ÖSTMARKS KYRKA

KYRKOMILJÖ: Kyrkan ligger vid vägen Torsby - Röjdåfors Norge, 23 km från Torsby. Vägen genom samhället går alldeles utanför kyrka, på andra sidan vägen ligger den gamla sockenstuga, fd skolan och församlingshemmet med kontor och personalutrymmen. Söder om kyrkan, mellan den äldre och den nyare delen av kyrkogården, ligger ett bårhus och en nyuppförd klockstapel.
och har trots flera renoveringar bibehållit sin ursprungliga karaktär. Ett gravkapell uppfördes 1941 i material och utförande lika kyrkan med spånklädda väggar och tak. Mellan den norra och södra delen ligger en vinkelbyggd redskapsbod/förråd
KYRKOGÅRD:
Kyrkogårdens äldsta del är samtida med kyrkan och var ursprungligen mycket liten till sitt omfång. På 1770-talet blev den enkla träbalk som omgav kyrkogården ersatt med stenmur. Begravningsplatsen har utvidgats vid fyra tillfällen och utgörs idag av två separata delar. Den första utökningen år 1839 lades till väster och söder om den ursprungliga delen. Drygt hundra år senare företogs nästa utvidgning och i avsaknad av utrymme togs ett område ca 50 meter sydost om kyrkan i anspråk. Härvid igenfylldes en sänka för att sammanbinda de olika delarna och på 1960-talet anlades uppå denna en grusväg. 1952 utvidgades den södra delen med ett område i öster och slutligen åt söder 1978. Allmänningar fanns både på den gamla och nya delen i söder. På 1952 års utvidgnings östra del har rests ett större träkors.

Den norra, äldre delen: Från kyrkan sträcker sig kyrkogården huvudsakligen söderut men även ett kort stycke åt övriga väderstreck. Den är oregelbunden till formen och ligger på plan mark. En stenmur omgärdar hela kyrkogården vilken gränsar mot gles bebyggelse och väg i norr och öster, i söder av sänkan mot den nya delen och i väster av äldre odlingsmark. På kyrkogården växer glest med lindar både utmed stenmuren och mellan gravkvarteren. En allé går från huvudporten i sydost fram till kyrkan. Björkar står utanför muren i söder. Kvartershäckarna består av meterhöga hagtornshäckar och några är av måbär. De relativt höga kvartershäckarna bidrar till att ge platsen ett lummigt intryck. Området har i övrigt besåtts med gräs. Gången runt kyrkan är asfalterad liksom mittgången. Övriga är belagde med grus. Mellan gravkvarteren förekommer plattgångar. Endast två stenramsomgärdade grusgravar kvarstår. En numera gräsbelagd gravplats söder om kyrkan har järnstaket ställt på stenblock. Invid den södra kyrkoväggen står tre smideskors uppställda och lika många återfinns intill muren i norr. Ett av dem är från 1784. Äldsta gravvården på ursprunglig plats finns söder om kyrkan rest över komminister Magnus Frychius (1729-1811) och hustrun Anna Gertrud Ruus(1746-1827). Magnus Frychius var socknens första präst och tillika drivande kraft bakom kyrkobygget.

Den södra, nya delen: Även denna del är anlagd på plan mark och antar en oregelbunden rektangulär form med största utbredningen i nordvästlig-sydostlig riktning. Omgivningarna, som också bildar avgränsningar, utgörs i väster av spridd bebyggelse och äldre odlingsmark. Den naturliga svackan, delvis bevuxen med sly och träd, avgränsar i övriga väderstrecken. Lindar växer utmed grusvägen mellan norra och södra delarna och på utvidgningen från 1942 och 1952. På den senaste utökningens sydöstra hörn finns två små talldungar. Övriga träslag är ett par pilar och ett naturligt björkbestånd som växer runtom och skiljer 1978 års del från övriga kyrkogården. Marken framför träkorset upptas av grönområde med en fontän och runt korset växer parkrosor. Måbär bildar kvartershäckar. Samtliga gångar är grusbelagda. Mellan gravkvarteren finns plattgångar

KYRKOMILJÖ: Kyrkan ligger vid vägen Torsby - Röjdåfors Norge, 23 km från Torsby. Vägen genom samhället går alldeles utanför kyrka, på andra sidan vägen ligger den gamla sockenstuga, fd skolan och församlingshemmet med kontor och personalutrymmen. Söder om kyrkan, mellan den äldre och den nyare delen av kyrkogården, ligger ett bårhus och en nyuppförd klockstapel.
och har trots flera renoveringar bibehållit sin ursprungliga karaktär. Ett gravkapell uppfördes 1941 i material och utförande lika kyrkan med spånklädda väggar och tak. Mellan den norra och södra delen ligger en vinkelbyggd redskapsbod/förråd
KYRKOGÅRD:
Kyrkogårdens äldsta del är samtida med kyrkan och var ursprungligen mycket liten till sitt omfång. På 1770-talet blev den enkla träbalk som omgav kyrkogården ersatt med stenmur. Begravningsplatsen har utvidgats vid fyra tillfällen och utgörs idag av två separata delar. Den första utökningen år 1839 lades till väster och söder om den ursprungliga delen. Drygt hundra år senare företogs nästa utvidgning och i avsaknad av utrymme togs ett område ca 50 meter sydost om kyrkan i anspråk. Härvid igenfylldes en sänka för att sammanbinda de olika delarna och på 1960-talet anlades uppå denna en grusväg. 1952 utvidgades den södra delen med ett område i öster och slutligen åt söder 1978. Allmänningar fanns både på den gamla och nya delen i söder. På 1952 års utvidgnings östra del har rests ett större träkors.

Den norra, äldre delen: Från kyrkan sträcker sig kyrkogården huvudsakligen söderut men även ett kort stycke åt övriga väderstreck. Den är oregelbunden till formen och ligger på plan mark. En stenmur omgärdar hela kyrkogården vilken gränsar mot gles bebyggelse och väg i norr och öster, i söder av sänkan mot den nya delen och i väster av äldre odlingsmark. På kyrkogården växer glest med lindar både utmed stenmuren och mellan gravkvarteren. En allé går från huvudporten i sydost fram till kyrkan. Björkar står utanför muren i söder. Kvartershäckarna består av meterhöga hagtornshäckar och några är av måbär. De relativt höga kvartershäckarna bidrar till att ge platsen ett lummigt intryck. Området har i övrigt besåtts med gräs. Gången runt kyrkan är asfalterad liksom mittgången. Övriga är belagde med grus. Mellan gravkvarteren förekommer plattgångar. Endast två stenramsomgärdade grusgravar kvarstår. En numera gräsbelagd gravplats söder om kyrkan har järnstaket ställt på stenblock. Invid den södra kyrkoväggen står tre smideskors uppställda och lika många återfinns intill muren i norr. Ett av dem är från 1784. Äldsta gravvården på ursprunglig plats finns söder om kyrkan rest över komminister Magnus Frychius (1729-1811) och hustrun Anna Gertrud Ruus(1746-1827). Magnus Frychius var socknens första präst och tillika drivande kraft bakom kyrkobygget.

Den södra, nya delen: Även denna del är anlagd på plan mark och antar en oregelbunden rektangulär form med största utbredningen i nordvästlig-sydostlig riktning. Omgivningarna, som också bildar avgränsningar, utgörs i väster av spridd bebyggelse och äldre odlingsmark. Den naturliga svackan, delvis bevuxen med sly och träd, avgränsar i övriga väderstrecken. Lindar växer utmed grusvägen mellan norra och södra delarna och på utvidgningen från 1942 och 1952. På den senaste utökningens sydöstra hörn finns två små talldungar. Övriga träslag är ett par pilar och ett naturligt björkbestånd som växer runtom och skiljer 1978 års del från övriga kyrkogården. Marken framför träkorset upptas av grönområde med en fontän och runt korset växer parkrosor. Måbär bildar kvartershäckar. Samtliga gångar är grusbelagda. Mellan gravkvarteren finns plattgångar

FÖRSAMLING 1995 - ÖSTMARK

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2437, år 1900: 4409, år 1995: 1270

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Socknen utbröts som kapellförsamling 1765 ur Fryksände. Den blev annexförsamling 20 år senare. År 1851 utbröts Lekvattnet.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger ovanför högsta kustlinjen i norra Värmland . Kyrkplatsen ligger i Röjdåns dalgång, på gränsen mot skogsmarken.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den första kyrkan i Östmark uppfördes 1765 och tillhör ett av de mer välbevarade exemplen på 1700-talets regionala byggnadstradition. Kyrkan är byggd av liggtimmer och har korsformad centralplan med utbyggd sakristia i öster samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans timmerväggar är exteriört spånklädda och rödmålade under branta, valmade sadeltak. Västtornet kröns av en hög spira. Ingångar i västra, södra och norra korsarmsgavlarna via utbyggda vindfång. Kyrkorummet har brädfodrade innerväggar och täcks av två korsade tunnvalv. Den mest genomgripande restaureringen skedde på 1930-talet, med Bror Almqvist som arkitekt, men var dock tämligen varsam med kyrkans stilkaraktär. Predikstolen från sent 1600-tal (ursprungligen från Västra Ämtervik) konserverades och kompletterades med baldakin. Den ursprungliga altartavlan från 1765 försågs med ny omfattning i harmonierande stil. År 1965 skedde åter en restaurering, denna gång efter förslag av arkitekterna Ingeborg Waern Bugge och K.G. Norström. Kyrkorummet fick då en ljusare färgställning huvudsakligen i grått och blått.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

KYRKOMILJÖ: Kyrkan ligger vid vägen Torsby - Röjdåfors Norge, 23 km från Torsby. Vägen genom samhället går alldeles utanför kyrka, på andra sidan vägen ligger den gamla sockenstuga, fd skolan och församlingshemmet med kontor och personalutrymmen. Söder om kyrkan, mellan den äldre och den nyare delen av kyrkogården, ligger ett bårhus och en nyuppförd klockstapel.
och har trots flera renoveringar bibehållit sin ursprungliga karaktär. Ett gravkapell uppfördes 1941 i material och utförande lika kyrkan med spånklädda väggar och tak. Mellan den norra och södra delen ligger en vinkelbyggd redskapsbod/förråd
KYRKOGÅRD:
Kyrkogårdens äldsta del är samtida med kyrkan och var ursprungligen mycket liten till sitt omfång. På 1770-talet blev den enkla träbalk som omgav kyrkogården ersatt med stenmur. Begravningsplatsen har utvidgats vid fyra tillfällen och utgörs idag av två separata delar. Den första utökningen år 1839 lades till väster och söder om den ursprungliga delen. Drygt hundra år senare företogs nästa utvidgning och i avsaknad av utrymme togs ett område ca 50 meter sydost om kyrkan i anspråk. Härvid igenfylldes en sänka för att sammanbinda de olika delarna och på 1960-talet anlades uppå denna en grusväg. 1952 utvidgades den södra delen med ett område i öster och slutligen åt söder 1978. Allmänningar fanns både på den gamla och nya delen i söder. På 1952 års utvidgnings östra del har rests ett större träkors.

Den norra, äldre delen: Från kyrkan sträcker sig kyrkogården huvudsakligen söderut men även ett kort stycke åt övriga väderstreck. Den är oregelbunden till formen och ligger på plan mark. En stenmur omgärdar hela kyrkogården vilken gränsar mot gles bebyggelse och väg i norr och öster, i söder av sänkan mot den nya delen och i väster av äldre odlingsmark. På kyrkogården växer glest med lindar både utmed stenmuren och mellan gravkvarteren. En allé går från huvudporten i sydost fram till kyrkan. Björkar står utanför muren i söder. Kvartershäckarna består av meterhöga hagtornshäckar och några är av måbär. De relativt höga kvartershäckarna bidrar till att ge platsen ett lummigt intryck. Området har i övrigt besåtts med gräs. Gången runt kyrkan är asfalterad liksom mittgången. Övriga är belagde med grus. Mellan gravkvarteren förekommer plattgångar. Endast två stenramsomgärdade grusgravar kvarstår. En numera gräsbelagd gravplats söder om kyrkan har järnstaket ställt på stenblock. Invid den södra kyrkoväggen står tre smideskors uppställda och lika många återfinns intill muren i norr. Ett av dem är från 1784. Äldsta gravvården på ursprunglig plats finns söder om kyrkan rest över komminister Magnus Frychius (1729-1811) och hustrun Anna Gertrud Ruus(1746-1827). Magnus Frychius var socknens första präst och tillika drivande kraft bakom kyrkobygget.

Den södra, nya delen: Även denna del är anlagd på plan mark och antar en oregelbunden rektangulär form med största utbredningen i nordvästlig-sydostlig riktning. Omgivningarna, som också bildar avgränsningar, utgörs i väster av spridd bebyggelse och äldre odlingsmark. Den naturliga svackan, delvis bevuxen med sly och träd, avgränsar i övriga väderstrecken. Lindar växer utmed grusvägen mellan norra och södra delarna och på utvidgningen från 1942 och 1952. På den senaste utökningens sydöstra hörn finns två små talldungar. Övriga träslag är ett par pilar och ett naturligt björkbestånd som växer runtom och skiljer 1978 års del från övriga kyrkogården. Marken framför träkorset upptas av grönområde med en fontän och runt korset växer parkrosor. Måbär bildar kvartershäckar. Samtliga gångar är grusbelagda. Mellan gravkvarteren finns plattgångar

KYRKOMILJÖ: Kyrkan ligger vid vägen Torsby - Röjdåfors Norge, 23 km från Torsby. Vägen genom samhället går alldeles utanför kyrka, på andra sidan vägen ligger den gamla sockenstuga, fd skolan och församlingshemmet med kontor och personalutrymmen. Söder om kyrkan, mellan den äldre och den nyare delen av kyrkogården, ligger ett bårhus och en nyuppförd klockstapel.
och har trots flera renoveringar bibehållit sin ursprungliga karaktär. Ett gravkapell uppfördes 1941 i material och utförande lika kyrkan med spånklädda väggar och tak. Mellan den norra och södra delen ligger en vinkelbyggd redskapsbod/förråd
KYRKOGÅRD:
Kyrkogårdens äldsta del är samtida med kyrkan och var ursprungligen mycket liten till sitt omfång. På 1770-talet blev den enkla träbalk som omgav kyrkogården ersatt med stenmur. Begravningsplatsen har utvidgats vid fyra tillfällen och utgörs idag av två separata delar. Den första utökningen år 1839 lades till väster och söder om den ursprungliga delen. Drygt hundra år senare företogs nästa utvidgning och i avsaknad av utrymme togs ett område ca 50 meter sydost om kyrkan i anspråk. Härvid igenfylldes en sänka för att sammanbinda de olika delarna och på 1960-talet anlades uppå denna en grusväg. 1952 utvidgades den södra delen med ett område i öster och slutligen åt söder 1978. Allmänningar fanns både på den gamla och nya delen i söder. På 1952 års utvidgnings östra del har rests ett större träkors.

Den norra, äldre delen: Från kyrkan sträcker sig kyrkogården huvudsakligen söderut men även ett kort stycke åt övriga väderstreck. Den är oregelbunden till formen och ligger på plan mark. En stenmur omgärdar hela kyrkogården vilken gränsar mot gles bebyggelse och väg i norr och öster, i söder av sänkan mot den nya delen och i väster av äldre odlingsmark. På kyrkogården växer glest med lindar både utmed stenmuren och mellan gravkvarteren. En allé går från huvudporten i sydost fram till kyrkan. Björkar står utanför muren i söder. Kvartershäckarna består av meterhöga hagtornshäckar och några är av måbär. De relativt höga kvartershäckarna bidrar till att ge platsen ett lummigt intryck. Området har i övrigt besåtts med gräs. Gången runt kyrkan är asfalterad liksom mittgången. Övriga är belagde med grus. Mellan gravkvarteren förekommer plattgångar. Endast två stenramsomgärdade grusgravar kvarstår. En numera gräsbelagd gravplats söder om kyrkan har järnstaket ställt på stenblock. Invid den södra kyrkoväggen står tre smideskors uppställda och lika många återfinns intill muren i norr. Ett av dem är från 1784. Äldsta gravvården på ursprunglig plats finns söder om kyrkan rest över komminister Magnus Frychius (1729-1811) och hustrun Anna Gertrud Ruus(1746-1827). Magnus Frychius var socknens första präst och tillika drivande kraft bakom kyrkobygget.

Den södra, nya delen: Även denna del är anlagd på plan mark och antar en oregelbunden rektangulär form med största utbredningen i nordvästlig-sydostlig riktning. Omgivningarna, som också bildar avgränsningar, utgörs i väster av spridd bebyggelse och äldre odlingsmark. Den naturliga svackan, delvis bevuxen med sly och träd, avgränsar i övriga väderstrecken. Lindar växer utmed grusvägen mellan norra och södra delarna och på utvidgningen från 1942 och 1952. På den senaste utökningens sydöstra hörn finns två små talldungar. Övriga träslag är ett par pilar och ett naturligt björkbestånd som växer runtom och skiljer 1978 års del från övriga kyrkogården. Marken framför träkorset upptas av grönområde med en fontän och runt korset växer parkrosor. Måbär bildar kvartershäckar. Samtliga gångar är grusbelagda. Mellan gravkvarteren finns plattgångar

KYRKOMILJÖ: Kyrkan ligger vid vägen Torsby - Röjdåfors Norge, 23 km från Torsby. Vägen genom samhället går alldeles utanför kyrka, på andra sidan vägen ligger den gamla sockenstuga, fd skolan och församlingshemmet med kontor och personalutrymmen. Söder om kyrkan, mellan den äldre och den nyare delen av kyrkogården, ligger ett bårhus och en nyuppförd klockstapel.
och har trots flera renoveringar bibehållit sin ursprungliga karaktär. Ett gravkapell uppfördes 1941 i material och utförande lika kyrkan med spånklädda väggar och tak. Mellan den norra och södra delen ligger en vinkelbyggd redskapsbod/förråd
KYRKOGÅRD:
Kyrkogårdens äldsta del är samtida med kyrkan och var ursprungligen mycket liten till sitt omfång. På 1770-talet blev den enkla träbalk som omgav kyrkogården ersatt med stenmur. Begravningsplatsen har utvidgats vid fyra tillfällen och utgörs idag av två separata delar. Den första utökningen år 1839 lades till väster och söder om den ursprungliga delen. Drygt hundra år senare företogs nästa utvidgning och i avsaknad av utrymme togs ett område ca 50 meter sydost om kyrkan i anspråk. Härvid igenfylldes en sänka för att sammanbinda de olika delarna och på 1960-talet anlades uppå denna en grusväg. 1952 utvidgades den södra delen med ett område i öster och slutligen åt söder 1978. Allmänningar fanns både på den gamla och nya delen i söder. På 1952 års utvidgnings östra del har rests ett större träkors.

Den norra, äldre delen: Från kyrkan sträcker sig kyrkogården huvudsakligen söderut men även ett kort stycke åt övriga väderstreck. Den är oregelbunden till formen och ligger på plan mark. En stenmur omgärdar hela kyrkogården vilken gränsar mot gles bebyggelse och väg i norr och öster, i söder av sänkan mot den nya delen och i väster av äldre odlingsmark. På kyrkogården växer glest med lindar både utmed stenmuren och mellan gravkvarteren. En allé går från huvudporten i sydost fram till kyrkan. Björkar står utanför muren i söder. Kvartershäckarna består av meterhöga hagtornshäckar och några är av måbär. De relativt höga kvartershäckarna bidrar till att ge platsen ett lummigt intryck. Området har i övrigt besåtts med gräs. Gången runt kyrkan är asfalterad liksom mittgången. Övriga är belagde med grus. Mellan gravkvarteren förekommer plattgångar. Endast två stenramsomgärdade grusgravar kvarstår. En numera gräsbelagd gravplats söder om kyrkan har järnstaket ställt på stenblock. Invid den södra kyrkoväggen står tre smideskors uppställda och lika många återfinns intill muren i norr. Ett av dem är från 1784. Äldsta gravvården på ursprunglig plats finns söder om kyrkan rest över komminister Magnus Frychius (1729-1811) och hustrun Anna Gertrud Ruus(1746-1827). Magnus Frychius var socknens första präst och tillika drivande kraft bakom kyrkobygget.

Den södra, nya delen: Även denna del är anlagd på plan mark och antar en oregelbunden rektangulär form med största utbredningen i nordvästlig-sydostlig riktning. Omgivningarna, som också bildar avgränsningar, utgörs i väster av spridd bebyggelse och äldre odlingsmark. Den naturliga svackan, delvis bevuxen med sly och träd, avgränsar i övriga väderstrecken. Lindar växer utmed grusvägen mellan norra och södra delarna och på utvidgningen från 1942 och 1952. På den senaste utökningens sydöstra hörn finns två små talldungar. Övriga träslag är ett par pilar och ett naturligt björkbestånd som växer runtom och skiljer 1978 års del från övriga kyrkogården. Marken framför träkorset upptas av grönområde med en fontän och runt korset växer parkrosor. Måbär bildar kvartershäckar. Samtliga gångar är grusbelagda. Mellan gravkvarteren finns plattgångar