HANEBO KYRKA

Byggnadsetapperna är många i Hanebo kyrka. Med början i 1200-talet via senmedeltidens utbyggnad och valvslagning fullbordades dagens kyrka med 1700-talets tillbyggnad och 1800-talets tornbygge. Spåren av dessa etapper är i flera fall tydliga, inte minst på grund av 1950-talets renovering. Denna är en i raden av renoveringar men också den som gett kyrkan sin nuvarande karaktär. Tydligast framgår detta i långhusets blottlagda gråstensmurar, de framtagna väggmålningarna, bänkinredningen, altarringen, sandstensgolvet och sakristians fasta inredning. Den föregående renoveringen, utförd 1901-02, har lämnat spår framför allt i form av läktaren i väster och orgelfasaden. 1962-63 uppfördes en mindre tillbyggnad i anslutning till sakristian innehållande bland annat entré och toalett. Anmärkningsvärt är att ett flertal medeltida takstolar är bevarade upp till hanbjälken med spår efter det ursprungliga tunnvalvet. Delarna ovan hanbjälken byggdes om till nuvarande utseende i och med 1770-talets brutna takform.

Den symmetriska planen är konventionell med 1876-års torn i väster, det medeltida långhuset i mitten och 1770-talets korsarmar, rakt avslutade kor och femsidiga sakristia i öster. 1963-års tillbyggnad ansluter till sakristians norra sida med separat ingång från kyrkogården och nedgång till källaren. Övriga ingångar till kyrkan finns i tornet samt via vindfånget i södra korsarmen. Från vapenhuset går en trappa upp till läktaren och vidare upp i tornet.

Byggnadsetapperna är många i Hanebo kyrka. Med början i 1200-talet via senmedeltidens utbyggnad och valvslagning fullbordades dagens kyrka med 1700-talets tillbyggnad och 1800-talets tornbygge. Spåren av dessa etapper är i flera fall tydliga, inte minst på grund av 1950-talets renovering. Denna är en i raden av renoveringar men också den som gett kyrkan sin nuvarande karaktär. Tydligast framgår detta i långhusets blottlagda gråstensmurar, de framtagna väggmålningarna, bänkinredningen, altarringen, sandstensgolvet och sakristians fasta inredning. Den föregående renoveringen, utförd 1901-02, har lämnat spår framför allt i form av läktaren i väster och orgelfasaden. 1962-63 uppfördes en mindre tillbyggnad i anslutning till sakristian innehållande bland annat entré och toalett. Anmärkningsvärt är att ett flertal medeltida takstolar är bevarade upp till hanbjälken med spår efter det ursprungliga tunnvalvet. Delarna ovan hanbjälken byggdes om till nuvarande utseende i och med 1770-talets brutna takform.

Den symmetriska planen är konventionell med 1876-års torn i väster, det medeltida långhuset i mitten och 1770-talets korsarmar, rakt avslutade kor och femsidiga sakristia i öster. 1963-års tillbyggnad ansluter till sakristians norra sida med separat ingång från kyrkogården och nedgång till källaren. Övriga ingångar till kyrkan finns i tornet samt via vindfånget i södra korsarmen. Från vapenhuset går en trappa upp till läktaren och vidare upp i tornet.

Med början i 1200-talet via senmedeltidens utbyggnad och valvslagning fullbordades dagens kyrka med 1700-talets tillbyggnad och 1800-talets tornbygge. Spåren av dessa etapper är i flera fall tydliga, inte minst på grund av 1950-talets renovering. Denna är en i raden av renoveringar men också den som gett kyrkan sin nuvarande karaktär.

Kyrkans huvudentré i tornet nås via en närmast monumental stensatt trappa. Från denna leder grusbelagda gångar runt byggnaden och vidare mellan kvarteren på kyrkogården. Den äldre delen runt kyrkan separeras från den senare, södra delen av kyrkogården av en äldre väg. Passagen dem emellan sker via en öppen plats med sittplatser och en fontän föreställande Mose klippa. Kyrkogården omringar kyrkan men har sin huvudsakliga utbredning i söder och öster. Den har utvidgats i flera omgångar och är numera av ansenlig storlek. De äldsta delarna ligger närmast och på samma nivå som kyrkan medan de senare tillkomna ligger lägre, något som lösts med terrasseringar i form av huggna stenmurar. Kvarterens former skiftar mellan att vara rektangulära i de äldre delarna, halvcirkelformade i den stora södra och segmentformade i den östra delen.

De äldsta kvarteren är relativt stora med gravar i täta rader, påkostade med ramar av sten eller järnstaket i sydväst. De övriga kvarteren är ålderdomliga med en stor variation av små eller normalstora stenar och ett mindre antal kors. Den södra delen karaktäriseras av sina rundade kvarter, de raka radiella gångarna och fontänen i dess mitt. Gravarna är typiska för det sena 1900 talet med stenar av jämn storlek. Så är det även i de senast tillkomna kvarteren i öster. Dessa följer terrassmurens välvda men något kantiga form med gravarna systematiskt placerade i rader längs sidorna och en gång i mitten. Vid den södra änden av detta kvarter inrättades 1987 en minneslund, endast ett tiotal meter från församlingshemmet.

Vegetationen består av lövträd i rader runt kvarteren närmast kyrkan, ytterligare lövträd i de yngre kvarteren, ett fåtal barrträd och häckar längs terrassmurarna i öster. Det mest påtagliga inslaget är dock den höga tujahäck som växer längs den gamla vägen mellan kyrkan och kyrkogårdens södra kvarter.

Sydost om kyrkan, helt nära minneslunden, ligger det vinkelbyggda församlingshemmet. Det uppfördes på 1960-talet av liggtimmer i en stil som blickar tillbaka på de gamla hälsinge-gårdarna. Huvudbyggnaden är uppförd i en och en halv våning och vinkelbyggnaden i en, båda på en källarvåning av gjuten betong. De flacka taken är belagda med enkupigt lertegel och skorstenarna putsade och avfärgade vita. Fönster och dörrar kontrasterar mot de mörka timmerväggarna med sin gula kulör.

Strax söder om kyrkan står de gamla kyrkstallarna i form av en lång rödfärgad timmerbyggnad med tre svarta portar och lika många krysspröjsade vita fönster. Konstruktionen vilar på stenar och skyddas av ett sadeltak täckt med tvåkupigt lertegel.

I slänten norr om kyrkan finns två delvis underjordiska byggnader, relativt osynliga från kyrkogården. Den ena är ett stenvälvt bisättningshus med en entré i form av en portal av granit med kopparklädda portar. Denna iordningställdes i en befintlig källare efter ritningar av Harald Wadsjö 1939. Den andra är en förrådsbyggnad i gjuten betong med tre portar.

Med början i 1200-talet via senmedeltidens utbyggnad och valvslagning fullbordades dagens kyrka med 1700-talets tillbyggnad och 1800-talets tornbygge. Spåren av dessa etapper är i flera fall tydliga, inte minst på grund av 1950-talets renovering. Denna är en i raden av renoveringar men också den som gett kyrkan sin nuvarande karaktär.

Kyrkans huvudentré i tornet nås via en närmast monumental stensatt trappa. Från denna leder grusbelagda gångar runt byggnaden och vidare mellan kvarteren på kyrkogården. Den äldre delen runt kyrkan separeras från den senare, södra delen av kyrkogården av en äldre väg. Passagen dem emellan sker via en öppen plats med sittplatser och en fontän föreställande Mose klippa. Kyrkogården omringar kyrkan men har sin huvudsakliga utbredning i söder och öster. Den har utvidgats i flera omgångar och är numera av ansenlig storlek. De äldsta delarna ligger närmast och på samma nivå som kyrkan medan de senare tillkomna ligger lägre, något som lösts med terrasseringar i form av huggna stenmurar. Kvarterens former skiftar mellan att vara rektangulära i de äldre delarna, halvcirkelformade i den stora södra och segmentformade i den östra delen.

De äldsta kvarteren är relativt stora med gravar i täta rader, påkostade med ramar av sten eller järnstaket i sydväst. De övriga kvarteren är ålderdomliga med en stor variation av små eller normalstora stenar och ett mindre antal kors. Den södra delen karaktäriseras av sina rundade kvarter, de raka radiella gångarna och fontänen i dess mitt. Gravarna är typiska för det sena 1900 talet med stenar av jämn storlek. Så är det även i de senast tillkomna kvarteren i öster. Dessa följer terrassmurens välvda men något kantiga form med gravarna systematiskt placerade i rader längs sidorna och en gång i mitten. Vid den södra änden av detta kvarter inrättades 1987 en minneslund, endast ett tiotal meter från församlingshemmet.

Vegetationen består av lövträd i rader runt kvarteren närmast kyrkan, ytterligare lövträd i de yngre kvarteren, ett fåtal barrträd och häckar längs terrassmurarna i öster. Det mest påtagliga inslaget är dock den höga tujahäck som växer längs den gamla vägen mellan kyrkan och kyrkogårdens södra kvarter.

Sydost om kyrkan, helt nära minneslunden, ligger det vinkelbyggda församlingshemmet. Det uppfördes på 1960-talet av liggtimmer i en stil som blickar tillbaka på de gamla hälsinge-gårdarna. Huvudbyggnaden är uppförd i en och en halv våning och vinkelbyggnaden i en, båda på en källarvåning av gjuten betong. De flacka taken är belagda med enkupigt lertegel och skorstenarna putsade och avfärgade vita. Fönster och dörrar kontrasterar mot de mörka timmerväggarna med sin gula kulör.

Strax söder om kyrkan står de gamla kyrkstallarna i form av en lång rödfärgad timmerbyggnad med tre svarta portar och lika många krysspröjsade vita fönster. Konstruktionen vilar på stenar och skyddas av ett sadeltak täckt med tvåkupigt lertegel.

I slänten norr om kyrkan finns två delvis underjordiska byggnader, relativt osynliga från kyrkogården. Den ena är ett stenvälvt bisättningshus med en entré i form av en portal av granit med kopparklädda portar. Denna iordningställdes i en befintlig källare efter ritningar av Harald Wadsjö 1939. Den andra är en förrådsbyggnad i gjuten betong med tre portar.