HÅJUMS KAPELLKREMATORIUM HOPPETS & LJUSETS KAPELL

Området var ursprungligen en ås, Håjums bankar, som utsattes för grustäkt. Redan under stenåldern var här stora gravfält. Flera fornlämningar finns inom området. Anläggningen är som helhet mycket stor och kuperad, omöjlig att överblicka. I väster är den äldsta delen från 1913, som beskrivs separat i dokumentet "Håjums kapell". Det nya området invigdes 1956 och planlades av stadsarkitekt Thorvald Struve och stadsträdgårdsmästare Artur Hermansson som formade en skogskyrkogårdskaraktär med park, stengärdesgårdar och dammar. Björk är dominerande trädslag, med inslag av tall. I plan är tomten en kantställd rektangel med kapellkrematoriet från 1956 i nordöst vid infarten, ritat av arkitekt Åke Porne, samt kontor för kyrkogårdsförvaltningen tillbyggt 1978. I en sänka söder om kapellen är en damm, omgiven av böljande gräskullar av varierande höjd utan gravvårdar. Gräsmattan söder om dammen avsågs kunna vara en ceremoniplats för större jordfästningar i det fria. På en trädklädd höjd sydost om dammen är en minneslund anlagd och i anslutning till kapellen står en klockstapel i väster. Från denna går en gles stengång västerut till begravningsplatsens första kapell från 1913. Kring 1990 utvidgades begravningsplatsen och södra halvan av området är ännu outnyttjad. Fullt utbyggt kommer området totalt att omfatta 31 hektar. Två områden för muslimska gravsättningar finns.
Från infarten leder asfalterade vägar likt famnande armar i kanterna av den norra halvan. Åt ena hållet går vägen förbi parkeringen till krematoriet, vidare längs den äldre begravningsdelen med kapellet i väster och fram till stora ekonomibyggnader, åt andra hållet till parkeringar i den östra delen och de nyare gravvårdskvarteren. Murade stenmurar av gnejs (från Fjärås eller lokal) oregelbundna stenar med tjocka fogar eller Gunnebostängsel hägnar området på olika delar och gångarna är asfalterade. Minneslunden anlades 1970-71 och har ett högt kors av mönstergjutna kristallglasmoduler i en kopparram, mörkbehandlat av svavelleber, på ett podium klätt med stenskivor. Konstnärerna var konstsmeden Paul Schubert och Tom Möller vid Lindshammars Glasbruk. Från korset ges en vy mot kapellen i nordväst över dammen och dess vitmålade broar. På kullen påminns man också av en hällkista från stenåldern om platsens oerhört långa tradition som begravningsplats. Nedanför kullen, i norr, finns kallmurar av rundade stenar, vilket skänker en speciell atmosfär. På höjderna söderut växer lövbuskage och i dess sydslänter finns gravvårdar och på slättmarken söderut gravkvarter i ett rutnätssystem. En bred gång leder rakt fram till det gamla kapellet i väster. En smidesgrind i bogårdsmuren finns i öster. Säckgatan slutar i öster vid två små parkeringar och på vägen dit passeras ytterligare en liten parkering, insvängd i den kullriga muren som följer vägens västra sida. Svarta lyktstolpar med glasklot är utplacerade över området.
Från krematoriets parkering möter man först i väster kontoret och "baksidan", en asfalterad ekonomigård åt nordöst, famnad av kontoret, krematoriet och dess förbindelsedel. En vitfärgad tegelmur, höga träd och buskage ger ett visst insynsskydd. En asfalterad väg leder vidare västerut till en vändplan med en kastanj i mitten och härifrån nås de två kapellen via en bred, flack stentrappa, med en gatstensyta nedanför som når upp till kapellgården i söder. Ursprungligen betonade man vikten av att besökaren skulle anlända till de publika delarna och tillfarten skulle ske från väster fram till trappan och vidare till en anslutande parkeringen i norr. Där är idag istället en ringlande bäck till en liten damm. Ljusets kapell är beläget vid trappan i norr och är förbundet via en böjd, arkadförsedd byggnadsvolym med Hoppets kapell i sydöst. De har dels separata ingångar, dels en gemensam entré i förbindelsedelen. Markytan mellan kapellen täcks med mörk sten, antagligen Fjäråsgnejs liksom på husen, i ett oregelbundet mönster med en plantering i mitten och gräsremsor med rabatter framför arkaden. Ingångarna till kapellen flankeras av rabatter med barrväxter och blommande lövbuskar. I samband med att ett stort fönster upptogs i Hoppets kapell 1990 planterades buskage utanför detta för att skydda mot alltför närgången insyn. Vitmålade gjutjärnsbänkar står vid fasaden i arkaden och gråmålade träbänkar vid gräsmattans fot.
Klockstapeln står på en höjd i sydväst och söder om den är områdets högsta höjd med en rest sten. Norr om Ljusets kapell, längs krematoriets västra sida, är en plats för kransvisning, med öppningar i norr och söder. Platsen iordningställdes antagligen efter 1978, när den invändiga kranshallen byggts om till väntrum. En rund, förhöjd plantering finns i mitten, samt en vattenövergjuten, rund sten och låga avsatser på sidorna. Alla ytor är gatstenssatta. Ymniga buskage med rhododendron och olika lövbuskar omger platsen.

Området var ursprungligen en ås, Håjums bankar, som utsattes för grustäkt. Redan under stenåldern var här stora gravfält. Flera fornlämningar finns inom området. Anläggningen är som helhet mycket stor och kuperad, omöjlig att överblicka. I väster är den äldsta delen från 1913, som beskrivs separat i dokumentet "Håjums kapell". Det nya området invigdes 1956 och planlades av stadsarkitekt Thorvald Struve och stadsträdgårdsmästare Artur Hermansson som formade en skogskyrkogårdskaraktär med park, stengärdesgårdar och dammar. Björk är dominerande trädslag, med inslag av tall. I plan är tomten en kantställd rektangel med kapellkrematoriet från 1956 i nordöst vid infarten, ritat av arkitekt Åke Porne, samt kontor för kyrkogårdsförvaltningen tillbyggt 1978. I en sänka söder om kapellen är en damm, omgiven av böljande gräskullar av varierande höjd utan gravvårdar. Gräsmattan söder om dammen avsågs kunna vara en ceremoniplats för större jordfästningar i det fria. På en trädklädd höjd sydost om dammen är en minneslund anlagd och i anslutning till kapellen står en klockstapel i väster. Från denna går en gles stengång västerut till begravningsplatsens första kapell från 1913. Kring 1990 utvidgades begravningsplatsen och södra halvan av området är ännu outnyttjad. Fullt utbyggt kommer området totalt att omfatta 31 hektar. Två områden för muslimska gravsättningar finns.
Från infarten leder asfalterade vägar likt famnande armar i kanterna av den norra halvan. Åt ena hållet går vägen förbi parkeringen till krematoriet, vidare längs den äldre begravningsdelen med kapellet i väster och fram till stora ekonomibyggnader, åt andra hållet till parkeringar i den östra delen och de nyare gravvårdskvarteren. Murade stenmurar av gnejs (från Fjärås eller lokal) oregelbundna stenar med tjocka fogar eller Gunnebostängsel hägnar området på olika delar och gångarna är asfalterade. Minneslunden anlades 1970-71 och har ett högt kors av mönstergjutna kristallglasmoduler i en kopparram, mörkbehandlat av svavelleber, på ett podium klätt med stenskivor. Konstnärerna var konstsmeden Paul Schubert och Tom Möller vid Lindshammars Glasbruk. Från korset ges en vy mot kapellen i nordväst över dammen och dess vitmålade broar. På kullen påminns man också av en hällkista från stenåldern om platsens oerhört långa tradition som begravningsplats. Nedanför kullen, i norr, finns kallmurar av rundade stenar, vilket skänker en speciell atmosfär. På höjderna söderut växer lövbuskage och i dess sydslänter finns gravvårdar och på slättmarken söderut gravkvarter i ett rutnätssystem. En bred gång leder rakt fram till det gamla kapellet i väster. En smidesgrind i bogårdsmuren finns i öster. Säckgatan slutar i öster vid två små parkeringar och på vägen dit passeras ytterligare en liten parkering, insvängd i den kullriga muren som följer vägens västra sida. Svarta lyktstolpar med glasklot är utplacerade över området.
Från krematoriets parkering möter man först i väster kontoret och "baksidan", en asfalterad ekonomigård åt nordöst, famnad av kontoret, krematoriet och dess förbindelsedel. En vitfärgad tegelmur, höga träd och buskage ger ett visst insynsskydd. En asfalterad väg leder vidare västerut till en vändplan med en kastanj i mitten och härifrån nås de två kapellen via en bred, flack stentrappa, med en gatstensyta nedanför som når upp till kapellgården i söder. Ursprungligen betonade man vikten av att besökaren skulle anlända till de publika delarna och tillfarten skulle ske från väster fram till trappan och vidare till en anslutande parkeringen i norr. Där är idag istället en ringlande bäck till en liten damm. Ljusets kapell är beläget vid trappan i norr och är förbundet via en böjd, arkadförsedd byggnadsvolym med Hoppets kapell i sydöst. De har dels separata ingångar, dels en gemensam entré i förbindelsedelen. Markytan mellan kapellen täcks med mörk sten, antagligen Fjäråsgnejs liksom på husen, i ett oregelbundet mönster med en plantering i mitten och gräsremsor med rabatter framför arkaden. Ingångarna till kapellen flankeras av rabatter med barrväxter och blommande lövbuskar. I samband med att ett stort fönster upptogs i Hoppets kapell 1990 planterades buskage utanför detta för att skydda mot alltför närgången insyn. Vitmålade gjutjärnsbänkar står vid fasaden i arkaden och gråmålade träbänkar vid gräsmattans fot.
Klockstapeln står på en höjd i sydväst och söder om den är områdets högsta höjd med en rest sten. Norr om Ljusets kapell, längs krematoriets västra sida, är en plats för kransvisning, med öppningar i norr och söder. Platsen iordningställdes antagligen efter 1978, när den invändiga kranshallen byggts om till väntrum. En rund, förhöjd plantering finns i mitten, samt en vattenövergjuten, rund sten och låga avsatser på sidorna. Alla ytor är gatstenssatta. Ymniga buskage med rhododendron och olika lövbuskar omger platsen.