S:TA BIRGITTA KYRKA

Omgivningen
S:ta Birgitta kyrka är belägen uppe på en höjd ovanför Mälaren, inte långt från Nockebybrons östra fäste, söder om Drottningholmsvägen och strax bortom Nockebybanans slutstation. Församlingsbyggnaden, som är placerad parallellt med Drottningholmsvägen, fungerar som en bullerskärm mot den hårda trafiken. En gångbro möjliggör passage över vägen till och från Nockebyhov, norr därom. Merparten av bebyggelsen i Nockeby utgörs av enhetligt utformade villor från åren omkring 1930. Mellan kyrkan och spårvagnshållplatsen reser sig en upp till 7 våningar hög anläggning med pensionärsbostäder i mörkt tegel. De byggdes av Sällskapet Vänner till Pauvres Honteux 1966-75 efter ritningar av arkitekterna Backström & Reinius. Samma arkitekter ritade några år senare även Nockebyhus, pensionärshemmet på andra sidan Drottningholmsvägen. Med sin långa något böljande fasad i rött tegel utgör det ett dominant inslag i miljön kring bron.

Anläggningen
En granitmur avgränsar kyrkotomten mot Drottningholmsvägen och slänten i väster ned mot Mälaren. Vegetationen nedanför kyrkan har vuxit sig så hög att den tidigare vida utsikten över Mälaren, mot Kärsön och Drottningholms slott, numera är kraftigt begränsad. Mellan församlingsbyggnaden och kyrkan står några höga tallar. Närmast öster om kyrkan finns ett nedsänkt stensatt parti där tidigare ett utomhusaltare har haft sin placering för att användas vid friluftsgudstjänster. Öster därom finns gräsmattor. I väster är marken belagd med smågatsten med ett strålmönster av mörk granit som är riktat mot kyrkans huvudentré. En friskulptur av brons av skulptören Axel Wallenberg föreställande S:ta Birgitta står intill vapenhuset.

Kyrkobyggnaden
S:ta Birgitta kyrka är en centralkyrka, orienterad mot öster med huvudentré i väster, på kyrkans "baksida" i förhållande till hur man närmar sig kyrkobyggnaden. Planformen bygger på ett liksidigt kors med grunda, utåt avsmalnande korsarmar eller en stjärna (därav tävlingsförslagets namn) där de fyra uddarna kapats av tvärt. Det centrala kyrkorummet är utvändigt markerat med en stor kupol, vilket gör att kyrkan tillsammans med det höga klocktornet syns vida omkring. Detta står strax norr om kyrkans huvudentré och är delvis hopbyggt med den glasade gång som också förbinder kyrkan med församlingsbyggnadens långsmala byggnadsvolym mot Drottningholmsvägen. Stommen i denna är av gasbetong medan själva kyrkobyggnaden är av tegel. Klocktornet är av obehandlad fasadbetong.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT.
S:ta Birgitta kyrka uppfördes under åren 1960-62 och invigdes i december 1962. Arkitekt är Rolf Bergh (1919-2005) och trädgårdsarkitekten Gunnar Martinsson (f 1924) stod för markplaneringen. Rolf Bergh har även stått för ritningarna till klocktornet och församlingsbyggnaden. Bergh intresserade sig särskilt för kyrkorummets gestaltning från liturgiska utgångspunkter och var tillsammans med Sigtunastiftelsens dåvarande rektor, Olof Hartman, upphovsman till den s k studiokyrkan på 1960-talet. Typen byggde bl a på centralkyrkans idé om närhet, att församlingen skulle samlas kring altaret och rummets kultmöbler. I Stockholms stift har han, förutom S:ta Brigitta kyrka, bl a ritat Tungelsta kyrka (1973) och Ekebyhovskyrkan (1980) samt studiokyrkorna Vendelsö kyrka (1967), Resarö kapell (1968), Segeltorps kyrka (1970), Viksjö kyrka (1971), Rudboda kyrka (1972) och Näsbyparks kyrka (1980). Bland hans kyrkor ute i landet bör särskilt S:t Botvids kyrka i Oxelösund (1957) nämnas.

Den 1 januari 1955 delades Bromma församling upp varvid Västerleds och Essinge församlingar nybildades. Redan 1944 hade Nockeby kyrkokommitté bildats för att verka för att en kyrka byggdes i södra Bromma. Efter att stadsplanekontoret anvisat en tomt strax bortom slutstationen för Nockebybanan, den klassiska 12:an, utlystes 1956 en arkitekttävling, till vilken fyra arkitekter inbjöds; Rolf Bergh, Peter Celsing, Adrian Langendal och Nils Arne Rosén. Rolf Berghs förslag "Stjärna" förordades 1958 och godkändes av kyrkofullmäktige 1959. Byggnadsarbetena påbörjades i november 1960 och kyrkan kunde invigas i december 1962 av biskop Helge Ljungberg i närvaro av bl a kungaparet. Västerleds församling var med S:ta Birgitta kyrka en "försöksförsamling" i Stockholms stift, i vilken man prövade hur nya liturgiska idéer kunde gestaltas arkitektoniskt i ett modernt kyrkorum.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SSM Stockholms stadsmuseums arkiv
Muntliga uppgifter från församlingen
Amnéus, K, Konstnär - kyrkoarkitekt - församling. Från idé till invigning i fem stockholmskyrkor från femtitalet, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 1984
Andersson, H O m fl, Rum för samling. Arbeten av Rolf Bergh. Arkitekturmuseet 1982, Stockholm 1982
Arvidson, H, S:ta Birgittas kyrka i Västerleds församling, Stockholm, Bromma 1962
Cunelius, K m fl, Icke sten allena. Om kyrkorna i Västerled, Stockholm 1998
Illerstad, Lennart, Svealand, Nya svenska kyrkor del I, Stockholm 1990
Kilström, B I m fl, S:ta Birgittas kyrka i Nockeby, Upplands kyrkor 177, Stockholm 1978
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Söderström, G m fl, Stockholm utanför tullarna. Nittiosju stadsdelar i ytterstaden. Stockholm 2003.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.

Västerleds kyrka i Äppelviken, Bromma, invigdes 1932. Ritningarna är utförda av arkitekten Birger Borgström. Kyrkan är en tvåskeppig basilika med ett lägre och smalare, sydligt sidoskepp. De röda tegelmurarna under koppartak är byggda i funktionalistisk stil. Koret i öster avslutas med en svagt utspringande rundad absid. Sidoskeppets fönster har glasmålningar av Einar Forseth från 1933-34. Sakristian är byggd i norr. Mitt emot sträcker sig en församlingssal, Birgittasalen, mot söder likt en korsarm. I sydvästra hörnet reser sig ett genombrutet torn med fritt hängande klockor. Tornet täcks av ett flackt tak, krönt av ett enkelt kors. Till kyrkans huvudingången i vapenhuset genom ett vindfång intill kyrkans västmur leder en fritrappa. Innermurarna är putsade. Huvudskeppet täcks av ett plant trätak. Sidoskeppen har kryssvalv av tegel och öppnar sig mot huvudskeppet med arkadbågar. Korabsidens murar uppfylls med en monumentalmålning al fresco av Hugo Borgström, bror till arkitekten. Orgelläktaren sträcker sig utmed västmuren. En mindre muralmålning pryder platsen ovanför huvudingången och är utförd av Ingrid Jövinger 1932. 1968-69 genomfördes en renovering efter ritningar av Hans Borgström, son till arkitekten. Arbetet innebar bl. a. bänkinredningen och altaret byttes ut. En tillbyggnad med bl.a. församlingssal uppfördes utmed norra långmuren. Den har inga öppna arkader in mot själva kyrkorummet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Omgivningen
S:ta Birgitta kyrka är belägen uppe på en höjd ovanför Mälaren, inte långt från Nockebybrons östra fäste, söder om Drottningholmsvägen och strax bortom Nockebybanans slutstation. Församlingsbyggnaden, som är placerad parallellt med Drottningholmsvägen, fungerar som en bullerskärm mot den hårda trafiken. En gångbro möjliggör passage över vägen till och från Nockebyhov, norr därom. Merparten av bebyggelsen i Nockeby utgörs av enhetligt utformade villor från åren omkring 1930. Mellan kyrkan och spårvagnshållplatsen reser sig en upp till 7 våningar hög anläggning med pensionärsbostäder i mörkt tegel. De byggdes av Sällskapet Vänner till Pauvres Honteux 1966-75 efter ritningar av arkitekterna Backström & Reinius. Samma arkitekter ritade några år senare även Nockebyhus, pensionärshemmet på andra sidan Drottningholmsvägen. Med sin långa något böljande fasad i rött tegel utgör det ett dominant inslag i miljön kring bron.

Anläggningen
En granitmur avgränsar kyrkotomten mot Drottningholmsvägen och slänten i väster ned mot Mälaren. Vegetationen nedanför kyrkan har vuxit sig så hög att den tidigare vida utsikten över Mälaren, mot Kärsön och Drottningholms slott, numera är kraftigt begränsad. Mellan församlingsbyggnaden och kyrkan står några höga tallar. Närmast öster om kyrkan finns ett nedsänkt stensatt parti där tidigare ett utomhusaltare har haft sin placering för att användas vid friluftsgudstjänster. Öster därom finns gräsmattor. I väster är marken belagd med smågatsten med ett strålmönster av mörk granit som är riktat mot kyrkans huvudentré. En friskulptur av brons av skulptören Axel Wallenberg föreställande S:ta Birgitta står intill vapenhuset.

Kyrkobyggnaden
S:ta Birgitta kyrka är en centralkyrka, orienterad mot öster med huvudentré i väster, på kyrkans "baksida" i förhållande till hur man närmar sig kyrkobyggnaden. Planformen bygger på ett liksidigt kors med grunda, utåt avsmalnande korsarmar eller en stjärna (därav tävlingsförslagets namn) där de fyra uddarna kapats av tvärt. Det centrala kyrkorummet är utvändigt markerat med en stor kupol, vilket gör att kyrkan tillsammans med det höga klocktornet syns vida omkring. Detta står strax norr om kyrkans huvudentré och är delvis hopbyggt med den glasade gång som också förbinder kyrkan med församlingsbyggnadens långsmala byggnadsvolym mot Drottningholmsvägen. Stommen i denna är av gasbetong medan själva kyrkobyggnaden är av tegel. Klocktornet är av obehandlad fasadbetong.

Omgivningen
S:ta Birgitta kyrka är belägen uppe på en höjd ovanför Mälaren, inte långt från Nockebybrons östra fäste, söder om Drottningholmsvägen och strax bortom Nockebybanans slutstation. Församlingsbyggnaden, som är placerad parallellt med Drottningholmsvägen, fungerar som en bullerskärm mot den hårda trafiken. En gångbro möjliggör passage över vägen till och från Nockebyhov, norr därom. Merparten av bebyggelsen i Nockeby utgörs av enhetligt utformade villor från åren omkring 1930. Mellan kyrkan och spårvagnshållplatsen reser sig en upp till 7 våningar hög anläggning med pensionärsbostäder i mörkt tegel. De byggdes av Sällskapet Vänner till Pauvres Honteux 1966-75 efter ritningar av arkitekterna Backström & Reinius. Samma arkitekter ritade några år senare även Nockebyhus, pensionärshemmet på andra sidan Drottningholmsvägen. Med sin långa något böljande fasad i rött tegel utgör det ett dominant inslag i miljön kring bron.

Kyrkomiljön
En granitmur avgränsar kyrkotomten mot Drottningholmsvägen och slänten i väster ned mot Mälaren. Vegetationen nedanför kyrkan har vuxit sig så hög att den tidigare vida utsikten över Mälaren, mot Kärsön och Drottningholms slott, numera är kraftigt begränsad. Mellan församlingsbyggnaden och kyrkan står några höga tallar. Närmast öster om kyrkan finns ett nedsänkt stensatt parti där tidigare ett utomhusaltare har haft sin placering för att användas vid friluftsgudstjänster. Öster därom finns gräsmattor. I väster är marken belagd med smågatsten med ett strålmönster av mörk granit som är riktat mot kyrkans huvudentré. En friskulptur av brons av skulptören Axel Wallenberg föreställande S:ta Birgitta står intill vapenhuset.

Kyrkoanläggningen
S:ta Birgitta kyrka är en centralkyrka, orienterad mot öster med huvudentré i väster, på kyrkans "baksida" i förhållande till hur man närmar sig kyrkobyggnaden. Planformen bygger på ett liksidigt kors med grunda, utåt avsmalnande korsarmar eller en stjärna (därav tävlingsförslagets namn) där de fyra uddarna kapats av tvärt. Det centrala kyrkorummet är utvändigt markerat med en stor kupol, vilket gör att kyrkan tillsammans med det höga klocktornet syns vida omkring. Detta står strax norr om kyrkans huvudentré och är delvis hopbyggt med den glasade gång som också förbinder kyrkan med församlingsbyggnadens långsmala byggnadsvolym mot Drottningholmsvägen. Stommen i denna är av gasbetong medan själva kyrkobyggnaden är av tegel. Klocktornet är av obehandlad fasadbetong.