SILJANSNÄS KYRKA

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka och ett bårhus.

Kyrkogården utsträcker sig till en mindre del norr och väster om kyrkan och till sin största del söder om denna. Den äldsta delen kring kyrkan är samtida med byggnaden. Utvidgningen har skett mot söder, på mark som sluttar mot viken. Sydväst om kyrkan står ett bårhus, en vitputsad byggnad under tälttak. Norr om kyrkan i anslutning till parkeringen ligger en avlång och vitputsad ekonomibyggnad.

Kyrkogårdens västra gräns, i sin norra del, följer delvis prästgårdens tomt och en mindre allé förenar prästgården och kyrkan. Kyrkogården inhägnas mot norr av ett trästaket och huvudsakligen i övrigt av häckar. Ingångar finns i norr samt i öster. I sydost finns i anslutning till ingången putsade murar och grindpelare som ansluter till samma typ av trästaket som i norr.

Gravkvarteret nordväst om kyrkan är förhöjt med jordfyllningar. Kvarteren är gräsbevuxna och avgränsas av rödasfalterade gångar. Gravvårdarnas indelning och uppställning understryks av låga häckar och buskar. Träden förekommer utspridda eller grupperade längs med utsidorna.

Församling utbruten ur Leksand 1875. Kyrkplatsen ligger på Björkbergets sluttning ner mot Byrviken.

Den murade kyrkan är uppförd 1868 1875, efter ritningar av J. A. Hawerman och under ledning av byggmästare Björk Ander Jonsson från Vikarbyn. Kyrkan består av treskeppigt, rektangulärt långhus med ett femsidigt korutsprång i öster, som även innefattar en med skärm avdelad sakristia, och torn i väster.

Kyrkan är såväl till exteriör som interiör i huvudsak bevarad i sin ursprungliga skepnad. Fasaderna är vitputsade, med rusticerade ytterhörn. Tornhuven kröns av en lanternin och spira. Ingångar via tornets bottenvåning samt genom på långhusets nord och sydsida. Det treskeppiga kyrkorummet, som avdelas med slanka pelare, täcks av ett brutet trätak. Sidoskeppen är något lägre och har platta innertak. Mellan långhuset och korutsprånget öppnar sig en hög och vid rundbåge, med inställt sakristieskrank. Kyrkans ljusa färgsättning med förgyllda detaljer, harmonierar med interiörens nyklassiska stilkaraktär.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Näset i Siljans södra del var bebott redan under förhistorisk tid. Det kom dock att dröja länge innan en kyrka restes i bygden. Fram till 1800-talet hänvisades befolkningen här som i många grannbygder till de slitsamma båtfärderna till moderkyrkan i Leksand. År 1866 bildade Siljansnäs en fristående församling och ett år senare kunde uppförandet av en kyrkobyggnad påbörjas. Anledningen till uppförandet av den nya kyrkan var den kraftiga befolkningstillväxten inom Leksands pastorat, vilket redan två hundra år tidigare orsakat att Djura kyrka tillkommit på samma grunder.

Kyrkobyggnaden uppfördes vid Brattåkersholen, på slutningarna ovanför Byrviken och vid foten av det mäktiga Björkberget. I odlingslandskapet som utsträcker sig längs vikens strand trängs många byar och valet av plats för kyrkan blev inte problemfritt. Slutligen valdes en tomt i anslutning till byarna Backby, Björken och Näsbyggebyn.

Som arkitekt anlitades Ludwig Hawerman, en under perioden mycket produktiv arkitekt som även ritat bl.a. kyrkorna i Ore, Laxsjö och Boda samt Härnösands domkyrka. Till byggmästare valdes en lokal entreprenör Björk Anders Jonsson från Vikarby. Siljansnäs kyrka började byggas år 1867 och kunde invigas 1875. Den nya kyrkan gav med sina öppna bänkar plats för omkring tusen sittande besökare.

För mer historik rörande kyrkan se kyrkan/kyrkobyggnaden