stensorter dykt upp, vilket är ett tecken på ökad
individualism. I denna anda fi nns även några sentida individuellt
gestaltade vårdar i bl.a. trä.
I princip alla enskilda gravar hade grusbädd och inramande häck
långt in i efterkrigstiden, vilket ännu återstår i delar av kvarter 6 och
8. Spår av den s.k. allmänna linjen fi nns i kyrkogårdens nordvästra
del. I denna begravdes man kostnadsfritt, den ene efter den andre
i rad. Vårdarna är enkla och små (omkring en halvmeter i höjd),
men anspelar på formerna hos de enskilda sekelskiftesgravarnas
monument. Inte sällan är de bara en liten platta. Svart granit är
vanligaste materialet.
Kvarter 1 3
Allmän karaktär
Kvarter 1 och 2 utgör de långsmala kvarteren väster om
ursprungliga kyrkogården, anlagda 1909. Till kvarter 1 ansluter i
nordost i rät vinkel det lilla kvarter 3. Gravvårdarna står i dubbla,
nord-sydliga rader kantade av thujahäckar. I väster växer en
hagtornshäck.
Gravvårdstyper
Kvarter 1 och 2 präglas idag av låga granitvårdar från främst 1970-,
80- och 90-talen, vilka som regel ersatt äldre vårdar. Delar av det
äldre beståndet fi nns kvar, till stor del låga rektangulära vårdar från
1930- till 50-talet med stram utformning. De äldsta vårdarna är
från 1910- och 20-talen. En del av dessa är resta på familjegravar
medan andra är spår av allmänna linjen. De förra är resliga stenar
eller låga, kraftiga gavlar till nu borttagna grusbäddar. En av gravarna
har kvar en stenram, vilket har ett pedagogiskt värde. Den
mest särpräglade vården är rest över köpman Norén och är utförd
efter en av de modellritningar som framställdes av arkitekten och
gravkonstförnyaren Harald Wadsjö 1918. En handfull vårdar har
titlar, även ett par som kan misstänkas vara från allmänna linjen:
vaktmästaren, handlanden, gjutaren, landtbrukaren, byggmästaren,
brevbäraren, folkskoleinspektören, fabrikören. Den lilla vården över
en blylödare från 1916 är den äldsta i dessa kvarter. Det tiotal vårdar
från 1916 36 som kan räknas till allmänna linjen återfinns till
stor del i kvarter 1 och 3, i sistnämnda utgör de de enda vårdarna.
De fl esta är små vårdar av polerad svart granit, resta eller i form av
plattor. En vård är av kalksten och en av marmor.
Kvarter 4
Allmän karaktär
Kvarter 4 utgör ingen samlad helhet. En gemensamt drag är dock
de sammanhängande gräsytorna med ett fåtal, oregelbundet placerade
äldre vårdar. I norr fi nns en liten grupp vårdar vända mot
öster. I sydväst är en gravyta som tillkom genom utvidgning 1909
med ett par nord-sydliga gravrader i anslutning till den sentida
minneslunden.
Gravvårdstyper
Här rör det sig nästan uteslutande om resliga högreståndsvårdar
från 1800-talet och 1900-talets förra hälft. Äldst är två nyklassicistiska
kalkstensvårdar, vilka representerar den hantverksmässiga
framställningen av gravkonst innan industrialismen. Den ena står
ensam i kvarterets nordvästra hörn, rest 1835 över landshövding
Lars Hierta, innehavare av Ryhov och en av kyrkans stora donatorer.
Sprickbildningar och spjälkningar tillika cementfogar utgör
ett allvarligt hot mot vårdens fortbestånd. Ursprungligen omgavs
graven av planterade kastanjer från Ryhov. Den andra vården som
står invid klockstapeln är i bättre stånd. Den är rest 1838 över generalskan
Catharina Elisabeth De La Grange och dess baksida pryds av
sentenser. Ännu en kalkstensvård är rest på en assessors familjegrav.
En tidstypisk polerad vård av svart granit från förra sekelskiftet står
på hovrättsrådet T A Odencrantz familjegrav. Invid denna ligger
ett par plattor från samma tid i samma material över den ingifte
överstelöjtnant af Petersen med fru. Gravarna i kvarterets södra del
domineras av familjen von Essens grav med strama vårdar från 1931
till idag, ursprungligen samlade inom en grusbädd. Äldst är två
gjutjärnskors av 1800-talskaraktär. Ryttmästare Fredrik von Essen
har en egen grav från 1955 med kalkstensvård, formklippt buxbom
och grusbädd beväxt med murgröna. Äldsta vården inom denna del
är en bautasten. Övriga vårdar är småskaliga men med individuell
utformning. Ett fl ertal kända personer har sin gravplats här: ingenjör
Herman Siwers (1938), vilken grundade Junebro tändsticksfabrik;
Per Rösiö (1935) som skapade Hagabergs lantbruksskola i Hovslätt;
Gustaf Cassel (1945), verksam i Nationernas Förbund.
Kvarter 5 7
Allmän karaktär
Kvarter 5 ligger vid kyrkans norra sida och direkt öster om koret.
Kvarter 6 ligger vid kyrkans södra sida och fortsätter åt söder i
form av det lilla triangulära kvarteret 7 som ursprungligen skall
ha varit allmänning. 5 och 6 omges och genomlöps av rätvinkliga
grusgångar. Kvarteren har två till sju nord-sydliga rader, i båda södra
kvarteren med inslag av rygghäckar av oxbär. I kvarter 5 fi nns bara
en handfull glest stående vårdar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna spänner över lång tid med variation i utförande och
material. Kyrkogårdens äldsta vårdar utgör de fyra nötta gravhällar
av kalksten som sedan 1974 ligger i backen öster om koret. Två är
av 1600-talstyp (den ena lär vara över kyrkoherden Lindeus), en av
1700-talstyp och en från sekelskiftet 1800. Tidigare stod de mot
norra kyrkoväggen och var då bättre skonade mot slitage.
I kvarter 6 är ett blandat vårdbestånd från mitten av 1800-talet till
idag. Under 1900-talets första hälft rörde det sig uteslutande om
enskilda gravar med grusbädd omgärdad av häck eller stenram.
Sex inhägnade gravar med grusbädd fi nns kvar samt en med idag
gräsbesådd yta. Äldsta vården är ett gjutjärnskors från 1866 över
handlande Hansons maka. Kring graven fi nns ett nygotiskt gjutjärnsstaket.
Den vanligaste vårdtypen är efterkrigstidens låga stenar
av granit. Det är de mer storskaliga äldre gravarna som skapar
variation: högresta stenar, kors och tempelgavlar. Några vårdar har
titlar som stenhuggaren, trädgårdsmästaren, sjukhusintendenten
och riddaren av Vasaorden, lantbrukaren, överstelöjtnanten, vilket
speglar kvarterets relativt höga status.
Kvarter 7 består endast av små resta vårdar från 1984 2002 av
olikfärgad granit på den tidigare allmänningen. I väster fi nns dock
som solitär den Slettengrenska familjegraven från 1862. Denna
har en grusbädd med smidesstaket, stram 1900-talsvård och två
resliga cypresser. Bland de gravlagda fi nns titlarna possessionaten,
skolföreståndarinnan och doktorn. Vårdarna i kvarter 5 utgörs av en
handfull låga vårdar från 1942 78 med undantag för en högrest
sten från 1879. Enda titeln i kvarteret är lackeraren, vilket återspeglar
kvarterets låga status som kyrkans nordsida.
Kvarter 8
Allmän karaktär
Kvarter 8 inramas och genomlöps av rätvinkliga grusgångar. Kvarteret
kan uppdelas i två delar. Det högst liggande partiet mot kyrkan
med sin idegranskantade rad av högreståndsgravar och det lägre
liggande partiet öster därom med gravrader kantade av thujahäckar,
svagt terrasserat.
Gravvårdstyper
Gravraden öster om koret är kyrkogårdens mest statusladdade
yta med familjegravar från förra sekelskiftet, vilka till stor del kan
kopplas samman med godsen i socknen. Flera vårdar är resta över
medlemmar av släkterna Kugelberg och Odencrantz, däribland
kapten Bror Kugelberg (död 1947), en av grundarna till Norra
Smålands fornminnesförening och Jönköpings läns hembygdsförbund,
och häradshövdingen Th or Hartwig Odencrantz (död
1886), vilken var en ledande gestalt inom missionsrörelsen. Bland
titlarna fi nns överste, befallningsman, landshövding, hovrättsassessor,
lantbrukare. Tio av gravarna har grusbädd och på fl era av dem
är cypresser planterade, nu mycket resliga. Vanligaste vårdtypen är
en polerad obelisk av svart eller grå granit. Exempel på individuellt
utformade vårdar utgör den vapenförsedda hällen över von Strokirch
från 1903 och ett hjulkors av kalksten från 1916 med svåra
spjälkningsskador. Vidare fi nns ett nygotiskt gjutjärnskors utan
namn. Statsrådet Arvid Faxes familjegrav från 1882 omges av ett
nygotiskt gjutjärnsstaket.
Kvarterets lägre östra hälft består till stor del av låga, modesta vårdar
med spridning över hela 1900-talet och in i nutid. De båda äldsta
vårdarna är från 1897 respektive 1899, sistnämnda i form av en
sköld. Åtminstone tre av gravarna har tidigare haft grusbädd, troligen
fl era. Ett antal vårdar är resta på familjegravar och representerar
till större delen mellan- och efterkrigstidens enkla vårdtyper, de få
äldre vårdarna har resligare former. Titlar förekommer på enstaka
vårdar: inspektör, trädgårdsmästare, mjölnare, missionär, träsvarvare,
häradsdomare och folkskollärare.
Kvarter 9 10
Allmän karaktär
De sammanhängande kvarteren 9 och 10 bildar en grästäckt njurform
med inramande, trädkantade thujahäckar. I mitten växer två
oregelbundet formade stråk av prydnadsbuskar, vilka liksom häcken
är avsedd att tjäna som fond till gravar.
Gravvårdsbestånd
De ännu fåtaliga gravarna, vilka alla står i kvarter 10, daterar sig
från 1985 2006. Det rör sig om låga vårdar på högkant, huggna
av olikfärgad granit. Bland de yngsta vårdarna finns en stor variation
i form.
Minneslund
Minneslunden från 1990 bildas av en gräsrundel med häckomgärdad
stensatt yta i väster. Kring rundeln löper en gång av röd
betongmarksten. Vid västra sidan fi nns en rödfärgad pergola av
trä med parkbänkar. Åt söder är en trappa ned till kvarter 9. Minneslunden
omges av häckar med bl.a. idegran.
Byggnader
Ekonomibyggnader
Personalbyggnaden är klädd med rödfärgad liggande panel och har
ett brant sadeltak med tvåkupigt lertegel. Garaget är klätt med rödfärgad
lockpanel och har bandplåtstäckt sadeltak. Båda är uppförda
under början av 1980-talet.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
