BJURBÄCKS KYRKA

Träkyrkan ligger med koret åt öster i den södra delen av kyrkogården. Detta äldsta parti är kvadratiskt med en triangulär utvidgning från 1972 i norr. Kyrkogården har kallmurade stödmurar i söder, väster och delvis i öster. Ovanpå denna är i söder och öster ett järnstaket från 1899, i vilken är en östlig och en nordlig öppning. Den östra har huggna granitstolpar med klot och den norra trästolpar med fasade kanter. Båda är från 1899 och bär smidda pargrindar från samma år. Från dessa portar löper raka grusgångar fram till kyrkan och omger denna. I väster kröns stödmuren av lövhäckar, varav en även markerar gränsen mellan kyrkogårdens två delar där det även är en sentida granittrappa. Gravvårdarna ligger i nord-sydliga rader och är i störst antal på sydsidan av kyrkan. Här finns flera stenar från omkring 1900, varav två med gjutjärnstaket och vidare ett par 1700-talsstenar. I öster står ett på en sentida smidesställning ett solur i kalksten, sannolikt tillverkat 1744 av Per Jonsson Stenhammar i Västerplana.
ÄLDRE KYRKA - Emedan vägen till sockenkyrkan i Bottnaryd upplevdes som allt för lång, beslöts att bygga ett kapell. Timmerkapellet uppfördes 1656 på bekostnad av Johan Printz, arrendator till Bjurbäcks gård. Kapellet bestod av ett långhus med fullbrett femsidigt kor, sakristia bakom detta och ett vapenhus på gaveln. Innertaket dekorerades 1757 av Johan Kinnerus, varav några partier ännu återstår. Inspirationen kom från Taravels verk i Alingsås kyrka. Status som sockenkyrka fick kapellet 1732. Det revs för nybyggnad 1897 tillsammans med den intill stående klockstapeln.

FÖRSAMLING 1995 - BJURBÄCK

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: -, år 1900: , år 1995:

FÖRSAMLINGSHISTORIK -

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan har ett fritt läge vid Bjurbäcks gods, längs äldre vägsträckning och 250 m ost om Nässjön samt en knapp km sydost om Tidans utlopp i denna. Den omgivande odlingsmarken är ytterst fragmentarisk. Till kyrkomiljön hör ett klockarboställe. Bjurbäcks socken är belägen söder om Mullsjö vid smålandsgränsen.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den 1897 rivna träkyrkan var ett resultat av inte helt klarlagda förändringar i etapper. Ett träkapell av okänd utformning påbörjades redan 1656, men om- och tillbyggdes på 1720- och 30-talen: vapenhus uppfördes i söder 1722-23 och troligen i väster 1733 samt sakristia i öster 1730-31. Vid en ombyggnad 1785 förlängdes kyrkan och erhöll ett tresidigt korparti. Vapenhuset i väster fick sannolikt stå kvar, medan ett nytt vapenhus uppfördes i söder; den befintliga sakristian flyttades och monterades åter öster om korpartiet. Kyrkorummet täcktes av ett brädvalv med en himmelsvy målad 1757 av Johan Kinnerus (själva välvningen från 1785). Bräder från detta tak liksom altaruppsats och predikstol i barock är tillsammans med andra inventarier bevarade i den nuvarande kyrkan. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, sannolikt på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande träkyrkan uppfördes 1897-99 i nygotisk stil efter ritningar av förvaltaren vid Ryfors bruk Johan Viktor Zelander (bearbetade av Thor Thorén). Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med korparti i öster, utbyggd sakristia i öster, korsarmar i norr och söder, sidoställt torn i sydväst, små vapenhus vid korsarmarna och i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den korsformade träkyrkan bevarar såväl ut- som invändigt sitt ursprungliga utseende. Kyrkans yttre livas av snickeridetaljer och dekorerade gavelsprång, de vitmålade väggarna är klädda omväxlande med liggande och stående panel och spån. Fönsteröppningarna är svagt spetsbågiga. Tornets övre del, med ljudgluggar och gavlar, vilar på ett avsmalnande mellanled, och kröns av en kort kopparspira. Övriga takfall är spånklädda. Kyrkorummet präglas av den nästintill helt i ofärgat trä utförda inredningen, med synliga rundbågiga takstolar, öppen bänkinredning och väggar med varierande panelformer. Undantag och accenter utgör de barockpjäser i svart, vitt och guld som övertagits från den rivna kyrkan; tidigare var dessa ekfärgade men har senare restaurerats. Altaruppsatsen och predikstolen är båda arbeten av Jonas Elfwenberg, tillverkade 1730 respektive 1733-35. Från 1731 härrör en dopängel som fortfarande används för sitt ursprungliga ändamål. Sakristian är inrymd bakom en skärmvägg vid altaret, ovan denna syns korfönstret. På västläktaren en stor orgelfasad i nygotik.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.