STENKVISTA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - STENKVISTA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 813, år 1900: 1210, år 1995: 1226

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i gränszonen mellan skog och odlad mark utmed vägen mot Eskilstuna.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Stenkyrka från äldre medeltid bestående av rektangulärt långhus och smalare och lägre rakslutet kor. Ingång i söder. Sannolikt senare under medeltiden, ovisst när, förlängdes kyrkan västerut. Ett vapenhus från senmedeltiden, med blinderingar i gavelröstet, slöts senare till den västliga förlängningen. En sakristia av okänd ålder och utformning är omnämnd 1780. Kyrkan revs på 1790-talet.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: På en plats ungefär 250 meter sydväst om den gamla byggdes en ny kyrka mellan 1792 och 1796. På församlingens begäran utarbetades en ritning av Thure G. Wennberg efter modell av Ärla kyrka i samma pastorat. Kyrkan fick ett rektangulärt långhus och en rundad östsakristia, men ritningarna följdes inte helt av byggmästaren, Isak Rosenius från Nyköping. Ett utritat torn blev inte byggt och inte heller fullbordades en läktare över sakristian i öster. Kyrkan blev också något kortare än arkitekten planerat. Med hjälp av ritningar av Carl Gustaf Blom Carlsson byggdes emellertid ett torn som stod klart 1846.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Tornet har en lanternin krönt av en spira. Ingångar i väster och söder. Interiören genomgick en stor restaurering 1964 under ledning av Ragnar Jonsson, då bland annat den skärmvägg som skilde långhus från sakristia revs. Mot denna skärmvägg stod tidigare altaret. Genom denna ändring kom hela det halvrunda utsprånget att utgöra kor och altaret fick sin plats mot absidens östvägg. En ny sakristia inrättades i en underbyggnad under västläktaren. Ett gipsat trätunnvalv höjer sig över kyrkorummet. Predikstolen från 1640-talet kommer från den gamla kyrkan. Den kompletterades 1964 med ett ljudtak och nya skulpterade evangelistbilder. Mellan 1807 och 1964 stod en klassicistisk predikstol, utförd av Pehr Ljung, i kyrkan. Den är nu deponerad på SHM. Kyrkans orgel byggdes ursprungligen av Isak Risberg 1697 för Jäders kyrka. En medeltida sandstensfunt med repvulst finns bevarad i kyrkan.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Kyrkobyggnaden omges av en naturstensmur, anlagd i etapper under 1800-talet. Kyrkogården är belägen på andra sidan Eskilstunavägen, där den tidigare kyrkobyggnaden var placerad, som revs omkring år 1796. En trädkrans bestående av lönnar och askar är planterad innanför muren.

Kyrkan nås via två ingångar i södra muren och en i norra muren. Den östra ingången i södra muren består av en svartmålad gjutjärnsgrind mellan smala stenstolpar krönta av stenklot, som är placerade mitt framför södra portalen. Övriga ingångar utgörs bara av en öppning i muren och är placerad mitt för varandra framför västra portalen.

Grusgångar löper från murens ingångar och fram till kyrkans portaler i väster och söder. Framför västra portalen är en större grusad yta, som avgränsas i väster av en häck planterad i bågform. Träsoffor och enkla svängda sittbänkar av sten står framför häcken.

Precis utanför murens sydvästra hörn är ett bisättningsrum byggt. Byggnaden har sadeltak klätt med kopparplåt och har vitputsade fasader. I öster är en pardörr av koppar. Ingångar finns även i norr och väster.

Utanför östra muren, synlig från Eskilstunavägen, är en runsten placerad. Runstenen är intressant och ovanlig eftersom den har en Torshammare på det kristna korsets plats.

Inventeringstillfället 2007-10-10, Eva Wockatz.
Sörmländska kyrkor 46, Stenkvista kyrka, Erik Bohrn, Södermanlands hembygdsförbund 1944.
Vård- och underhållsplan för Stenkvista kyrka, arkitekt Stina Wedman år 2003.