VIRESTADS KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes på den gamla kyrkans plats 1799-1800 av murmästaren Carl Hellsten och byggmästaren Peter Viberg från Åkvarn i Nottebäck. Beslut om utvidgning av den medeltida stenkyrkan hade tagits redan 1787, då ritningar anskaffades. Bygget fördröjdes dock och 1797 förelåg ny ritning, utförd vid ÖIÄ, sannolikt av Per Wilhelm Palmroth, och stadfäst samma år. Vid uppförandet skedde dock flera förändringar.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med torn i väster och utbyggd sakristia i öster. Planen följer den stadfästa ritningen frånsett tillägg av sakristian i öster samt mittportalen på södra långsidan. Huvudingången är placerad i tornet. Separat ingång till sakristian från söder. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad med slätputsade lister och omfattningar. På ritningen markeras äldre murverk som ingående i norra långhusväggens mittparti samt i mittpartiet i korets östvägg. Taktäckningen utgörs av kopparplåt, ursprungligen omtalas rödtjärad spån.

EXTERIÖR - På den stadfästa ritningen ingår ingen fasad av långhuset, endast en västfasad med tornet. Den enkla, klassicerande fasaden med höga, stickbågiga fönster och en mycket enkel sydingång med samma bredd som fönstret ovanför utformades av byggmästaren. Runt tornportalen tillades en rusticerad omfattning. Tornets, enligt byggmästare Wiberg, "platta och otjenliga form" (sockenstämmoprotokoll), vilket avsåg den i flera steg avtrappade huven, ersattes av en karnisformad huv med balustrad och åttkantig lanternin, delvis inspirerad av ritningen från 1787. Exteriören är oförändrad sedan byggnadstiden frånsett att tornur 1810 insattes i kupor på tornhuven och att lanterninen glasats och klätts med kopparplåt. Kupor men med rikare utformning återfinns även på tornhuven på ritningen från 1787.

INTERIÖR - Kyrkorummet präglas av den stora altartavla som Pehr Hörberg år 1800 utförde för sin födelseförsamlings kyrka. I tavlans vänstra hörn är ingången till sakristian infälld. Interiören har i samband med senare renoveringar genomgått smärre förändringar. 1871 tillkom den nuvarande altarringen och predikstolen. Orgelfasaden härrör från 1857. Bänkinredningens dörrar är dekorerade med blommotiv samt har även kvar sin numrering. Grundtonen utgörs av brun lasyr med lister i guld eller gult, vilket man tydligen gjorde avsteg från när det gäller bänkfasadernas dörrar. De blev dock senare övermålade. Den nuvarande färgsättningen i kyrkorummet tillkom vid renoveringen 1956. Ljuskronorna har kvar sin ursprungliga placering över mittgången och läktaren är ej underbyggd.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Enligt muntlig uppgift och äldre foto var det först under 1940-talet som kvarter inrättades på kyrkogården.
Före det bestod kyrkogården av en gräsbevuxen yta där gravplatserna var oregelbundet placerade
och där de flesta bestod av gravkullar täckta med vintergröna och där ett fåtal gravar var försedda med
en gravvård.
1954 invigdes ett nytt bårhus på kyrkogården. Det var ritat av arkitekten Bendt Jörgen Jörgensen,
Växjö. I samband med detta gjordes betydande planeringsarbeten på kyrkogården. Den kalkstengång
som leder fram till kyrkans ingång lades 1956. Under 1990-talets början anlades den nya delen av kyrkogården
och 1993 invigdes minneslunden.
Bland de äldsta uppgifterna om kyrkogården finns en nedteckning av forntida minnesmärken inom
Wirestad från 1829. Där nämns att det på kyrkogården fanns en murad grav för Doct Tiliander och hans
familj, 4 stycken gjutna järnhällar för bondfolk med inskriptioner samt en timrad och förfallen grav
med brädtak där major Rudebeck låtit
begrafva en son, som sedan flyttats till
föräldrarnas grav.
Under 1950-talet togs kyrkstallarna
ner och både prostgården som
komministergården renoverades.

Allmän beskrivning
Kyrkogården består av två delar, den äldre som omger kyrkan samt en del som anlades på 1990-talets
början och som är placerad lite lägre i förhållande till den äldre.
Den äldre delen är placerad söder och norr om kyrkan och består av två ungefär lika stora områden.
De är indelade i kvarter som skiljs åt från varandra med grusade gångar. Kvarteren på den norra sidan är
indelade med rygghäckar, medan de på den södra bara delvis är indelade på detta sätt.

Omgärdning
Den gamla kyrkogården omgärdas på alla sidor av en kallmurad stenmur. Även den nya kyrkogården
omgärdas på den södra och västra sidan av en kallmurad lägre stenmur.
Innanför den gamla kyrkogårdsmuren växer en trädkrans av näverlönn, lönn och lind.

Ingångar
Kyrkogården har sammanlagt fem ingångar. Fyra ingångar leder till den gamla delen och en till den nya.
I muren mellan de båda delarna finns en tidigare ingång kvar som numera fungerar som förbindelse mellan
de båda kyrkogårdarna. Huvudingången leder rakt upp mot kyrkans entré och är försedd med en dubbelgrind
i smide, vilken tillverkades när Virestads kyrka renoverades 1956. Strax söder om denna finns
ytterligare en ingång som leder direkt in på kyrkogården. Ingången till den nya delen som är belägen i
dess nordvästra hörn har också en dubbelgrind i smide av samma utseende. Ingången i kyrkogårdens
norra del består av en enkel stentrappa. I murens östra sida finns en grind som leder ut mot en ekonomibyggnad
som används som redskapsbod och personalutrymme för kyrkvaktmästarna.

Gångsystem
Alla gångar inom kyrkogården är grusbelagda förutom gången upp mot kyrkan som är belagd med sten
och gången på kyrkans södra sida som är belagd med asfalt.

Vegetation
Den gamla kyrkogården är omgärdad av en trädkrans med näverlönn, lönn och lind. Minneslunden på
den nya kyrkogården är placerad i en skogsbacke med en naturlig blandskog med bland annat hassel,
lönn, ek och rönn. På den nya kyrkogården finns även en sittplats med en damm vid vilken hängaskar,
rhododendron, ölandstok och barrväxter är planterade. I kyrkogårdens norra del är rygghäckar av liguster
planterade.

Gravvårdstyper
Den nya delen av kyrkogården anlades på 1990-talets början vilket innebär att den gamla kyrkogården
har använts kontinuerligt som enda begravningsplats fram till dess. De äldsta gravstenarna är ifrån 1800-
talets andra hälft. Diabas är det material som dominerar men såväl röd som grå granit, marmor och järn
är representerade. Den vanligaste typen av gravsten är den rektangulära, låga rektangulära stenen med
rakt eller rundat krön som härrör från 1930-talet och framåt. Det är vanligt att gravstenens inskription är
försedd med titel, ort och minnesord, psalm- eller bibelordshänvisning.
På 1940-talet grävdes kyrkogården om och delades in i kvarter. Före omgrävningen bestod kyrkogården
av en gräsbevuxen yta där gravkullar låg oregelbundet placerade. Det finns inga spår av oregelbundenhet
kvar, men däremot finns ett antal gravkullar kvar liksom gravvårdar som dock troligtvis inte
står på ursprunglig plats.
Borttagna gravstenar förvaras strax utanför den gamla kyrkogårdsmurens sydöstra hörn liksom på
insidan av muren i samma hörn.

Byggnader
På kyrkogården finns ett bårhus som är beläget på den gamla kyrkogårdens östra sida i anslutning till
muren vid den sk Klockbacken. På samma sida några meter norrut finns ett gravkor rest över kyrkoherden
Tiliander och hans familj. Tiliander var den kyrkoherde som initierade att en ny kyrka skulle
byggas.
På andra sidan landsvägen står Virestads sockenstuga och f d skola. Det är en byggnad uppförd i två
våningar samt källare. Fasaden är klädd med locklistpanel som är rödfärgad och taket är täckt med tegel.
Byggnaden har år XXX byggts till med en huskropp som används till pastorsexpedition. Öster om den
gamla kyrkogården finns en ekonomibyggnad där redskap och maskiner för skötseln av kyrkogården
förvaras och där kyrkvaktmästarnas personalutrymmen finns.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Kvarter A och B är beläget inom den gamla kyrkogårdens längs med kyrkogårdens västra mur och på
var sida om huvudingången upp mot kyrkan. Kvarteren är långsmala till sin form och gravvårdarna är
placerade i två rader med ryggarna mot muren. Kvarteren gränsar mot kvarter C, F, H, J, K och L och
delas av mot dem med en grusgång.

Gravvårdstyper
I kvarteren finns flera monumentala gravvårdar huggna i diabas och ett stort antal är ifrån 1910-talet och
tidigare. Kvarteret har dock använts kontinuerligt fram till nutid. De höga gravstenarna har avsmalnade
krön som avslutas i en avfasad spets. Flera gravstenar huggna i diabas är rikt dekorerade med graverade
motiv. Sex gravplatser är omgärdade av stenram och fem är täckta med grus. Flera gravstenar är
försedda med ort, titel och minnesord. Bland titlar är hemmansägare mycket vanlig men där finns även
skräddaremästare, kyrkovärd, fabrikör mm.

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget inom kyrkogårdens norra del och gränsar till kvarter B, D, K och L. Det är rektangulärt
till sin form och omgärdas av grusgångar. Ytan är täckt med gräs och det finns inga markerade
gångar mellan raderna. Raderna med gravvårdar står på var sida om rygghäckar av liguster.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna är från 1930-talet och sedan har kvarteret använts kontinuerligt. Det största
antalet gravvårdar är ifrån 1940 - 1960-talen. Gravstenarna är låga och rektangulära till sin form med
rakt eller rundat krön. De flesta är huggna i diabas men det finns även grå och röd granit. Det finns även
en del stenar som är låga, smala och rektangulära och andra som är i form av hällar. Två gravplatser
är omgärdade med stenramar och täckta med grus. Orter, titel och psalmhänvisning är vanligt. Bland
titlar är hemmansägare den vanligaste men där finns även kamrer, målare, lägenhetsägare, banvakt och
lantbrevbärare.

Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är beläget i kyrkogårdens norra del längs med den östra kanten. Kvarteret gränsar i öster mot
kyrkogårdsmuren i norr, mot kvarter L, i väster mot kvarter C och i söder mot kyrkan. Det är ett smalt
kvarter som består av två rader med gravvårdar. Formen är något rundat i söder mot kyrkan. Här finns
ett antal monumentala gravvårdar där ett par är placerade inom järnstaket. Kvarteret får genom de stora
träden som ingår i trädkransen ett lummigt utseende och ytan är gräsbevuxen.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarterets norra del är övervägande låga och rektangulära med raka eller rundade krön,
huggna i grå, röd granit eller diabas. I den södra delen står de monumentala gravstenarna där flertalet
är högresta med avfasat krön och huggna i diabas. Två är huggna i vit marmor. Två av gravplatserna
är omgärdade av buxbomshäckar, två är omgärdade av järnstaket. Alla utom en av de häckomgärdade
gravplatserna är täckta med grus den andra är täckt med krypen. Flera gravvårdar är från 1800-talet men
störst antal är ifrån 1970- och 80-talen. Titel och ort är vanligt. Inom kvarteret är flera kontraktsprostar
begravda.

Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E är beläget inom den gamla kyrkogårdens södra del längs med den östra kanten. Det är ett smalt
avlångt kvarter med två rader med gravvårdar. Inom kvarteret finns gravkoret över Tiliander och hans
familj och även bårhuset. Liksom kvarter D gränsar E mot kyrkogårdsmuren och trädkransen vilket ger
kvarteret ett lummigt utseende.

Gravvårdstyper
Intill bårhuset står ett antal ålderdomliga gravvårdar däribland ett gjutjärnskors rest på 1800-talets slut
liksom några gravstenar från tiden kring sekelskiftet 1900 huggna i diabas. Största antalet gravstenar är
huggna i diabas och de finns i alla former från höga mer monumentala till rektangulära låga eller hällar.
En gravsten är formad som ett kors och huggen i marmor. Bland de mer speciella gravvårdarna finns två
kors gjutna i metall från slutet av 1900-talet. Titlar och ort är vanligt och bland titlar dominerar hemmansägare.
Bland mer speciella titlar finns överfältläkaren över vilken det äldre gjutjärnskorset är rest.
En gravplats är omgärdad av en stenram och täckt med grus.

Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F är det största kvarteret inom den gamla delen av kyrkogården. Det är beläget i dess södra
kant och gränsar mot kvarter A, E, G och H. Kvarteret är rektangulärt till sin form och täckt med gräs.
Gravvårdarna är placerade med ryggarna mot rygghäckar av liguster. Inom kvarteret finns tre bevarade
gravkullar täckta med vintergröna. I områdets östra del är barngravar placerade.

Gravvårdstyper
Diabas är det vanligaste materialet men det finns även grå och röd granit och ett fåtal gravstenar huggna
i marmor. Det är endast en gravsten som har mer monumental högrest karaktär övriga stenar är låga och
smala eller breda. Hällar är också vanliga. Största antalet gravstenar är ifrån 1940 - 1960-talet och de
äldsta är från 1900-talets början. Kvarteret har dock använts kontinuerligt sedan denna tid. Titlar är till
skillnad mot ortnamn inte vanligt förekommande. Bland de mer speciella gravstenarna finns två i diabas
med kors i vit marmor från tidigt 1900-tal och 1930-talet.

Kvarter G
Allmän beskrivning
Kvarter G är beläget inom den södra delen av den gamla kyrkogården och gränsar mot kvarter E, F, J, H
och kyrkan. Kvarteret omgärdas av grusgångar och ytan är grästäckt.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är från två olika epoker, 1920-talet samt tiden mellan 1960 1990-talet. Det innebär
att blandningen är stor gällande gravstenarnas material och format. 1920-talets gravvårdar är huggna
i diabas och smala och högresta till sin form. Gravstenarna från den andra epoken är rektangulära och
låga med raka eller rundade krön och huggna i röd och grå granit, diabas eller andra stenmaterial. En
gravplats är omgärdad av en stenram och täckt med grus. Inom kvarteret finns även ett gjutet järnkors
som är den äldsta gravvården från 1871. Titlar är vanliga och här finns exempelvis hembygdsvännen,
sparbankskamrer, muraren och skräddaren.

Kvarter H Allmän beskrivning
Kvarter H är beläget inom den södra delen av den gamla kyrkogården och gränsar till kvarter A, F, G och
J. Området är omgärdat av grusgångar och ytan är grästäckt. Raderna med gravstenar är placerade med
ryggarna mot varandra i nordsydlig riktning förutom raden längst i öster som är enkel.

Gravvårdstyper
Största antalet gravvårdar är ifrån 1930-talet samt 1970- och 1980-talen. De flesta gravstenarna är låga
och rektangulära med raka eller rundade huggna i diabas men de finns även i grå eller röd granit. En stor
grupp är låga smala stenar huggna i diabas och det finns även ett antal hällar samt mer monumentala
gravvårdar i diabas och röd granit. En gravplats är omgärdad av en stenram och täckt med grus. Titlar
finns även om de inte är så vanliga.

Kvarter J Allmän beskrivning
Kvarter J är beläget i den södra delen av den gamla kyrkogården och gränsar mot kvarter A, G, H och
kyrkans södra sida. Kvarteret är rektangulärt till sin form och sidan mot kyrkan är något rundat. Området
omgärdas på södra, östra och västra sidan av grusgångar och på den norra med en asfalterad gång. På
kvarterets ytan växer gräs. Raderna med gravstenar är placerade med ryggarna mot varandra i nordsydlig
riktning.

Gravvårdstyper
Största delen av gravstenarna är huggna i diabas och grå granit vilket ger en gråsvart kulör till kvarteret.
Det finns även två gjutna järnkors. De äldsta gravvårdarna är ifrån 1800-talet och kvarteret har sedan
använts kontinuerligt med en topp under 1930- och 1980-talen. Tre gravplatser är omgärdade av stenramar
och ytorna är täckta med grus. På flera gravstenar är inskriptionerna ifyllda med färg i blått och rött.
Inom kvarteret finns en väl bevarad gravkulle på vilken vintergröna växer.

Kvarter K
Allmän beskrivning
Kvarter K är beläget inom kyrkogårdens norra sida som gränsar mot kvarter B, C, D och kyrkans norra
sida. Kvarteret är rektangulärt till sin form, förutom den södra sidan som gränsar mot kyrkan och som
är något rundad till sin form. Området är omgärdat av grusgångar förutom södra sidan där en asfalterad
gång finns. Raderna med gravstenar är placerade med ryggarna mot rygghäckar av liguster. Raden
längst ut mot väster och öster består av ett flertal mer monumentala gravvårdar där några gravplatser
är omgärdade av stenramar och täckta med grus. Kvarteret är täckt med gräs och i dess sydvästra hörn
växer en hängalm.

Gravvårdstyper
Inom kvarteret finns flera äldre gravvårdar, två hällar som är från 1700-talet samt en stående gravsten
från 1841 i grå granit som står framför dessa. En högrest gravsten från 1800-talets mitt i grå granit där
krönet är försett med ett bågformat valv inuti vilket ett kors är placerat. Fyra gjutjärnskors är från 1800-
talets slut. En högrest sten i vad som troligtvis är röd kalksten är rest på mitten av 1800-talet. Bland
andra intressanta gravstenar finns en högrest i röd granit som kröns av ett keltiskt kors. Familjegravar
är omgärdade av stenramar och täckta med grus. Det finns även rester av gravkullar täckta med vintergröna.

Nya kyrkogården samt minneslunden
Allmän beskrivning
Nya kyrkogården består av ett sammanhängande område bevuxet med gräs och omgärdat av en kallmurad
låg stenmur. I dess västra del är en plats arrangerad med en springbrunn, planteringar och bänkar. I
dess östra del är minneslunden anlagd. Mitt genom området går en plantering av framförallt barrväxter
i östvästlig riktning. Minneslunden är ingärdad med större stenblock och inramas av en naturlig skogsbacke
där rönn, ek, hassel, lönn etc växer. Då området är nyanlagt är det knappt två rader med gravar
som har tillkommit.
Strax söder om minneslunden finns tre stenblock som förknippas med sägnen om den av folket hatade
fogden Trotte som stenades till döds av en folkhop och sedan begrovs utanför kyrkans södra sida.
På hans grav lades ett stort stenblock som skulle hindra att han gick igen. På gången en bit ifrån den
forna graven lade man ett annat stenblock som folk trampade eller spottade på när de gick förbi. När
man byggde en handikappramp vid den södra ingången flyttades stenblocken och placerades på den nya
kyrkogården. Intill finns en informationsskylt uppsatt av Hembygdsföreningen.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är främst låga och rektangulära med raka eller oregelbundet rundade krön. De flesta är
huggna i röd granit men det finns även de som är huggna i diabas eller andra stensorter. Titlar är inte
vanligt men det förekommer. Symboler är vanliga exempelvis skogs- och jordbruksmotiv, blommor och
fåglar.