NÄMDÖ KYRKA

Omgivningen
Nämdö skärgård består av ett hundratal större och mindre öar i den yttre delen av Stockholms skärgård. Huvudön Nämdö, cirka 7 x 2 km, är belägen ungefär 4 mil öster om Stockholm. Av de hundratalet bofasta bor idag cirka 40 på huvudön. Sommartid befolkas Nämdö av flertalet sommargäster. Bebyggelsen är i huvudsak koncentrerad till östsidan med Sand som officiellt centrum. Men på västsidan kan nämnas Tjusvik fritidshusområde från 1970-talet samt det välbevarade torpstället Krokvik där Nämdös präster bodde under 1800-talet. Även Långvik har en mycket väl bevarad torpkaraktär från 1800-talet. Naturen präglas av både karg skärgårdsmiljö, hävdad odlingsmark och hagmark. Öns inre är helt obebyggd med två insjöar, Storträsk och Västerbyträsk, samt skog med mycket högt naturvärde. Östanviks gård bedriver jordbruk. Västerby, Östanvik och Västanvik har en väl bevarad agrar karaktär medan bebyggelsen i övrigt är splittrad med nyare 1900-talsbebyggelse och sommarstugor. Ned mot Sands brygga finns några välbevarade sekelskiftesvillor. På 1960-talet köpte Stockholms stad stora delar av Nämdö, vilka sedan 1998 ägs av Skärgårdsstiftelsen.

Anläggningen
Nämdö kyrka är belägen i en sluttning ned mot havet på öns östra sida mellan Solvik och Sand. Söder om kyrkan breder kyrkogården ut sig ned mot strandlinjen. Ett stycke nordväst om kyrkan ligger den f d prästgården "Paradiset", en ljusgul jugendvilla från 1911, som numera nyttjas till församlingslokaler.

Kyrkogården omges i dag av en lummig grönska med flertalet uppvuxna träd, men hade tidigare ett mer öppet läge. I norr och delvis i väst avgränsas området av ett enkelt omålat trästaket ett par vitmålade trägrindar mitt för kyrkporten samt ytterligare grindar i väst. I öst avgränsar en häck och i väst och söder bygger en stenmur upp den äldre kyrkogårdens etage. Kyrkogården är gräsbevuxen med raka grusgångar och endast ett fåtal gravstenar. Strax söder om kyrkan har två äldre askar eventuellt markerat ingången till ett tidigare kapell. I samband med kyrkogårdens utvidgning 1992 togs den ena asken ned liksom en ek strax söder om kyrkan, vilket har orsakat sättningar i kyrkans grund. Den nyare kyrkogårdsdelen i lägre etage mot söder omfattar ett område för urngravar, minneslund och smyckningsplats. Denna del omgärdas av grönska, delvis igenväxt ned mot vattnet vilket skymmer utsikten.

Kyrkobyggnaden
Nämdö kyrka är placerad i öst-västlig riktning. Kyrkan består av ett enskeppigt långhus med sadeltak. I öster avslutas långhuset av en lägre, polygon utbyggnad med kor och sakristia samt i väster ett kyrktorn med en mindre, rektangulär plan, krönt av en spira i fyrpassform med kula i fästet. Kyrkporten är placerad i tornets bottenvåning, som även rymmer vapenhus och trappa till läktare och tornrum. I tornet hänger två kyrkklockor. Storklockan göts ursprungligen av Hindrich Bohm i Stockholm och skänktes av Lorentz Billing på Östanvik 1750. Då den sprack vid nyåret 1952 blev den omgjuten av Bergholtz klockgjuteri och återinvigdes i juni 1952. Samma år skänktes lillklockan, också gjuten av Bergholtz klockgjuteri, bekostad genom insamling på initiativ av fiskaren Frans Öhman, Långviksskär. Den ersatte då en äldre lillklocka som nu hänger i stapeln vid Kyrknäset.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Nämdö kyrka invigdes hösten 1876. Ritningarna är uppgjorda av byggmästare Gustaf Blomquist och bearbetade av arkitekt John Smedberg (1851-1913) anställd vid Överintendentämbetet.

John Smedberg etablerade sig efter avslutad utbildning i Malmö i slutet av 1870-talet där han kom att sätta sin prägel på stadsbilden. Han markerade där övergången från eklekticism till friare nyskapande med en varierad byggnadsflora som skolor, hyreshus och kommunala byggnader. Särkilt kan synagogan och elverket, idag konsthallen Rooseum, nämnas. Han undervisade och blev sedermera rektor vid Tekniska Elementarskolan i Malmö (1878 - 1913) samt var föreståndare för Tekniska yrkesskolan 1883 - 1913.

Nämdö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Nämdös äldsta namnform Neffø från omkring 1300 kan härledas från fornsvenskans næf vilket betyder näbb och förmodligen syftar på att någon del av ön liknar en fågelnäbb eller näsa. 1539 omnämns Nemdöö och på senare tid förekommer både stavningen Nämndö och Nämdö.

Enligt tradition skulle Nämdö genom sitt skyddade läge ha fungerat som tillflyktsort för de kristna undan förföljelse på 800-talet. Traditionen menar därmed att församlingen ursprungligen kan ha grundats av Ansgar eller någon av hans lärjungar. Årtalet 870 ska enligt samma källor ha följt församlingen genom olika inskrifter för att slutligen ha huggits in ovanför altaret i 1600-talets kapell. I historisk tid har den katolska sedvänjan att avge löften och löftespengar till Nämdö kyrka varit framträdande bland både församlingsbor och mer eller mindre långväga resenärer, däribland en förgylld ljuskrona av trä som anses vara förebild till Strindbergs Sjönödslöftet i novellsamlingen Skärkarlsliv. Det är dock okänt om det funnits ett medeltida kapell på Nämdö. Först 1540 omtalas en präst, Herr Knut på Östanvik, men något kapell nämns inte i sammanhanget. Östanvik var då den största gården på Nämdö som omfattade åtta kronobönder med egna hemman. På 1660-talet fick Östanvik säterirättigheter och styrde över hela Nämdö fram till laga skiftet 1862, då säteriet splittrades i gårdarna Östanvik, Västanvik, Västerby och Västanäng.

Församlingens kända historia börjar 1607 då Nämdö tillsammans med Ornö och Utö bildar Ornö församling. Till en början hålls predikan på Ornö, men snart invigs ett knuttimrat kapell på Nämdö. 1636 övergår Nämdö som kapellförsamling till Österhaninge. Tillsammans med större delen av Nämdös bebyggelse brändes detta kapell av ryssarna sommaren 1719. 1701-1702 hade dock ett nytt kapell, vilket klarade sig från rysshärjningarna, uppförts strax intill det gamla kapellet. 1753 uppfördes en ny klockstapel. På 1790-talet beslöt man riva kapellet. I anslutning till kapellet låg kyrkogården som fortsatte att nyttjas även efter att kapellet rivits
1796 tog häradshövdning Magnus Blix på Östanvik initiativ till uppförandet av att nytt kapell, nu vid Östanvik, som tillsammans med klockstapel, likbod och kyrkobrygga stod färdigt 1798. Ritningarna av Pehr Estenberg på Överintendentämbetet visar en rund centralkyrka i strängt nyklassicistisk stil. En med stenmur omgärdad liten kyrkogård anlades sydväst om kyrkan, där Magnus Blix begravdes 1805. På 1870-talet hade församlingen växt till 321 medlemmar och kyrkorådet beslutar 1875 att riva Östanviks kapell till förmån för en ny kyrkobyggnad på den ursprungliga kyrkplatsen. Idag återstår endast kapellets grundstenar och kyrkogården med Blix gravhäll. I juli1986 återinvigdes Östanviks kyrkoruin, som idag ägs av Djurö, Möja och Nämdö församling. I samband med återinvigningen uppfördes en ny klockstapel, en s k klockbock med spåntak, i vilken Nämdö kyrkas lillklocka, gjuten av Hindrich Bohm i Stockholm och skänkt till församlingen 1750 av Lorentz Billing på Östanvik, kallar till friluftsgudstjänst.

Frans Westerberg på Västeräng skänkte kyrkotomten invid kyrkogården för uppförandet av den nuvarande kyrkobyggnaden. I april 1875 gillas och fastställs kyrkans ritning, utförd av byggmästare Gustaf Blomqvist, av kyrkostämman som anser den vara "synnerligen ändamålsenligt uppgjord och med skicklighet utförd". Man önskar dock höja väggarna med en fot och fönstren i proportion därefter. Byggnadsmaterial togs från Östanviks kapell, vars läktare och altarprydnad även återanvändes i kyrkans interiör. Kyrkan stod färdig hösten 1876 och har sedan dess inte genomgått några genomgripande förändringar.

Redan 1895 framförs klagomål på kylan vintertid och det ges tillåtelse att "med betäckta hufwud bevista gudtjänsten i församlingen kyrka". Först 1955 installeras en elektrisk värmeanläggning med bänkvärmare. 1912 byttes det ursprungliga spåntaket ut mot ett svartmålat falsat plåttak och 1939 uppfördes ett bårhus med vedbod öster om kyrkan. Både exteriör och interiör har målats om i delvis ny färgsättning. 1989 genomgick kyrkan en interiör upprustning och återinvigdes därefter av Biskop Henrik Svenungsson. 1992 utvidgades kyrkogården mot söder. Efter en församlingssammanslagning 2002 ingår Nämdö i Djurö, Möja och Nämdö församling.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
Länsstyrelsens arkiv
SLM Stockholms läns museum, arkivet
SSA Stockholms Stadsarkiv
Muntligt meddelande, Lars Frisk 2005-06-22
Muntligt meddelande, Göran Petterson 2005-06-22
Muntligt meddelande, Herbert Fredriksson 2005-06-27
Bergman, G, Nämdö kyrka. Sörmländska kyrkor. Bd 8, nr 108, Eskilstuna 1948
Bergman, M, Nämdö kyrka. Sörmländska kyrkor 108, Södermanlands museum 1987
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Kulturmiljöer i Värmdö kommun. Underlag för översiktsplan och områdesbestämmelser. Värmdö kommun 1989
Källman, R, Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun, Stockholm 1987
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Strandman, B, & Strandman, C, I Östanviks marker. Kulturlandskap och promenader på Nämdö, Nämdö 1993
Svenskt ortnamnslexikon. Red. Wahlberg M, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

På Nämdö i Stockholms skärgård har kapell eller kyrka funnits sedan åtminstone omkring 1630. Den nuvarande kyrkan på ön invigdes 1876. Ritningarna är utförda av byggmästaren Gustaf Blomquist och senare bearbetade av arkitekten John Smedberg. Kyrkan är av trä med ett enskeppigt långhus, ett polygonalt avslutat kor i öster och ett torn i väster. Stilen är enkel nygotik, vilket kanske främst framgår av de spetsbågeformade fönstren och deras spröjsverk. Väggarna är utvändigt klädda med huvudsakligen liggpanel och uppvisar lister och pilastrar. Från början var var dessa och fönsteromfattningarna liksom huvudingången målade i en mycket mörkare färg än panelen, troligen ljust respektive mörkt beige. Numera är allt vitmålat. Taken täcktes från början med spån men sedan 1912 utgörs materialet av kopparplåt. Interiören har bevarat mycket av sin äldsta karaktär. Färgsättningen går i vitt och grått utom väggen bakom altaret, som är blå och dekorerad med guldstjärnor. Långhuset täcks av en tidstypisk, öppen takstol. Både predikstolen och den öppna bänkinredningen är från kyrkans tillkomsttid. Läktaren i väster har tre fria sidor, ett faktum som kan förklaras med att den flyttats hit från centralkyrkan från 1798 i Östanvik på Nämdös norra del, nu riven.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999

FÖRSAMLING 1995 - NÄMDÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 183, år 1900: 252, år 1995: 94

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församlingen tidigt utbruten ur Österhaninge (stundom betraktad som kapellförsamling).

LÄGE OCH OMGIVNING - Enligt obekräftad tradition skall ha funnits ett kapell på Nämdö redan under medeltiden. Den nuvarande kyrkplatsen, belägen på en sluttning med havet i söder, har sannolikt anor från tidigt 1600-tal. Kyrkplatsen var i bruk till 1700-talets slut, då den för en hundraårsperiod övergavs. Nytt kapell påbörjades 1796 vid Östanvik, alldeles intill vattnet, en kvarts mil från den gamla kyrkplatsen (ÖSTANVIKS KYRKORUIN, KYRKNÄSET). Kapellet revs 1875 och den befintliga kyrkan uppfördes på Nämdö gamla kyrkplats.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Ett på 1600-talet uppfört kapell på Nämdö brändes i samband med ryssarnas härjningar 1719. Kapellet var sannolikt av trä, men i övrigt okänd utformning.

II: Ett nytt kapell, skonat 1719, hade byggts 1702, i närheten av det gamla. Det knuttimrade kapellet med tillbyggt vapenhus revs redan vid 1700-talets utgång.

III: Häradshövdingen Magnus Blix lät 1796-98 uppföra ett nytt kapell vid Östanvik efter en nu förkommen ritning av Pehr Estenberg i ÖIÄ (ÖSTANVIKS KYRKORUIN, KYRKNÄSET). Ritningen byggde på en bevarad principskiss, sannolikt utförd av Blix själv, och visar en rund centralkyrka med altaret i centrum och predikstolen därbakom. Utöver skissen är en del inredning samt en inventarieförteckning bevarad som vittnar om utseendet på detta tidiga och sällsynta exempel på ett realiserat, nyklassicistiskt centralkyrkoprojekt. Taket täcktes av en lanterninkrönt kupol, och interiören var symmetriskt anordnad med altarpredikstol. På initiativ av Nämdö skärgårds intresseförening återinvigdes kyrkplatsen 1986. På platsen finns en klockstapel, rest 1986, ett kors och de ännu synliga grundstenarna.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - IV: Nuvarande Nämdö kyrka uppfördes i trä 1875-76 efter ritningar av byggmästare Gustaf Blomquist, bearbetade av arkitekt John Smedberg. Den består av ett brett långhus med grunt korutsprång, som även inrymmer sakristia, samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan i enkel, tidstypisk trägotik är välbevarad såväl till exteriör som interiör. Exteriören är klädd med omväxlande liggande och stående panel, numera vitmålad (ursprungligen ljust beige med listverk i en mörkare nyans). Långhusets valmade sadeltak är utdraget även över tornets nedre, bredare parti. Den ursprungliga spåntäckningen ersattes 1912 med plåt. Interiören nås genom västportalen i tornets bottenvåning. Konsolburet, vinklat innertak, med delvis blottad takstolskonstruktion. Mot det ljusa kyrkorummet kontrasterar det blåmålade, grunda korutsprånget med symmetriska dörröppningar till den bakomliggande sakristian. Predikstol och bänkinredning är från byggnadstiden. Flera av kyrkans inredningsdetaljer härrör från de äldre kyrkorna, däribland västläktaren som sannolikt är överförd från den raserade centralkyrkan.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Nämdö kyrka invigdes hösten 1876. Ritningarna är uppgjorda av byggmästare Gustaf Blomquist och bearbetade av arkitekt John Smedberg (18511913) anställd vid Överintendentämbetet.

John Smedberg etablerade sig efter avslutad utbildning i Malmö i slutet av 1870-talet där han kom att sätta sin prägel på stadsbilden. Han markerade där övergången från eklekticism till friare nyskapande med en varierad byggnadsflora som skolor, hyreshus och kommunala byggnader. Särkilt kan synagogan och elverket, idag konsthallen Rooseum, nämnas. Han undervisade och blev sedermera rektor vid Tekniska Elementarskolan i Malmö (18781913) samt var föreståndare för Tekniska yrkesskolan 18831913.

Nämdö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Nämdös äldsta namnform Neffø från omkring 1300 kan härledas från fornsvenskans næf vilket betyder näbb och förmodligen syftar på att någon del av ön liknar en fågelnäbb eller näsa. 1539 omnämns Nemdöö och på senare tid förekommer både stavningen Nämndö och Nämdö.

Enligt tradition skulle Nämdö genom sitt skyddade läge ha fungerat som tillflyktsort för de kristna undan förföljelse på 800-talet. Traditionen menar därmed att församlingen ursprungligen kan ha grundats av Ansgar eller någon av hans lärjungar. Årtalet 870 ska enligt samma källor ha följt församlingen genom olika inskrifter för att slutligen ha huggits in ovanför altaret i 1600-talets kapell. I historisk tid har den katolska sedvänjan att avge löften och löftespengar till Nämdö kyrka varit framträdande bland både församlingsbor och mer eller mindre långväga resenärer, däribland en förgylld ljuskrona av trä som anses vara förebild till Strindbergs Sjönödslöftet i novellsamlingen Skärkarlsliv. Det är dock okänt om det funnits ett medeltida kapell på Nämdö. Först 1540 omtalas en präst, Herr Knut på Östanvik, men något kapell nämns inte i sammanhanget. Östanvik var då den största gården på Nämdö som omfattade åtta kronobönder med egna hemman. På 1660-talet fick Östanvik säterirättigheter och styrde över hela Nämdö fram till laga skiftet 1862, då säteriet splittrades i gårdarna Östanvik, Västanvik, Västerby och Västanäng.

Församlingens kända historia börjar 1607 då Nämdö tillsammans med Ornö och Utö bildar Ornö församling. Till en början hålls predikan på Ornö, men snart invigs ett knuttimrat kapell på Nämdö. 1636 övergår Nämdö som kapellförsamling till Österhaninge. Tillsammans med större delen av Nämdös bebyggelse brändes detta kapell av ryssarna sommaren 1719. 17011702 hade dock ett nytt kapell, vilket klarade sig från rysshärjningarna, uppförts strax intill det gamla kapellet. 1753 uppfördes en ny klockstapel. På 1790-talet beslöt man riva kapellet. I anslutning till kapellet låg kyrkogården som fortsatte att nyttjas även efter att kapellet rivits.

1796 tog häradshövdning Magnus Blix på Östanvik initiativ till uppförandet av att nytt kapell, nu vid Östanvik, som tillsammans med klockstapel, likbod och kyrkobrygga stod färdigt 1798. Ritningarna av Pehr Estenberg på Överintendentämbetet visar en rund centralkyrka i strängt nyklassicistisk stil. En med stenmur omgärdad liten kyrkogård anlades sydväst om kyrkan, där Magnus Blix begravdes 1805. På 1870-talet hade församlingen växt till 321 medlemmar och kyrkorådet beslutar 1875 att riva Östanviks kapell till förmån för en ny kyrkobyggnad på den ursprungliga kyrkplatsen. Idag återstår endast kapellets grundstenar och kyrkogården med Blix gravhäll. I juli1986 återinvigdes Östanviks kyrkoruin, som idag ägs av Djurö, Möja och Nämdö församling. I samband med återinvigningen uppfördes en ny klockstapel, en s k klockbock med spåntak, i vilken Nämdö kyrkas lillklocka, gjuten av Hindrich Bohm i Stockholm och skänkt till församlingen 1750 av Lorentz Billing på Östanvik, kallar till friluftsgudstjänst.

Frans Westerberg på Västeräng skänkte kyrkotomten invid kyrkogården för uppförandet av den nuvarande kyrkobyggnaden. I april 1875 gillas och fastställs kyrkans ritning, utförd av byggmästare Gustaf Blomqvist, av kyrkostämman som anser den vara synnerligen ändamålsenligt uppgjord och med skicklighet utförd. Man önskar dock höja väggarna med en fot och fönstren i proportion därefter. Byggnadsmaterial togs från Östanviks kapell, vars läktare och altarprydnad även återanvändes i kyrkans interiör. Kyrkan stod färdig hösten 1876 och har sedan dess inte genomgått några genomgripande förändringar.

Redan 1895 framförs klagomål på kylan vintertid och det ges tillåtelse att med betäckta hufwud bevista gudtjänsten i församlingen kyrka. Först 1955 installeras en elektrisk värmeanläggning med bänkvärmare. 1912 byttes det ursprungliga spåntaket ut mot ett svartmålat falsat plåttak och 1939 uppfördes ett bårhus med vedbod öster om kyrkan. Både exteriör och interiör har målats om i delvis ny färgsättning. 1989 genomgick kyrkan en interiör upprustning och återinvigdes därefter av biskop Henrik Svenungsson. 1992 utvidgades kyrkogården mot söder. Efter en församlingssammanslagning 2002 ingår Nämdö i Djurö, Möja och Nämdö församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
Länsstyrelsens arkiv
SLM Stockholms läns museum, arkivet
SSA Stockholms Stadsarkiv
Muntligt meddelande, Lars Frisk 2005-06-22
Muntligt meddelande, Göran Petterson 2005-06-22
Muntligt meddelande, Herbert Fredriksson 2005-06-27
Bergman, G, Nämdö kyrka. Sörmländska kyrkor. Bd 8, nr 108, Eskilstuna 1948
Bergman, M, Nämdö kyrka. Sörmländska kyrkor 108, Södermanlands museum 1987
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Kulturmiljöer i Värmdö kommun. Underlag för översiktsplan och områdesbestämmelser. Värmdö kommun 1989
Källman, R, Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun, Stockholm 1987
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Strandman, B, & Strandman, C, I Östanviks marker. Kulturlandskap och promenader på Nämdö, Nämdö 1993
Svenskt ortnamnslexikon. Red. Wahlberg M, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003

Omgivningen
Nämdö skärgård består av ett hundratal större och mindre öar i den yttre delen av Stockholms skärgård. Huvudön Nämdö, cirka 7 x 2 km, är belägen ungefär 4 mil öster om Stockholm. Av de hundratalet bofasta bor idag cirka 40 på huvudön. Sommartid befolkas Nämdö av flertalet sommargäster. Bebyggelsen är i huvudsak koncentrerad till östsidan med Sand som officiellt centrum. Men på västsidan kan nämnas Tjusvik fritidshusområde från 1970-talet samt det välbevarade torpstället Krokvik där Nämdös präster bodde under 1800-talet. Även Långvik har en mycket väl bevarad torpkaraktär från 1800-talet. Naturen präglas av både karg skärgårdsmiljö, hävdad odlingsmark och hagmark. Öns inre är helt obebyggd med två insjöar, Storträsk och Västerbyträsk, samt skog med mycket högt naturvärde. Östanviks gård bedriver jordbruk. Västerby, Östanvik och Västanvik har en väl bevarad agrar karaktär medan bebyggelsen i övrigt är splittrad med nyare 1900-talsbebyggelse och sommarstugor. Ned mot Sands brygga finns några välbevarade sekelskiftesvillor. På 1960-talet köpte Stockholms stad stora delar av Nämdö, vilka sedan 1998 ägs av Skärgårdsstiftelsen.

Kyrkomiljön
Nämdö kyrka är belägen i en sluttning ned mot havet på öns östra sida mellan Solvik och Sand. Söder om kyrkan breder kyrkogården ut sig ned mot strandlinjen. Ett stycke nordväst om kyrkan ligger den f d prästgården "Paradiset", en ljusgul jugendvilla från 1911, som numera nyttjas till församlingslokaler.

Kyrkogården omges i dag av en lummig grönska med flertalet uppvuxna träd, men hade tidigare ett mer öppet läge. I norr och delvis i väst avgränsas området av ett enkelt omålat trästaket ett par vitmålade trägrindar mitt för kyrkporten samt ytterligare grindar i väst. I öst avgränsar en häck och i väst och söder bygger en stenmur upp den äldre kyrkogårdens etage. Kyrkogården är gräsbevuxen med raka grusgångar och endast ett fåtal gravstenar. Strax söder om kyrkan har två äldre askar eventuellt markerat ingången till ett tidigare kapell. I samband med kyrkogårdens utvidgning 1992 togs den ena asken ned liksom en ek strax söder om kyrkan, vilket har orsakat sättningar i kyrkans grund. Den nyare kyrkogårdsdelen i lägre etage mot söder omfattar ett område för urngravar, minneslund och smyckningsplats. Denna del omgärdas av grönska, delvis igenväxt ned mot vattnet vilket skymmer utsikten.

Kyrkobyggnaden
Nämdö kyrka är placerad i öst-västlig riktning. Kyrkan består av ett enskeppigt långhus med sadeltak. I öster avslutas långhuset av en lägre, polygon utbyggnad med kor och sakristia samt i väster ett kyrktorn med en mindre, rektangulär plan, krönt av en spira i fyrpassform med kula i fästet. Kyrkporten är placerad i tornets bottenvåning, som även rymmer vapenhus och trappa till läktare och tornrum. I tornet hänger två kyrkklockor. Storklockan göts ursprungligen av Hindrich Bohm i Stockholm och skänktes av Lorentz Billing på Östanvik 1750. Då den sprack vid nyåret 1952 blev den omgjuten av Bergholtz klockgjuteri och återinvigdes i juni 1952. Samma år skänktes lillklockan, också gjuten av Bergholtz klockgjuteri, bekostad genom insamling på initiativ av fiskaren Frans Öhman, Långviksskär. Den ersatte då en äldre lillklocka som nu hänger i stapeln vid Kyrknäset.