ULRIKA ELEONORA KYRKA

Före år 1600 fanns i stort sett ingen bebyggelse på den ö, som idag går under namnet Kungsholmen. Den ingick i Solna socken och församling och kallades länge Munklägret eftersom marken hade tillhört stadens svart- och gråbrödrakloster. Under 1600-talet blev ön alltmer bebodd och bebyggd.

1671 gav kungen, Karl XI, sitt tillstånd att här bygga en kyrka och bilda en egen församling. I korsningen av Hantverkargatan och Kaplansbacken låg det trähus som blev Kungsholms första kyrka. Det var när denna kyrka invigdes året därpå, 1672, som namnet Kungsholmen omnämndes för första gången.

1679 brann den lilla interimskyrkan ner till grunden och med den alla inventarier. I askan återfanns dock det nedsmälta nattvardssilvret, av vilket en av de vinkannor som än idag finns i kyrkan, tillverkades. Som provisorisk kyrka nyttjades under de närmaste åren en annan träbyggnad på Hantverkargatan, inom det som kom att bli Serafimerlasarettets område. Flera av de inventarier, som då skaffades, överflyttades senare till den nya kyrkan.

1673 påbörjades grundläggningsarbetena för den nya kyrkan. Arbetet fortskred sakta, bl a på grund av bristande medel, varför kyrkan invigdes först i december 1688. Året dessförinnan hade kung Karl XI befallt att kyrkan skulle bära namnet Ulrika Eleonora efter sin gemål. Arkitekt var Mathias Spieler som tidigare bistått Jean de la Vallée, som för övrigt var hans svärfar, vid uppförandet av Katarina kyrka. 1671 fick Spieler huvudansvaret för detta bygge i och med att de la Vallée utnämndes till Stockholms borgmästare.

För mer historik se kyrkan/kyrkobyggnaden.

Omgivningen
Kungsholms kyrka ligger i Stockholms innerstad på östra delen av Kungsholmen vid Hantverkargatan, en av stadsdelens huvudgator. Bebyggelsen väster och norr om kyrkogården utgörs av 5-6 våningar höga bostadshus uppförda från 1870-tal till 1930-tal. Söder om kyrkogården, på andra sidan Hantverkargatan, ligger f d Folkskoledirektionens kontorsfastighet från 1950-talet, idag Ekobrottsmyndigheten. I öster, på Kaplansbacken, finns en anläggning som delvis är uppförd på 1810-talet. Den rymmer numera Stiftelsen Höstsol med äldreboende för skådespelare. I grannskapet finns en rad monumentala byggnader och för staden viktiga institutioner såsom Stockholms Rådhus, Stadshuset, Stadsarkivet, f d Kungliga Myntet och Serafimerlasarettet. Kyrkans omgivningar utgörs således av mycket blandad bebyggelse både vad gäller ålder och funktion.
Kyrkomiljön
Kyrkobyggnaden är placerad i norra delen av en rektangulär kyrkogård, som sluttar ganska brant ned mot Hantverkargatan i söder. Vissa delar av kyrkogården ligger högre än omgivande gator. Den omges till större delen av ett gjutjärnsstaket i gotiserande formspråk. Längs norra delen av Kaplansbacken finns en gråstensmur, en rest av den mur som tidigare omgav kyrkogården. De fem entréerna till kyrkogården, tre på den södra sidan och två på den norra, har alla grindar av svartmålat smide. Den mellersta entrén från Hantverkargatan har grindstolpar av sandsten, försedd med volutprydnader på sidorna, medan de andra är av putsat tegel. Gångarna är antingen grusade eller asfalterade. Partiet framför kyrkans huvudentré i väster har beläggning av smågatsten och här står på rad fem gaslyktor från 1950-talets ombyggnad. I övrigt har kyrkogården lyktor av äldre traditionell modell. Den stora slänten söder om kyrkan ned mot Hantverkargatan är gräsbevuxen. På kyrkogården finns ett stort antal höga träd; lind, alm, kastanj, ek, avenbok, valnöt m m.
På kyrkogården finns exempel på gravvårdar av olika slag alltifrån sent 1600-tal fram till idag. I gräsmattorna finns t ex äldre liggande gravhällar av sten, gjutjärnskors och stående stenar av granit omgivna av järnstaket. I slänten mot söder ligger en stor gravtumba av murad sandsten från 1757. En minneslund är belägen i kyrkogårdens nordöstra del, markerad med ett stort träkors. Den är för övrigt den första i sitt slag i Stockholms innerstad. I kyrkogårdens nordvästra hörn, där det numera rivna gravkapellet från 1909 låg, finns en asklund. I sluttningen närmast Kaplansbacken ned mot Hantverkargatan ligger en asklund respektive askgravar. Längs med kyrkogårdens sydsida, med adress Hantverkargatan 6, ligger det f d fattighuset från 1762. Det är uppfört i 2½ våning, gulputsat med brutet svart plåttak, och nyttjas idag för församlingens barn- och ungdomsverksamhet och samkväm. Här finns även hyreslägenheter.
Kyrkobyggnaden
Kungsholms kyrka är en av de första centralkyrkorna i landet med tydlig inspiration från Katarina kyrka, vars grundläggning påbörjats sjutton år tidigare. Kyrkan har en grekisk korsplan med lika långa korsarmar. Huvudentrén är placerad i väster. Eftersom marknivån sluttar mot söder leder en dubbeltrappa upp till den södra porten. Kyrkans stomme är av tegel.

Före år 1600 fanns i stort sett ingen bebyggelse på den ö, som idag går under namnet Kungsholmen. Den ingick i Solna socken och församling och kallades länge Munklägret eftersom marken hade tillhört stadens svart- och gråbrödrakloster. Under 1600-talet blev ön alltmer bebodd och bebyggd.

1671 gav kungen, Karl XI, sitt tillstånd att här bygga en kyrka och bilda en egen församling. I korsningen av Hantverkargatan och Kaplansbacken låg det trähus som blev Kungsholms första kyrka. Det var när denna kyrka invigdes året därpå, 1672, som namnet Kungsholmen omnämndes för första gången.

1679 brann den lilla interimskyrkan ner till grunden och med den alla inventarier. I askan återfanns dock det nedsmälta nattvardssilvret, av vilket en av de vinkannor som än idag finns i kyrkan, tillverkades. Som provisorisk kyrka nyttjades under de närmaste åren en annan träbyggnad på Hantverkargatan, inom det som kom att bli Serafimerlasarettets område. Flera av de inventarier, som då skaffades, överflyttades senare till den nya kyrkan.

1673 påbörjades grundläggningsarbetena för den nya kyrkan. Arbetet fortskred sakta, bl a på grund av bristande medel, varför kyrkan invigdes först i december 1688. Året dessförinnan hade kung Karl XI befallt att kyrkan skulle bära namnet Ulrika Eleonora efter sin gemål. Arkitekt var Mathias Spieler som tidigare bistått Jean de la Vallée, som för övrigt var hans svärfar, vid uppförandet av Katarina kyrka. 1671 fick Spieler huvudansvaret för detta bygge i och med att de la Vallée utnämndes till Stockholms borgmästare.

För mer historik se kyrkan/kyrkobyggnaden.

Omgivningen
Kungsholms kyrka ligger i Stockholms innerstad på östra delen av Kungsholmen vid Hantverkargatan, en av stadsdelens huvudgator. Bebyggelsen väster och norr om kyrkogården utgörs av 5-6 våningar höga bostadshus uppförda från 1870-tal till 1930-tal. Söder om kyrkogården, på andra sidan Hantverkargatan, ligger f d Folkskoledirektionens kontorsfastighet från 1950-talet, idag Ekobrottsmyndigheten. I öster, på Kaplansbacken, finns en anläggning som delvis är uppförd på 1810-talet. Den rymmer numera Stiftelsen Höstsol med äldreboende för skådespelare. I grannskapet finns en rad monumentala byggnader och för staden viktiga institutioner såsom Stockholms Rådhus, Stadshuset, Stadsarkivet, f d Kungliga Myntet och Serafimerlasarettet. Kyrkans omgivningar utgörs således av mycket blandad bebyggelse både vad gäller ålder och funktion.

Anläggningen
Kyrkobyggnaden är placerad i norra delen av en rektangulär kyrkogård, som sluttar ganska brant ned mot Hantverkargatan i söder. Vissa delar av kyrkogården ligger högre än omgivande gator. Den omges till större delen av ett gjutjärnsstaket i gotiserande formspråk. Längs norra delen av Kaplansbacken finns en gråstensmur, en rest av den mur som tidigare omgav kyrkogården. De fem entréerna till kyrkogården, tre på den södra sidan och två på den norra, har alla grindar av svartmålat smide. Den mellersta entrén från Hantverkargatan har grindstolpar av sandsten, försedd med volutprydnader på sidorna, medan de andra är av putsat tegel. Gångarna är antingen grusade eller asfalterade. Partiet framför kyrkans huvudentré i väster har beläggning av smågatsten och här står på rad fem gaslyktor från 1950-talets ombyggnad. I övrigt har kyrkogården lyktor av äldre traditionell modell. Den stora slänten söder om kyrkan ned mot Hantverkargatan är gräsbevuxen. På kyrkogården finns ett stort antal höga träd; lind, alm, kastanj, ek, avenbok, valnöt m m.
På kyrkogården finns exempel på gravvårdar av olika slag alltifrån sent 1600-tal fram till idag. I gräsmattorna finns t ex äldre liggande gravhällar av sten, gjutjärnskors och stående stenar av granit omgivna av järnstaket. I slänten mot söder ligger en stor gravtumba av murad sandsten från 1757. En minneslund är belägen i kyrkogårdens nordöstra del, markerad med ett stort träkors. Den är för övrigt den första i sitt slag i Stockholms innerstad. I kyrkogårdens nordvästra hörn, där det numera rivna gravkapellet från 1909 låg, finns en asklund. I sluttningen närmast Kaplansbacken ned mot Hantverkargatan ligger en asklund respektive askgravar. Längs med kyrkogårdens sydsida, med adress Hantverkargatan 6, ligger det f d fattighuset från 1762. Det är uppfört i 2½ våning, gulputsat med brutet svart plåttak, och nyttjas idag för församlingens barn- och ungdomsverksamhet och samkväm. Här finns även hyreslägenheter.

Kyrkobyggnaden
Kungsholms kyrka är en av de första centralkyrkorna i landet med tydlig inspiration från Katarina kyrka, vars grundläggning påbörjats sjutton år tidigare. Kyrkan har en grekisk korsplan med lika långa korsarmar. Huvudentrén är placerad i väster. Eftersom marknivån sluttar mot söder leder en dubbeltrappa upp till den södra porten. Kyrkans stomme är av tegel.

Omgivningen
Kungsholms kyrka ligger i Stockholms innerstad på östra delen av Kungsholmen vid Hantverkargatan, en av stadsdelens huvudgator. Bebyggelsen väster och norr om kyrkogården utgörs av 5-6 våningar höga bostadshus uppförda från 1870-tal till 1930-tal. Söder om kyrkogården, på andra sidan Hantverkargatan, ligger f d Folkskoledirektionens kontorsfastighet från 1950-talet, idag Ekobrottsmyndigheten.

I öster, på Kaplansbacken, finns en anläggning som delvis är uppförd på 1810-talet. Den rymmer numera Stiftelsen Höstsol med äldreboende för skådespelare. I grannskapet finns en rad monumentala byggnader och för staden viktiga institutioner såsom Stockholms Rådhus, Stadshuset, Stadsarkivet, f d Kungliga Myntet och Serafimerlasarettet. Kyrkans omgivningar utgörs således av mycket blandad bebyggelse både vad gäller ålder och funktion.

Anläggningen
Kyrkobyggnaden är placerad i norra delen av en rektangulär kyrkogård, som sluttar ganska brant ned mot Hantverkargatan i söder. Vissa delar av kyrkogården ligger högre än omgivande gator. Den omges till större delen av ett gjutjärnsstaket i gotiserande formspråk. Längs norra delen av Kaplansbacken finns en gråstensmur, en rest av den mur som tidigare omgav kyrkogården. De fem entréerna till kyrkogården, tre på den södra sidan och två på den norra, har alla grindar av svartmålat smide. Den mellersta entrén från Hantverkargatan har grindstolpar av sandsten, försedd med volutprydnader på sidorna, medan de andra är av putsat tegel. Gångarna är antingen grusade eller asfalterade. Partiet framför kyrkans huvudentré i väster har beläggning av smågatsten och här står på rad fem gaslyktor från 1950-talets ombyggnad. I övrigt har kyrkogården lyktor av äldre traditionell modell. Den stora slänten söder om kyrkan ned mot Hantverkargatan är gräsbevuxen. På kyrkogården finns ett stort antal höga träd; lind, alm, kastanj, ek, avenbok, valnöt m m.

På kyrkogården finns exempel på gravvårdar av olika slag alltifrån sent 1600-tal fram till idag. I gräsmattorna finns t ex äldre liggande gravhällar av sten, gjutjärnskors och stående stenar av granit omgivna av järnstaket. I slänten mot söder ligger en stor gravtumba av murad sandsten från 1757. En minneslund är belägen i kyrkogårdens nordöstra del, markerad med ett stort träkors. Den är för övrigt den första i sitt slag i Stockholms innerstad. I kyrkogårdens nordvästra hörn, där det numera rivna gravkapellet från 1909 låg, finns en asklund. I sluttningen närmast Kaplansbacken ned mot Hantverkargatan ligger en asklund respektive askgravar. Längs med kyrkogårdens sydsida, med adress Hantverkargatan 6, ligger det f d fattighuset från 1762. Det är uppfört i 2½ våning, gulputsat med brutet svart plåttak, och nyttjas idag för församlingens barn- och ungdomsverksamhet och samkväm. Här finns även hyreslägenheter.

Kyrkobyggnaden
Kungsholms kyrka är en av de första centralkyrkorna i landet med tydlig inspiration från Katarina kyrka, vars grundläggning påbörjats sjutton år tidigare. Kyrkan har en grekisk korsplan med lika långa korsarmar. Huvudentrén är placerad i väster. Eftersom marknivån sluttar mot söder leder en dubbeltrappa upp till den södra porten. Kyrkans stomme är av tegel.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT.
Kungsholms kyrka uppfördes under åren 1673-88. Tornet med kupol och lanternin tillkom dock först 1810. Det officiella namnet på kyrkan är Ulrika Eleonora kyrka, uppkallad efter Karl XI:s gemål. Kyrkan kallas dock i dagligt tal för Kungsholms kyrka varför denna benämning används här. Arkitekt var Mattias Spiehler (f omkr 1640, död 1690) och det var även han som ledde och övervakade byggnadsarbetena. Innan grunden lades för Kungsholms kyrka hade han biträtt Jean de la Vallée vid uppförandet av Katarina kyrka på Södermalm. Den enda kyrka som uppförts enligt hans ritningar lär i övrigt vara Holms kyrka i Uppland, 1677. Spiehler stod också för ritningarna till Drottninghuset, ett hem för äldre kvinnor som uppfördes med drottning Ulrika Eleonora som byggherre intill Johannes kyrka i Stockholm (1686-89). Han var också involverad i uppförandet av bl a Salsta och Sjöö slott i Uppland, båda ritade av Tessin. Den renovering som gjordes under arkitekten Erik Lundbergs (1895-1969) ledning präglar idag kyrkorummet.
Före år 1600 fanns i stort sett ingen bebyggelse på den ö, som idag går under namnet Kungsholmen. Den ingick i Solna socken och församling och kallades länge Munklägret eftersom marken hade tillhört stadens svart- och gråbrödrakloster. Under 1600-talet blev ön alltmer bebodd och bebyggd. 1671 gav kungen, Karl XI, sitt tillstånd att här bygga en kyrka och bilda en egen församling. I korsningen av Hantverkargatan och Kaplansbacken låg det trähus som blev Kungsholms första kyrka. Det var när denna kyrka invigdes året därpå, 1672, som namnet Kungsholmen omnämndes för första gången. 1679 brann den lilla interimskyrkan ned till grunden och med den alla inventarier. I askan återfanns dock det nedsmälta nattvardssilvret, av vilket en av de vinkannor som än idag finns i kyrkan tillverkades. Som provisorisk kyrka nyttjades under de närmaste åren en annan träbyggnad på Hantverkargatan inom det som kom att bli Serafimerlasarettets område. Flera av de inventarier, som då skaffades, överflyttades senare till den nya kyrkan.
1673 påbörjades grundläggningsarbetena för den nya kyrkan. Arbetet fortskred sakta, bl a på grund av bristande medel, varför kyrkan invigdes först i december 1688. Året dessförinnan hade kung Karl XI befallt att kyrkan skulle bära namnet Ulrika Eleonora efter sin gemål. Arkitekt var Mathias Spieler som tidigare bistått Jean de la Vallée, som för övrigt var hans svärfar, vid uppförandet av Katarina kyrka. 1671 fick Spieler huvudansvaret för detta bygge i och med att de la Vallée utnämndes till Stockholms borgmästare. Planformen i Kungsholms kyrka utgår tydligt från Katarina kyrkas. Båda är centralkyrkor med formen av ett grekiskt kors. Kungsholms kyrka saknar dock Katarinas fyra små kvadratiska utbyggnader i korsarmarnas vinklar. Det kom att dröja drygt ett sekel innan tornet uppfördes, 1809-10. Arkitekt till detta var A W Palmroth (omkr 1765-1825), som emellertid utgick från Spielers ritning.
Interiören har under årens lopp genomgått en rad olika förändringar. Ursprungligen hade kyrkorummet ett tillfälligt trävalv, som ersattes med det befintliga först 1757. Samtliga korsarmar hade från början läktare, vilka revs i samband med en ombyggnad 1820. Samtidigt togs de två sakristiorna som låg bakom altaret i den östligaste delen av den östra korsarmen bort och ersattes med den nuvarande sakristian.
1882 genomfördes under ledning av arkitekten F G A Dahl (1835-1927) en genomgripande ombyggnad då bl a de stora fönstren med sina glasmålningar från 1688 demonterades och de ursprungligen rektangulära fönsteröppningarna förstorades, gjordes rundbågade och försågs med gjutjärnsfönster. Samtidigt kompletterades exteriörens enkla lisenarkitektur med baser och kapitäl och korsarmarnas gavelpartier fick stora frontoner. 1891 målades kyrkans inre om och fick tidsenliga schablonmålningar i valvbågar etc. Dessa målades över redan vid en ombyggnad 1915-16 då kyrkan återfick sina ursprungliga vitstrukna väggar och bänkarna målades om i en mörkbrun ton.
Nästa stora renovering ägde rum 1954-56 då ansvarig arkitekt var Erik Lundberg. Den serie av ursprungliga glasmålningar, som togs bort vid 1882 års ombyggnad, återställdes varvid fönstren också återfick sin rektangulära form. Exteriören i övrigt återfördes till utseendet före 1880-talsombyggnaden. Interiört var ambitionen att söka återskapa något av kyrkorummets karolinska uttryck. Det s k dopkapellet, som tidigare stått i korets norra del, placerades i norra korsarmen där golvytan gjordes fri, utan fasta bänkar. I övrigt tillkom en ny öppen bänkinredning som gavs en färgsättning som skulle harmoniera med de många värdefulla begravningsvapnens dunkla färgskala. De äldre ljuskronorna med levande ljus placerades i koret medan nya armaturer i mässing, ritade av Lundberg, skapade en intrikat ljusföring i rummet. 50-talets omdaning blev på sin tid ganska omskriven och av en del hårt kritiserad.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.

Kungsholms kyrkogård ligger i en sluttning och upptar ett kvarter mellan Stockholms stadshus och rådhuset. Kyrkan är placerad mitt på dess norra sida. Ett gravkapell uppfördes 1909, arkitekt Aron Andersson. Kungsholmen fick tillstånd att bilda egen församling 1671. 1672 invigdes en interimskyrka inredd på övervåningen till ett större trähus. Huset totalförstördes vid en eldsvåda 1679, och alla inventarier gick förlorade. Kungsholms kyrka, ritad av Mathias Spieler, började uppföras 1672. 1688 var den klar för invigning. Kyrkan har en grekisk korsplan, korsmittens attikavåning kröns av en låg kupol med lanternin. Korsarmarna har valmade tak och fasaderna bryts upp av de stora, rektangulära spröjsfönstren, lisener och listverk. Innertaket är indelat i kryssvalv. Östra korsarmen rymmer koret. Sakristian är vidbyggd på korets nordsida, på dess södra sida ett gravkor. Centraltornet är sekundärt tillfogat 1808-10. Ritningen utfördes av P. W. Palmroth efter Spielers förebild. Den nya sakristian tillkom 1820.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996