DÖRARPS KYRKA

Allmän karaktär
Kyrkogården ligger på en höjd i samhället Dörarp. I den södra delen ligger den lilla medeltidskyrkan
med sitt spetsiga sadeltak och med vapenhuset i väster och sakristian åt norr. Fasaden har en vitputsad
fasad och takets gavlar är spånklädda. Kyrkan är en salskyrka och uppförd någon gång på 1200-talet.
Sydöst om kyrkan står klockstapeln av klockbockstyp från 1657. Kyrkogården är rektangulär till formen
och sträcker ut sig i nord-sydlig riktning. Den omgärdas utav en vallmur i norr, en stödmur i söder och
väster och den östra sidan har en vanlig naturstenmur. Innanför muren växer en trädkrans. Kyrkogården
består av fyra kvarter och gravstenarna är uppförda från mitten utav 1800-talet och fram till våra dagar.
Längs med den norra vallmuren finner man ett fåtal stenar vilka avlägsnats från kyrkogården sedan gravrätten
löpt ut. Den norra delen utav kyrkogården (kvarter D) är idag knappt utnyttjad.

Omgärdning
Kyrkogården är relativt liten och omges i norr, söder och väster av stödmurar i natursten, samt åt öster
av en stenmur. Kyrkogården är rektangulär till formen och sträcker ut sig i nordsydlig riktning.
Kyrkan ligger på en kulle och i det sydvästra hörnet är stödmuren därför mycket hög och avgränsas inte
utav mer än en låg häck. Både stöd- och stenmur är fint uppförda i kallmurad natursten. I den östra muren
finns en medeltida fönsteromfattning inmurad som ett tidsdokument över forna tiders ideal. Åt norr
är kyrkogården utvidgad på 1920-talet, men har knappt börjat användas. Mot den norra murens stödvall
ligger några äldre gravvårdar i sten.

Ingångar
I den syd-västra stödmuren finns huvudingången till kyrkogården. Denna är försedd med dubbla smidesgrindar
sirligt utformade och bärs upp av huggna naturstensstolpar. Efter smidesgrindarna leder en
trappa med svartmålade järnstänger upp till kyrkogården och gången in till kyrkan. I syd-östra delen
utav stenmuren finns även där en ingång med liknade grindpar upphängda på huggna naturstensstolpar.
Denna ingång används idag vid få tillfällen, då den angränsar mot ett större sädesfält. I det nordvästra
hörnet utav kyrkogården finns en väg som främst används utav kyrkogårdsvaktmästare för att lätt ta sig
fram med fordon mm.

Vegetation
Backen upp mot kyrkogården flankeras utav ett flertal äldre, stora ekar. Något som ger en vacker inramning
och en viktig del i karaktären utav kyrkogården. På insidan utav stöd- och stenmuren växer en
trädkrans som till största delen består utav ek- och lönnträd. Utöver dessa träd växer det en hängpil strax
intill trappan vid västra ingången i kvarter B. I gränsen mellan kvarter C och D i nordöstra delen utav
kyrkogården växer ett fåtal lönnar. Enbart den västra delen utav kyrkogården är utan trädkrans.
Gravområdena i kvarteren är gräsbevuxna och några övriga planteringar finns inte på kyrkogården.
På den sydvästra delen utav stödmuren har det planterats en häck av hagtorn som även växer mellan
träden i trädkransen på den södra sidan utav stödmuren.

Gångsystem
De få gångar som finns på kyrkogården leder från trappan i väster upp mot kyrkans vapenhus och från
trappan rakt åt norr. Gången som leder från trappan till kyrkan är lagd med kullersten och. På fotografier
ifrån 1940-talet kan man se att det funnits fler grusgångar som löpt runt och igenom kvarter D.

Gravvårdstyper
Kyrkogården har troligtvis använts sedan medeltiden men de äldsta gravarna på kyrkogården härrör från
1800- talets andra hälft. Den södra delen utav kyrkogården karaktäriseras utav högresta monumentala
gravvårdar i granit och diabas, blandat med låga rektangulära i främst röd granit men med inslag utav
diabas och grå granit. De övriga kvarteren har ett yngre bestånd utav gravvårdar och en mer lågt hållen
skala med låga rektangulära stenar. Över lag är kyrkogården väl representerad utav gravvårdar uppförda
i röd granit.
I stenmuren på östra sidan av kyrkogården kan man dock hitta en sten med inskriptionen 1716, vilket
ska vara den äldsta kända stenen på kyrkogården. Tre gjutjärnskors från mitten utav 1800-talet förekommer
och är i gott skick. Grusgravar och stenramar förekommer inte på kyrkogården.
På gravvårdarna förekommer ofta ortsnamn samt även i hög utsträckning titlar. Psalm- och bibelhänvisningar
finns däremot inte mycket utav.

Byggnader
Strax väster om kyrkogården ligger kyrkans församlingshem. På vindflöjeln står årtalet 1907, vilket troligtvis
är det år som det uppfördes. I arkivhandlingarna finns inget skrivet om detta. Huset är klätt i röd
locklistpanel med vita knutar och har ett sadeltak belagt med rödbrunt betongtegel.
I den nordvästra delen utav kyrkogården ligger även en ekonomibyggnad där det dels finns toaletter
samt rum och förråd åt kyrkogårdsförvaltningen. Byggnaden är röd med vita knutar och har ett lätt sluttande
plåttak.
Klockstapeln uppfördes 1697 och är av typen klockbock. Den står i syd-östra hörnet utav kyrkogården
på kvarter A. Den är inklädd med röd locklistpanel och taket är klätt med tjärat spån.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A karaktäriseras utav ett större antal högresta och monumentala gravvårdar blandat med ett
antal låga, långa gravvårdar som troligtvis tidigare varit grusgravar samt låga rektangulära. Främst är
vårdarna uppförda i diabas och röd granit. Men det finns även inslag utav grå granit. Området är gräsbevuxet
och inga rygghäckar förekommer. Några utav gravlinjerna ligger väldigt tätt och vissa står i
dubbla rader. Många utav gravvårdarna är familjegravar.

Gravvårdstyper
Kvarteret har ett heterogent uttryck med många högresta gravstenar samt låga rektangulära från flera
olika tidsåldrar. I detta kvarter blir det tydligt att idealet på gravvårdar har förändrats över tid. Dels finns
de högresta och monumentala gravstenarna i granit och diabas och dels de lägre rektangulära från 1940-
talet och framåt. Kvarteret har tidigare innehållit grusade gravar, vilket man ser på flera utav gravvårdarnas
utförande. Bland annat syns det på en låg, lång gravvård i röd granit i mitten utav kvarteret. Denna
sorts gravvård har traditionellt sätt alltid haft en tillhörande stenram och i många fall varit grusade. Men
av stenramarna i kvarteret finns inget kvar.
Det finns också tydliga tecken på gravvårdar som tidigare haft gjutjärnsstaket och pollare.
Mitt i kvarteret står en monumental familjegrav uppförd i grå granit som tidigare haft ett fint gjutjärnsstaket
framför sig. Detta är numer nerplockat och yngre gravvårdar har placerats där staketet tidigare
stod. Staketet finns dock kvar i församlingens ägo och stod under inventeringen lutat mot den
sydöstra muren.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B angränsar till kyrkogårdens västra stödmur och är det minsta kvarteret på kyrkogården. Det
är i detta kvarter de äldsta gravvårdarna återfinns. Området är gräsbevuxet och längst i söder står ett träd
av sorten hängpil. Från söder till norr löper en gång av Ölandssten rakt igenom kvarteret och in i kvarter
D. Gravlinjerna är orienterade i nord-sydlig riktning och gravvårdarna ger en relativt homogen karaktär.
Gravvårdarna är vända med inskriptionerna åt öster.

Gravvårdstyper
Kvarteret karaktäriseras utav låga rektangulära gravvårdar utförda i främst röd och grå granit, men med
inslag av smala, låga diabasvårdar. Gravvårdarnas ålder spänner från slutet av 1800-talet och fram till
våra dagar. Kvarteret har en lågt hållen skala med de karaktäristiska rektangulära gravvårdarna från
främst 1950-, 1960- och 1970-talet. De är utförda i grå och röd granit. Dessutom finns det exempel på
smala låga diabasgravar från främst 1920- och 1930-talet. Flera utav gravvårdarna är vackert utsmyckade
med blästrade bladverk och dekorationer. Främst ser man detta på de äldre diabasvårdarna.
Ortsnamn såsom Hallsjö, Bråten, Skogen, Danielstorp och Nyboda är relativt vanliga förekommande
i kvarteret. Bibelord och psalmhänvisningar finns nästan inte alls. Några få titlar går att träffa på.
Det är titlar såsom kantor, arrendator, lantbrukaren och trädgårdsmästare.

Kvarter C
Allmän karaktär
I kyrkogårdens mitt, alldeles norr om kyrkan och mot den östra stenmuren, ligger kvarter C. Hela området
är gräsbevuxet med gravstenar i en låg skala där stenarna placerats i enkla, räta rader orienterade
i nord-sydlig riktning. Gravvårdarna är vända med inskriptionerna åt väster. I norr längs gränsen mot
kvarter D växer ett antal lönnar. I övrigt finns inga planterade buskar eller växter på området.

Gravvårdar
Området har ett heterogent uttryck med många olika sorters gravvårdar. Gravvårdarna håller dock en relativt
låg skala genom hela kvarteret. Området är främst representerat utav låga rektangulära gravvårdar
utförda i grå och röd granit från 1950-80 tal men det finns även inslag utav hallandia och diabasgravar.
I det syd-östra hörnet av kvarteret står tre gjutjärnskors som är uppförda under 1800-talets slut. De har
treklöverformade korsarmar och gjuten inskription.
Många utav gravvårdarna är rikligt utsmyckade med små landskapsmotiv men främst är motiven
kors i olika storlekar och formationer. Flera utav gravvårdarna ser ut att vara utförda av samme yrkesman
då uttrycket och motiven påminner om varandra.
I detta kvarter finns ofta ortsnamnen inskrivna på gravvården. Flattinge, Svenstorp, Hallsjö Toftahult
och Björkelund är några utav de orter som går att finna. Titlar förekommer oftare än på de övriga
kvarteren. Exempel på titlar är: mamsel, murare, hemmansägare, kontoristen och fröken. Bibelord och
psalmhänvisningar är mindre vanligt förekommande. Något kort ord finns på området såsom Störst är
kärleken och Bortom livets hemlighet döljes tidlös evighet.

Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D ligger längs den norra vallmuren och är det största kvarteret på kyrkogården. Det karaktäriseras
av det lilla bestånd utav gravvårdar som den idag innehåller. Hela den nord-östra delen utav
kyrkogården är outnyttjad, vilket gör att det finns mycket plats för nytillskott. Denna del av kyrkogården
är anlagd 1929, då den norra muren flyttades mer åt norr. De äldsta gravvårdarna härrör dock från
1940-talet och framåt. Hela området är gräsbestått sånär som på den lilla stengången som går en bit in
i kvarteret i väster. De få vårdar som finns i kvarteret har en lågt hållen karaktär med låga rektangulära
gravvårdar. Längs den norra vallmuren ligger ett antal gravvårdar som tagits ifrån sin ursprungliga plats
då gravrätten gått ut.
Församlingen diskuterar om att anlägga antingen en minneslund eller urnlund på den delen utav
området som idag är tom från gravrätter.

Gravvårdar
Gravvårdarna i kvarteret härrör från 1940-talet och fram till våra dagar. Liksom på resten utav kyrkogården
är stenarna främst utförda i grå och röd granit med inslag utav diabas. Dessutom finns det några
gravvårdar utförda i nya material såsom labrador och hallandia. De flesta är låga rektangulära gravstenar,
men det finns även inslag av gravvårdar utförda i en mer fri form.
I kvarteret förekommer ortsnamn i stor utsträckning. Däremot finns inga bibel- och psalmhänvisningar.
Enbart en titel påträffas och det är Tulltjänstemannen. De ortsnamn som omnämns är bl.a. Smedjestorp,
Toftaled, Flattinge, Sundet och Vägaholm.

Om Dörarps kyrkogård finns väldigt lite skrivet och dokumenterat i arkivhandlingar. Det troliga är att
kyrkogården har använts sedan medeltiden. Kyrkogården har tidigare varit mindre till ytan. En utvidgning
gjordes åt norr under 1929 och innan dess skedde en utvidgning 1876. Åt vilket håll den utvidgningen
gjordes och om det skett några tidigare finns det inga uppgifter om.
Under 1560-talet brändes kyrkan i Hallsjö ner och församlingsborna fick då gå i kyrkan i Dörarp.
Det var dock inte förrän år 1824 som Hallsjö kom att uppgå i Dörarps socken. Då detta skedde borde
många fler ha fått sin gravplats på kyrkogården i Dörarp.
De första medeltida kyrkorna uppfördes på initiativ av jordägande storbönder för att manifestera sin position.
Kyrkan uppfördes ofta på eller i nära anslutning till de hedniska gravfälten och i trakterna kring
Dörarp ligger många gravfält från bl.a. vikingatiden.
Domkapitlet sände 1949 ut ett frågeformulär till stiftets kyrkor, angående kyrkogårdarna. Sammanfattningen
på svaren från Dörarp var: Kyrkan hade tidigare använts som begravningsplats och den siste
begravdes i kyrkorummet 1796. Runt kyrkan fanns en mur av sten och kyrkogården hade utvidgats
1876 och 1929. Vid det senare tillfället åt norr. Vissa gravar omgavs av häckar och kyrkogården omgavs
av huvudsakligen ek. Det fanns såväl enskilda som allmänna gravar. Gravkullarna brukade vid denna
tidpunkt slätas ut och beläggas med sand eller singel. Storleken på vårdarna var varierande, men de som
uppfördes vid denna tid var vanligen 60-70 cm höga och av granit. Det var inte känt om det fanns någon
prästgrav på kyrkogården men ett par vårdar från 1700-talet fanns bevarade. Ödekyrkogården vid Hallsjö
ca fem kilometer från Dörarp användes inte som begravningsplats.
Av de allmänna, grusade och häckomgärdade gravarna finns idag inget kvar. Inte heller gravar med
stenramar och gravkullar förekommer.