DJURÖ KYRKA

Djurö kyrka uppfördes på initiativ av rådman Joseph Månson, Stockholm och bekostades av densamme. Vid hans död 1682 var kyrkan ännu inte färdigställd och arbetet avslutades av sonen, kapten Erich Furugren (ca 16511690). Efter sina föräldrar namngav Furugren kapellet S:te Josephae Mariae Kiörkia och det invigdes av magister Ericus Noraeus, kyrkoherde i Värmdö pastorat, den 10:e söndagen efter trefaldighet, den 12 augusti, 1683. Djurö kyrka bevarar flera av sina ursprungliga särdrag och är Stockholms äldsta bevarade skärgårdskyrka. På 1930-talet omgestaltades interiören under arkitekt Erik Fants ledning.

Joseph Månson (1620-tal1682) gifte sig 1650 med Maria Johansdotter Furubohm, äldsta dotter till rådman Johan Ericsson Furubohm. Månson var då bokhållare, men avancerade till stadsbokhållare och sedermera stadskamrerare i Stockholm. 1659 erhöll han rättigheterna att inrätta en sjömanskrog i Djurhamn på Djurö samtidigt som han förvärvade tre hemman och blev ägare till hela Djurö. Svärfadern var en av Stockholms största fastighetsägare vid den tiden och tillika byggherre till S:t Johannes gamla begravningskapell, en enkel korsformig, tjärad byggnad. Vid hans bortgång 1668 ärvde Månson ett antal fastigheter i Gamla stan och lät själv uppföra ett stenhus, Skeppsbron N:o 6, intill svärfaderns stenhus. Under sina sista levnadsår, valdes Joseph Månson till rådman.

Djurö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljön.

Djurö (Diurö 1538) innehåller substantivet djur med motsvarande betydelse som engelskans deer, (hjortdjur, högvilt). Ändelsen ö är sekundär.

Eventuellt kan det faktum att Månsons svärfar rådman Johan Ericsson i Stockholm, lät uppföra S:t Johannes träkyrka, ha bidragit till initiativet att uppföra ett sjömanskapell strax intill krogen i Djurhamn. Då Månson avled 1682 var kapellets väggar, tak och torn redan resta. Kapten Erich Furugren samt systern Beata, gift med rådman Waller, ärvde faderns egendomar på Djurö och ansvarade för färdigställandet av kyrkans interiör samt inventarier. Konung Karl XI som givit tillstånd till kapellets uppförande, gav i ett brev till kapten Furugren, daterat 23 juni 1683, Månsons arvingar uppdraget att förse kapellet med en dugelig prästman.

Vid invigningen var Djurö kapell en rektangulär byggnad i liggtimmer, försedd med blyspröjsade fönster. Timmerväggarna var exteriört rödfärgade och interiört vitkalkade. Korsarmarna, bestående av sakristia i norr och vapenhus i söder, tillkom senare under 1600-talet. Under vapenhuset förlades det Furugrenska gravkoret där bl a Kapten Erich Furugren och hans syster Beata Waller ligger begravda. Kapellets funktion som sjömanskyrka märktes genom att den södra, numera borttagna läktaren redan från början reserverades för lotsar och sjöfolk. 1781 beslöts att reservera bägge läktarna för resande sjöfolk, folk utom församlingen och löshjon. Kyrkklockan skänktes 1700 och nyttjades därefter ofta till att ringa över avlidna sjömän.

Från medeltid har Djurhamn på Djurös östra sida varit en betydelsefull hamn och knytpunkt för svensk sjöfart. Alla fartyg till och från Stockholm passerade Djurö innan segelleden genom Gällnö port blev känd på 1610-talet. Under 1600-talet var Djurhamn den örlogsbas som bevakade infarten mot Stockholm och var länge Sveriges yttersta örlogsbas österut. Även därefter var Djurhamn en viktig och välbesökt hamn, där ett av mellanskärgårdens viktigaste centra växte fram, i hög grad präglad av sjöfartens skilda verksamheter. 1719 drabbades Djurö av ryssarnas härjningar och trots att större delen av öns bebyggelse brändes klarade sig både kapellet och den intilliggande krogen oskadda. På 1880-talet inleddes en ny epok i Djurös historia då sommargäster började hyra in sig hos öbefolkningen och anlägga sommarnöjen. På 1940-talet fanns det 10 pensionat på Djurö.

I samband med Djurhamn kapells uppförande bildades Djurö socken bestående av Djurö, Harö, Eknö och Sandön samt förmodligen östra delen av Fågelbrolandet. Församlingen bröt sig ur Värmdö såsom kapellförsamling 1683 och en kapellpredikant, hr Nils Holmdorphius anställdes av kapten Furugren. Familjen förlorade dock snart ägorna, vilka 1693 köptes av stockholmsrådmannen Jonas Hansson Merling som hävdade fortsatt patronatsrätt. Sedan 1869 tillhör även Runmarö Djurö församling och 1922 förklarades Djurö som annexförsamling till Värmdö pastorat. Nyårsdagen 1926 införlivades Vindö i Djurö församling, som 1929 bildade eget pastorat med Nämdö som annexförsamling. Sedan 1962 ingår även Möja i pastoratet och 2005 slogs de tre församlingarna Djurö, Möja och Nämdö samman till en med namnet Djurö, Möja och Nämdö församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Djurö, Möja och Nämdö församlings arkiv
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
Lst Länsstyrelsens arkiv
SLM Stockholms läns museum, arkivet
SSA Stockholms Stadsarkiv
Berg, J, Votivskepp I, Inventeringen. Statens sjöhistoriska museum 1969
Berg, J, Votivskepp II. Utredningen. Statens sjöhistoriska museum 1969
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län. Uddevalla, 1980
Djurö kyrka. Sveriges kyrkor, Band I: 3, Vol 62, Stockholm 1949
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Hedenstierna, B, Från urtid till nutid i Djurö socken, Värmdö 1983
Hedblom, L, Minnestal. Minnesskrift till Hugfästande av Djurö kyrkas 250-års jubileum och återinvigning den 12 oktober 1933, Stockholm 1934
Hellström, G, Om Rådman Joseph Månsson, Kapten Erich Furugren och Diuröhampns capell, Stockholm 1923
Jansson, E, A, Djurö. Tidsbilder från en märklig ö i Stockholms skärgård, Stockholm 1930
Kilström, B, I, och Edström, L, Djurö kyrka med Sandhamns och Runmarö kapell. Upplands kyrkor 175, Strängnäs 1977
Kulturmiljöer i Värmdö kommun. Underlag för översiktsplan och områdesbestämmelser. Stockholms läns museum, Värmdö kommun 1989
Källman, R, Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun, Stockholm 1987
Lindblad, J, Skärgårdskyrkor, Stadskyrkor och kapell från Skutskär till Kvarsebo. I: Bebyggelsehistorisk tidskrift, Nr 46, 2003
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Program vid orgelinvigning söndagen 6 maj 1984 Djurö kyrka, Värmdö 1984
Wahlberg, M, Svenskt ortnamnslexikon, Uppsala 2003

Omgivningen
Djurö, cirka 5 mil öster om Stockholm, är belägen i Stockholms mellanskärgård. Sedan 1962 finns fast förbindelse till fastlandet via Djuröbron. Idag har Djurö cirka 1 800 bofasta och ön har sedan 1950-talet antagit tätortskaraktär med både flerfamiljshus och radhus samt ett mindre centrum och skola i Djurhamn.

Kyrka och prästgård är belägna på Kyrkudden strax sydväst om hamnen. Kring den av Kyrkudden väl skyddade viken Fladen uppfördes ett flertal boningshus kring förra sekelskiftet vilka idag utgör en kulturhistoriskt välbevarad bebyggelse av blandad karaktär. Området har riksintresse med anledning av dess välbevarade bebyggelse, historiska funktion samt kyrkan som även är skärgårdens äldsta bevarade kapell.

Kyrkomiljön
Kyrkomiljön består av kyrkogården med bårhus samt utanför liggande parkering, prästgård, klockstapel samt församlingslokaler. Pastorsexpeditionen ligger i anslutning till Djurös skola ett par kilometer från kyrkan.

Kyrkogården utgörs av välklippta gräsytor där gravarna i sammanhållna kvarter markeras av resta stenar eller i undantagsfall av smides- eller vitmålade träkors. Nordväst om kyrkan finns ett antal pampigare gravar med stenram eller staket av järn. De stenkantade grusgångarna är krattade och lyses upp av gatlyktor av äldre typ. Kyrkogården med fri sikt mot vattnet karaktäriseras i övrigt av enstaka träd och ett fåtal buskar samt omges av ett partiellt brunmålat spjälstaket av trä med grindar i öster, söder och väster. I samband med att en trädvårdsplan upprättades 1999 ersattes de 150-åriga kastanjerna av nyplanterade lönnar norr om kyrkan samt en björkrad längs med det östra staketets övre del. Huvudgrinden i väster flankeras dock fortfarande av två cirka 320 år gamla lindar. På en karta upprättad cirka 1630 ser man att kyrkogården är belägen ungefär på nuvarande plats tillsammans med ytterligare en griftegård längre in i hamnen. Då kapellet är senare uppfört kan det yttre läget ha bidragit till val av kyrkplats.

Idag ligger kyrkobyggnaden på kyrkogårdens norra halva som sedan 1600-talet har utvidgats flera gånger. Senast 1986 utvidgades kyrkogården ned mot vattnet i söder med en minneslund och ett urngravfält. Minneslunden består av en rundad klippt gräsyta, prydd av en blomsterplantering med smyckningsplats i nordöstra hörnet samt ett ankare med stock deponerat av Statens Sjöhistoriska Museum. I kyrkogårdens nordvästra hörn uppfördes 1923 ett bårhus ritat av arkitekt Anders Hedblom. Denna rektangulära byggnad med fasad av vit spritputs är täckt av ett spånklätt tälttak som är krönt av ett kors.

På en höjd strax norr om kyrkogården uppfördes 1836 en fristående klockstapel med en i övre delen liggande, i nedre delen stående, rödmålad locklistpanel samt vita lister och ljudluckor. Idag är den nedre panelen ersatt av en liggande fjällpanel. Liksom kyrkoanläggningens övriga byggnader är taket belagt med spån och krönt av en spira. I klockstapeln hänger två klockor gjutna 1908 av J A Beckman & Co i Stockholm tillsammans med storklockan som göts om och förstorades samtidigt som de två äldre kyrkklockorna skänktes till Sandhamn på 1930-talet. På 1950-talet infördes elektrisk klockringning.

Kyrkstugan med församlingslokaler ligger strax öster om kyrkogården och strax sydväst om kyrkan återfinns prästgården som uppfördes 1834 på den gamla krogens grund. Förmodligen bodde redan församlingens första komminister i krogbyggnaden som då även erbjöd övernattningsmöjligheter. 1786 inköptes krogen av församlingen som komministerbostad. Dessförinnan var komministerns bostad ett för församlingen ständigt återkommande problem. Prästgården är en timrad byggnad i två våningar med en gul träpanel, spröjsade fönster samt ett brutet tak klätt med plåt. Källarens tunnvalv är en bevarad rest från krogbyggnaden.

Kyrkobyggnaden
Djurö kyrka är en salkyrka med ett rektangulärt långhus, rakt avslutat kor samt två mindre korsarmar för sakristia i norr och vapenhus i söder. Under vapenhuset finns ett murat gravvalv kallat det Furugrenska gravkoret. Kyrkan har stomme av liggande timmer på putsad stenfot och tjärad gråstenssockel. Den yttre stommen är i stort sett identisk med det ursprungliga kapellet. Kyrkan hade tidigare portar både i väst och syd men redan 1878 sätts den södra ingången igen liksom lotsläktaren och en kamin placeras i vapenhuset som öppnades mot kyrksalen. I samband med Erik Fants restaurering införlivades vapenhuset i kyrkan som dopkapell.

Omgivningen
Djurö, cirka 5 mil öster om Stockholm, är belägen i Stockholms mellanskärgård. Sedan 1962 finns fast förbindelse till fastlandet via Djuröbron. Idag har Djurö cirka 1 800 bofasta och ön har sedan 1950-talet antagit tätortskaraktär med både flerfamiljshus och radhus samt ett mindre centrum och skola i Djurhamn.

Kyrka och prästgård är belägna på Kyrkudden strax sydväst om hamnen. Kring den av Kyrkudden väl skyddade viken Fladen uppfördes ett flertal boningshus kring förra sekelskiftet vilka idag utgör en kulturhistoriskt välbevarad bebyggelse av blandad karaktär. Området har riksintresse med anledning av dess välbevarade bebyggelse, historiska funktion samt kyrkan som även är skärgårdens äldsta bevarade kapell.

Anläggningen
Kyrkomiljön består av kyrkogården med bårhus samt utanför liggande parkering, prästgård, klockstapel samt församlingslokaler. Pastorsexpeditionen ligger i anslutning till Djurös skola ett par kilometer från kyrkan.

Kyrkogården utgörs av välklippta gräsytor där gravarna i sammanhållna kvarter markeras av resta stenar eller i undantagsfall av smides- eller vitmålade träkors. Nordväst om kyrkan finns ett antal pampigare gravar med stenram eller staket av järn. De stenkantade grusgångarna är krattade och lyses upp av gatlyktor av äldre typ. Kyrkogården med fri sikt mot vattnet karaktäriseras i övrigt av enstaka träd och ett fåtal buskar samt omges av ett partiellt brunmålat spjälstaket av trä med grindar i öster, söder och väster. I samband med att en trädvårdsplan upprättades 1999 ersattes de 150-åriga kastanjerna av nyplanterade lönnar norr om kyrkan samt en björkrad längs med det östra staketets övre del. Huvudgrinden i väster flankeras dock fortfarande av två cirka 320 år gamla lindar. På en karta upprättad cirka 1630 ser man att kyrkogården är belägen ungefär på nuvarande plats tillsammans med ytterligare en griftegård längre in i hamnen. Då kapellet är senare uppfört kan det yttre läget ha bidragit till val av kyrkplats.

Idag ligger kyrkobyggnaden på kyrkogårdens norra halva som sedan 1600-talet har utvidgats flera gånger. Senast 1986 utvidgades kyrkogården ned mot vattnet i söder med en minneslund och ett urngravfält. Minneslunden består av en rundad klippt gräsyta, prydd av en blomsterplantering med smyckningsplats i nordöstra hörnet samt ett ankare med stock deponerat av Statens Sjöhistoriska Museum. I kyrkogårdens nordvästra hörn uppfördes 1923 ett bårhus ritat av arkitekt Anders Hedblom. Denna rektangulära byggnad med fasad av vit spritputs är täckt av ett spånklätt tälttak som är krönt av ett kors.

På en höjd strax norr om kyrkogården uppfördes 1836 en fristående klockstapel med en i övre delen liggande, i nedre delen stående, rödmålad locklistpanel samt vita lister och ljudluckor. Idag är den nedre panelen ersatt av en liggande fjällpanel. Liksom kyrkoanläggningens övriga byggnader är taket belagt med spån och krönt av en spira. I klockstapeln hänger två klockor gjutna 1908 av J A Beckman & Co i Stockholm tillsammans med storklockan som göts om och förstorades samtidigt som de två äldre kyrkklockorna skänktes till Sandhamn på 1930-talet. På 1950-talet infördes elektrisk klockringning.

Kyrkstugan med församlingslokaler ligger strax öster om kyrkogården och strax sydväst om kyrkan återfinns prästgården som uppfördes 1834 på den gamla krogens grund. Förmodligen bodde redan församlingens första komminister i krogbyggnaden som då även erbjöd övernattningsmöjligheter. 1786 inköptes krogen av församlingen som komministerbostad. Dessförinnan var komministerns bostad ett för församlingen ständigt återkommande problem. Prästgården är en timrad byggnad i två våningar med en gul träpanel, spröjsade fönster samt ett brutet tak klätt med plåt. Källarens tunnvalv är en bevarad rest från krogbyggnaden.

Kyrkobyggnaden
Djurö kyrka är en salkyrka med ett rektangulärt långhus, rakt avslutat kor samt två mindre korsarmar för sakristia i norr och vapenhus i söder. Under vapenhuset finns ett murat gravvalv kallat det Furugrenska gravkoret. Kyrkan har stomme av liggande timmer på putsad stenfot och tjärad gråstenssockel. Den yttre stommen är i stort sett identisk med det ursprungliga kapellet. Kyrkan hade tidigare portar både i väst och syd men redan 1878 sätts den södra ingången igen liksom lotsläktaren och en kamin placeras i vapenhuset som öppnades mot kyrksalen. I samband med Erik Fants restaurering införlivades vapenhuset i kyrkan som dopkapell.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Djurö kyrka uppfördes på initiativ av rådman Joseph Månson, Stockholm och bekostades av densamme. Vid hans död 1682 var kyrkan ännu inte färdigställd och arbetet avslutades av sonen, kapten Erich Furugren (ca 1651- 1690). Efter sina föräldrar namngav Furugren kapellet S: te Josephae Mariae Kiörkia och det invigdes av magister Ericus Noraeus, kyrkoherde i Värmdö pastorat, den 10:e söndagen efter trefaldighet, den 12 augusti, 1683. Djurö kyrka bevarar flera av sina ursprungliga särdrag och är Stockholms äldsta bevarade skärgårdskyrka. På 1930-talet omgestaltades interiören under arkitekt Erik Fants ledning.

Joseph Månson (1620-tal - 1682) gifte sig 1650 med Maria Johansdotter Furubohm, äldsta dotter till rådman Johan Ericsson Furubohm. Månson var då bokhållare men avancerade till stadsbokhållare och sedermera stadskamrerare i Stockholm. 1659 erhöll han rättigheterna att inrätta en sjömanskrog i Djurhamn på Djurö samtidigt som han förvärvade tre hemman och blev ägare till hela Djurö. Svärfadern var en av Stockholms största fastighetsägare vid den tiden och tillika byggherre till S: t Johannes gamla begravningskapell, en enkel korsformig, tjärad byggnad. Vid hans bortgång 1668 ärvde Månson ett antal fastigheter i Gamla stan och lät själv uppföra ett stenhus, Skeppsbron N: o 6, intill svärfaderns stenhus. Under sina sista levnadsår, valdes Joseph Månson till rådman.

Djurö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljön.

Djurö (Diurö 1538) innehåller substantivet djur med motsvarande betydelse som engelskans deer, (hjortdjur, högvilt). Ändelsen -ö är sekundär.

Eventuellt kan det faktum att Månsons svärfar rådman Johan Ericsson i Stockholm, lät uppföra S: t Johannes träkyrka, ha bidragit till initiativet att uppföra ett sjömanskapell strax intill krogen i Djurhamn. Då Månson avled 1682 var kapellets väggar, tak och torn redan resta. Kapten Erich Furugren samt systern Beata, gift med rådman Waller, ärvde faderns egendomar på Djurö och ansvarade för färdigställandet av kyrkans interiör samt inventarier. Konung Karl XI som givit tillstånd till kapellets uppförande gav i ett brev till kapten Furugren, daterat 23 juni 1683, Månsons arvingar uppdraget att förse kapellet med "en dugelig prästman".

Vid invigningen var Djurö kapell en rektangulär byggnad i liggtimmer, försedd med blyspröjsade fönster. Timmerväggarna var exteriört rödfärgade och interiört vitkalkade. Korsarmarna, bestående av sakristia i norr och vapenhus i söder, tillkom senare under 1600-talet. Under vapenhuset förlades det Furugrenska gravkoret där bl a Kapten Erich Furugren och hans syster Beata Waller ligger begravda. Kapellets funktion som sjömanskyrka märktes genom att den södra, numera borttagna läktaren redan från början reserverades för lotsar och sjöfolk. 1781 beslöts att reservera bägge läktarna för resande sjöfolk, folk utom församlingen och löshjon. Kyrkklockan skänktes 1700 och nyttjades därefter ofta till att ringa över avlidna sjömän.

Från medeltid har Djurhamn på Djurös östra sida varit en betydelsefull hamn och knytpunkt för svensk sjöfart. Alla fartyg till och från Stockholm passerade Djurö innan segelleden genom Gällnö port blev känd på 1610-talet. Under 1600-talet var Djurhamn den örlogsbas som bevakade infarten mot Stockholm och var länge Sveriges yttersta örlogsbas österut. Även därefter var Djurhamn en viktig och välbesökt hamn där ett av mellanskärgårdens viktigaste centra växte fram, i hög grad präglad av sjöfartens skilda verksamheter. 1719 drabbades Djurö av ryssarnas härjningar och trots att större delen av öns bebyggelse brändes klarade sig både kapellet och den intilliggande krogen oskadda. På 1880-talet inleddes en ny epok i Djurös historia då sommargäster började hyra in sig hos öbefolkningen och anlägga sommarnöjen. På 1940-talet fanns det 10 pensionat på Djurö.

I samband med Djurhamn kapells uppförande bildades Djurö socken bestående av Djurö, Harö, Eknö och Sandön samt förmodligen östra delen av Fågelbrolandet. Församlingen bröt sig ur Värmdö såsom kapellförsamling 1683 och en kapellpredikant, hr Nils Holmdorphius anställdes av kapten Furugren. Familjen förlorade dock snart ägorna, vilka 1693 köptes av stockholmsrådmannen Jonas Hansson Merling som hävdade fortsatt patronatsrätt. Sedan 1869 tillhör även Runmarö Djurö församling och 1922 förklarades Djurö som annexförsamling till Värmdö pastorat. Nyårsdagen 1926 införlivades Vindö i Djurö församling som 1929 bildade eget pastorat med Nämdö som annexförsamling. Sedan 1962 ingår även Möja i pastoratet och 2005 slogs de tre församlingarna Djurö, Möja och Nämdö samman till en med namnet Djurö, Möja och Nämdö församling.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Djurö kyrka från 1683 ligger i Stockholms skärgård. Både exteriör och interiör präglas av enkelhet. Kyrkan är byggd av liggtimmer på putsad stenfot och består av ett rektangulärt långhus med sakristia och vapenhus belägna mittemot varandra i norr respektive söder. 1933 införlivades vapenhuset med kyrkan såsom dopkapell. Kyrkan täcks av ett brant valmat sadeltak med täckt med spån, liksom den höga takryttaren som står mitt på taket. Ingång i väster. I ett gravvalv under vapenhuset gravsattes kapten Erich Furugren år 1700, och här vilar flera medlemmar ur hans släkt. Interiören täcks av ett spegelvalv. En s.k. lotsläktare i vapenhusets övervåning byggdes på ett tidigt stadium. Kyrkan stod orörd fram till år 1764 då både exteriör och interiör brädfodrades. Under 1800-talets lopp förändrades interiören genom olika renoveringar. Bl.a. sattes läktaren ovanför vapenhuset igen och de blyinfattade fönstren byttes ut. 1881 förändrades interiören radikalt. Läktaren i väster byggdes 1836. Under 1900-talet har man försökt att återskapa den ursprungliga kyrkan. Bänkinredningen är dock från 1933.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Djurö, Möja och Nämdö församlings arkiv
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
Lst Länsstyrelsens arkiv
SLM Stockholms läns museum, arkivet
SSA Stockholms Stadsarkiv

Berg, J, Votivskepp I, Inventeringen. Statens sjöhistoriska museum 1969
Berg, J, Votivskepp II. Utredningen. Statens sjöhistoriska museum 1969
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län. Uddevalla, 1980
Djurö kyrka. Sveriges kyrkor, Band I: 3, Vol 62, Stockholm 1949
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Hedenstierna, B, Från urtid till nutid i Djurö socken, Värmdö 1983
Hedblom, L, Minnestal. Minnesskrift till Hugfästande av Djurö kyrkas 250-års jubileum och återinvigning den 12 oktober 1933, Stockholm 1934
Hellström, G, Om Rådman Joseph Månsson, Kapten Erich Furugren och Diuröhampns capell, Stockholm 1923
Jansson, E, A, Djurö. Tidsbilder från en märklig ö i Stockholms skärgård, Stockholm 1930
Kilström, B, I, och Edström, L, Djurö kyrka med Sandhamns och Runmarö kapell. Upplands kyrkor 175, Strängnäs 1977
Kulturmiljöer i Värmdö kommun. Underlag för översiktsplan och områdesbestämmelser. Stockholms läns museum, Värmdö kommun 1989
Källman, R, Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun, Stockholm 1987
Lindblad, J, Skärgårdskyrkor, Stadskyrkor och kapell från Skutskär till Kvarsebo. I: Bebyggelsehistorisk tidskrift, Nr 46, 2003
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Program vid orgelinvigning söndagen 6 maj 1984 Djurö kyrka, Värmdö 1984
Wahlberg, M, Svenskt ortnamnslexikon, Uppsala 2003

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999