BREDSÄTTRA KYRKA

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Bredsättra kyrka, på Ölands östkust, består av ett rektangulärt kyrkorum med korparti i öster, sakristia vid nordväggen och torn i väster. Av den medeltida klövsadelskyrkan kvarstår västtornet, ett välbevarat försvarstorn med vaktcell vid tredje våningen. 1846-48 byggdes, fritt efter de upprättade ritningarna, den nuvarande kyrkans långhus och sakristia. Grundmurarna till den raserade, äldre kyrkan ligger kvar under golvet. 1861 försågs tornet med en lanternin. Det sadeltäckta långhuset genombryts av rundbågiga fönsteröppningar; ingångar i tornet och mitt på sydsidan leder in i det tunnvälvda kyrkorummet. Interiör och inredning utgör en tidstypisk, välbevarad en- hetlig ensemble. Bland inventarierna märks dopfunten från 1200-talet, tillskriven anonymmästaren Calcarius II.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Efter beslut om nybygge 1841 uppfördes kyrkan 1846-48 som ersättning för en medeltida klövsadelskyrka. Som byggmästare omtalas Gustaf Rudwall från Kalmar. Efter dennes död sommaren 1848 slutfördes arbetet av byggmästaren C L Lindgren från Södra Greda i Föra socken, som även stod för snickerierna. Såsom ofta var fallet med Rudwalls kyrkobyggen har stora avsteg gjorts från den approberade ritningen, utförd av Theodeor Edberg 1842. Enligt församlingens önskan stod istället Högsrums kyrka från 1822 som modell. Det medeltida västtornet kvarstod och försågs 1861 med nuvarande lanternin, uppförd av Peter Isberg och dennes son.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor i öster, sakristia vid nordväggen och torn i väster. Ingång genom tornportal i väster och mittportal på sydsidan. Separat ingång till sakristian från öster. Murar av kalksten. Spritputsade och vitkalkade med slätputsade hörn och omfattningar. Sockel av gråmålade sten- eller cementplattor. Enkupigt tegeltak, torn- och lanternintak plåtbelagt.

EXTERIÖR - Exteriören avviker till stor del från den fastställda ritningen. Långhuset är smalare och 6,6 meter kortare. Sakristian är förlagd i norr istället för bakom koret. Nordportalen är ej utförd. Sydportalens utformning avviker markant och istället för hörnkedjor markeras hörnen endast med slätputs. Inte heller vid lanterninbygget drygt ett decennium senare följdes Edbergs förslag. Exteriören är väl bibehållen.

INTERIÖR - En väl bevarad interiör. Altaruppställningen, eventuellt utförd av Olof Jacobsson eller C L Lindgren, inramar en altartavla, "Korsnedtagningen", målad av Sven Gustaf Lindblom 1848 som kopia efter altartavlan i Kalmar domkyrka. Den övre målningen, "Kristi uppståndelse", utgörs av en kopia efter Fredric Westin. På arkitraven är två senmedeltida skulpturer från ett altarskåp placerade. Altaruppsatsen målades 1850 av målarmästare C O Poijes, Mönsterås, som även utförde draperimålningarna på korväggen och bakom predikstolen. Hela altaruppställningen skulle enligt församlingens önskan likna den i Runsten. Altarringen är ursprunglig. Predikstolen, övertagen från den äldre kyrkan, är utförd av Nils Linhardt Lindman 1768 och ursprungligen målad av Anders G Wadsten. Vid överflyttandet till den nya kyrkan målade Poijes den i mörkt stålgrått och brunt med ornament och detaljer i guld och silver. Bänkinredningen är i huvudsak samtida med kyrkan liksom läktaren. Orgelfasaden är ritad av Edvard von Rothstein 1874.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Liksom så många andra kyrkplatser på Öland har platsen där Bredsätra kyrka idag står en historia som centrum i bygden redan under förhistorisk tid. Både norr och söder om kyrkan ska det ha funnits gravfält från järnåldern som idag är borta. I socknen finns även en annan central plats nämligen Sikavarp eller Långöre. Här ska en kyrka ha byggts under 1200-talets första hälft. Denna kyrka anses ha varit en av de största medeltida kyrkobyggnaderna på Öland och ska ha byggts av pengar skänkta av linköpingsbiskoparna. Kyrkan hade flera namn Sankta Birgittas kapell, Sikavarps kapell eller Långöre kapell. Runt kapellet fanns en kyrkogård som omfattade 55x67 meter. Idag syns inga gravar. Platsen omgavs av en mur av kalksten och gråsten som murats med kalkbruk. I sydöstra hörnet ligger än idag S:t Birgittas källa. Kapellet övergavs i mitten av 1500-talet.

Även vid Bredsätra kyrka bör en kyrkogård ha funnits redan under medeltid. Hur kyrkogården då såg ut vet vi inte men den var mindre än det området som finns idag. I kyrkan finns äldre gravhällar bevarade varav flera är från medeltiden. Två av dem ligger som trappflisor vid kyrkans ingångar i väster och söder. De andra ligger i vapenhusets golv. Tre av hällarna kan genom de stavkors som finns inristade dateras till 1200-talet.

Det är känt att det redan före 1591 ska ha funnits en klockbock på kyrkogården. Var denna stod är inte känt. Den revs tidigast 1659 och senast 1673. Klockorna placerades istället i en klockställning i kyrkans östtorn.

Bredsätra kyrkogård har sedan lång tid tillbaka haft problem med att marken varit för fuktig. I ett kyrkostämmoprotokoll från 1741 sägs att liken flutit i grafwarna. Detta år gjordes en dränering av kyrkogården. Denna åtgärd har senare upprepats vid flera tillfällen. Några år senare, 1744, byggdes luckhus av trä täckta med sadeltak. Ingångar till kyrkogården förefaller vid den här tiden ha funnits i norr, söder och öster.

I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet blev det populärt att plantera träd på kyrkogårdarna. Man trodde att träden kunde hjälpa till att rena så väl jorden som den, som man ansåg, osunda luften på kyrkogårdarna. I många landsbygdsförsamlingar fördelades ansvaret för trädplanteringen på socknens gårdar allt efter deras storlek. Man skulle se till att få fram ett antal plantor och ombesörja plantering och skötsel av träden. Hur man gick tillväga i Bredsätra är inte känt men troligen gjorde man på det här sättet. Det första beslutet om plantering av träd togs 1807.

Ombyggnaden av kyrkan i början av 1840-talet påverkade också kyrkogården. Man beslutade sig för att göra en omläggning av kyrkogården. Gravflisorna skulle tas bort och kyrkogården fick en uppgjord plan där gravarna lades i raka linjer. Troligen har man även i äldre tider genomfört uppsnyggningar av kyrkogården då anhöriga kunde flytta hem gravvårdar och de som saknade ägare såldes.

Trots omläggningen av kyrkogården krävde 1800-talets befolkningsökning att kyrkogården utvidgades. Åren 1852-54 ska en utvidgning ha gjorts. Det förefaller som att denna gjordes norr om kyrkan, för vid den här tiden lades murarna i norr, öster och väster om. Muren byggdes av Elof Elofsson i Gåtebo. Den gamla muren ska ha varit högre än den som man nu byggde. I kyrkogårdsmuren ska såväl gamla gravhällar samt arkitekturfragment från S:t Birgittas kapell finnas än idag. Ingångarna försågs i samband med omläggningen av muren med trägrindar. Nu försvann ingången i norr. Ingångar i öster och söder blev kvar och en ny ingång i väster gjordes. År 1859 flyttades den medeltida dopfunten ut på kyrkogården och användes som sockel till solvisaren. På ett äldre, odaterat fotografi över kyrkogården kan man se solvisaren framför kyrkans södra ingång. Ytterligare en utvidgning av kyrkogården gjordes 1872. Denna gång utvidgade man i söder och samtidigt lades muren om. Att släppa kreatur på bete på kyrkogården hade varit förbjudet sedan 1860 men i samband med utvidgningen 1872 beslöt man att kyrkvaktaren Nils Peter Birgersson skulle få höskörden som bärgades på kyrkogården. Medan kyrkbygget pågick ska det ha funnits en brunn i kyrkogårdens nordvästra hörn. Denna togs på nytt upp 1881 eller 1882.

I ett kyrkostämmoprotokoll från 1885 sägs att flera av gravplatserna vid den här tiden var omgärdade av staket burna av syllar. Denna tradition förefaller ha försvunnit kort efter att man gjort noteringen i protokollet. I museets samlingar finns ett odaterat fotografi som visar Bredsätra kyrka och delar av kyrkogården. Av bildens kvalité att döma bör den vara från tiden kring sekelskiftet 1900. På denna syns inga gravstaket. Bilden är tagen från söder. I väster syns inga träd som omger kyrkogården men i öster finns enstaka lövträd. En gång som förefaller vara belagd med grus går från kyrkans södra ingång och söderut. På bilden kan man skymta några få gravvårdar. Däremot ser man flera gravkullar varav flertalet är överväxta, troligen av murgröna. Som tidigare nämnts syns också solvisaren på bilden. Den indikerar att fotot är taget före 1919. Detta år flyttades nämligen solvisaren in i kyrkan.

Ett kombinerat hemlighus och vedbod byggdes 1924 i kyrkogårdens nordvästra hörn. År 1932 byggdes en klivsätta vid kyrkogårdens östra ingång. Flera av de öländska kyrkogårdarna har eller har haft klivstättor men om det funnits en sådan tidigare i Bredsätra är inte känt. En god överblick över kyrkogårdens utseende under 1930-talet får man genom ett flygfotografi taget 1935 som finns i museets samlingar. Bilden är tagen från söder och de ytor som finns norr om kyrkan är alltså inte synliga. Kyrkogården söder om kyrkan var mycket välordnad med gravplatserna placerade i raka rader. Runt hela kyrkogården gick en grusgång. En bred grusgång gick från kyrkogården ingång i söder och söderut. Dessutom fanns två mindre gångar i öst-västlig riktning. Med hjälp av dessa gångar delades kyrkogården i sex tydliga rutor. I sydväst, söder och öster växte flera lövträd i kyrkogårdens omgärdning. Flertalet gravplatser var belagda med grus och omgärdade. Det var också fortfarande mycket vanligt med gravkullar.

På uppdrag av Växjö stift genomförde Ivar Hylander 1949 en inventering av stiftets kyrkogårdar. En frågelista skickades till församlingarna och Bredsätra var en av dem från vilka svar inkom. Vi får här veta att inga begravningar gjordes inne i den nya kyrkan från 1840-talet men att flera gamla gravhällar användes i vapenhusets golv och i entrétrappan. Kyrkogården omgavs av en mur men några stigluckor fanns inte. Enligt denna lista var ingen känd utvidgning gjord vilket är lite märkligt med tanke på att det då ännu inte var 100 år sedan den senaste utvidgningen gjordes. Innanför kyrkogårdsmuren växte askar, oxlar och björkar. Utmed huvudgången var rosor planterade. Det fanns ingen allmän linje däremot hade man kvar den gamla byindelningen och man försökte fortfarande att upprätthålla denna. Gravkullar var fortfarande vanliga men det börjar förekomma att man slätade ut dem. Det hade också förekommit att man anlagt cementkullar men dessa hade man förbjudit. Man var också strikt i sina åsikter om gravvårdarnas utformning. Stora och smaklösa vårdar skulle undvikas. Det bästa var mindre, enklare vårdar av ölandssten. För att få sätta upp en gravsten var man tvungen att rådfråga kyrkogårdsnämnden. Några gravhällar fanns inte däremot fanns vårdar av granit, ölandssten, marmor, ett järnkors samt ett träkors. Det sistnämnda var rest över Unberkanter Deutscher Junge 1943. På äldre vårdar var det vanligt att man angav persondata men vid den här tiden hade det blivit vanligt att bara ange familjegrav. Kyrkogårdens äldsta gravvård var ett kalkstenskors från 1755. Man var även medveten om att det fanns en ödekyrkogård i anslutning till S:t Birgittas kapell.

Det kombinerade hemlighuset och dasset revs och ersattes 1957 med en ny byggnad vid kyrkogårdens västra ingång. Byggnaden inreddes med vaktmästeri och toalett för kyrkans besökare.

Under 1900-talets andra hälft har Bredsätra kyrkogård genomgått en förändring som många kyrkogårdar gått igenom. Gravplatsomgärdningar och gravkullar har tagits bort. Grusbelagda gravplatser och en del grusgångar har såtts in med gräs. Gravvårdarna har ryggställts i raka rader med häckar emellan. Dessa förändringar började genomföras på våra kyrkogårdar under 1950- och 60-talen och har fortsatt fram till idag. När man började detta arbetet på Bredsätra kyrkogård är dock inte känt.

År 2000 fick man tillstånd att ta bort fyra oxlar i sydöstra delen. De hade fått kyrkogårdsmuren att rasa. Träden skulle ersättas och man uppmanades också att plantera fler oxlar där det saknas träd i den östra delen av kyrkogården. Fyra år senare fick man tillstånd att byta grus mot kalksten på gångarna närmast kyrkan.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet

Boström, Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland, Bredsätra, Uppsala 1970 Bredsätra hembygdsförening; Bredsätra sockenbok, oskarshamn 1997 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983
Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Raine Johansson

Bredsätra kyrka och kyrkogård ligger på Ölands östra sida i höjd med Borgholm.
Mitt emot kyrkan går vägen till Sikavarps hamn med ruinen av Sikavarps kapell och fyren.

Beskrivning av kyrkogården
Bredsätra är ett exakt rektangulärt område utlagt i nord-sydlig riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens norra del. De största ytorna för gravsättningar finns söder om kyrkan men det finns även ett mindre antal platser öster och norr om kyrkan. Området är uppdelat i tre kvarter, A-C. Gravvårdarna är placerade i raka, ryggställda rader med häckar emellan. Hela kyrkogården är insådd med gräs.

Kyrkogården omgärdas i samtliga fyra väderstreck av mur lagd av kalksten och gråsten. I öster lades muren om för ca fyra år sedan. I väster har muren förstärkts genom att jord har fyllts upp en bit som stöd på murens utsida.

Ingångar:
I öster, väster och söder: Dubbla svartmålade smidesgrindar mellan murade stolpar som putsats och avfärgats i vitt. Stolparna avtäcks av kalkstenshällar. I öster finns en nybyggd klivstätta i anslutning till ingången. Den har steg gjutna av cement.

Vegetation
Trädkrans: I öster finns en trädrad av unga oxlar och i norr en rad av björkar. I det nordvästra hörnet är granar planterade.

Övrigt:
Vid ingången i väster växer en gran på var sida om ingången. Vid samma ingång men utanför kyrkogården är sockertoppsgranar planterade. På kyrkogården är flera häckar planterade i gravkvarteren. Varannan är av liguster och varannan av måbär.

Gångsystem:
Gångsystemet ser idag ut som ett T. Mellan ingångarna i öster och väster går en gång belagd med kalkstensflis. Från kyrkans ingång i söder till kyrkogårdens ingång i söder går en gång belagd med grus.

Gravvårdstyper:
De äldsta gravvårdarna på Bredsätra kyrkogård är de kalkstenshällar som finns bevarade. Flera av dem är dekorerade med stavkors som daterar dem till 1200-talet. De ligger idag som trappflisor och i vapenhusets golv. Under 1800-talet försvann de liggande vårdarna till förmån för de stående. Från 1800-talet finns också några kalkstenskors. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blev allt vanligare under början av 1900-talet var antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar, kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På äldre fotografier kan man se flera gravkullar över hela Bredsätra kyrkogård.
Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Bredsätra kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Bredsätra kyrkogård finns flera gravvårdar med titlar. Titlarna försvann i det närmaste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke t.ex. en fotboll, en lastbil eller en notslinga. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Bredsätra kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. Det är dock svårt att urskilja den gamla byindelningen som man enligt Hylanders inventering 1949 då fortfarande försökte upprätthålla.

Minneslund:
På Bredsätra kyrkogård saknas minneslund.

Byggnader:
Utanför kyrkogårdens ingång i väster finns en byggnad som rymmer vaktmästeri och toaletter för kyrkans besökare. Byggnaden har vitputsade fasader, svart plåttak och snickerier i brunt.

Övrigt:
I anslutning till vaktmästeriet och komposterna ligger ett antal gravvårdar och socklar som tagits bort från kyrkogården.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter A-C

Allmän karaktär:
Kvarter A och B är de största kvarteren med 478 respektive 389 gravplatser. De båda kvarteren ligger söder om kyrkan och skiljs åt av en grusgång. Kvarter C rymmer 140 gravplatser varav ca 100 är i bruk. Gravplatserna i detta kvarter är utlagda öster och norr om kyrkan. I alla tre kvarteren är gravvårdarna placerade i ryggställda rader och vända mot öster eller väster. Mellan raderna finns häckar av liguster eller måbär.

Gravvårdstyper I alla tre kvarteren finns en stor blandning av gravvårdar från olika tider. Den äldsta gravvården från 1850 finns i kvarter B. I kvarter A är den äldsta vården från 1865 och i kvarter C från 1897. Majoriteten av vårdarna är av svart, grå eller röd granit men det finns också flera vårdar av kalksten. I kvarter A finns också en vård av marmor och en av gjutjärn. En gravplats i kvarter A som har kvar sin omgärdning i form av en buxbomshäck. Det finns också rester av flera buxbomshäckar i kvarter A och B. Man kan också genom gravvårdens utformning ana att gravplatsen tidigare varit omgärdad av stenram. Yrkestitlar är relativt vanliga i alla tre kvarteren. De vanligaste titlarna är lantbrukare och hemmansägare. Titlar som fyrvaktare och sjökapten visar på verksamheter som varit viktiga för socknen. Exempel på ovanliga titlar är pianosnickare, tillsyningslärare, bonden och missionär. På de flesta gravvårdar anges från vilken gård eller by den döde kommer.

Övrigt
I kvarter B finns en liten korsformad kalkstensvård med årtalet 1755 och bokstäverna B(?)MS och PMD inristade. Bokstäverna är de dödas initialer. Gravvården hittades på kyrkogården i samband med att man grävde en grav och ställdes upp på sin nuvarande plats.