HÖGALIDSKYRKAn

Ansgariekyrkan kan sägas vara föregångaren till Högalidskyrkan, inrymd i en lokal på Brännkyrkagatan 88 och tillkommen på initiativ av Sällskapet för Främjande av Kyrklig Själavård 1896. Eftersom den västra delen av Södermalm då började bli allt mera bebyggd, fanns det behov av en kyrkolokal i denna del av dåvarande Maria Magdalena församling. Ansgariekyrkan var i funktion fram till 1921 då Filadelfiaförsamlingen köpte fastigheten. Under åren 192123 nyttjades istället Borgerskapets kyrksal på Högalidsgatan.

Redan 1902 började uppförandet av en kapellbyggnad diskuteras inom församlingen och 1905 anvisade staden plats för ett nytt kapell uppe på Högalidsberget. Flera olika förslag lades fram och omarbetades av arkitekterna Gustaf Hermansson och Konrad Elméus, dock utan egentligt resultat. 1907 hade församlingen kommit fram till att ett kapell inte var tillräckligt utan att det var en kyrkobyggnad som skulle uppföras här.

Arkitekterna Elméus, G A Nilsson och Ivar Tengbom bjöds 1911 in till en tävling om den nya kyrkan. Tengboms förslag sattes i första rummet men kom att arbetas om på en rad punkter innan det slutligen godkändes av Kungl Maj:t 1916. Ursprungligen hade han lagt kyrkan i nord-sydlig riktning längre österut på berget. De dubbla tornen, som kritiserades av flera, såg ursprungligen något annorlunda ut liksom västfasaden och interiören. Arkitekten Carl Westman, den ende sakkunnige i tävlingsjuryn, ifrågasatte de två tornen. Enligt Tengbom däremot skulle ett torn aldrig förslå i konkurrensen med det på andra sidan vattnet liggande stadshustornet. Med två torn kommer man bättre ifrån alla jämförelser.(Bergström 2001, s 72.) Tävlingen om Stadshuset hade resulterat i ett andrapris för Tengbom och många uppfattade Högalidskyrkans tvillingtorn som en revansch i konkurrensen med Ragnar Östberg och hans stadshus.

1916 påbörjades schaktningsarbetena och den första grundstenen lades 1917. Bygget försenades p g a arbetskonflikterna 1918 och 1920 då arbetet låg nere totalt omkring ett år. Under den förhållandevis långa byggnadstiden skapade Tengbom något av en byggnadshytta kring kyrkan där ett flertal av landets namnkunniga konstnärer och konsthantverkare arbetade intimt tillsammans under hans ledning. Kyrkan invigdes av ärkebiskop Nathan Söderblom den 10 juni 1923, två veckor före Stadshusets högtidliga invigning på andra sidan Riddarfjärden.

1925 delades Maria Magdalena församling i två och på så vis bildades Högalids församling. Tengbom deltog i planeringen av både det nya församlingshuset och prästgården, som också placerades uppe på berget. Detaljprojekteringen övertogs dock av arkitekten David Dahl (18951973). 1939 uppfördes kolumbariet norr om kyrkan och 1959 utvidgades detta i sin tur med en byggnad, placerad i bergsluttningen mot Högalidsgatan. Ivar Tengbom stod för ritningarna till båda kolumbarierna.

Omgivningen
Högalidskyrkan ligger på västra delen av Södermalm i Stockholms innerstad, inte långt från Hornstull. Kyrkan är belägen högst uppe på Högalidsberget, som till större delen utgörs av parkmark, Högalidsparken. Berget omges av Högalidsgatan, Borgargatan, Hornsbruksgatan och Varvsgatan vilka huvudsakligen kantas av bostadsbebyggelse från 1900-talets olika decennier, företrädesvis 1910-talet. Genom sitt läge uppe på berget ligger kyrkan något isolerat, trots att den är belägen mitt bland Stockholms stenstadskvarter.

Kyrkomiljön
Kyrkan är placerad på Högalidsbergets högsta platå. Söder om kyrkobyggnaden och parallellt med denna ligger prästgården och väster därom, i nittio graders vinkel till denna, ligger församlingshuset. Båda knyter an till kyrkan både i form och i material. Från korsningen Högalidsgatan/Varvsgatan går i en mjuk böj en körväg upp till kyrkan med en p-plats i öster. Härifrån leds besökaren vidare genom en stenmur med stora smidesgrindar och en allé av högvuxna kastanjer mellan kyrkobyggnaden och prästgården. Församlingshusets entré med sina joniska kolonner bildar fondmotiv mitt i slutet av allén. Genom de tre byggnadernas placering bildas ett tämligen slutet rum, som vidgas när man närmar sig kyrkans huvudentré i väster och dess förplats, från vilken man har utsikt ut över stora delar av staden. Här står ett stort träkors, som avtecknar sig mot himlen. Där nivåskillnaderna är höga avgränsas kyrkotomten av kallmurade stenmurar. I övrigt övergår den utan några synliga avgränsningar i Högalidsparken, som består av både berg i dagen och grässlänter. Flera trappor leder upp till kyrkan. Parkens stora träd och buskar ger kyrkan en grönskande inramning.

Kyrkobyggnaden
Högalidskyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett smalare rakt avslutat kor i öster. Koret flankeras av två höga torn. Huvudentrén till kyrkan är belägen i väster. Ett f d gravkapell, numera S:t Ansgarskapellet, ligger under koret med entré från öster. Kyrkans stomme är av tegel. Omedelbart norr om kyrkan ligger ett kolumbarium, också av tegel. Den äldsta delen, placerad utmed kyrkans norra långsida, utgörs av en oregelbunden sexkantig byggnad i en våning med en kolonnad kring den öppna gården i mitten. Norr därom och i direkt anslutning till denna ligger den yngre delen av kolumbariet i en helt rund byggnad i två våningar, också med en central öppen gård i övre planet.

Ansgariekyrkan kan sägas vara föregångaren till Högalidskyrkan, inrymd i en lokal på Brännkyrkagatan 88 och tillkommen på initiativ av Sällskapet för Främjande av Kyrklig Själavård 1896. Eftersom den västra delen av Södermalm då började bli allt mera bebyggd, fanns det behov av en kyrkolokal i denna del av dåvarande Maria Magdalena församling. Ansgariekyrkan var i funktion fram till 1921 då Filadelfiaförsamlingen köpte fastigheten. Under åren 192123 nyttjades istället Borgerskapets kyrksal på Högalidsgatan.

Redan 1902 började uppförandet av en kapellbyggnad diskuteras inom församlingen och 1905 anvisade staden plats för ett nytt kapell uppe på Högalidsberget. Flera olika förslag lades fram och omarbetades av arkitekterna Gustaf Hermansson och Konrad Elméus, dock utan egentligt resultat. 1907 hade församlingen kommit fram till att ett kapell inte var tillräckligt utan att det var en kyrkobyggnad som skulle uppföras här.

Arkitekterna Elméus, G A Nilsson och Ivar Tengbom bjöds 1911 in till en tävling om den nya kyrkan. Tengboms förslag sattes i första rummet men kom att arbetas om på en rad punkter innan det slutligen godkändes av Kungl Maj:t 1916. Ursprungligen hade han lagt kyrkan i nord-sydlig riktning längre österut på berget. De dubbla tornen, som kritiserades av flera, såg ursprungligen något annorlunda ut liksom västfasaden och interiören. Arkitekten Carl Westman, den ende sakkunnige i tävlingsjuryn, ifrågasatte de två tornen. Enligt Tengbom däremot skulle ett torn aldrig förslå i konkurrensen med det på andra sidan vattnet liggande stadshustornet. Med två torn kommer man bättre ifrån alla jämförelser.(Bergström 2001, s 72.) Tävlingen om Stadshuset hade resulterat i ett andrapris för Tengbom och många uppfattade Högalidskyrkans tvillingtorn som en revansch i konkurrensen med Ragnar Östberg och hans stadshus.

1916 påbörjades schaktningsarbetena och den första grundstenen lades 1917. Bygget försenades p g a arbetskonflikterna 1918 och 1920 då arbetet låg nere totalt omkring ett år. Under den förhållandevis långa byggnadstiden skapade Tengbom något av en byggnadshytta kring kyrkan där ett flertal av landets namnkunniga konstnärer och konsthantverkare arbetade intimt tillsammans under hans ledning. Kyrkan invigdes av ärkebiskop Nathan Söderblom den 10 juni 1923, två veckor före Stadshusets högtidliga invigning på andra sidan Riddarfjärden.

1925 delades Maria Magdalena församling i två och på så vis bildades Högalids församling. Tengbom deltog i planeringen av både det nya församlingshuset och prästgården, som också placerades uppe på berget. Detaljprojekteringen övertogs dock av arkitekten David Dahl (18951973). 1939 uppfördes kolumbariet norr om kyrkan och 1959 utvidgades detta i sin tur med en byggnad, placerad i bergsluttningen mot Högalidsgatan. Ivar Tengbom stod för ritningarna till båda kolumbarierna.

Omgivningen
Högalidskyrkan ligger på västra delen av Södermalm i Stockholms innerstad, inte långt från Hornstull. Kyrkan är belägen högst uppe på Högalidsberget, som till större delen utgörs av parkmark, Högalidsparken. Berget omges av Högalidsgatan, Borgargatan, Hornsbruksgatan och Varvsgatan vilka huvudsakligen kantas av bostadsbebyggelse från 1900-talets olika decennier, företrädesvis 1910-talet. Genom sitt läge uppe på berget ligger kyrkan något isolerat, trots att den är belägen mitt bland Stockholms stenstadskvarter.

Anläggningen
Kyrkan är placerad på Högalidsbergets högsta platå. Söder om kyrkobyggnaden och parallellt med denna ligger prästgården och väster därom, i nittio graders vinkel till denna, ligger församlingshuset. Båda knyter an till kyrkan både i form och i material. Från korsningen Högalidsgatan/Varvsgatan går i en mjuk böj en körväg upp till kyrkan med en p-plats i öster. Härifrån leds besökaren vidare genom en stenmur med stora smidesgrindar och en allé av högvuxna kastanjer mellan kyrkobyggnaden och prästgården. Församlingshusets entré med sina joniska kolonner bildar fondmotiv mitt i slutet av allén. Genom de tre byggnadernas placering bildas ett tämligen slutet rum, som vidgas när man närmar sig kyrkans huvudentré i väster och dess förplats, från vilken man har utsikt ut över stora delar av staden. Här står ett stort träkors, som avtecknar sig mot himlen. Där nivåskillnaderna är höga avgränsas kyrkotomten av kallmurade stenmurar. I övrigt övergår den utan några synliga avgränsningar i Högalidsparken, som består av både berg i dagen och grässlänter. Flera trappor leder upp till kyrkan. Parkens stora träd och buskar ger kyrkan en grönskande inramning.

Kyrkobyggnaden
Högalidskyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett smalare rakt avslutat kor i öster. Koret flankeras av två höga torn. Huvudentrén till kyrkan är belägen i väster. Ett f d gravkapell, numera S:t Ansgarskapellet, ligger under koret med entré från öster. Kyrkans stomme är av tegel. Omedelbart norr om kyrkan ligger ett kolumbarium, också av tegel. Den äldsta delen, placerad utmed kyrkans norra långsida, utgörs av en oregelbunden sexkantig byggnad i en våning med en kolonnad kring den öppna gården i mitten. Norr därom och i direkt anslutning till denna ligger den yngre delen av kolumbariet i en helt rund byggnad i två våningar, också med en central öppen gård i övre planet.

Omgivningen
Högalidskyrkan ligger på västra delen av Södermalm i Stockholms innerstad, inte långt från Hornstull. Kyrkan är belägen högst uppe på Högalidsberget, som till större delen utgörs av parkmark, Högalidsparken. Berget omges av Högalidsgatan, Borgargatan, Hornsbruksgatan och Varvsgatan vilka huvudsakligen kantas av bostadsbebyggelse från 1900-talets olika decennier, företrädesvis 1910-talet. Genom sitt läge uppe på berget ligger kyrkan något isolerat, trots att den är belägen mitt bland Stockholms stenstadskvarter.

Anläggningen
Kyrkan är placerad på Högalidsbergets högsta platå. Söder om kyrkobyggnaden och parallellt med denna ligger prästgården och väster därom, i nittio graders vinkel till denna, ligger församlingshuset. Båda knyter an till kyrkan både i form och i material. Från korsningen Högalidsgatan/Varvsgatan går i en mjuk böj en körväg upp till kyrkan med en p-plats i öster. Härifrån leds besökaren vidare genom en stenmur med stora smidesgrindar och en allé av högvuxna kastanjer mellan kyrkobyggnaden och prästgården. Församlingshusets entré med sina joniska kolonner bildar fondmotiv mitt i slutet av allén. Genom de tre byggnadernas placering bildas ett tämligen slutet rum, som vidgas när man närmar sig kyrkans huvudentré i väster och dess förplats, från vilken man har utsikt ut över stora delar av staden. Här står ett stort träkors, som avtecknar sig mot himlen. Där nivåskillnaderna är höga avgränsas kyrkotomten av kallmurade stenmurar. I övrigt övergår den utan några synliga avgränsningar i Högalidsparken, som består av både berg i dagen och grässlänter. Flera trappor leder upp till kyrkan. Parkens stora träd och buskar ger kyrkan en grönskande inramning.

Kyrkobyggnaden
Högalidskyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett smalare rakt avslutat kor i öster. Koret flankeras av två höga torn. Huvudentrén till kyrkan är belägen i väster. Ett f d gravkapell, numera S:t Ansgarskapellet, ligger under koret med entré från öster. Kyrkans stomme är av tegel. Omedelbart norr om kyrkan ligger ett kolumbarium, också av tegel. Den äldsta delen, placerad utmed kyrkans norra långsida, utgörs av en oregelbunden sexkantig byggnad i en våning med en kolonnad kring den öppna gården i mitten. Norr därom och i direkt anslutning till denna ligger den yngre delen av kolumbariet i en helt rund byggnad i två våningar, också med en central öppen gård i övre planet.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT.
Högalidskyrkan uppfördes i nationalromantisk stil under åren 1916-23. Arkitekt var Ivar Tengbom (1878-1968), en av det svenska 1900-talets absolut främsta arkitekter. Tengbom var synnerligen produktiv alltifrån 1900-talets allra första år till tidigt 1960-tal. Bland hans kanske mest kända verk vid sidan om Högalidskyrkan kan nämnas Konserthuset, det s k Tändstickspalatset på Västra Trädgårdsgatan och Handelshögskolan, alla i Stockholm, samt Svenska Institutet i Rom. Högalidskyrkan är den enda kyrkan han ritat inom Stockholms stift. I övriga landet har flera kyrkor uppförts enligt Tengboms ritningar, t ex Arvika, Härjevads och Höganäs kyrkor. Han har också stått för flera stora kyrkorestaureringar, bl a Skara domkyrkas på 1940-talet.
Ansgariekyrkan kan sägas vara föregångaren till Högalidskyrkan, inrymd i en lokal på Brännkyrkagatan 88 och tillkommen på initiativ av Sällskapet för Främjande av Kyrklig Själavård 1896. Den västra delen av Södermalm började då bli allt mera bebyggd varför det fanns ett behov av en kyrkolokal i denna del av dåvarande Maria Magdalena församling. Ansgariekyrkan var i funktion fram till 1921 då Filadelfiaförsamlingen köpte fastigheten. Under åren 1921-23 nyttjades istället Borgerskapets kyrksal på Högalidsgatan.
Redan 1902 började uppförandet av en kapellbyggnad diskuteras inom församlingen och 1905 anvisade staden plats för ett nytt kapell uppe på Högalidsberget. Flera olika förslag lades fram och omarbetades av arkitekterna Gustaf Hermansson och Konrad Elméus, dock utan egentligt resultat. 1907 hade församlingen kommit fram till att ett kapell inte var tillräckligt utan att det var en kyrkobyggnad som skulle uppföras här. 1911 inbjöds arkitekterna Elméus, G A Nilsson och Ivar Tengbom till en tävling om den nya kyrkan. Tengboms förslag sattes i första rummet men kom att omarbetas å en rad punkter innan det slutligen godkändes av Kungl Maj:t 1916. Ursprungligen hade han lagt kyrkan i nord-sydlig riktning längre österut på berget. De dubbla tornen, som kritiserades av flera, såg ursprungligen något annorlunda ut liksom västfasaden och interiören. Arkitekten Carl Westman, den ende sakkunnige i tävlingsjuryn, ifrågasatte de två tornen. Enligt Tengbom däremot "skulle ett torn aldrig förslå i konkurrensen med det på andra sidan vattnet liggande stadshustornet". "Med två torn kommer man bättre ifrån alla jämförelser."(Bergström 2001,s 72.) Tävlingen om stadshuset hade resulterat i ett andrapris för Tengbom och många uppfattade Högalidskyrkans tvillingtorn som en revansch i konkurrensen med Ragnar Östberg och hans stadshus.
1916 påbörjades schaktningsarbetena och den första grundstenen lades 1917. Bygget försenades p g a arbetskonflikterna 1918 och 1920 då arbetet låg nere totalt omkring ett år. Under den förhållandevis långa byggnadstiden skapade Tengbom något av en byggnadshytta kring kyrkan där ett flertal av landets namnkunniga konstnärer och konsthantverkare arbetade intimt tillsammans under hans ledning. Kyrkan invigdes av ärkebiskop Nathan Söderblom den 10 juni 1923, två veckor innan Stadshusets högtidliga invigning på andra sidan Riddarfjärden.
1925 delades Maria Magdalena församling i två varvid Högalids församling tillkom. Tengbom deltog i planeringen av både det nya församlingshuset och prästgården, som också placerades uppe på berget. Detaljprojekteringen övertogs dock av arkitekten David Dahl (1895-1973). 1939 uppfördes kolumbariet norr om kyrkan och 1959 utvidgades detta i sin tur med en byggnad, placerad i bergsluttningen mot Högalidsgatan. Ivar Tengbom stod för ritningarna till båda kolumbarierna.
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SSM Stockholms stadsmuseums arkiv
Bergström, A, Arkitekten Ivar Tengbom - byggnadskonst på klassisk grund, Stockholm 2001
Hall, T m fl, Stenstadens arkitekter, Stockholm 1981
Högalidskyrkan, broschyr utan år
Högalidskyrkan, Minnesskrift vid invigningen den 10 juni 1923
Illerstad, L, Nya Svenska kyrkor, del I Svealand, RAÄ 1990:2, Stockholm 1990
Nilsson, C, Kyrkguiden, Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Sárkány, T, Högalids kyrka i Stockholm, Sveriges Kyrkor Stockholm Band VII, Stockholm 1966.
Stenung, J, Högalidskyrkan, Värnamo 1957.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Högalidskyrkan reser sig högst uppe i Högalidsparken med vid utsikt över staden. Ritningarna är utförda av arkitekten Ivar Tengbom och kyrkan uppfördes 1916 - 23. Den monumentala, mörkröda tegelbyggnaden i nationalromantisk stil liknar till det yttre en basilika under sadeltak med lägre snedtak utefter långmurarna lägre sidopartier och är orienterad i öster-väster. Det smalare, rakt avslutade korpartiet flankeras av höga torn. Norra tornets bottenvåning inrymmer ett dopkapell. Sydtornets första övervåning fungerar som sakristia och rummet ovanför bl.a. som samlingssal för kyrkoråd. Västfasaden domineras av ett högt, smalt fönster med glasmålningar av Oskar Brandtberg och av de tre huvudportalerna med skulpturala granitomfattningar. De leder mot vapenhuset med bjälktak av trä, målat av Filip Månsson. Han har även utfört några dekorativa fresker i kyrkorummet. Det höga kryssvävda långhuset har kraftiga, invändiga strävpelare som bildar nischer utmed långsidorna. Nischerna förbinds med varandra genom rundbågiga passager och härigenom bildas låga sidogångar. En hög triumfbåge markerar övergången till koravslutningen, som är täckt med stjärnvalv. Huvudparten av kyrkans inredning är ritad av Tengbom själv. En rad framstående konstnärer förutom Filip Månsson har medverkat vid dess dekorativa utsmyckning.: bland vilka kan nämnas Olle Hjortzberg som utfört fresken vid dopkapellets ingång och Gunnar Torhamn, som främst målat freskerna i dess inre. Sakristians takmålningar är verk av Einar Forseth, mästare även till guldmosaikerna i det treskeppiga utrymmet under koret, byggt som gravkor men senare ombyggt till gravkapell av Anders Tengbom. Efter Tengboms ritningar byggdes 1939 utmed kyrkans nordmur ett öppet columbarium med pelare. Dess konkava östmur visar en stor fresk från 1942 av Arvid Fougstedt. Columbariet utvidgades mot norr 1959 med en likaledes öppen urnlund.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

HISTORIK FRÅN NYA SVENSKA KYRKOR - Med sitt läge på bergshöjden och sina dubbla, av Visby domkyrka inspirerade, kopparklädda tornspiror är den ett välkänt inslag i stadens silhuett mot Riddarfjärden. Tillfartsvägen går från öster mot korgaveln och över gården vid kyrkans sydvägg till förplatsen i väster framför de tre gavelportarna. Över vapenhuset och orgelläktaren spänner ett tunnvalv följt av långhusets sex kryssvalv och korets avslutande stjärnvalv. De djupa, av gångöppningar genombrutna, konterforerna förenas av tunnvalv och bildar stora fönsternischer med särskilda, yttre takfall. Det mörkröda fasadteglet på utsidan motsvaras på insidan av slammat tegel smyckat med muralmåleri av Gunnar Torhamn och Olle Hjortzberg. Norra tornet inrymmer dopkapell och det södra sakristia. Kolumbariet norr om långhuset, med fresk av Arvid Fougstedt på urngårdens halvcirkulära fondmur, stod färdigt 1939. Utökat 1959 med en cirkulär tvåvåningsbyggnad i sluttningen. De båda av Ivar Tengbom planerade byggnaderna söder om kyrkan, färdiga 1927, detaljprojekterades av David Dahl.

Källa: Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990