DINGTUNA KYRKA

Anläggningen består av en kyrkogård med kyrka.

Kyrkogården omger kyrkan på alla sidor, med störst utbredning åt öster och söder. Vid utvidgning 1794-95 tillkom nuvarande kyrkogårdsmur, lagd av Morakarlar. Södra sidan har i historisk tid varit socknens viktigaste samlingspunkt, en klassisk kyrkbacke som även användes som militär uppställningsplats.

Av stiftets kyrkplatser räknas Dingtuna till en av dem med längst historisk kontinuitet. Vid den dåvarande tingsplatsen uppfördes troligen på 1000-talet den första kyrkan i trä, på 1100-talet ersatt med en liten stenkyrka med absid för koret, samt sakristia tillbyggd 1250-1300. Murverk efter första stenkyrkan finns under koret i dagens avsevärt större salkyrka, uppförd omkring 1300. Långhusets yttermurar fick redan då sitt nuvarande omfång. Mot söder fanns vapenhus och mot norr en tunnvälvd sakristia, smalare än dagens. Denna hade behållits från den tidigare kyrkobyggnaden. Kyrkan hade spånklätt sadeltak och högt sittande fönster. Över kyrkorummet var ett tunnvalv i trä. Det ursprungliga altaret var antagligen fristående.

Under 1400-talets senare del blev två vida stjärnvalv, sturevalv, slagna över kyrkorummet. För valvens bärning murades sex yttre strävpelare, en i varje hörn krönta med småtorn samt två på södra långväggen utan torn. Sannolikt 1475-80 dekorerades valven med målningar av den kände Albertus Pictor. På 1560- och 70-talen påbyggdes ett västtorn med tegelblinderingar och en hög spånklädd spets. Kung Johan III donerade medel till bygget.
På 1640-talet genomfördes en större förnyelse, inledd med att tidigare fristående altare 1646 ersattes av ett som murades intill korets östra vägg. 1649 blev murverken lagade och tegelgolven omlagda. Valven ströks med en färg av krita och gråverk så att Albertus Pictors målningar kom att döljas. 1665 och 1684 måste kyrkans murverk stabiliseras med järn. Kyrkorummets västra valv genomgick omfattande reparation 1735, efter att ha störtat in. Även sakristians murverk rämnade, men då denna ansågs för liten revs den 1741 och ersattes med nuvarande, mer än dubbelt så stora. År 1786 upphöggs kyrkans fönsteröppningar till sin alltjämt befintliga storlek.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900

Dingtuna församlingsarkiv (DF):
Handlingar från arbeten under 1800-talet, 1919, 1937 och 1956
Några anteckningar med avseende på Dingtuna kyrkas restaurering år 1968, rapport sammanställd i mars 1969 av Yngve Gillberg (Y G) finns även i länsmuseets arkiv

Landsarkivet i Uppsala (LAU): Sockenstämmoprotokoll från 1800-talets första hälft

Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS):
Anbud, fakturor och bygghandlingar från reparationer 1956, 1968 och senare

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Antikvarie Sven T Kjellbergs excerpter från kyrkans räkenskaper på 1600-talet, samt ett nedskrivet föredrag hållet 1924.
Kulturhistorisk inventering/gravplatser, redovisad av Elisabeth Karlsson 1986
Prästgårdsinventeringarna 1975 och 1993

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E 4 a, 12b; 1801, 1824 och 1831 års inventariebeskrivningar. Brev 1825
Västerås domkapitel E 4 b, 14; 1850 års prostvisitation

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Boëthius, Gerda: De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Uppsala 1921
Drakenberg, Sven: De medeltida målningarna i Dingtuna kyrka /Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museums årsskrift 1969, s 24-33/
Drakenberg, Sven: Dingtuna kyrkas historia/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museums årsskrift 1970-71, s 101-118/
Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar Västerås 1949
Julbok för Västerås stift 1911, s 68-72
Gillberg, Yngve: Något om Dingtuna kyrka genom tiderna/Dingtuna socken genom århundraden Dingtuna Lillhärad sockengille 1992, s 11-22/

För mer detaljerad historia se byggnaden/Kyrkans historia samt bifogad PDF med detaljerade händelselistor med årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar.

Av stiftets kyrkplatser räknas Dingtuna till en av dem med längst historisk kontinuitet. Vid den dåvarande tingsplatsen uppfördes troligen på 1000-talet den första kyrkan i trä, på 1100-talet ersatt med en liten stenkyrka med absid för koret, samt sakristia tillbyggd 1250-1300. Murverk efter första stenkyrkan finns under koret i dagens avsevärt större salkyrka, uppförd omkring 1300. Långhusets yttermurar fick redan då sitt nuvarande omfång. Mot söder fanns vapenhus och mot norr en tunnvälvd sakristia, smalare än dagens. Denna hade behållits från den tidigare kyrkobyggnaden. Kyrkan hade spånklätt sadeltak och högt sittande fönster. Över kyrkorummet var ett tunnvalv i trä. Det ursprungliga altaret var antagligen fristående.

Under 1400-talets senare del blev två vida stjärnvalv, sturevalv, slagna över kyrkorummet. För valvens bärning murades sex yttre strävpelare, en i varje hörn krönta med småtorn samt två på södra långväggen utan torn. Sannolikt 1475-80 dekorerades valven med målningar av den kände Albertus Pictor. På 1560- och 70-talen påbyggdes ett västtorn med tegelblinderingar och en hög spånklädd spets. Kung Johan III donerade medel till bygget.
På 1640-talet genomfördes en större förnyelse, inledd med att tidigare fristående altare 1646 ersattes av ett som murades intill korets östra vägg. 1649 blev murverken lagade och tegelgolven omlagda. Valven ströks med en färg av krita och gråverk så att Albertus Pictors målningar kom att döljas. 1665 och 1684 måste kyrkans murverk stabiliseras med järn. Kyrkorummets västra valv genomgick omfattande reparation 1735, efter att ha störtat in. Även sakristians murverk rämnade, men då denna ansågs för liten revs den 1741 och ersattes med nuvarande, mer än dubbelt så stora. År 1786 upphöggs kyrkans fönsteröppningar till sin alltjämt befintliga storlek.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900

Dingtuna församlingsarkiv (DF):
Handlingar från arbeten under 1800-talet, 1919, 1937 och 1956
Några anteckningar med avseende på Dingtuna kyrkas restaurering år 1968, rapport sammanställd i mars 1969 av Yngve Gillberg (Y G) finns även i länsmuseets arkiv

Landsarkivet i Uppsala (LAU): Sockenstämmoprotokoll från 1800-talets första hälft

Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS):
Anbud, fakturor och bygghandlingar från reparationer 1956, 1968 och senare

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Antikvarie Sven T Kjellbergs excerpter från kyrkans räkenskaper på 1600-talet, samt ett nedskrivet föredrag hållet 1924.
Kulturhistorisk inventering/gravplatser, redovisad av Elisabeth Karlsson 1986
Prästgårdsinventeringarna 1975 och 1993

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E 4 a, 12b; 1801, 1824 och 1831 års inventariebeskrivningar. Brev 1825
Västerås domkapitel E 4 b, 14; 1850 års prostvisitation

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Boëthius, Gerda: De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Uppsala 1921
Drakenberg, Sven: De medeltida målningarna i Dingtuna kyrka /Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museums årsskrift 1969, s 24-33/
Drakenberg, Sven: Dingtuna kyrkas historia/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museums årsskrift 1970-71, s 101-118/
Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar Västerås 1949
Julbok för Västerås stift 1911, s 68-72
Gillberg, Yngve: Något om Dingtuna kyrka genom tiderna/Dingtuna socken genom århundraden Dingtuna Lillhärad sockengille 1992, s 11-22/

För mer detaljerad historia se byggnaden/Kyrkans historia samt bifogad PDF med detaljerade händelselistor med årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar.

Anläggningen består av en kyrkogård med kyrka.

Kyrkogården omger kyrkan på alla sidor, med störst utbredning åt öster och söder. Vid utvidgning 1794-95 tillkom nuvarande kyrkogårdsmur, lagd av Morakarlar. Södra sidan har i historisk tid varit socknens viktigaste samlingspunkt, en klassisk kyrkbacke som även användes som militär uppställningsplats.

Av stiftets kyrkplatser räknas Dingtuna till en av dem med längst historisk kontinuitet. Vid den dåvarande tingsplatsen uppfördes troligen på 1000-talet den första kyrkan i trä, på 1100-talet ersatt med en liten stenkyrka med absid för koret, samt sakristia tillbyggd 1250-1300. Murverk efter första stenkyrkan finns under koret i dagens avsevärt större salkyrka, uppförd omkring 1300. Långhusets yttermurar fick redan då sitt nuvarande omfång. Mot söder fanns vapenhus och mot norr en tunnvälvd sakristia, smalare än dagens. Denna hade behållits från den tidigare kyrkobyggnaden. Kyrkan hade spånklätt sadeltak och högt sittande fönster. Över kyrkorummet var ett tunnvalv i trä. Det ursprungliga altaret var antagligen fristående.

Under 1400-talets senare del blev två vida stjärnvalv, sturevalv, slagna över kyrkorummet. För valvens bärning murades sex yttre strävpelare, en i varje hörn krönta med småtorn samt två på södra långväggen utan torn. Sannolikt 1475-80 dekorerades valven med målningar av den kände Albertus Pictor. På 1560- och 70-talen påbyggdes ett västtorn med tegelblinderingar och en hög spånklädd spets. Kung Johan III donerade medel till bygget.
På 1640-talet genomfördes en större förnyelse, inledd med att tidigare fristående altare 1646 ersattes av ett som murades intill korets östra vägg. 1649 blev murverken lagade och tegelgolven omlagda. Valven ströks med en färg av krita och gråverk så att Albertus Pictors målningar kom att döljas. 1665 och 1684 måste kyrkans murverk stabiliseras med järn. Kyrkorummets västra valv genomgick omfattande reparation 1735, efter att ha störtat in. Även sakristians murverk rämnade, men då denna ansågs för liten revs den 1741 och ersattes med nuvarande, mer än dubbelt så stora. År 1786 upphöggs kyrkans fönsteröppningar till sin alltjämt befintliga storlek.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900

Dingtuna församlingsarkiv (DF):
Handlingar från arbeten under 1800-talet, 1919, 1937 och 1956
Några anteckningar med avseende på Dingtuna kyrkas restaurering år 1968, rapport sammanställd i mars 1969 av Yngve Gillberg (Y G) finns även i länsmuseets arkiv

Landsarkivet i Uppsala (LAU): Sockenstämmoprotokoll från 1800-talets första hälft

Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS):
Anbud, fakturor och bygghandlingar från reparationer 1956, 1968 och senare

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Antikvarie Sven T Kjellbergs excerpter från kyrkans räkenskaper på 1600-talet, samt ett nedskrivet föredrag hållet 1924.
Kulturhistorisk inventering/gravplatser, redovisad av Elisabeth Karlsson 1986
Prästgårdsinventeringarna 1975 och 1993

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E 4 a, 12b; 1801, 1824 och 1831 års inventariebeskrivningar. Brev 1825
Västerås domkapitel E 4 b, 14; 1850 års prostvisitation

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Boëthius, Gerda: De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Uppsala 1921
Drakenberg, Sven: De medeltida målningarna i Dingtuna kyrka /Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museums årsskrift 1969, s 24-33/
Drakenberg, Sven: Dingtuna kyrkas historia/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museums årsskrift 1970-71, s 101-118/
Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar Västerås 1949
Julbok för Västerås stift 1911, s 68-72
Gillberg, Yngve: Något om Dingtuna kyrka genom tiderna/Dingtuna socken genom århundraden Dingtuna Lillhärad sockengille 1992, s 11-22/

För mer detaljerad historia se byggnaden/Kyrkans historia samt bifogad PDF med detaljerade händelselistor med årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar.