FJÄLKINGE KYRKA

Kyrkomiljö
Fjälkinge socken ligger i nordöstra Skåne, mellan Kristianstad i väster och gränsen mot Blekinge i öster. Kring samhället brer ett flackt odlingslandskap ut sig med de delvis skogbevuxna Fjälkinge backe och Lille backe som tydliga landmärken norr och väster ut. Kyrkbyn ligger i det som idag är samhällets yttre sydöstra gräns, som begränsas av motorvägen i söder. Fjälkinge var en av Skånes största byar och har åtminstone sedan 1600-talet fram till mitten av 1900-talet varit tingsort med tingshus, häkte och gästgiveri och alltså en samlingsplats för viktiga samhällsfunktioner, en sorts centralort. Sedan järnvägen anlades i närheten av tingshuset och gästgiveriet 1874 har samhällets centrum förskjutits norrut från kyrkbyn.

I Fjälkinge finns en mängd lämningar efter förhistoriska boplatser och flera gravfynd. Bland annat har ett större gravfält från ca år 9001050 undersökts vilket påvisat att ett kristet influerat gravskick kan ha introducerats här redan omkring år 1000. Grundat på omfattningen och karaktären av lämningarna finns teorin att en träkyrka som föregått dagens kyrka kan ha legat i detta område. Dagens kyrka ligger en bra bit söder om det äldre gravfältet, inom det område som i fornlämningsregistret är utpekat som den historiska bytomten enligt 1810 års karta. Inom bytomten finns kulturlager från bondestenålder till järnålder, och från den gamla bykärnan som utskiftades i början av 1800-talet. Här finns även den gamla sockenstugan, skolplats och den före detta prästgården.

Äldsta skriftliga belägg för Fjälkinge kyrkby finns i ett donationsbrev från kungen till kyrkan från 1134 eller 1135 då det skrevs Fialkinn. Enligt svenskt ortnamnslexikon kan namnet vara sammansatt av fjäll (som i berg) och det forndanska kin eller kind, här troligtvis i betydelsen bergssluttning med syftning på den höga Fjälkinge backe norr om samhället. Namnet har redan under medeltiden anslutits till ortnamnen med ändelsen -inge. En annan tolkningsteori är Kinn/kind i betydelse släkt i kombination med Fial i betydelsen fjäll eller ett äldre ord för många människor som hör ihop. Fialkinn skulle då kunna tolkas som en stor grupp människor som tillhör samma släkt.

Kyrkogård
På kartmaterial från 1704 och 1810 är kyrkogården något avlång i syd-nordlig riktning. Prästgården gränsar mot kyrkogårdens sydvästra hörn. På 1810 års karta är porttornet på kyrkogårdens västra del markerat som ingång på kyrkogårdens västra sida. Gränsen var alltså indragen en bra bit från bygatan. Ännu en ingång fanns i kyrkogårdens sydöstra hörn. Kyrkogården ska ha omgetts av en gråstensmur. 1886 utvidgades kyrkogården åt väster och det kan ha varit i samband med detta som muren i väster helt eller delvis försvann. 1910 fördubblades kyrkogårdens utbredning österut.

Odaterade fotografier, sannolikt från 1900-talets början, visar kyrkogården med många relativt unga träd, möjligtvis kastanjer, utspritt planterade. Kyrkogårdens västra del kring porttornet hade en lummig och ostrukturerad karaktär. Här fanns ett fåtal gravvårdar av sten, flera gravkullar och många planteringar. Några år senare har samma område strukturerats upp och välklippta häckar kringgärdar gravplatserna. Flygfotografier från 1940- och 1960-talen visar att kyrkogården omgavs av en stor och lummig trädkrans och mittgången kantades av en allé. Framförallt den södra delen av kyrkogården var gruslagd med tydligt markerade gravplatser. I början av 1970-talet har träden glesats ur.

Kyrkogården har idag samma rektangulära, något asymmetriska, form som den fick i och med utvidgningen 1910. I väster gränsar kyrkogården mot byvägen och i sydväst mot parkering och öppen mark, i övrigt mot tomt- och odlingsmark. Kyrkogården omges av en låg kallmur av huggen gråsten. Muren syns tydligt mot bygatan men täcks längs flera sidor av buskage och träd. Innanför muren finns en trädkrans av lind. I kyrkogårdens östra ände finns en större träd-plantering kring ask- och minneslundar, bl.a. blodlönn och vanlig lönn. Gränsen mellan den äldre kyrkogården och 1910 års utvidgning markeras av en slänt. Nedanför denna karaktäriseras kyrkogården av rader av gravplatser längs med rygghäckar av olika sorter. Den övriga kyrkogården karaktäriseras främst av gravvårdar direkt i gräsmattan utan gravplatsmarkering. På den äldre delen finns några sporadiskt bevarade buxbomshäckar och en del städsegröna växter som ursprungligen varit gravplatsplanteringar. Genom hela kyrkogården, från väster till öster går en mittgång som, framför allt på östra delen av kyrkogården, kantas av en rad av storvuxna lindar. Entréer till kyrkogården finns i sydost, sydväst, nord-väst samt mitt på västra sidan. Samtliga entréer har järnsmidesgrindar mellan grindstolpar av sten.

Byggnader på kyrkogården
I kyrkogårdens nordvästra hörn ligger den före detta sockenstugan, en envånings tegelbyggnad som idag utgör del av avgränsningen mellan kyrkogård och bygata. Byggnaden har också benämnts kommunalhus. Mot bygatan markerar en liten grönmålad veranda den ursprungliga ingången. Mitt på kyrkogårdens västra del ligger en medeltida murad, rektangulär byggnad som kallas porttornet. Spår i murverket på byggnadens norra sida tyder på att byggnaden har varit större, eller suttit samman med en större anläggning. Teorier om att porttornet har varit del av en större profan anläggning, som en storgård, har presenterats. Byggnaden har haft funktion som stiglucka, och även använts för förvaring av tionde. Under 1900-talet användes den som begravningskapell, för att idag rymma ett museum. Byggnaden har kraftiga vitputsade murar och täcks av ett tälttak belagt med tegel. Rundbågiga portöppningar finns på västra och östra sidorna. På den norra fasaden skjuter murdelar ut åt norr i hörnen och en tydlig avsats i murverket finns på ca 22,5 m höjd. Här finns ett litet kvadratiskt blyspröjsat fönster och flera ankarjärn.

Källor
Underhållsplan för Fjälkinge kyrka, Ponnert arkitekter AB, 2004
Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, 2003
Carlie, Anne & Borna-Ahlkvist, Hélène (red.) (2003). Berättelser från Vætland: en arkeologisk resa längs E22 i Skåne. 1. [uppl.] Stockholm: Riksantikvarieämbetet
Dahlberg, Markus (Red) (2015). Skåne, Landskapets kyrkor. Riksantikvarieämbetet
Karlsson, Mattias (2015). Konstruktionen av det heliga: altarna i det medeltida Lunds stift. Diss. Lund: Lunds universitet, 2015
Ranebo, Theodor. Inventering av kyrkklockor i Lunds stift. Pågående stiftsprojekt.
Thun, Egon. Fjälkinge kyrka. I: ALE, 1967:1. S. 515.

Internet
Barbro Sundnér. Lunds universitet, Institutionen för arkeologi och antikens historia (2015). Medeltida kyrkor i Skåne: Del A. Svensk nationell datatjänst. Vers-ion 2.0. https://doi.org/10.5878/002642 (hämtad 2021-07-06)
Riksantikvarieämbetets söktjänst Forndok: https://app.raa.se/oppnadata/forndok/search/view?24&0=9960655 (besökt 2021-07-06)
Riksantikvarieämbetets söktjänst Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/6be2c72a-b70c-437d-a36a-601b388c8c73?noZoom=true (besökt 2021-07-06)
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/omraden/fjalkinge-backe.html (besökt 2021-07-06)
Lantmäteriets söktjänst Historiska kartor: https://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/searchresult.html?archive=GEOIN&firstMatchToReturnLMS=1&firstMatchToReturnREG=1&firstMatchToRe-turnRAK=1&yMin=6210002&xMin=454555&yMax=6211002&xMax=455555 (besökt 2021-07-06)
https://portal.research.lu.se/ws/files/77482916/5._Jarnalderns_Skane.pdf
https://urplay.se/program/219947-ur-samtiden-lansmuseerna-berattar-gravfaltet-i-fjalkinge

Övriga källor
Topografiska arkivet på Regionmuseet i Skåne Fjälkinge socken