GÖTERYDS KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Beslut om nybygge togs 1839, då också förslag utarbetades av byggmästaren Sven Tolander i Tolg. Ett 1855 utarbetat förslag av Johan Erik Söderlund stadfästes 1856 och kyrkan uppfördes åren 1856-58 av Tholander väster om den gamla kyrkan. Kyrkan invigdes 1862 av biskop Henrik Gustav Hultman.

PLAN OCH MATERIAL - Kyrkan, som är orientrad i norr-söder, består av ett rektangulärt, treskeppigt långhus med kor samt tresidigt avslutad, utbyggd sakristia i norr och torn i söder. Ingångar genom tornet samt mitt på långsidor genom tornet samt mitt på långsidorna. Separat ingång till sakristian. Kyrkorummet har sedan 1953 en något annorlunda planlösning genom att inbyggnader skett i såväl norra som södra delen av kyrkorummet och genom att sakristian inrättats till kapell. Uppförd av sten, spritputsad och vitkalkad med slätputsade omfattningar. Taktäckning av kopparplåt. Fönsterbågar av gjutjärn.

EXTERIÖR - Exteriörens utformning följer 1855 års ritning och några förändringar har inte skett frånsett byte av takmaterial.

INTERIÖR - Det stora kyrkorummet, som planerades för att rymma 1100 personer, präglas nu av 1953 års renovering, som också innebar en minskning av rummet genom inbyggnader i norr och söder för nya funktioner. Samtidigt ersattes det brutna taket i mittskeppet av nuvarande tunnvalv och sidoskeppens tak sänktes. I den stora, rundbågiga, nu igensatta öppningen mellan kor och sakristia fanns ursprungligen ett ca 3 m högt och rikt ornerat träskrank. Genom igensättningen bildades en altarnisch och väggen försågs 1954 med en muralmålning av David Ralson. Kyrkorummet tillkom 1992.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Beskrivning av kyrkog ården idag
Allmän karaktär
Göteryds kyrkogård består av två delar, den västra och den östra. Den östra delen är den äldsta och ligger
kring den medeltida kyrkoplatsen. Den västra delen är anlagd senare, troligen vid uppförandet av den
nuvarande kyrkan.
Den östra delen är uppdelad i åtta kvarter, A F samt de yttre norra och södra kvarteren längs murarna.
Kyrkogården har en oregelbunden karaktär som kan härröra från den medeltida gravplatsen. Gravarna
är inte alltid placerade i strikta rader. Blandningen mellan äldre och nyare gravvårdar är stor. Det
finns även ett flertal grusgravar som är omgärdade av stenramar och smidesstaket. Mitt på kyrkogården
finns ett stort fyrkantigt monument som lär vara ett gravkor.
Den västra kyrkogårdsdelen är betydligt mer välstrukturerad, med gravvårdar placerade i raka rader.
Västra delen består av 18 kvarter A-H, L-P, R-T, V och yttre kvarteret. Gravvårdarna är i de flesta fall av
senare datum, men det finns även enstaka äldre.
Vid kyrkans östra vägg står ett stort gjutjärnskors och en platt fragmentarisk gravsten i kalkstenflis
från 1757. Likadana stora gjutjärnskors står utplacerade på flera ställen på kyrkogården. De har tidigare
varit uppsatta på kyrktaket.
Utanför kyrkogården i söder finns en parkering och en plantering med träd, buskar, gräsmatta och
blomrabatter.

Omgärdning
Runt kyrkogården finns en ca 0,7 meter hög mur,
en så kallad stödmur där överkanten är i jämnhöjd
med markytan inne på kyrkogården. Muren är en
kallmur och uppbyggd av platta olikstora kluvna
naturstenar. I söder är muren försänkt med ett dike
utanför.

Ingångar
I söder finns en konstfull dubbel smidesgrind, cirka
1,55 meter hög på högsta punkten. Grindstolparna
är fyrkantiga av släthuggen grå granit och omkring
1,3 meter höga. På ömse sidor om grindstolparna
finns det kortare smidesstaket som i sin tur ansluter
till liknande grindstolpar, som är något lägre.
I väster finns en mindre ingång med en ungefär
0,9 meter hög dubbel järnsmidesgrind. Grinden
flankeras av grovhuggna fyrkantiga grindstolpar
av grå granit, som är något lägre än grinden.
I norr finns en ingång utan grindar till kyrkogården
vid ekonomibyggnaderna.

Vegetation
Kyrkogården omgärdas av en trädkrans av björkar.
I söder växer trädkransen utanför muren, medan
den i öster, norr och väster växer innanför muren.
Strax innanför södra ingången växer en kastanj.
Runt grinden i väster växer häckar av oxbär.
Vid mittgången närmast kyrkan på den östra sidan
har två lindar sin växtplats. Söder om kyrkogården
finns en liten plantering med syrenbuskar, blomsterrabatter
gräsmattor och parkbänkar. På grönområdet
söder om kyrkogården finns planterade
björkar och kastanjer. Alla kvarteren på kyrkogården
är gräsbevuxna.

Gångsystem
Gångarna runt kyrkan och söderut fram till huvudgrinden
är asfalterade. I östra och västra delen av
kyrkogården är gångarna grusade.
Runt planteringen söder om kyrkogården
sträcker sig en gång med sjöstensplattor. Gången
därifrån fram till grinden är asfalterad. Söder om
kyrkogården finns en asfalterad parkeringsplats. I norr finns en uppfart från ekonomibyggnaderna till
kyrkogården.
Vid södra ingången finns ett par höga belysningsstolpar i svartmålat järnsmide och glas. Längs mittgången
i öster finns fem lyktstolpar med runda glaskupor och längs mittgången i västra delen står även
där fem belysningsstolpar med runda ofärgade glaskupor.

Gravvårdstyper
På Göteryds kyrkogård förekommer en mängd olika gravvårdstyper, från stora äldre kalktenshällar,
gjutjärnsvårdar och smideskors. Bland äldre gravvårdar finns även högresta, halvhöga och låga smala
gravstenar, samt låga breda. Vanliga är de låga rektangulära gravstenarna med olika typer av krön samt
de små hällarna. Bland de yngre gravstenarna förekommer de med fri utformning. Ovanliga gravvårdstyper
är träkors och gravstenar med en uppslagen bok på en pulpet. Den märkligaste gravvården är det
stora fyrkantiga monumentet, som lär dölja ett gravkor.
Stensorter som använts är vanligtvis diabas, grå granit och röd granit. Marmor förekommer i flera
fall både när det gäller äldre och yngre gravstenar.

Byggnader
Norr om kyrkogården finns ekonomibyggnader i rödmålad locklistpanel och vita knutar. Byggnaderna
har svart plåttak. En asfalterad uppfart med en mur av huggna platta stenblock leder upp från platsen
med ekonomibyggnaderna upp till kyrkogården.

Beskrivning av enskilda kvarter
Östra delen av kyrkogården
Yttre södra och norra kvarteren
Allmän karaktär
De yttre södra och norra kvarteren är två mindre kvarter som är belägna längs norra och södra murarna
på östra kyrkogårdsdelen. I kvarteren finns det inte många gravvårdar, men de som finns är av skiftande
utformning, material och ålder. I södra kvarteret är den äldsta gravvården en halvhög smal gravsten i
diabas från 1890. Vården med infälld marmorplatta kan vara äldre. I kvarteret finns även en grusgrav
med smidesstaket och en grav med stenram och fyllning av röd ölandskalksten. I det norra kvarteret
står ett smideskors på vilken det står 1825 Korset kan dock vara yngre. Det är gravvården tillhörande
tjuven Tullberg, som dödades 1825. Han är dock troligen inte begravd inne på kyrkogården, utan istället
utanför, eftersom han var kriminell.
Det finns även en grusgrav med stenram och en grav som består av en stenlagd stor fyrkant, där gräset
väver upp mellan stenarna. Stenarna är platta naturstenar inne på graven och i hörnorna är stenarna
stående. På graven ligger en stor häll i röd granit från 1944. Det finns rester efter en stenram i norra
kvarteret I samma kvarter står även ett mycket stort gjutjärnskors som är 2,5 3 meter högt. Ett likadant
kors står i yttre kvarteret österut. Det finns flera familjegravar i kvarteren.

Gravvårdstyper
I kvarteren finns några högresta gravstenar från åren runt sekelskiftet 1900. De är tillverkade av
diabas och grå granit. Av de högresta finns en obelisk och två monoliter. På en av monoliterna finns en
konstfull dekor av ett uthugget träd. En högre gravsten i grå granit har två infällda plattor av marmor.
Gravstenen kröns av ett kors. Texten på marmorplattan är svårläst, men gravstenen är troligen från 1800-
talet och kan mycket väl vara kvarterets äldsta. Det finns även några låga och halvhöga i diabas. En av
dem är tillverkade i röd granit.
Den vanligaste gravvårdstypen i kvarteren är de låga rektangulära gravstenarna, som finns i både
grå granit, diabas och röd granit. Andra vanliga är de små hällarna som tillverkats i samma stenmaterial.
I norra kvarteret finns en låg bred monumental gravsten från 1928 i grå granit. Den står på en grusgrav
med omgärdande stenram. I södra kvarteret finns en modern gravsten i fri form från 1993 i röd granit. På
den stora stensatta graven i norra kvarteret ligger en stor häll i röd granit från 1944. Den mest speciella
gravvården är det konstfulla smideskorset i norra kvarteret.
Yrkestitlar omnämns på några gravvårdar. Exempel är hemmansägaren (som är det vanligast förekommande),
f d skogvaktaren, häradsdomare, lantbrukaren och väginspektören. Orts- eller gårdsnamn
är vanligt förekommande och nämns på nästan alla gravvårdar. Några namn är Kölaboda, Burhult, Varaböke
och Elinsberg. På enstaka gravvårdar omtalas psalmhänvisningar som Sv Ps 211, 275, 477 och
487. Två tänkespråk Mina levande timmar stupa och Jesu Christi Guds son renar oss af alla synder
nämns.

Kvarter A C
Allmän karaktär
Kvarter A C är tre stora kvarter som är belägna på södra halvan av östra kyrkogårdsdelen. Det finns
ingen tydlig gräns mellan de tre kvarteren, utan de bildar en helhet utan gångar sinsemellan. Hela ytan
är gräsbevuxen. Gravvårdarna är placerade oregelbundet och ojämnt inom området, utan några tydliga
raka linjer. Vissa av gravvårdarna är riktade åt söder eller norr, annars är alla lokaliserade i öst-västlig
riktning. Det finns två grusgravar med omgärdande smidesstaket. På en grav finns en stenram som
håller på att bli helt överväxt av gräs.
De tre kvarteren innehåller en mängd skilda typer av gravvårdar med olika utformning och ålder.
Den äldsta gravvården är en högrest gravsten från 1862. Flera av gravvårdarna är resta av släktingar i
USA. Ett antal av gravarna är familjegravar. En gravsten är vält inom kvarteren. Inom området växer en
hängalm. Under trädet är två enklare smideskors
med okänd ålder placerade.
Gravvårdstyper
De högresta gravstenarna är relativt vanligt förekommande.
De i kvarteren A C är från tiden
1862-1921 och mestadels tillverkade i diabas.
Några är även framställda av grå granit. Bland de
högresta finns de i ordinär utformning, obelisker
och monoliter. Den största av de högresta gravstenarna
är en ungefär tre meter hög monolit på Kyrkobyggmästare
P J Björklunds familjegrav. Det
finns även låga och halvhöga gravstenar från åren
1887 till 1934, alltså något yngre än de högresta.
Bland de högresta finns även de i antik tempelform
som är tillverkade i antingen grå granit med infattad
platta i diabas eller helt i diabas.
Det finns några få låga breda gravstenar, som
är tillverkade av grå granit, diabas och en enda i
röd granit. De är vanligtvis från andra fjärdedelen
av 1900-talet. Den i röd granit är i en fyrkantig
variant från 1973.
Vanliga är de låga rektangulära gravstenarna
med olika typer av krön. De är tillverkade i grå
granit, diabas, röd granit och labradorgranit och
vanligtvis från andra hälften av 1900-talet. Från
samma tid är en annan vanlig gravvårdstyp, de
små hällarna, som mestadels är framställda av grå
granit och diabas. En enda av de små hällarna är
tillverkad i röd granit.
Mera ovanliga i kvarteren är en halvstor häll
från 1977 i grå granit och en stående natursten med
en dekor av två händer som tar handslag, gjutna i
brons. Några moderna gravstenar i fri form i grå och röd granit från 1990-talet och 2000-talet finns
också.
En av de mer speciella av gravvårdarna i grå granit med en infälld platta i marmor är från 1879. En
annan är ett stort diabaskors från 1929 och på en familjegrav står en urna på en sockel, allt tillverkat i
diabas. Ytterligare en ovanlig gravvårdstyp är den som ser ut som en pulpet i diabas med en uppslagen
bok överst. Det finns två av den sorten och de är från 1921 respektive 1925. På en av grusgravarna finns
endast sockeln till en högrest gravsten i diabas. Bland de äldsta gravvårdarna är två gjutjärnskors från
1878 och 1880.
På ett antal av gravvårdarna nämns en yrkestitel. Några av dessa är hemmansägaren, banmästaren,
rusthållaren, bagarmästaren och kyrkoherden. På näst intill alla gravvårdarna nämns ett orts- eller
gårdsnamn, som exempelvis Gårdstaköp, Slagersköp, Snärhult, Stuvhult och Kopparbygd. Bibel- och
psalmhänvisningar nämns på några gravvårdar, särskilt de som är äldre. Som exempel kan ges Joh. upp
21 v 4, Matt 5:6, Sv Ps 275, 424, 477 och 486. Några tänkespråk omnämns också i Gud är kärleken,
Vi äro gäster på jorden, men himlen är vårt hem och Saliga äro de som i Herren dö. Hälsningsfraser
är Älskad saknad, Sov i ro och Kärlek och tacksamhet reste vården.

Kvarter D F
Allmän karaktär
Även dessa är tre stora kvarter som är belägna på södra halvan av östra kyrkogårdsdelen. Det finns ingen
tydlig gräns mellan de tre kvarteren, utan de bildar en helhet utan gångar sinsemellan och hela ytan är
gräsbevuxen. Kvarteret ger ett relativt ålderdomligt intryck med ett flertal högresta gravstenar, ett par
gjutjärnskors, två stora äldre hällar, ett märkligt fyrkantigt stort gravmonument och ett tiotal grusgravar.
De äldsta gravvårdarna är troligen de två stora gravhällarna. Flera av gravarna är familjegravar.
Gravvårdarna är placerade oregelbundet och ojämnt inom området, utan några tydliga raka linjer.
De flesta är riktade i öst-västlig riktning. Endast några få av gravvårdarna är riktade åt söder eller norr.
Det finns nio grusgravar i kvarteret, där fyra är omgärdande av smidesstaket. En av dessa grusgravarna
är storslagen och innehåller fyra högresta gravstenar och två halvstora hällar. Fem av grusgravarna har
stenram, varav en är delvis omgärdad av pollare
och kätting. En grusgrav håller på att växa igen
med gräs.

Gravvårdstyper
Inom de tre kvarteren finns en mängd olika gravvårdstyper,
med olika utformning och ålder. Det
finns relativt många högresta gravstenar, bland
annat monoliter och stora kors. De är från slutet
av 1800-talet fram till 1930-talet. Flera högresta
gravstenar är resta på familjegravar. Det stora flertalet
gravstenar är tillverkade i diabas, endast en
högrest gravsten som är från 1897 är tillverkad i
rödbrun granit och en från 1869 i grå granit. Den
sistnämnda har en infälld gjutjärnsplatta med kerubmotiv. Det finns även ett antal halvhöga och låga
smala från samma tidsperiod. Även de är mestadels tillverkade i diabas och enbart en av dem var av röd
respektive grå granit. Två av de högresta gravstenarna har formen av runstenar med texten inhuggna i
en slinga.
Några få låga breda gravstenar finns i kvarteren. De i kvarteret är tillverkade under 1920-1930-talen
i grå granit, diabas och röd granit.
Den vanligaste gravvårdstypen är den låga rektangulära gravstenen, som förekommer med olika
utformning av krönet, såsom raka, halvrunda och takformde. Vissa av de låga rektangulära har utformning
inspirerade av antika tempel. Vissa har lite bredare utformning. De låga rektangulära gravstenarna
dominerade under andra halvan av 1900-talet och har tillverkats i grå granit, diabas och röd granit, under
senare år även labradorgranit.
Från slutet av 1800-talet och fram till vår tid har små hällar använts som gravvårdar. De är mestadels
tillverkade i diabas, men även grå och röd granit förekommer. Labradorgranit har använts på några
få under de sista decennierna. På några av de små hällarna finns enbart förnamn inristat. Även några
halvstora hällar förekommer i kvarteren och de är tillverkade i de tre vanligaste stensorterna precis som
övriga gravstenar.
Bland yngre gravstenar kan nämnas de som är tillverkade i fri form i röd granit och hallandsgnejs
(hallandia), och naturstenarna. Båda gravvårdstyperna är använda i kvarteren på 2000-talet.
Bland de mer ovanliga gravvårdarna är två gjutjärnskors från 1820 och 1839. En annan speciell
gravsten är den meterhöga ålderdomliga från 1863 i röd kalksten med dekor av två fattade händer i
brons. De två stora hällarna är av äldre typ. De har båda stora runda ringar i hörnen. På den mest välbevarade
syns ett släktvapen. Texterna på hällarna är svåra att tyda, men de bör vara från 1700-talet eller
tidigt 1800-tal.
Mest märkligt är det stora fyrkantiga monumentet som lär vara byggt över en gravkammare. Den lär
ha varit öppnad i början på 1900-talet. Monumentet ska vara uppfört över en grav i den gamla kyrkans
sakristia, över en av de adligas gravar från 1700-talet. Monumentet som är uppfört av gråsten har kvadratisk
grundplan med 3,5 meters sida och är pyramidformad med en höjd av 1,1 meter.
Yrkestitlar nämns på ett flertal gravvårdar. Lantbrukare, hemmansägare och nämndeman omnämns
på flera gravvårdar. Exempel på andra titlar som förekommer är verkmästaren, kvarnägaren, kyrkvaktmästaren
och fd postföraren. Orts- och gårdsnamn nämns på nästan alla gravvårdar. Några namn är
Skateboda, Bårshult, Strömmaköp, Romarehylte och Väraberga. Bibel- och psalmhänvisningar finns på
några gravvårdar. Exempel är Joh. 3:16, 2 Kor 5:1, Sv Ps 355, 453 och 488. Tänkespråk som förekommer
är Saliga äro de fridsamma, Gud är kärleken och Vänligt över graven glänser strålen av ett
himmelskt hopp. Hälsningsfraser är Sov i frid, Vila i frid och Älskad saknad.

Västra delen av kyrkogården
Yttre kvarteret
Allmän karaktär
Yttre kvarteret är långsmalt och sträcker sig runt västra delen av kyrkogården. Endast en rad med gravvårdar
finns. De har framsidorna riktade in mot kyrkogårdens mitt. En lägre häck korsar kvarteret i
väster och en något högre häck, höjd 0,75 meter korsar i norr. En bänk står i nordöstra hörnet. Framför
flera av gravstenarna finns en platta av samma material som gravstenen. Plattan används för att ställa
blomkrukor och liknande på.

Gravvårdstyper
Endast ett fåtal högresta gravstenar finns. De är i diabas och från 1900-talets första decennier. En tillverkad
i labradorgranit är från 1893. Det finns även några halvhöga och smala gravstenar i diabas från tiden
kring sekelskiftet samt 1943 och 1990. Den sistnämnda kan vara en återanvänd gravsten. Det finns även
några få låga breda gravstenar i grå granit.
Bland de äldre gravvårdarna finns ett gjutjärnskors från 1887 och ett annat gjutjärnskors som står
nästan nedgrävt vid muren i väster. I norr står ett likadant stort 2,5 3 meter högt gjutjärnskors, som
tidigare varit placerat på kyrktaket.
Den vanligaste gravvårdstypen är de låga rektangulära gravstenarna. De har olika utformning av
krönet och ett flertal är inspirerade av antika tempel i sitt utförande. De förekommer främst under andra
hälften av 1900-talet. Stensorterna som vanligtvis använts är grå granit, diabas och röd granit. En är
tillverkad i hallandsgnejs (hallandia). Små hällar i de vanligaste stenmaterial är även relativt frekventa.
Det finns små hällar och naturstenar med enbart förnamnet inristat, som kan ligga på barngravar. En av
naturstenarna är mycket liten och utan text.

Under de senaste decennierna har man börjat
använda liggande och stående naturstenar. En annan
nyare gravstenstyp är gravstenar i fri avrundad
utformning, vilka det finns två av i kvarteret,
tillverkade av hallandsgnejs (hallandia) och grå
granit.
Yrkestitlar nämns på några gravvårdar. Exempel
är lantbrukaren, lärarinnan, soldaten och
bagaremästaren. Orts- och gårdsnamn nämns på
många gravvårdar. Några är Ekenäs, Fagerhult,
Staveryd, Gårdstaköp och Sköldsbygd. På några
få gravvårdar omnämns en psalmhänvisning, som
exempelvis Sv Ps 210, 460, 477 v8 och 483.Tänkespråk
och hälsningsfraser är Rum och namn
väl Herren känner, då han räknar sina vänner, Vi
mötas åter och Vila i ro.

Kvarter A H
Allmän karaktär
Kvarter A H har en ganska enhetlig karaktär, med mestadels låga gravvårdar. Det är välordnade kvarter
med gravstenarna riktade i öst-västlig riktning. Fem rygghäckar ungefär 1,2 meter höga av oxbär,
genomkorsar kvarteren i nord-sydlig riktning. Längs häckarna står det gravvårdar och ibland håller
häckarna på att växa över dem. Flera av gravstenarna har matchande stenplatta framför i samma stenmaterial
som gravstenen. Den äldsta gravvården är en marmorvård från 1892. På barngravarnas gravvårdar
nämns ofta endast förnamnet.

Gravvårdstyper
I kvarteren finns endast ett fåtal högresta gravstenar. De är från tiden kring sekelskiftet 1900 och tillverkade
i diabas. Både monoliter och obelisker finns representerade. Det finns även ett dussintal halvhöga
och låga smala gravstenar. I allmänhet är de i dessa kvarter något yngre än de högresta gravstenarna.
Även dessa gravstenar är tillverkade av diabas och enstaka i grå granit. En äldre gravsten är en marmorvård
från 1892, som är kvarterens äldsta. Den har en rund inhuggning där det tidigare har suttit en
medaljong, troligen en med motiv av den danske skulptören Thorvaldsen.
De låga gravvårdarna dominerar stort under andra hälften av 1900-talet. Den absolut vanligaste
gravvårstypen är den låga rektangulära gravstenen som finns med olika typer av krön. De förekommer
även i antik tempelform. De är mestadels tillverkade i grå granit och diabas, men även i röd granit,
labradorgranit och hallandsgnejs förekommer. Den sistnämnda går även under namnet hallandia. En
annan låg gravstenstyp är den låga breda gravstenen
som ofta är mer påkostad och ofta använts till
familjegravar. I kvarteren A-H är den ovanlig och
finns endast i en handfull exemplar, från 1920-tal
till mitten av 1900-talet.
Små hällar har varit vanligt förekommande
under hela 1900-talet. De är tillverkade i grå granit,
diabas och röd granit. En liten häll är tillverkad
i marmor.
Bland de yngre gravvårdarna finns de som är i
fri form och tillverkats av röd granit, hallandsgnejs
(hallandia), labradorgranit och grå granit. En stående
natursten från 2004 finns även i området.
Ovanliga gravvårdar är en liten låg fyrkantig
gravsten från 1978 och ett träkors från 1944 med
en namnplatta i galvaniserad järn. Ett litet vitt marmorkors
pryder en familjegrav.
Endast på ett litet antal av gravvårdarna nämns
en yrkestitel. De som nämns på flera gravvårdar är
lantbrukaren samt hemmansägaren. Övriga är fd
sv. amerikanen, smeden, byggmästaren och fängelseföreståndare.
På nästan alla gravvårdar nämns
ett orts- eller gårdsnamn, som exempelvis Hagatorpet,
Kållaköp, Sjuhult, Forreryd och Arveka. På
några gravvårdar omnämns en bibel- eller psalm
hänvisning. Några är Matt. 5:9, Sv Ps 237, 486,
477 och 776. Tänkespråk och hälsningsfraser
är Herre öppna mina unga ögon när basunerna
ljuda, Tryggare kan ingen vara, Gud är kärleken,
Sov i ro och Älskad saknad. På en
gravsten finns en elektrisk symbol inristad, som
troligen visar den avlidnes intresse för elektronik.

Kvarter L P
Allmän karaktär
Kvarteren L P på den västra kyrkogårdsdelen är välordnade och ganska enhetliga kvarter med mestadel
låga gravvårdar. Det finns inga tydliga avgränsningar mellan de olika kvarteren utan kan mest ses som
ett stort sammanhållet kvarter. Tre rygghäckar av oxbär med en höjd av ca 1,2 meter korsar kvarteren i
nord-sydlig riktning. Gravstenarna är riktade mot öster och väster. När häckarna inte är nyklippta händer
det att vissa gravvårdar håller på att överväxas av häcken. Det finns flera familjegravar i kvarteren. Den
äldsta gravvården är en högrest gravsten från 1873 i grå granit.

Gravvårdstyper
I kvarteren L P finns det ett flertal olika gravvårdstyper.
Kvarteren domineras dock av de låga rektangulära gravstenarna.
Endast ett fåtal högresta gravstenar förekommer. De i
diabas är från tidigt 1900-tal, medan den enda i grå granit är
från 1873 och kvarterens äldsta gravvård. De halvhöga och
låga smala gravstenarna i diabas är även de ganska få till antalet
och tillverkade mestadels under tidigt 1900-tal. En halvhög
smal gravsten från 1937 är tillverkad i grå granit.
Det förekommer endast några gravstenar i låg bred modell
av grå granit och diabas. De pryder alla familjegravar och är
mer påkostade än andra gravvårdar. En av dem har tidigare
haft en grusgrav med omgärdande stenram, som numera är
förkortad och upptar inte mer än en dryg halvmeter framför
den stående låga breda gravstenen.
De låga rektangulära gravstenarna är de absolut vanligaste
i kvarteren. De har olika utformat krön och vissa är inspirerade
av antika tempel. Denna gravvårdstyp var vanligast under andra
hälften av 1900-talet och har tillverkats av grå granit och
diabas. Från 1960-talet börjar även röd granit användas och
under de senaste decennierna har man dessutom tillverkat dem
av labradorgranit och hallandsgnejs. Under de senaste årtion-
dena har man mer och mer övergått till gravstenar i
fri form och de som är rektangulära på höjden.
Under hela tidsperioden har små hällar varit
populära och tillverkats i diabas, grå och röd granit.
Dessutom förekommer en halvstor häll i diabas.
En natursten ligger på en familjegrav.
Yrkestitlar förekommer på få gravvårdar.
Hemmansägare och lantbrukare är vanligast. För
övrigt nämns endast byggmästaren och snickaren.
Orts- och gårdsnamn är vanligt förekommande.
Exempelvis nämns Strömmaköp, Göteryd, Tiakölna,
Romarehylte och Ekenäs. Bibel- och psalmhänvisningar
är ovanliga. De som nämns är Joh.
3:16, Sv Ps 331, 355, 444, 477 och 579.

Kvarter R T
Allmän karaktär
Tre kvarter som skiljer sig till sin utformning från övriga kvarter på västra kyrkogårdsdelen är kvarter R
- T. I västra delen sträcker sig en rygghäck av oxbär i nord-sydlig riktning, lik de övriga rygghäckarna
i kvarteren A P. Resten av ytan inom kvarteren R T är öppen. Gravvårdarna står ganska tätt och är
riktade åt öster och väster. De flesta gravvårdarna är av låg modell. Endast ett fåtal är högre. I kvarteren
finns även två rhodendendronbuskar, två högre buxbomsbuskar och två fyrkantigt formklippta större
thujor. På en av gravarna finns en rest av en stenram. Trots det lilla antalet äldre gravvårdar, finns det
några som har riktigt hög ålder. Två små hällar i diabas är från 1872 och 1878. En högrest gravsten i
diabas är från 1883.

Gravvårdstyper
Endast ett fåtal högresta, halvhöga och låga smala gravstenar finns i dessa kvarter. De är från slutet av
1800-talet och början av 1900-talet fram till 1930-talet och tillverkade i diabas. En halvhög bred i grå
granit troligen från 1930-talet pryder en familjegrav. Det finns även några låga breda i grå granit från
andra fjärdedelen av 1900-talet.
Den vanligaste gravvårdstypen i kvarteren är de låga rektangulära gravstenarna som förekommer
med olika utförande av krönet. Någon av dem är i antik tempelstil. Dessa gravstenar är tillverkade av
grå granit, diabas och röd granit. Enstaka av de yngre är framställda av labradorgranit. Det förekommer
också ett antal små hällar, de flesta av diabas men en är tillverkad av grå granit. De äldsta små hällarna
är gjorda av diabas, från 1872 och 1878.
Bland de yngre gravstenarna finns några i fri form. De är tillverkade av hallandsgnejs, röd granit och
diabas. En gravsten i mer osymmetrisk kantig modell i röd granit är från 1973.
Yrkestitlar är ovanliga. De som nämns är
hemmansägaren, fd soldaten, skräddaremästare
och lantbrukare. Orts- och gårdsnamn är vanligt
förekommande. Några exempel är Hästberga, Kölaboda,
Jämnhult, Örnaholma och Hällhult. Endast
två psalmhänvisningar nämns. De är Ps 297:3 och
397. Tänkespråk är Vår lille solstråle gick hem
till Gud, Ditt ljusa minne lever och Gud är
kärleken.

Kvarter V
Allmän karaktär
Ett prydligt kvarter med två dubbelrader och en enkelrad, där gravstenarna är riktade åt söder och norr.
En enkelrad med fyra gravvårdar i väster, är riktad åt väster. Det växer inga buskar eller träd i kvarteret.
Det förekommer en mängd olika gravvårdstyper i kvarteret, från äldre ålderdomliga gravstenar, högresta
gravstenar, små hällar och låga rektangulära gravstenar. Kvarterets äldsta gravstenar är dels en ålderdomligt
formgiven gravsten i grå granit från 1876 och en högrest gravsten i diabas från samma år.

Gravvårdstyper
Det förekommer ett femtontal högresta och halvhöga
smala gravstenar i kvarteret. Flera av de högresta
är dekorerade med stora kors. De flesta av
dem är från tidigt 1900-tal, men det finns några
som är från 1870-talet, bland annat en högrest
gravsten i diabas från 1876 och en halvhög smal
gravsten i röd granit från 1877. Från 1876 kommer
också en gravsten i grå granit som är ålderdomligt
utformad med två halvcirkelformade krön. Bland
de äldre gravvårdarna finns även några låga breda
gravstenar i grå och röd granit, varav gravstenen
i röd granit är utformad som ett antikt tempel. De
andra har mer mjuka avrundade former. Av dessa
alla från 1930-talet utom en som är så tidig som 1909. En av de låga breda gravstenarna står på den
lokalt berömde barometertillverkaren Falks grav.
Den vanligaste gravvårdstypen är den låga rektangulära gravstenen. Den är vanligast under andra
hälften av 1900-talet, men det förekommer några som är äldre, som en låg rektangulär gravsten i diabas
från 1924. De låga rektangulära gravstenarna är tillverkade i grå granit, diabas och röd granit. I samma
material har även de små hällarna i kvarteret tillverkats.
Bland mer ovanliga gravstenar är naturstenarna. I kvarter V finns två med slät framsida från 1968
och 2001, samt en liten natursten med bara förnamnet inristat. Ovanligt är även träkorset från 1978 med
namnskylt i koppar.
Yrkestitlar är inte speciellt vanligt i kvarter V. Dock finns titeln hemmansägare på flera gravvårdar.
De andra titlarna är lantbrukare, handlanden, instrumentmakare och f.d kyrkovärden. Orts- eller gårdsnamn
förekommer på nästan alla gravvårdar. Några exempel är Hultet, Kållaköp, Väraberga, Hästberga
och Strömmaköp. Psalmhänvisningar förekommer på enstaka gravvårdar, varav några psalmer är 120,
460, 489 och 594. Hälsningsfraser och tänkespråk som nämns är Tack kära föräldrar, Minne från barnen
i Amerika och Gud är kärleken.

Område sydöst om kyrkogården
Allmän karaktär
Sydöst om kyrkogården finns ett område som är omgärdat av avenbokshäckar. Innanför finns en samlingsplats
för gravvårdar som tagits ur bruk. Gravvårdarna står tätt i flera rader och längs häckarna. Det
är övervägande delen stående gravstenar. En del av gravstenarna som borde vara stående, lutar eller
halvligger. Många av gravvårdarna är delvis täckta av alger. En liten grusad gång leder mellan avenbokshäckarna
till platsen.

Gravvårdstyper
De flesta gravvårdarna är halvhöga och låga smala gravstenar. Det finns även låga rektangulära gravstenar
och små hällar. De flesta är tillverkade i diabas, men även grå granit förekommer och några enstaka
är tillverkade i röd granit.

Den förra kyrkan låg på den östra kyrkogårdsdelen, på samma plats där det stora fyrkantiga monumentet
nu är beläget. Den tillhörande kyrkogården var då mindre och det fanns även en klockstapel där.
Klockstapeln har eventuellt stått på den plats kyrkan gör nu, eftersom man 1953 hittade rester efter en
klockstapel under nuvarande kyrkan.
Den nuvarande kyrkan stod färdig 1858 och en del av timret från den gamla kyrkan lär ha återanvänts
till golvet i den nya kyrkan. I samband med kyrkans uppförande utvidgades troligen kyrkogården
så att den blev symmetrisk runt kyrkan.
En del förändringar har gjorts på kyrkogården under årens lopp. Gravkvarterens utformning ändrades
på västra delen någon gång under 1940-talet. Grusgravar och gravkullar har tagits bort och ersatts
med gräs. De äldre gravhällarna på östra delen av kyrkogården har renoverats och 1961 var det på tal att
det fyrkantiga monumentet i kvarter E på östra sidan skulle undersökas. Denna undersökning blev aldrig
av. Det anses att monumentet ska vara byggt över en gravplats i den rivna medeltidskyrkan.