YTTERHOGDALS KYRKA

På kyrkogårdens äldsta del ute på näset ligger gravar från 1800-talets slut tillsammans med modernare gravar med större gräsytor. På den nyare delen av kyrkogården i söder står mindre träd och här finns kvarter för framtida bruk iordningställt. På östra och norra sidan finns få gravar, de är från 1940-talet och framåt. Lyktstolpar med en eller flera glaskupor finns placerade på hela kyrkogårdsområdet. I nordväst ligger ett bårhus med väggar av vitmålat fasadtegel och ett brant skiffertäckt sadeltak. Gavelröstena är klädda med brun panel. Dörromfattningen är av kalksten och trappan i ett steg är av granit. Framför entrén ligger skifferplattor.

Kyrkobyggnaden som uppfördes 1799-1809 är enskeppig salskyrka täckt av ett valmat sadeltak med rakslutet kor följt av ett torn i öster, och med ingångar på västra gaveln och på södra långsidan. Byggmästare var Johan Christian Loëll från Gävle. Den nuvarande kyrkan ersatte en tidigare kyrka med klockstapel på samma plats.

KYRKOMILJÖN

Kyrkan ligger på ett näs omgiven av Kyrksjön med samhället Ytterhogdals bebyggelse i öster och norr. Strax sydöst om kyrkan ligger församlingshemmet och i öster finns en parkering, vilken anlades på 1980-talet.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogården omger kyrkan i väster, norr och söder. Framför ingången till kyrkan finns en stor asfalterad plan som ramas in av kullerstenar i granit. Ytan närmast kyrkan på västra sidan är grusad. På kyrkogården finns gångar av dubbla skifferplattor med mellanrum av gräs. På kyrkogårdens äldsta del ute på näset ligger gravar från 1800-talets slut tillsammans med modernare gravar med större gräsytor. På den nyare delen av kyrkogården i söder står mindre träd och här finns kvarter för framtida bruk iordningställt. På östra och norra sidan finns få gravar, de är från 1940-talet och framåt. Lyktstolpar med en eller flera glaskupor finns placerade på hela kyrkogårdsområdet. I nordväst ligger ett bårhus med väggar av vitmålat fasadtegel och ett brant skiffertäckt sadeltak. Gavelröstena är klädda med brun panel. Dörromfattningen är av kalksten och trappan i ett steg är av granit. Framför entrén ligger skifferplattor.

Kyrkobyggnaden som uppfördes 1799-1809 är enskeppig salskyrka täckt av ett valmat sadeltak med rakslutet kor följt av ett torn i öster, och med ingångar på västra gaveln och på södra långsidan. Byggmästare var Johan Christian Loëll från Gävle. Den nuvarande kyrkan ersatte en tidigare kyrka med klockstapel på samma plats.

Kyrkan är byggd av sten, putsad och avfärgad i vitt. Putsen går ned över sockeln. I grunden sitter ett antal ventilationsgaller. I varje hörn av långhuset sitter ett vitmålat stuprör. På norra långsidan sitter fem höga blyspröjsade fönster med rundbågig avslutning. På den södra sidan sitter två fönster på var sida om en sydentrén samt ett ovanliggande mindre lunettfönster. Glasen skiftar i färg och volym. Samtliga fönster på kyrkan är något indragna i fasaden med solbänkar av skiffer från 1931, idag täckta av kopparplåt. Huvudentrén i väster är indragen i fasaden och omfattas av en slätputsad dörromfattning med en liten lykta i överkant. Entréns enkla dubbeldörrar med fyllningar är grönmålade med ett handtag från 1930-50-talen och lås av modernare slag. Ett räcke finns på södra sidan av trappan. Entrén på södersidan har en äldre grönmålad pardörr med en lykta över. Framför entrén ligger ett block av granit. Långhusets tak är täckt av svartmålad falsad plåt.

Tornet ligger i öster, vilket är ovanligt. En anledning till denna placering kan ha varit att man ansåg att marken var stabilast där. Åt öster finns sammanlagt fyra småspröjsade och blyinfattade fönster fördelade över fasaden. De två nedersta fönstren ligger i djupa nischer och tillhör sakristian. De övriga två fönstren har en rundbågig avslutning. Ljudluckorna, som finns på tornets samtliga sidor, är något indragna i fasaden. De svartmålade ljudluckorna är av trä med ett ventilationsgaller i varje dörrblad. Ett mindre rundbågigt fönster sitter överst i öppningen åt väster. Under ljudluckorna sitter fönsterbleck av plåt som bärs upp av en hylla med konsoler av trä. Tornhuven, vars början markeras av en profilerad list, är klädd med små skifferskivor. På huvens samtliga sidor sitter en urtavla, vars urverk och visare i mässing tillkom under restaureringen på 1930-talet. Lanterninen är utvändigt klädd med stående brädor och har fyra öppningar med rundbågig avslutning samt skyddsgaller av trä. En profilerad list markerar början av lanterninens tak som är täckt av små skifferskivor. Tornet kröns av ett förgyllt kors på en korsglob. Korsgloben byttes 2001. 1984 monterades en lampa på var sida av lanterninen ovan ljudluckorna.

Under åren 1909-1913 utfördes utvändiga reparationer på kyrkan och det dåvarande spåntaket ersattes med ett plåttak. Åren 1930-31 genomfördes ännu en yttre restaurering efter ritningar av Sven Brandel. Tornets plåttak byttes ut till skiffer och vindflöjeln byttes ut till det idag förgyllda korset på lanterninen. Sydportalen, som tidigare förändrats genom ett vindfång och nya dörrar, fick tillbaka de ursprungliga dörrarna. För att dörrarna skulle få plats fick muren breddas och de omfattande konsolerna smalnas av. Dörrarna vid både syd- och västentrén målades gröna efter originalfärgsättning. År 1952 genomgick kyrkan en mindre restaurering och 1958 utfördes en omputsning av väggarna. Kyrkan, som fram till dess haft putsade hörnkedjor och en putsad sockelkant, gavs sin nuvarande utseende utan varken hörnkedjor eller en hög putsad sockel. En mer genomgripande restaurering av kyrkan genomfördes 1983-1985. Kyrkan fick då ett nytt plåttak och stuprör samt rännor byttes ut. Den befintliga putsen togs ned och kyrkan putsades om helt. Fönsterbågar och dörrar målades och fönstren glasades om. De skifferklädda fönsternischerna täcktes med kopparplåt. Tornet fick ytterbelysning och korset förgylldes om. En dränering runt kyrkobyggnaden utfördes också. Under 1990-talet samt början av 2000-talet har mindre restaureringar och konserveringsåtgärder genomförts, både utvändigt och invändigt.