KYRKOMILJÖN
Kyrkan ligger på krönet av den höjd utefter vilken bebyggelsen i centrala Oviken är orienterad och syns både genom sitt läge och sin egen byggnadshöjd på många mils avstånd. Kyrkan är orienterad i nord-sydlig riktning, med koret i söder, och omges av ett stort gräsbevuxet område där det växer stora björkar. Direkt väster om kyrkan ligger en begravningsplats med bårhus. I miljön ingår även sockenstuga/församlingshem och kyrkstallar från början av 1900-talet, samt prästgården från 1863. Miljön ingår i Storsjöbygdens riksintresseområde.
KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogården väster om kyrkan är inhägnad av ett vitmålat staket av snedställda spjälor av grenar. I hörnen huggna stående stenar. Spjälorna vilar på en bjälke. Kyrkogården är gräsbevuxen med en gång av kalkstensplattor som leder fram till det centralt liggande bårhuset. Gravvårdarna består till största delen av resta stenar, men kors av trä förekommer också. Kyrkogården anlades innan kyrkan byggdes, antagligen på 1890-talet. Det putsade bårhuset i gult och vitt kan därmed vara äldre än kyrkan. Över porten står skrivet "Döden är uppsvulgen uti segren i Kor. Kap. 15 54".
Ovikens nya kyrka uppfördes mellan år 1903-1905 efter ritningar av arkitekten Gustaf Hermansson. De bevarade ritningarna är daterade 1895, 1897, 1902 och 1903. Arbetet leddes av byggmästarna J.A. Gärdin och J.A. Hellstrand från Östersund. Kyrkan stod klar 1905 och invigdes året efter. Kyrkan är byggd i nygotisk stil med stomme och fasader i tegel. Den består av ett treskeppigt långhus med vindfång för sidoentréerna som bildar korsarmar, ett polygonalt avslutat lägre kor som flankeras av sakristia i öster och ett arkiv i väster, samt ett torn med huvudingång i norr flankerat av trapphus med separat ingång på var sida.
Kyrkans exteriör präglas helt av nygotik. Byggnadens höjdsträvan accentueras genom strävpelarna. Det höga tornet kröns av murade spetsiga gavlar och en spetsig spira. Det finns en kopparklädd urtavla med förgyllda siffror i alla fyra väderstrecken. Spiran kröns av en kyrktupp. Tornspiran var från början klädd med kopparplåt till skillnad från övriga tak som täcktes av grönmålad, falsad järnplåt. Antagligen var den grönmålade järnplåten avsedd att likna ärgad kopparplåt som säkert var för dyr att använda till hela taket. Men i Oviken har tornspirans koppartak endast oxiderat och blivit svart, aldrig grön, eftersom det finns för lite basiska salter i atmosfären. 1979 lades spirans koppartak om och 2004 läggs övriga tak om med falsad kopparplåt.
Långhuset är försett med ett längsgående sadeltak över mittskeppet och tvärställda sadeltak över sidoskeppen, fyra stycken över varje parställt fönster samt korsarm. Koret har polygonalt valmat sadeltak medan den intilliggande sakristian och arkivet täcks av polygonaltak, liksom trapphusen i norr.
Kyrkans huvudentré är belägen mot norr i vapenhuset i tornet. Det finns också separata ingångar från öster och väster till tornets två trapphus på respektive sida om tornet. Dessutom finns sidoingångar i respektive korsarm och till sakristian från söder. En separat entré leder ner i källaren under koret i söder.
Kyrkans interiör är liksom exteriören i stort sett helt oförändrad sedan byggnadstiden. En av huvudanledningarna är att kyrkan endast användes fram till 1935 då den gamla kyrkan återinvigdes. Efter det har diskussioner om kyrkans rivning återkommit under årtiondenas lopp men aldrig kommit till stånd. Kyrkan har stått orörd. 1971 beslutades att kyrkan skulle bevaras och de följande åren åtgärdades skadade delar av tak och fasader genom att trasiga plåtar på det falsade taket och sönderfruset fasadtegel byttes ut. Taket blästrades och målades om. En del av fasadens plåttäckningar byttes likaså. Interiören som var starkt nedsmutsad renoverades och rengjordes. Det finns ej någon värme installerad i kyrkan, med undantag av några få elelement.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
