FRESTA KYRKA

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Fresta kyrka uppfördes under 1200-talets första hälft. Från denna tid finns ännu korets inre murar och sakristian bevarade. Långhuset tillkom något senare under århundradet. Under 1300-talets första hälft försågs koret och sakristian med kryssvalv i tegel. Det var dock först under 1400-talet som långhuset välvdes och ett vapenhus uppfördes i söder.
1776 genomgick kyrkan en större renovering som i huvudsak gav den dess nuvarande utseende. I syfte att skapa en enhetlig exteriör i tidens smak, murades skalmurar vid korets norra och södra murar så kyrkan utvändigt fick samma bredd. Gavelröstet i öster murades och de gotiska taken byggdes om till ett gemensamt brutet tak. Ett torn uppfördes i väster, vapenhuset revs och långhusets fönster vidgades.
Fresta kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Tidigare hade Fresta socken sjöförbindelse genom Norrviken, från vilken man kunde färdas vidare in i Mälaren och ut i Saltsjön. I socknen finns rika lämningar från vikingatid. Om detta vittnar inte minst det flertal runstenar som varit inmurade i kyrkans väggar. Inte minde än 13 runstenar har identifierats. Ingen annan kyrka i Uppland har haft så många inmurade runstenar.
Den nuvarande kyrkan föregicks troligen av en kyrka i trä, till vilken ett kor och en sakristia i sten tillfogades. Sannolikt användes långhuset i trä som ett provisorium.
Fresta var tidigare annex till det närliggande Hammarby, men under 1400-talet blev Fresta moderförsamling till Hammarby. Förleden i sockennamnet Fresta, har setts som en variant av ett dialektord för frö "fruktbar".
1600-talets krig och Sveriges stormaktsambitioner lämnade tydliga spår i kulturlandskapen i Upplands Väsby. Flera byar utplånades helt i samband med att säterier bildades och adeln fick kontroll över huvuddelen av gårdarna i trakten. Adelns inflytande i bygden har fått ett konkret uttryck i kyrkobyggnaden. Den restaurering som företogs under 1700-talet bekostades till stor del av hovmarskalken Charles de Geer, ägare till Stora Wäsby. De Geers och hustrun Catharina Charlotta Ribbbings insats för Fresta kyrka har manifesterats med en inskriftstavla ovanför entrén.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk- topografiska arkivet
Bebyggelseregistret Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum arkivet
Ahlstrand, J, T, Arkitekturtermer, Lund 1976
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Bratt, P, m fl, Upplands Väsby. Kulturhistoriska miljöer, Uddevalla 1988
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Henschen, I & Tuulse, A, Sveriges kyrkor, Vallentuna härad, Uppland bd V: 2, vol 72, Stockholm 1954
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Wadström, I, Fresta kyrka, Upplands kyrkor XIII, Strängnäs 1978

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Fresta kyrka är belägen norr om sjön Norrviken. På kyrkogården ligger en vitputsad bod tillkommen 1780-81. Kyrkan, som är uppförd av gråsten, har rektangulärt långhus, västtorn och sakristia på den norra sidan. Fönstren är breda och stickbågiga, långhusets tak brutet. Kyrkans äldsta delar utgörs av sakristian och korets inre murar, 1200-talets förra hälft. Dopfunten är även från denna tid. Senare under 1200-talet tillkom långhuset. Kor och sakristia välvdes i början av 1300-talet. Långhuset fick sina valv slagna omkring 1450, vid samma tid utfördes kalkmålningarna. Exteriören har idag mer karaktär av 1700-tal än av medeltiden. Det är resultatet av en stor ombyggnad 1776 då koret, genom påmurning, utvändigt fick samma höjd och bredd som långhuset. Tornet, med sin kopparhuv, uppfördes även vid detta tillfälle. Kyrkan genomgick smärre restaureringar under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. 1934 framtogs de medeltida kalkmålningarna och inredningen konserverades.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Omgivningen
Idag omges Fresta kyrka helt av modern småhusbebyggelse. Närmast kyrkan ligger en yngre skolbyggnad, församlingshemmet och pastorsexpeditionen, det gamla klockarbostället samt kyrkstallar. Norr om kyrkan löper Frestavägen, som dock följer den gamla sockenvägens sträckning.

Anläggningen
Kyrkan omges av kyrkogården, som utvidgades åt öster 1911 och åt söder 1953. Bogårdsmuren, som ännu omramar kyrkogårdens äldre delar, omtalas första gången under 1600-talet. Även kyrkogårdens utvidgade del åt öster har försetts med en mur. Av den ursprungliga trädkransen finns endast fragment kvar. Under senare tid har dock nyplanteringar gjorts för att komplettera den. Entréerna mot väster och öster markeras av vitputsade grindstolpar, sannolikt tillkomna under 1780-talet och ersatte då de äldre stigluckorna.

Genom kyrkogårdens grästäckta kvarter löper grusade gångar. Kyrkogårdens yngre del, är tydligt markerad genom dess placering utanför den gamla muren åt söder. Även här är kvarteren avgränsade av grusade gångar, men även av gångar, belagda med natursten. Kyrkogården domineras av stående gravstenar. På kyrkogårdens äldre del är flera omgärdade av formklippta häckar. Längst åt söder ligger kyrkogårdens minneslund, relativt enkelt gestaltad i form av en gräsrundel med kringliggande gatsten.
Tidigare fanns en klockstapel på kyrkogården. Den försvann dock när tornet uppfördes under 1760-talet.

På kyrkogårdens nordvästra del uppfördes 1780-81 en bod. Byggnaden, som delvis är ingrävd i backen mot norr, har vitputsade fasader och täcks av ett tälttak med falsad plåt. I bodens ovanvåning fanns tidigare sockenmagasinet.

I samband med att kyrkogården utvidgades under 1900-talets mitt, uppfördes en byggnad efter ritningar av arkitekt Erik Fant med väntrum och toaletter på kyrkogårdens yngre, södra del. Byggnaden, som i sitt utförande är inspirerad av boden från 1700-talet, har vitputsade fasader och täcks av ett plåttak, krönt av en kula.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är uppförd som en enskeppig salkyrka, med smalare, rakt avslutat kor. Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med torn i väster, och sakristia i norr. Långhuset, korets äldre och inre delar, liksom sakristian är uppförda av gråsten. Tornet, påbyggnader av murarna, dörr- och fönsteromfattningar samt valv är uppförda av tegel.

Omgivningen
Idag omges Fresta kyrka helt av modern småhusbebyggelse. Närmast kyrkan ligger en yngre skolbyggnad, församlingshemmet och pastorsexpeditionen, det gamla klockarbostället samt kyrkstallar. Norr om kyrkan löper Frestavägen, som dock följer den gamla sockenvägens sträckning.

Kyrkomiljön
Kyrkan omges av kyrkogården, som utvidgades åt öster 1911 och åt söder 1953. Bogårdsmuren, som ännu omramar kyrkogårdens äldre delar, omtalas första gången under 1600-talet. Även kyrkogårdens utvidgade del åt öster har försetts med en mur. Av den ursprungliga trädkransen finns endast fragment kvar. Under senare tid har dock nyplanteringar gjorts för att komplettera den. Entréerna mot väster och öster markeras av vitputsade grindstolpar, sannolikt tillkomna under 1780-talet och ersatte då de äldre stigluckorna.

Genom kyrkogårdens grästäckta kvarter löper grusade gångar. Kyrkogårdens yngre del, är tydligt markerad genom dess placering utanför den gamla muren åt söder. Även här är kvarteren avgränsade av grusade gångar, men även av gångar, belagda med natursten. Kyrkogården domineras av stående gravstenar. På kyrkogårdens äldre del är flera omgärdade av formklippta häckar. Längst åt söder ligger kyrkogårdens minneslund, relativt enkelt gestaltad i form av en gräsrundel med kringliggande gatsten.
Tidigare fanns en klockstapel på kyrkogården. Den försvann dock när tornet uppfördes under 1760-talet.

På kyrkogårdens nordvästra del uppfördes 1780-81 en bod. Byggnaden, som delvis är ingrävd i backen mot norr, har vitputsade fasader och täcks av ett tälttak med falsad plåt. I bodens ovanvåning fanns tidigare sockenmagasinet.

I samband med att kyrkogården utvidgades under 1900-talets mitt, uppfördes en byggnad efter ritningar av arkitekt Erik Fant med väntrum och toaletter på kyrkogårdens yngre, södra del. Byggnaden, som i sitt utförande är inspirerad av boden från 1700-talet, har vitputsade fasader och täcks av ett plåttak, krönt av en kula.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är uppförd som en enskeppig salkyrka, med smalare, rakt avslutat kor. Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med torn i väster, och sakristia i norr. Långhuset, korets äldre och inre delar, liksom sakristian är uppförda av gråsten. Tornet, påbyggnader av murarna, dörr- och fönsteromfattningar samt valv är uppförda av tegel.

Fresta kyrka uppfördes under 1200-talets första hälft. Från denna tid finns ännu korets inre murar och sakristian bevarade. Långhuset tillkom något senare under århundradet. Under 1300-talets första hälft försågs koret och sakristian med kryssvalv i tegel. Det var dock först under 1400-talet som långhuset välvdes och ett vapenhus uppfördes i söder.

1776 genomgick kyrkan en större renovering som i huvudsak gav den dess nuvarande utseende. I syfte att skapa en enhetlig exteriör i tidens smak, murades skalmurar vid korets norra och södra murar så att kyrkan utvändigt fick samma bredd. Gavelröstet i öster murades och de gotiska taken byggdes om till ett gemensamt brutet tak. Ett torn uppfördes i väster, vapenhuset revs och långhusets fönster vidgades.

Fresta kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Tidigare hade Fresta socken sjöförbindelse genom Norrviken, från vilken man kunde färdas vidare in i Mälaren och ut i Saltsjön. I socknen finns rika lämningar från vikingatid. Om detta vittnar inte minst det flertal runstenar som varit inmurade i kyrkans väggar. Inte minde än 13 runstenar har identifierats. Ingen annan kyrka i Uppland har haft så många inmurade runstenar.

Den nuvarande kyrkan föregicks troligen av en kyrka i trä, till vilken ett kor och en sakristia i sten tillfogades. Sannolikt användes långhuset i trä som ett provisorium.

Fresta var tidigare annex till det närliggande Hammarby, men under 1400-talet blev Fresta moderförsamling till Hammarby. Förleden i sockennamnet Fresta, har setts som en variant av ett dialektord för frö fruktbar.

1600-talets krig och Sveriges stormaktsambitioner lämnade tydliga spår i kulturlandskapen i Upplands Väsby. Flera byar utplånades helt i samband med att säterier bildades och adeln fick kontroll över huvuddelen av gårdarna i trakten. Adelns inflytande i bygden har fått ett konkret uttryck i kyrkobyggnaden. Den restaurering som företogs under 1700-talet bekostades till stor del av hovmarskalken Charles de Geer, ägare till Stora Wäsby. De Geers och hustrun Catharina Charlotta Ribbbings insats för Fresta kyrka har manifesterats med en inskriftstavla ovanför entrén.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Ahlstrand, J T, Arkitekturtermer, Lund 1976
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Bratt, P m fl, Upplands Väsby. Kulturhistoriska miljöer, Uddevalla 1988
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Henschen, I & Tuulse, A, Sveriges kyrkor, Vallentuna härad, Uppland bd V: 2, vol 72, Stockholm 1954
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Wadström, I, Fresta kyrka, Upplands kyrkor XIII, Strängnäs 1978