ENÅKERS KYRKA

Enåkers kyrka ligger i det inre av Uppland, i Västmanlands län och ett par mil nordost om Sala. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett avsmalnande tresidigt avslutat kor i öster. I norr står en vidbyggd sakristia och i väster ett torn med trappgavlar och hög kopparklädd spira. Långhusets flacka sadeltak liksom det något lägre valmade sadeltaket över koret är även de kopparklädda. Ingången är förlagd till tornets västmur. Exteriören präglas av medeltidskyrkans ombyggnad på 1850-talet i nygotisk stil och det gäller även korets interiör. Långhuset däremot täcks ännu av medeltida kryssvalv med några kalkmålningar och har inredning från skilda perioder. De äldsta partierna är av gråsten och består av nuvarande långhuset. Det har utgjort en salkyrka, där östpartiet av dagens långhus fungerat som kor och haft rak gavel. Kyrkans murar dekorerades med blinderingar av tegel Salkyrkan kan dateras till tidigast o 1300. I norr har stått en sakristia och i söder ett vapenhus, båda med okänd tillkomsttid. Kyrkorummet har från början troligen haft trätak och här slogs stenvalv först o 1475. Kort därefter dekorerades murar och valv, speciellt ribbornas s k gubbar, med kalkmålningar. Något senare,i början av 1500-talet, utfördes talrika, ytterligare kalkmålningar. Dekoren har senare varit överkalkad men framtagits såvitt möjligt. De fåtaliga bevarade framställningarna har kunnat bevaras främst på sydmuren, bl a på omfattningen kring en ljusöppning, samt på några av valvens bågar och fästen. Karaktären av medeltid tycks ha bibehållits till långt fram i tiden. Under 1700-talet tillkom emellertid ny inredning, bl a med läktare i väster. 1794 överputsades kalkmålningarna. 1854-55 fick hela exteriören och korets interiör sin nuvarande karaktär. då kyrkan omdanades i nygotisk stil. Ritningarna utfördes av arkitekten Pehr (Petter) Johan Ekman. Ett nytt kor med tresidig avslutning och höga spetsbågiga fönster byggdes till den äldre kyrkan. Vapenhuset från 1700-talet revs liksom den äldre sakristian. En ny sakristia uppfördes i anslutning till det nya koret. Långhusets väggar höjdes varvid den branta takresningen minskade. Tornet med trappstegsgavlar och hög spira. Både tornet, långhuset och koret försågs med utvändiga tegelorneringar. Långhusets medeltida tegelblinderingar överputsades. En genomgripande restaurering 1890 fick förödande konsekvenser för kalkmålningarna genom att murar och valv beströks med oljefärg. Arbeten 1925 omfattade bl a att hela interiören vitkalkades. Östra korfönstret igenmurades. Det återupptogs 1955 och i alla tre korfönstren monterades glasmålningar komponerade av Julia Lüning. Medeltida kalkmålningar togs fram. Ny, sluten bänkinredning sattes in. Som modell användes en bänkskärm från 1600-talet. På de främre bänkraderna monterades de två samtida pyramiderna.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Enåkers kyrka är en medeltida kyrka vars ålder är något osäker. I kyrkobeskrivningarna har det antagits att den är uppförd omkring år 1300.

Kyrkogården utvidgades på 1850-60-talet och en ny stenmur med grindstolpar byggdes. 1927 fick kyrkogården sin nuvarande utsträckning då den utvidgades åt norr. Trädplanteringar skedde på 1860-talet och 1920-talet. Miljön präglas i hög grad av det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets klassicistiska, romantiska trädgårdskonst med raka grusgångar och trädrader.

Kyrkogården omges av en kallmurad gråstensmur och en trädkrans av bl.a. lind, ask och kastanj. Entréerna är försedda med huggna grindstolpar av granit och järngrindar. Kyrkogårdsgångarna är anlagda i raka axlar från entréerna. En allé av stora gamla lövträd kantar gången från entrén i nordväst. Gravkvarteren täcks av gräsmattor. Karakteristiskt för kyrkogården är det stora inslaget av gravvårdar från det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Gravstenar från denna tid är högre än de är breda, ofta utformade som klassiska obelisker i svart granit, helt eller delvis polerade. Några äldre grusgravar med stenramar finns också bevarade. Intill entrén i söder finns en stor grusgrav som dessutom är försedd med stolpar av granit och järnkätting som hänger mellan stolparna. Graven har en stor bautastensliknande gravsten.

Utanför kyrkogården, strax intill kyrkans kor, finns ett bisättningsrum med tegeltäckt tälttak och ljusmålad träpanel. Strax norr om kyrkan ligger även minneslunden som anlades 1989.

Enåkers kyrka är en medeltida kyrka vars ålder är något osäker. I kyrkobeskrivningarna har det antagits att den är uppförd omkring år 1300.

Kyrkogården utvidgades på 1850-60-talet och en ny stenmur med grindstolpar byggdes. 1927 fick kyrkogården sin nuvarande utsträckning då den utvidgades åt norr. Trädplanteringar skedde på 1860-talet och 1920-talet. Miljön präglas i hög grad av det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets klassicistiska, romantiska trädgårdskonst med raka grusgångar och trädrader.

Kyrkogården omges av en kallmurad gråstensmur och en trädkrans av bl.a. lind, ask och kastanj. Entréerna är försedda med huggna grindstolpar av granit och järngrindar. Kyrkogårdsgångarna är anlagda i raka axlar från entréerna. En allé av stora gamla lövträd kantar gången från entrén i nordväst. Gravkvarteren täcks av gräsmattor. Karakteristiskt för kyrkogården är det stora inslaget av gravvårdar från det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Gravstenar från denna tid är högre än de är breda, ofta utformade som klassiska obelisker i svart granit, helt eller delvis polerade. Några äldre grusgravar med stenramar finns också bevarade. Intill entrén i söder finns en stor grusgrav som dessutom är försedd med stolpar av granit och järnkätting som hänger mellan stolparna. Graven har en stor bautastensliknande gravsten.

Utanför kyrkogården, strax intill kyrkans kor, finns ett bisättningsrum med tegeltäckt tälttak och ljusmålad träpanel. Strax norr om kyrkan ligger även minneslunden som anlades 1989.