KUMLA KYRKA

Troligen uppfördes en stenkyrka på platsen decennierna runt 1300. Den omfattade långhus, med sakristia utbyggd mot norr. Portalen i söder gjordes med rakt språng och fönstren var två- eller trekopplade, i likhet med de näraliggande, samtida kyrkorna i Kila, Sala och Tortuna. Möjligen var byggmästaren densamma. Över kyrkorummet var ursprungligen ett tunnvalv av trä slaget. Kyrkklockorna hängde i en stapel på kyrkogårdens östra sida.

För mer detaljerad historia se byggnaden/Kyrkans historia samt bifogad PDF med detaljerade händelselistor med årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Kumla församlingsarkiv (KF):
O I a: 5, Handlingar angående kyrkan 1887, 1908-1936
O I a: 6, Handlingar angående

Västerås stifts arkiv (VS):
E IV a; 39b, inventarium upprättat visitation den 4/9 1787
E IV b; 53 inventarium 1836
E V a; 45, inventarium upprättat vid visitation 1937
F III a; 3, protokoll från visitation den 4/11 1630
F III a: 19, inventarium upprättat vid visitation den 15/2 1740
F III a: 21, inventarium upprättat vid visitation den 15/10 1762
F III a; 36 inventarium upprättat vid visitation 9-10/5-1888

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Historik sammanställd av Jakob Lindblad, Riksantikvarieämbetet, inför exkursion 1998-03-26

Litteratur
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum, årsskrift 1984, s 7-132/
Jansson, Assar: Kumla kyrka, en beskrivning Tärna: Kumla pastorsexpedition 1956 (nytryck 1978)
Kihlman, L F: Beskrivning över Kumla socken Strängnäs 1828, omtryckt å A F Berghs boktryckeri, Länstidningens, Västerås 1931
Kjersén, Elis: Kumla kyrka/Julbok för Västerås stift 1913, s 70-81/
Lannergård, Sven: Kumla kyrka - Nr 35. Utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1988

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka.
Kyrkogården är anlagd på en ås och har under historien utvidgats i form av årsringar. Äldsta delen närmast kyrkan omgärdas av en kyrkogårdsmur. Senare utvidgningar nedanför omgärdas av häckar. Området är numera till största delen gräsbevuxet, men en del äldre gravar har bevarade stenramar och järnhägnader.