STORA KILS KYRKA

KYRKOMILJÖN: Kyrkoanläggningen består förutom kyrka och kyrkogård av ett vitputsat begravningskapell, kallat Marie minne efter biskopinnan Maria Bjurbäck, uppfört 1974 och en garage- och förrådsbyggnad från ungefär samma tid. Utanför kyrkogården, strax väster om kyrkan, uppfördes 1934 ett församlingshem av tegel.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården består av två separata delar. Den äldsta begravningsplatsen ligger runt kyrkan och togs i bruk samtidigt som kyrkan. Ett låglänt område österut tillfördes 1895. Då behov av utökning uppstod 1922 förlades den till ett område utmed landsvägen i sydväst, åtskiljt från tidigare gravområde. Denna del utvidgades 1963 med en stor areal både i söder och öster. I nordöstra hörnet av den nya kyrkogårdsdelen byggdes 1970 ett kapell, kallat Marie minne efter en donator i trakten. Tre allmänningar ligger på 1922 års utvidgning. Från 1965 används de till familjegravar men har en tämligen välbevarad ursprunglig karaktär.
Hela kyrkogården gränsar i väster och norr mot väg och bebyggelse, i öster och söder mot skog och åkermark. Marken runt kyrkan ligger i plan med kyrkan, medan området österut ligger på en lägre, terrasserad nivå. Gården är rektangulär, har västöstlig sträckning och omgärdas med stenmur i väster, i söder med granhäck, i öster med granhäck och stenmur i norr. Kyrkogårdens nya del i sydväst ligger något lägre, är svagt välvd och sluttar mot öster. Den har nordöstlig sträckning mot kapellet och kyrkan, är omgärdad med stenmur i nordost och nordväst och med ribeshäck i sydväst och öster.
Kring kyrkan växer främst alm längs muren i norr och söder och lönn i väster. Söder om byggnaden samt i gränsen mot utvidgningen i öster står en rad lindar. På den nya delen är lindar planterade dels efter vägen i väster, dels efter huvudgången mot kapellet. Ask står i södra gränsen. I övrigt förekommer björk och gruppvisa planteringar av pyramidek, ädeltall och pil. Kvartershäckarna utgörs på de båda delarna av måbär. Markytan domineras av gräs. Kyrkogårdens alla huvudgångar är asfalterade. På den senaste utvidgningen förekommer dessutom plattgångar. Ett femtontal grusgravar finns spridda runt kyrkan, av vilka fyra är hägnade med järnkätting. På området sydöst om kyrkan finns ett stort antal relativt moderna liggande gravvårdar.

KYRKOMILJÖN: Kyrkoanläggningen består förutom kyrka och kyrkogård av ett vitputsat begravningskapell, kallat Marie minne efter biskopinnan Maria Bjurbäck, uppfört 1974 och en garage- och förrådsbyggnad från ungefär samma tid. Utanför kyrkogården, strax väster om kyrkan, uppfördes 1934 ett församlingshem av tegel.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården består av två separata delar. Den äldsta begravningsplatsen ligger runt kyrkan och togs i bruk samtidigt som kyrkan. Ett låglänt område österut tillfördes 1895. Då behov av utökning uppstod 1922 förlades den till ett område utmed landsvägen i sydväst, åtskiljt från tidigare gravområde. Denna del utvidgades 1963 med en stor areal både i söder och öster. I nordöstra hörnet av den nya kyrkogårdsdelen byggdes 1970 ett kapell, kallat Marie minne efter en donator i trakten. Tre allmänningar ligger på 1922 års utvidgning. Från 1965 används de till familjegravar men har en tämligen välbevarad ursprunglig karaktär.
Hela kyrkogården gränsar i väster och norr mot väg och bebyggelse, i öster och söder mot skog och åkermark. Marken runt kyrkan ligger i plan med kyrkan, medan området österut ligger på en lägre, terrasserad nivå. Gården är rektangulär, har västöstlig sträckning och omgärdas med stenmur i väster, i söder med granhäck, i öster med granhäck och stenmur i norr. Kyrkogårdens nya del i sydväst ligger något lägre, är svagt välvd och sluttar mot öster. Den har nordöstlig sträckning mot kapellet och kyrkan, är omgärdad med stenmur i nordost och nordväst och med ribeshäck i sydväst och öster.
Kring kyrkan växer främst alm längs muren i norr och söder och lönn i väster. Söder om byggnaden samt i gränsen mot utvidgningen i öster står en rad lindar. På den nya delen är lindar planterade dels efter vägen i väster, dels efter huvudgången mot kapellet. Ask står i södra gränsen. I övrigt förekommer björk och gruppvisa planteringar av pyramidek, ädeltall och pil. Kvartershäckarna utgörs på de båda delarna av måbär. Markytan domineras av gräs. Kyrkogårdens alla huvudgångar är asfalterade. På den senaste utvidgningen förekommer dessutom plattgångar. Ett femtontal grusgravar finns spridda runt kyrkan, av vilka fyra är hägnade med järnkätting. På området sydöst om kyrkan finns ett stort antal relativt moderna liggande gravvårdar.

KYRKOMILJÖN: Kyrkoanläggningen består förutom kyrka och kyrkogård av ett vitputsat begravningskapell, kallat Marie minne efter biskopinnan Maria Bjurbäck, uppfört 1974 och en garage- och förrådsbyggnad från ungefär samma tid. Utanför kyrkogården, strax väster om kyrkan, uppfördes 1934 ett församlingshem av tegel.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården består av två separata delar. Den äldsta begravningsplatsen ligger runt kyrkan och togs i bruk samtidigt som kyrkan. Ett låglänt område österut tillfördes 1895. Då behov av utökning uppstod 1922 förlades den till ett område utmed landsvägen i sydväst, åtskiljt från tidigare gravområde. Denna del utvidgades 1963 med en stor areal både i söder och öster. I nordöstra hörnet av den nya kyrkogårdsdelen byggdes 1970 ett kapell, kallat Marie minne efter en donator i trakten. Tre allmänningar ligger på 1922 års utvidgning. Från 1965 används de till familjegravar men har en tämligen välbevarad ursprunglig karaktär.
Hela kyrkogården gränsar i väster och norr mot väg och bebyggelse, i öster och söder mot skog och åkermark. Marken runt kyrkan ligger i plan med kyrkan, medan området österut ligger på en lägre, terrasserad nivå. Gården är rektangulär, har västöstlig sträckning och omgärdas med stenmur i väster, i söder med granhäck, i öster med granhäck och stenmur i norr. Kyrkogårdens nya del i sydväst ligger något lägre, är svagt välvd och sluttar mot öster. Den har nordöstlig sträckning mot kapellet och kyrkan, är omgärdad med stenmur i nordost och nordväst och med ribeshäck i sydväst och öster.
Kring kyrkan växer främst alm längs muren i norr och söder och lönn i väster. Söder om byggnaden samt i gränsen mot utvidgningen i öster står en rad lindar. På den nya delen är lindar planterade dels efter vägen i väster, dels efter huvudgången mot kapellet. Ask står i södra gränsen. I övrigt förekommer björk och gruppvisa planteringar av pyramidek, ädeltall och pil. Kvartershäckarna utgörs på de båda delarna av måbär. Markytan domineras av gräs. Kyrkogårdens alla huvudgångar är asfalterade. På den senaste utvidgningen förekommer dessutom plattgångar. Ett femtontal grusgravar finns spridda runt kyrkan, av vilka fyra är hägnade med järnkätting. På området sydöst om kyrkan finns ett stort antal relativt moderna liggande gravvårdar.

KYRKOMILJÖN: Kyrkoanläggningen består förutom kyrka och kyrkogård av ett vitputsat begravningskapell, kallat Marie minne efter biskopinnan Maria Bjurbäck, uppfört 1974 och en garage- och förrådsbyggnad från ungefär samma tid. Utanför kyrkogården, strax väster om kyrkan, uppfördes 1934 ett församlingshem av tegel.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården består av två separata delar. Den äldsta begravningsplatsen ligger runt kyrkan och togs i bruk samtidigt som kyrkan. Ett låglänt område österut tillfördes 1895. Då behov av utökning uppstod 1922 förlades den till ett område utmed landsvägen i sydväst, åtskiljt från tidigare gravområde. Denna del utvidgades 1963 med en stor areal både i söder och öster. I nordöstra hörnet av den nya kyrkogårdsdelen byggdes 1970 ett kapell, kallat Marie minne efter en donator i trakten. Tre allmänningar ligger på 1922 års utvidgning. Från 1965 används de till familjegravar men har en tämligen välbevarad ursprunglig karaktär.
Hela kyrkogården gränsar i väster och norr mot väg och bebyggelse, i öster och söder mot skog och åkermark. Marken runt kyrkan ligger i plan med kyrkan, medan området österut ligger på en lägre, terrasserad nivå. Gården är rektangulär, har västöstlig sträckning och omgärdas med stenmur i väster, i söder med granhäck, i öster med granhäck och stenmur i norr. Kyrkogårdens nya del i sydväst ligger något lägre, är svagt välvd och sluttar mot öster. Den har nordöstlig sträckning mot kapellet och kyrkan, är omgärdad med stenmur i nordost och nordväst och med ribeshäck i sydväst och öster.
Kring kyrkan växer främst alm längs muren i norr och söder och lönn i väster. Söder om byggnaden samt i gränsen mot utvidgningen i öster står en rad lindar. På den nya delen är lindar planterade dels efter vägen i väster, dels efter huvudgången mot kapellet. Ask står i södra gränsen. I övrigt förekommer björk och gruppvisa planteringar av pyramidek, ädeltall och pil. Kvartershäckarna utgörs på de båda delarna av måbär. Markytan domineras av gräs. Kyrkogårdens alla huvudgångar är asfalterade. På den senaste utvidgningen förekommer dessutom plattgångar. Ett femtontal grusgravar finns spridda runt kyrkan, av vilka fyra är hägnade med järnkätting. På området sydöst om kyrkan finns ett stort antal relativt moderna liggande gravvårdar.

KYRKOMILJÖN: Kyrkoanläggningen består förutom kyrka och kyrkogård av ett vitputsat begravningskapell, kallat Marie minne efter biskopinnan Maria Bjurbäck, uppfört 1974 och en garage- och förrådsbyggnad från ungefär samma tid. Utanför kyrkogården, strax väster om kyrkan, uppfördes 1934 ett församlingshem av tegel.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården består av två separata delar. Den äldsta begravningsplatsen ligger runt kyrkan och togs i bruk samtidigt som kyrkan. Ett låglänt område österut tillfördes 1895. Då behov av utökning uppstod 1922 förlades den till ett område utmed landsvägen i sydväst, åtskiljt från tidigare gravområde. Denna del utvidgades 1963 med en stor areal både i söder och öster. I nordöstra hörnet av den nya kyrkogårdsdelen byggdes 1970 ett kapell, kallat Marie minne efter en donator i trakten. Tre allmänningar ligger på 1922 års utvidgning. Från 1965 används de till familjegravar men har en tämligen välbevarad ursprunglig karaktär.
Hela kyrkogården gränsar i väster och norr mot väg och bebyggelse, i öster och söder mot skog och åkermark. Marken runt kyrkan ligger i plan med kyrkan, medan området österut ligger på en lägre, terrasserad nivå. Gården är rektangulär, har västöstlig sträckning och omgärdas med stenmur i väster, i söder med granhäck, i öster med granhäck och stenmur i norr. Kyrkogårdens nya del i sydväst ligger något lägre, är svagt välvd och sluttar mot öster. Den har nordöstlig sträckning mot kapellet och kyrkan, är omgärdad med stenmur i nordost och nordväst och med ribeshäck i sydväst och öster.
Kring kyrkan växer främst alm längs muren i norr och söder och lönn i väster. Söder om byggnaden samt i gränsen mot utvidgningen i öster står en rad lindar. På den nya delen är lindar planterade dels efter vägen i väster, dels efter huvudgången mot kapellet. Ask står i södra gränsen. I övrigt förekommer björk och gruppvisa planteringar av pyramidek, ädeltall och pil. Kvartershäckarna utgörs på de båda delarna av måbär. Markytan domineras av gräs. Kyrkogårdens alla huvudgångar är asfalterade. På den senaste utvidgningen förekommer dessutom plattgångar. Ett femtontal grusgravar finns spridda runt kyrkan, av vilka fyra är hägnade med järnkätting. På området sydöst om kyrkan finns ett stort antal relativt moderna liggande gravvårdar.

KYRKOMILJÖN: Kyrkoanläggningen består förutom kyrka och kyrkogård av ett vitputsat begravningskapell, kallat Marie minne efter biskopinnan Maria Bjurbäck, uppfört 1974 och en garage- och förrådsbyggnad från ungefär samma tid. Utanför kyrkogården, strax väster om kyrkan, uppfördes 1934 ett församlingshem av tegel.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården består av två separata delar. Den äldsta begravningsplatsen ligger runt kyrkan och togs i bruk samtidigt som kyrkan. Ett låglänt område österut tillfördes 1895. Då behov av utökning uppstod 1922 förlades den till ett område utmed landsvägen i sydväst, åtskiljt från tidigare gravområde. Denna del utvidgades 1963 med en stor areal både i söder och öster. I nordöstra hörnet av den nya kyrkogårdsdelen byggdes 1970 ett kapell, kallat Marie minne efter en donator i trakten. Tre allmänningar ligger på 1922 års utvidgning. Från 1965 används de till familjegravar men har en tämligen välbevarad ursprunglig karaktär.
Hela kyrkogården gränsar i väster och norr mot väg och bebyggelse, i öster och söder mot skog och åkermark. Marken runt kyrkan ligger i plan med kyrkan, medan området österut ligger på en lägre, terrasserad nivå. Gården är rektangulär, har västöstlig sträckning och omgärdas med stenmur i väster, i söder med granhäck, i öster med granhäck och stenmur i norr. Kyrkogårdens nya del i sydväst ligger något lägre, är svagt välvd och sluttar mot öster. Den har nordöstlig sträckning mot kapellet och kyrkan, är omgärdad med stenmur i nordost och nordväst och med ribishäck i sydväst och öster.
Kring kyrkan växer främst alm längs muren i norr och söder och lönn i väster. Söder om byggnaden samt i gränsen mot utvidgningen i öster står en rad lindar. På den nya delen är lindar planterade dels efter vägen i väster, dels efter huvudgången mot kapellet. Ask står i södra gränsen. I övrigt förekommer björk och gruppvisa planetringar av pyramidek, ädeltall och pil. Kvartershäckarna utgörs på de båda delarna av måbär. Markytan domineras av gräs. Kyrkogårdens alla huvudgångar är asfalterade. På den senaste utvidgningen förekommer dessutom plattgångar. Ett femtontal grusgravar finns spridda runt kyrkan, av vilka fyra är hägnade med järnkätting. På området sydöst om kyrkan finns ett stort antal relativt moderna liggande gravvårdar.

FÖRSAMLING 1995 - STORA KIL

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2300, år 1900: 3571, år 1995: 9600

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Den nuvarande kyrkplatsen ligger högt i utkanten av det odlade området på Tollstadshöjden ovanför Nedre Fryken norr om tätorten Kil. Den befintliga stenkyrkan stod färdig vid 1800-talets mitt men eldhärjades 1929. Den gamla kyrkplatsen, på gården Apertins mark på en höjd ovanför sjön Fryken. I socknen finns landskapets största gravfält från yngre järnålder. De två senare utgör tillsammans riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den medeltida kyrkan var förmodligen byggd av trä.

II. Omkring 1673 ersattes träkyrkan av en stenkyrka, varav fortfarande det Broman-Löwenhielmska gravkoret återstår. Vid en arkelogisk undersökning 1953 blottades delar av stenkyrkans grundmurar. Kyrkplatsen övergavs 1864, men markeras av en ännu kvarstående kyrkogårdsmur samt en minnessten

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1850. Efter en brand 1929 sattes kyrkan åter i stånd 1930-32, efter ritningar av Elis Kjellin. Den eldhärjade kyrkans murstomme kunde nyttjas vid återuppbyggnaden; exteriören är i stort sett oförändrad, medan kyrkorummmets disposition och inredning förnyades. Den återuppbyggda kyrkan består av rektangulärt långhus, i öster avdelat till smalare kor samt sakristia och dopkapell; halvrund utbyggnad i öster som bl a inrymmer arkivrum. Västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är täckta med ljusgul puts såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga muröppningar; vid restaureringen på 1930-talet ersattes den brunna lanterninen av en reslig spira. Det valmade sadeltaket är belagt med skiffer. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets nord- och sydsida. Kyrkorummets utformning är i sin helhet från nämnda restaurering. Altartavlan av Thor Fagerkvist uppsattes året efter kyrkans återinvigning. Vid den senaste restaureringen omkring 1980 bibehölls den ursprungliga färgsättningen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.