ÅLS KYRKA (ÅHLS KYRKA)

Åhls kyrka anlades i anslutning till byarna som grupperade sig på västra stranden om Insjön, som utgör en vik skapad av Österdalälven. Landskapet kring älven och sjöarna har sedan urminnes tider utgjort bördiga jordbruksbygder. Det strategiska läget, strax söder om Siljan och vid viktiga sjö- och landsvägar främjade också tidigt etableringen av ett kapell på platsen, som fram till 1613 förblev underställt moderkyrkan i Gagnef. Från och med 1700-talet kom dock Åhlsbygden att särskilja sig från de omgivande jordbrukssocknarna.

Gruvdriften kring järn- och kopparfyndigheterna skapade en betydande inflyttning och en social förändring. Gruvnäringen ersattes så småningom av en expansiv träindustri. De ursprungligen skilda byarna vid sjön har numera växt samman till tätorten Insjön.

Tidigt men vid en okänd tidpunkt (1300-talet?) uppfördes en kapellbyggnad av sten, på platsen för nuvarande kyrka. Byggnaden om- och tillbyggdes i etapper och vid mitten av 1700-talet bestod den av ett välvt långhus med rak avslutning, sakristia i norr, vapenhus av trä i söder samt av ett torn mot västra gaveln. Nedre delen av tornet var murad och välvd, överdelen bestod av träkonstruktion.

En utvidgning av kyrkan hade diskuterats sedan 1600-talet och kring mitten av 1700-talet beslöts om en omfattande om- och tillbyggnad. Det slutliga valet blev dock en fullständig förnyelse och gamla kapellet kom att ersättas med en betydligt större kyrkobyggnad som utformades efter tidens arkitektoniska ideal. Som arkitekt och byggmästare engagerades Pehr Schultzberg från Västerås. Byggnationen pågick mellan 1761 och 1767 och delar av kapellets murverk återanvändes. Detta är förklaringen till bl.a. de snäva murarna i tornet och avvikelserna i del av norra väggen. Även rivningsmaterial kom till användning i nya byggnaden.

Åhls kyrka kom att utgöra förlagan till Gustafs kyrka som påbörjades två år senare. Dessa byggnader har samma byggmästare och är bortsett från några detaljer identiska med varandra. De tillhör gruppen av nyklassicistiska kyrkor som uppfördes i stort antal mellan 1760- och 1860 talen, runt om i landet. Arkitektoniskt hör de dock till de tidigaste av denna karaktär och saknar fullt utvecklade drag samtidigt som de speglar provinsiella inslag.

För mer historik rörande kyrkan, se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF.

Medeltida socken. Bjursås utbruten 1583. Kyrkan ligger i utkanten av samhället Insjön, vid vattendraget med samma namn.

Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, en lika bred sakristia med tresidig avslutning i öster samt västtorn.

I: Under okänd del av medeltiden uppfördes i gråsten en enkel salkyrka med rakslutet korparti. Möjligen fogades även västtorn och sakristia till kyrkan under medeltiden. I söder fanns ett vapenhus av trä. Sakristian vidgades åt öster 1683-84. Kyrkorummets innertak bestod enligt en inventering från 1628 av två tegelvalv. Av denna kyrka återstår partier av långhusets nordmur och västgavel samt delar av tornet.

II: Kyrkans befintliga planform är resultat av en radikal ombyggnad 1761-67 under ledning av byggmästrare Pehr Schulsberg från Västerås.

Exteriören har sin huvudsakliga prägel av 1700-talets ombyggnad. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i grått, med vita, slätputsade fönsteromfattningar och hörnlister. Fönsteröppningarna är stora och stickbågiga. Långhusets mansardtak är valmat över sakristians östmur. Tornets huv kröns av en lanternin. Det vitputsade kyrkorummet täcks av två vida kupolvalv av tegel. Interiörens djärva valv - beryktade redan under sin samtid - slogs likaså i samband med 1760-talets ombyggnad. Läktare i väster från 1775 med insvängt mittparti, uppburen av träkolonner. Kyrkans fasta inredning förnyades delvis under 1800-talet, däribland tillkom altarprydnaden 1827, utformad som en tempelgavel med målad, perspektiviskt fortsättning.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka samt ett bårhus.

Kyrkogården ligger i anslutning till kyrkan och avgränsas i söder mot Kyrkvägen av en stenmur. Södra muren har vinkelrätta förlängningar mot norr, väster om tornet samt öster om koret. Stenmuren och de putsade grindpelarna uppfördes 1824 i samband med en utvidgning av kyrkogården. Murens förlängning norr om kyrkan revs 1888, i samband med en utvidgning av kyrkogården. Övriga sidor avgränsas av häckar med samma höjd som muren. Kyrkogården domineras av större gräskvarter som delas av grusgångar, den är bevuxen med lönn, almar och lindar.

Kyrkogårdens äldsta del motsvarar de smala remsorna söder, öster och väster om kyrkan. De flesta bevarade gravarna inom gamla delen är från slutet av 1800-talet, äldsta graven är från 1794. Kyrkogården utvidgades 1824 mot väster, grinden i väster bär årtalet för utvidgningen. Omkring 1888 utvidgades kyrkogården ytterligare med ett större område norr om kyrkan. Nästa utvidgning skedde mot väster, i förlängning av de befintliga områdena. Västra kyrkogården anlades 1942 och var avsedd för kistgravar, från och med slutet av 1960-talet kom den att omfatta även urngravar.

Västra kyrkogården har samma karaktär som Norra kyrkogården, med gräskvarter och grusgångar men är planterad med björkar och tallar. Östra kyrkogården som sluttar ned mot norr utgör nästa utvidgning. Den tillkom 1978 och är avsedd för kistegravar. Trädplanteringen följer samma schema som Norra kyrkogården. Inom samma del anlades samtidigt i en båge en urnlund som avgränsas av häckar. Minneslunden som upptar nordöstra hörnet tillkom 1980. Urnlunden utvidgades 1994 mot väster med en asklund.

Strax intill kyrkan, i vinkel med denna i nordväst, ligger ett bårhus med massiva vitputsade väggar och sedan 1890-talet under tälttak av skiffer. Det betecknas som vedbod på 1930-talet och uppges vara uppfört 1794. En bårbod av trä men rappad uppfördes dock 1864 nordost om kyrkan.

Söder om kyrkan, i höjd med koret finns minnesstenar och gravvårdar över J.P. Åhlén samt över Clas Ohlson, grundarna till företagen med samma namn vars verksamhet startades i bygden.
Nära kyrkogårdens östra mur ligger familjegraven över släkten Boëthius, viloplats för bl.a. Simon Johannes Boëthius, kyrkoherde och professor skytteanus i Uppsala och för hans dotter, professor Gerda Boëthius som var en framträdande kyrkohistoriker.