BOO KYRKA

Omgivningen
Boo kyrka ligger på Ormingelandet invid Baggenstäket i Stockholms innerskärgård. Området utgörs till stor del av en urbergsplatå som är sönderskuren av sprickdalar till ett starkt kuperat landskap där odlingsmarken och lövskogen begränsar sig till de smala dalsänkorna. På de höglänta och vidsträckta berg- och moränområdena utbreder sig barrskog. Kyrkan är belägen norr om Värmdövägen, på Boo kyrkväg. Söder om vägen ligger Eriksvik som ursprungligen var en gård med anor från 1797. Den äldre bebyggelse som är samlad kring Eriksviks gård invid Kilsviken utgörs av sommarvillor från 1800-talets andra hälft. Under 1930-talet styckades egendomen upp i ett stort antal fritidshustomter. Bebyggelsen har i stor utsträckning omvandlats till permanentbostäder.

Kyrkomiljön
Boo kyrka är högt belägen på en ås ovanför Sågsjön. Kyrkogården som sluttar brant mot söder är terrasserad och bevuxen med löv- och barrträd, mestadels björk och tall.I slänten söder om kyrkan ligger ett begravningskapell vilket uppfördes 1910 och väster om kyrkan ligger två små kvadratiska byggnader under spåntäckta tälttak. Det södra är ett jordfästningskapell som uppfördes 1933 efter ritningar av arkitekten Erik Fant och det norra uppfördes år 2001. Gravvårdarna är belägna på terrasseringarna söder om kyrkan. Murar och trappor på kyrkogården är av huggen ofogad granit. Öster om kyrkan ligger en minneslund. Mot väster står två putsade grindstolpar under tälttak. Stolparna är täckta med skifferspån och kröns med klot.

Kyrkobyggnaden
Den putsade tegelkyrkan är uppförd i nordsydlig riktning, som en treskeppig basilika med ett smalare, absidialt avslutat kor i öster. Genom terrängens lutning har en undervåning erhållits med fönster i söder vilken främst rymmer en rund, välvd sakristia under koret och en församlingssal.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Boo kyrka uppfördes efter ritningar av arkitekten Martin Hedmark (1896-1980) 1922 - 1923 på Boo nya kyrkogård, vilken hade invigts redan 1912. Kyrkan invigdes den 29 juli 1923 av Nathan Söderblom.

Arkitekten Martin Hedmark hade utexaminerats från Tekniska Högskolan samma år som han ritade Boo kyrka. Han hade tidigare arbetat hos Lars Israel Wahlman, som efter att ha ritat Engelbrektskyrkan i Stockholm ansågs vara en av landets främsta kyrkoarkitekter. När kyrkan i Boo blivit färdig utvandrade Martin Hedmark till USA, där han hade större delen av sin yrkeskarriär. Han hade en egen verksamhet i USA och ritade flera kyrkor, bl a First Swedish baptist church i New York 1928-31 och Community church of the Rockies i Estes Park, Colorado 1959.

Boo kyrka är skyddad kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Boo blev socken ganska sent, namnet kommer av gården Boo, som donerades av Gustav Vasa till krigaren Jacob Bagge. Gårdens ålder är okänd. Läget är strategiskt vid det gamla inloppet till Stockholm, Baggenstäket. Ordet Boo kunde beteckna förvaltningsgård.

Innan Boo kyrka uppfördes 1923 utgjorde det privatägda Boo kapell traktens enda gudstjänstlokal. Boo kapell och herrgård uppfördes för eget bruk efter ritningar av Nicodemus Tessin d y på 1720-talet. Kapellet invigdes 1724 och ersatte ett kapell från omkring 1630 som brändes vid rysshärjningarna 1719.

Det är oklart hur och varför Boo gamla kyrkogård, norr om Skogsö kapell, kom till. Den kan ha varit en begravningsplats för sjömän som dött till havs. Klart är att den från början användes för fattiga människor och att den anlades innan det ursprungliga Boo kapell uppfördes under 1630-talet. När sedan ett kapell hade uppförts vid Boo kunde fiskaren som bodde i stugan vid stranden nedanför kapellet ta begravningsföljet över det smala sundet i sin båt. När isen varken bar eller brast anar man vidden av befolkningens problem. Gårdsägarna begravdes då på Värmdö kyrkogård. Från mitten av 1800-talet fram till 1912, då den nya begravningsplatsen invigdes, var kyrkogården på Skogsö församlingens enda.

Boo var till en början kapellförsamling till Värmdö och senare till Gustavsberg. Inte förrän 1923 då Boo kyrka hade uppförts vid Sågtorp fick Boo bilda egen församling med egen kyrkoherde. Innan Stockholms stift hade bildats 1942 hörde Boo till Uppsala ärkestift medan resten av nuvarande Nacka kommun tillhörde Strängnäs stift.

Både kapellet och begravningsplatsen blev för trånga runt förra sekelskiftet när samhället började växa. Redan på 1880-talet planerades för en ny kyrka. Överläggningarna slutade med att man istället använde församlingens medel till ett renovera det gamla kapellet. Beslutet om en ny kyrka lät vänta på sig till 1916, då ärkebiskop Nathan Söderblom kallade socknens invånare till möte. Han framhöll att en ny kyrka borde stå klar till pastoratsregleringen år 1923. Förslaget fick kraftigt gensvar och de närvarande kom fram till att kyrkan kunde ligga vid Sågtorp där den nyanlagda begravningsplatsen fanns. Kyrkogården hade mätts upp redan 1910 och var bebyggd med ett litet bisättningskapell. Boo gård hade skänkt fastigheten Sågtorp till skola för församlingen.

Kyrkobygget lät vänta på sig eftersom det rådde delade meningar om vem som var underhållsskyldig till det gamla kapellet, församlingen eller patronus, gårdens ägare. Det visade sig dock på 1910-talet att kyrkobygget kunde finansieras med hjälp av medel ur de s k pastoralieöverskottsfonderna vilka förvaltades gemensamt för det pastorat som Gustavsberg, Boo och Ingarö utgjorde efter det att det stora Värmdöpastoratet delats år 1902. Områdets villabebyggelse hade ökat kraftigt och svarade för mer än 80 procent av det sammanlagda fastighetsvärdet inom Boo socken, vilket gjorde att Boo hade den största ekonomiska bärkraften av församlingarna. Även själva byggnadsprojektet hade många turer innan det kom igång. Bl a förelåg ett förslag av arkitekten Sigge Cronstedt vilket dock visade sig bli för dyrt. För att få ner kostnaderna ändrades hans ritningar - bl a togs tornet bort, vilket inte gillades av församlingen. Genom kontakter knöts den då 25-åriga arkitekten Martin Hedmark till projektet och utförde ritningar till den kyrkobyggnad som slutligen uppfördes.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA, Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM, Stockholms läns museum, arkivet
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Boethius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Brandel, Sven, m fl. Sveriges kyrkor, Boo kyrka, band 1. häfte 3, Stockholm 1949
Calissendorff, Karin, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Ljungström, Lars, Kyrkorna i Boo församling, Upplands kyrkor -210, Katrineholm 1988
Nilsson, Christina, Kyrkguiden, Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003
Zetterquist, Håkan, När man byggde kyrka i Boo, Nackaboken, Uddevalla 1977

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Boo kyrka reser sig på en ås högst på Boo nya kyrkogård. Begravningsplatsen invigdes 1912 i naturmiljö och i utkanten av villabebyggelse. Kyrkan ritades av arkitekten Martin Hedmark och invigdes 1923. Murarna är av putsat tegel. Denna treskeppiga basilika har ett smalare, absidialt avslutat kor. Absiden har en invändig koromgång med höga, smala och runda bågar och belyses uppifrån av dolda fönster. Huvudingången befinner sig i västtornets västmur. Portalen är av sten med tympanon vars bemålade reliefer föreställer S:t Ansgar och S:t Botvid. Olika uppgifter föreligger om skulptörens namn, Olle Hjortzberg eller Ivar Johnsson. Genom terrängens lutning har en undervåning erhållits med fönster i söder och som främst rymmer en rund, välvd sakristia under koret och en församlingssal. Både exteriör och interiör präglas av 20-talsklassicism och historiserande blandstil. I fönstren finns små glasmålningar av Olle Hjortzberg, som även är mästare till kalkmålningar från kyrkans tillkomsttid och från 1940-talet, de senare i koret. Kolonner av granit uppbär mittskeppets högmurar. Interiören har trätak, i mittskeppet öppen takstol och i sidoskeppen plana tak. Triumfbågen är hög och rundbågig. Den fasta inredningen tillkom i samband med att kyrkan byggdes.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

HISTORIK FRÅN NYA SVENSKA KYRKOR - Läget är högt på ett skogsbevuxet berg. Kyrkan är formad som en basilika med klassicistiska detaljer. Den är treskeppig och uppförd av vitputsat tegel med skifferklädda tak. En koromgång med högtsittande, dolda fönster ger ljus till den rundade absiden med sin bronsfigur skulpterad av Mina Santesson. Församlingsrum är förlagda till en souterrängvåning med fönster i långhusets sydsida. Platsen framför står i förbindelse med den halvrunda, terrasserade kyrkbacken via trappor längs stödmuren.

Källa: Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990

Boo kyrka uppfördes efter ritningar av arkitekten Martin Hedmark 19221923 på Boo nya kyrkogård, vilken hade invigts redan 1912. Kyrkan invigdes den 29 juli 1923 av Nathan Söderblom.

Arkitekten Martin Hedmark (18961980) hade utexaminerats från Tekniska Högskolan samma år som han ritade Boo kyrka. Han hade tidigare arbetat hos Lars Israel Wahlman, som efter att ha ritat Engelbrektskyrkan i Stockholm ansågs vara en av landets främsta kyrkoarkitekter. När kyrkan i Boo blivit färdig utvandrade Martin Hedmark till USA, där han hade större delen av sin yrkeskarriär. Han hade en egen verksamhet i USA och ritade flera kyrkor, bl a First Swedish baptist church i New York 192831 och Community church of the Rockies i Estes Park, Colorado 1959.

Boo kyrka är skyddad kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Boo blev socken ganska sent, namnet kommer av gården Boo, som donerades av Gustav Vasa till krigaren Jacob Bagge. Gårdens ålder är okänd. Läget är strategiskt vid det gamla inloppet till Stockholm, Baggenstäket. Ordet Boo kunde beteckna förvaltningsgård.

Innan Boo kyrka uppfördes 1923, utgjorde det privatägda Boo kapell traktens enda gudstjänstlokal. Boo kapell och herrgård uppfördes för eget bruk efter ritningar av Nicodemus Tessin d y på 1720-talet. Kapellet invigdes 1724 och ersatte ett kapell från omkring 1630 som brändes vid rysshärjningarna 1719.
Det är oklart hur och varför Boo gamla kyrkogård, norr om Skogsö kapell, kom till. Den kan ha varit en begravningsplats för sjömän som dött till havs. Klart är att den från början användes för fattiga människor och att den anlades innan det ursprungliga Boo kapell uppfördes under 1630-talet. När sedan ett kapell hade uppförts vid Boo kunde fiskaren som bodde i stugan vid stranden nedanför kapellet ta begravningsföljet över det smala sundet i sin båt. När isen varken bar eller brast anar man vidden av befolkningens problem. Gårdsägarna begravdes då på Värmdö kyrkogård. Från mitten av 1800-talet fram till 1912, då den nya begravningsplatsen invigdes, var kyrkogården på Skogsö församlingens enda.

Boo var till en början kapellförsamling till Värmdö och senare till Gustavsberg. Inte förrän 1923, då Boo kyrka hade uppförts vid Sågtorp, fick Boo bilda egen församling med egen kyrkoherde. Innan Stockholms stift hade bildats 1942 hörde Boo till Uppsala ärkestift medan resten av nuvarande Nacka kommun tillhörde Strängnäs stift.

Både kapellet och begravningsplatsen blev för trånga runt förra sekelskiftet när samhället började växa. Redan på 1880-talet planerades för en ny kyrka. Överläggningarna slutade med att man istället använde församlingens medel till ett renovera det gamla kapellet. Beslutet om en ny kyrka lät vänta på sig till 1916, då ärkebiskop Nathan Söderblom kallade socknens invånare till möte. Han framhöll att en ny kyrka borde stå klar till pastoratsregleringen år 1923. Förslaget fick kraftigt gensvar och de närvarande kom fram till att kyrkan kunde ligga vid Sågtorp där den nyanlagda begravningsplatsen fanns. Kyrkogården hade mätts upp redan 1910 och var bebyggd med ett litet bisättningskapell. Boo gård hade skänkt fastigheten Sågtorp till skola för församlingen.

Kyrkobygget lät vänta på sig eftersom det rådde delade meningar om vem som var underhållsskyldig till det gamla kapellet, församlingen eller patronus, gårdens ägare. Det visade sig dock på 1910-talet att kyrkobygget kunde finansieras med hjälp av medel ur de s k pastoralieöverskottsfonderna, vilka förvaltades gemensamt för det pastorat som Gustavsberg, Boo och Ingarö utgjorde efter det att det stora Värmdöpastoratet delats 1902. Områdets villabebyggelse hade ökat kraftigt och svarade för mer än 80 procent av det sammanlagda fastighetsvärdet inom Boo socken, vilket gjorde att Boo hade den största ekonomiska bärkraften av församlingarna.

Även själva byggnadsprojektet hade många turer innan det kom igång. Bl a förelåg ett förslag av arkitekten Sigge Cronstedt, vilket dock visade sig bli för dyrt. För att få ner kostnaderna ändrades hans ritningar bl a togs tornet bort, vilket inte gillades av församlingen. Genom kontakter knöts den då 25-åriga arkitekten Martin Hedmark till projektet och utförde ritningar till den kyrkobyggnad som slutligen uppfördes.

Omgivningen
Boo kyrka ligger på Ormingelandet invid Baggenstäket i Stockholms innerskärgård. Området utgörs till stor del av en urbergsplatå som är sönderskuren av sprickdalar till ett starkt kuperat landskap där odlingsmarken och lövskogen begränsar sig till de smala dalsänkorna. På de höglänta och vidsträckta berg- och moränområdena utbreder sig barrskog. Kyrkan är belägen norr om Värmdövägen, på Boo kyrkväg. Söder om vägen ligger Eriksvik som ursprungligen var en gård med anor från 1797. Den äldre bebyggelse som är samlad kring Eriksviks gård invid Kilsviken utgörs av sommarvillor från 1800-talets andra hälft. Under 1930-talet styckades egendomen upp i ett stort antal fritidshustomter. Bebyggelsen har i stor utsträckning omvandlats till permanentbostäder.

Anläggningen
Boo kyrka är högt belägen på en ås ovanför Sågsjön. Kyrkogården som sluttar brant mot söder är terrasserad och bevuxen med löv- och barrträd, mestadels björk och tall.I slänten söder om kyrkan ligger ett begravningskapell vilket uppfördes 1910 och väster om kyrkan ligger två små kvadratiska byggnader under spåntäckta tälttak. Det södra är ett jordfästningskapell som uppfördes 1933 efter ritningar av arkitekten Erik Fant och det norra uppfördes år 2001. Gravvårdarna är belägna på terrasseringarna söder om kyrkan. Murar och trappor på kyrkogården är av huggen ofogad granit. Öster om kyrkan ligger en minneslund. Mot väster står två putsade grindstolpar under tälttak. Stolparna är täckta med skifferspån och kröns med klot.

Kyrkobyggnaden
Den putsade tegelkyrkan är uppförd i nordsydlig riktning, som en treskeppig basilika med ett smalare, absidialt avslutat kor i öster. Genom terrängens lutning har en undervåning erhållits med fönster i söder vilken främst rymmer en rund, välvd sakristia under koret och en församlingssal.