Allmän beskrivning
Kyrkogården är belägen på en höjd i östra delen av byn. Strax väster om den ligger den gamla kyrkogården
där även den gamla kyrkobyggnaden stod. I miljön kring kyrkan finns prästgård och församlingshem.
Kyrkogården består av två delar, en som invigdes 1891 och en utvidgning som kom till på
1980-talet.
Kistgravar är vanligast men inom det utvidgade området finns en urnlund anlagd.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur som fungerar som vallmur och delvis som stödmur.
Det är den västra delen som är utformad som stödmur. Muren är där även försedd med ett staket av
järn. Utvidgningen från 1980-talet omgärdas av en låg stenmur och ett enkelt staket i trä. Mellan den
ursprungliga delen och utvidgningen är kyrkogårdsmuren bevarad.
Ingångar
Kyrkogården har sex ingångar varav tre som är
försedda med grindar i smidesjärn. Den västra ingången
som via en trappa leder upp mot kyrkans
huvudingång är försedd med en dubbel och två
enkla grindar. De är fästa i fyra huggna stenstolpar.
Norr och söder om den västra ingången finns
ingångar försedda med likadana dubbla grindar i
smidesjärn. Den södra grinden är den av de båda
som används mest och som leder från kyrkbacken
in till kyrkogården. Från personal- och redskaps Överst
byggnaden som är placerad i sydost finns en ingång
in till kyrkogården. I öster och nordost finns
ytterligare två öppningar i muren. Den östra leder
in till den nya kyrkogården och den i nordost till
redskapsboden som är placerad där. De tre sistnämnda
har inga grindar.
Gångsystem
Gångarna är främst belagda med grus. Framför
kyrkans ingång är ytan belagd med betonggrussten
och fram till den är en gång asfalterad.
Vegetation
Runt kyrkogården växer en trädkrans av blandade
lövträd. Det är främst skogslind och lönn men även
någon enstaka bok och ek. Längs kyrkans södra
sida växer tre större gullregn. Längs kyrkans norra
sida växer lönnar. I kyrkogårdens östra del växer
några björkar och en kastanj och strax nordost
om kyrkan en stor ask. Gången fram till kyrkans
ingång flankeras av rabatter med perenner. Runt
utvidgningen från 1980-talet växer blandskog och
inne på området finns en dunge med lövträd samt
en dunge med spirea.
Gravvårdstyper
Den äldsta delen av kyrkogården är inte indelad i
kvarter utan gravplatserna är numrerade från nr 1
och uppåt. Området är dock indelat i mindre områden
som skiljs åt från varandra med grusgångar
och det har varit ännu mer indelat tidigare av
gångar som idag är isådda med gräs. Den vanligaste
gravvården inom kyrkogården är den låga,
rektangulära gravstenen huggen i grå granit, diabas
eller röd granit.
Inga gravstenar plockas bort utan får stå kvar
på sin plats. Planteringarna sås igen med gräs.
Byggnader
Väster om nya kyrkogården ligger prästgården och församlingshemmet. I anslutning till kyrkogården
finns två ekonomibyggnader. En äldre redskapsbod i nordöstra hörnet som är klädd med rödmålad fasadpanel
och täckt med korrugerad eternit. En personal- och redskapsbyggnad är belägen i sydost, den
är klädd med rödmålad locklistpanel och taket är täckt med tegel.
Vid den gamla kyrkogården finns den tidigare tiondeladan, där de äldsta delarna kan vara från 1600-
talet. Numera är byggnaden prästgårdens garage och uthus.
Sydvästra delen
Allmän karaktär
Området är rektangulärt till sin form och omgärdas
i söder och väster av kyrkogårdsmuren. I norr
och öster avdelas det med grusgångar mot området
närmast kyrkan samt den sydöstra delen av kyrkogården.
Gravvårdarna inom området är placerade i
rader, där de längst i öster är placerade i nord-sydlig
riktning medan den västra delens rader är placerade
i både nord-sydlig och öst-västlig riktning.
Längs områdets södra och västra kant finns en rad
med äldre gravvårdar och familjegravplatser. Ytan
är gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
De allra flesta gravvårdarna är låga, rektangulära
och huggna i grå granit eller svart diabas. Ett stort
antal är familjegravplatser.
Längs med områdets södra och västra kant
finns en enkel rad med gravvårdar där de flesta är
från 1900-talets första decennier eller familjegravplatser
vilka ser ut att vara från samma tidsperiod.
Några av dessa är monumentala till sin form och
där finns bland annat en gravsten formad som en
trädstam.
I de rader som står längst i öster och som går i
nordsydlig riktning är huvuddelen av gravstenarna
låga, rektangulära. Störst antal är från tiden 1960
80-tal. Den äldsta är från 1930-talet och den senaste
från 2006. En gravplats är omgärdad av stenram
och täckt med grus.
Den västra delen består även den främst av
låga rektangulära gravstenar huggna i grå granit,
diabas eller den ljust röda graniten. Här finns även
ett antal monumentala gravstenar liksom två gravplatser
omgärdade av stenramar och täckta med
grus. I den här delen av området är gravvårdarna
från 1920-talet och fram till 1990-talet. Störst andel
är från 1930- och 60-talen. Ett stort antal är
familjegravplatser.
Det är mycket vanligt med by- ochgårdsnamnnamn inom hela området, exempelvis Bolmarö, Marsjö,
Byagård, Viggåsa och Skäckarp. Det är mindre vanligt med titlar och psalm- eller bibelordhänvisningar
även om det finns på några gravstenar. Bland titlar kan nämnas hemmansägare, kyrkovärden,
handlanden och lärarinnan.
Sydöstra delen
Allmän karaktär
Området är placerat inom den ursprungliga delen
av kyrkogården i dess sydöstra hörn och ramas i
syd och öster in av kyrkogårdsmuren. I norr och
väster skiljs det från övriga områden med grusgångar.
Området har en kvartcirkelform. Ytan är
gräsbevuxen och där växer björkar och en syrenbuske.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är en blandning av låga, rektangulära
och smala, högresta. Det finns även ett antal
monumentala gravstenar huggna i den svarta diabasen.
De dominerande tidsperioderna är 1910-
och 1980-talen. De äldsta är från tidigt 1900-tal
och de senaste från nutid. Det ger även en blandning
av material där allt ifrån diabas, grå granit,
ljust röd granit till den kraftigare röda graniten och
nyare material som labrador och hallandsgranit är
representerade. Särskilt intressant är att det finns
ett antal gravstenar med titlar som berättar om yrken
som inte finns idag, exempelvis stationsskrivaren,
skriftställaren och trotjänarinnan. En gravsten
är rest över gratialisten vilket är en soldat som fått
pensionsersättning. By- och gårdsnamnsinskriptioner
är vanligt på såväl äldre som yngre gravstenar,
exempel Kullagård, Viggåsa, Skeen, Skäckarp
och Romborna.
Nordvästra delen
Allmän karaktär
Området är rektangulärt till sin form och omgärdas
i norr och väster av kyrkogårdsmuren. I söder
och öster avdelas det från området närmast
kyrkan samt den sydöstra delen med grusgångar.
Gravvårdarna inom området är placerade i dubbla
rader som står i nord-sydlig riktning. Längs områdets
norra västra kant finns en enkel rad med äldre
gravvårdar och familjegravplatser. Ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
De allra flesta gravvårdar är låga, rektangulära och
huggna i grå granit eller svart diabas. Ett stort antal
är familjegravplatser.
Längs med områdets norra och västra kant
finns en rad med gravvårdar där de flesta är från
1920-talet eller familjegravplatser, troligtvis från
samma tidsperiod. Några av dessa är monumentala
till sin form och där finns bland annat två gravplatser
som är täckta med grus och omgärdade med
stenram, den ena stenramen är även försedd med
pollare och kätting.
I den övriga delen av området är de flesta gravvårdar
låga, rektangulära även om det finns ett fåtal
smala, högresta. De breda, låga familjegravarna är
också vanliga. Dominerar gör gravvårdarna från
1970-talet och 90-talet. De äldsta gravvårdarna
är från 1920-talet och de yngsta från nutid. I den
östra halvan av kvarteret är de yngre gravvårdarna
vanligare. Ett stort antal är familjegravplatser. En
gravplats är täckt med grus och omgärdad med
stenram.
Det är mycket vanligt med by- och gårdsnamn
inom hela området, exempel på dessa är Byholma,
Romborna, Lillarp, Marsjö och Skeen. Det är
mindre vanligt med titlar och psalm- eller bibelordhänvisningar
även om det finns på några gravstenar.
Bland titlar kan nämnas f d kyrkovärden,
mejeristen, soldaten och kopparslagaren.
Nordöstra delen
Allmän karaktär
Området är placerat inom den ursprungliga delen av kyrkogården i dess nordöstra hörn och ramas i norr
och öster in av kyrkogårdsmuren. I söder och väster skiljs det från de övriga områdena med grusgångar.
Kvarteret har en kvartcirkelform. Ytan är gräsbevuxen och där växer björkar och en kastanj.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är en blandning av låga, rektangulära och smala, högresta. De dominerande tidsperioderna
är 1920-talet och 1970 - 80-talen. De äldsta gravvårdarna är från 1890-talet och de senaste från nutid. Det
ger en blandning av material där allt ifrån diabas, grå granit, ljust röd granit till den kraftigt röda graniten
och nyare material som labrador och hallandsgranit är
representerade. Särskilt intressant inom området är ett
stort antal gravstenar med titlar som berättar om yrken
som inte finns idag, exempelvis fjärdingsman, toffelmakare,
kakelugnsmakare och postförare. En gravsten
är försedd med järnvägens emblem och är rest över en
man bosatt i Piksborg där en av järnvägsstationerna
längs den numera nedlagda järnvägen Halmstad Bolmen
finns. By- och gårdsnamn är vanliga på såväl äldre
som yngre gravstenar, exempel Viggåsa, Bökhult, Byholma,
Skeen och Piksborg. En gravplats är omgärdad
av en stenram och på tre finns spår kvar av gravkullar
täckta med vintergröna.
Östra delen
Allmän karaktär
Området är placerat strax öster om koret. Det är
rektangulärt till sin form. Ytan är gräsbevuxen.
Området började inte användas förrän under 1940-
talet.
Gravvårdstyper
Gravstenarna är främst låga, rektangulära men
det finns även hällar, högresta stenar och några
korsformade gravstenar. Grå granit är det dominerande
materialet. Den dominerande tidsperioden
är 1940 60-talen. Enstaka gravvårdar är från
1970-, 80-talet. Familjegravar är vanliga. By- och
gårdsnamn är vanligt förekommande exempelvis
Humleberg, Karlsro, Bolmarö och Jonsberg. Titel
och psalm- bibelordshänvisningar är ovanligt men
finns. Bland titlar kan nämnas provinsialläkaren,
kyrkoherden, tandläkaren och fabrikör. En gravplats
är omgärdad med stenram. Ett kors är tillverkat
av marmor.
Nya delen av kyrkogården
Allmän karaktär
Den nya delen är anlagd på 1980-talet. Den består av fem kvarter, A E, där E är avsatt för urngravar.
Det är endast kvarter A och E som är i bruk. Inom området finns en grusad gång som går i en slinga
genom området. Ytan är gräsbevuxen och där växer björk och spirea. Området omgärdas på östra och
södra sidan av en låg mur av kilad sten. På norra sidan är kyrkogården inhägnat med ett enkelt staket
i trä och utanför växer en blandskog. I väster finns den ursprungliga kyrkogårdsmuren som omgärdar
den äldre delen av kyrkogården kvar. En öppning finns i den som binder samman de båda delarna. I det
sydvästra hörnet finns personal- och redskapsboden.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna inom kvarter A är låga, rektangulära och det dominerande materialet är den röda graniten.
Kvarter E är avsatt för urngravar och där finns endast två gravvårdar, en liggande natursten samt en häll
i röd granit.
Gamla kyrkogården
Omgärdning
Muren som omgärdar kyrkogården
är kallmurad. På
murens ovansida växer fetbladsväxter
och stensöta.
Ingångar
En ingång finns idag men på
storskifteskartan från 1796
kan man se att det tidigare
funnits två stigluckor, en i
nordöstra hörnet och en i det
sydöstra. Ingången är idag
placerad i murens östra sida
och mellan två uppmurade
stenstolpar försedda med
pyramidformade tak täckta
med spån hänger en dubbel
grind av trä. Grindarna
är dekorerade med motiv av
en dödskalle med korslagda
benknotor.
Vegetation
Kyrkogården omgärdas av
en trädkrans av lind men där
finns även någon kastanj och
lönn. Ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdar
På kyrkogården finns ett stort
antal äldre gravvårdar av högt
kulturhistoriskt värde. En
inventering är utförd under
1998-1999 av Elsa Berglind
där varje sten är dokumenterad,
fotograferad, texterna är
avskrivna och en kortare historik
är sammansatt över den
som är begravd på platsen.
Sammanlagt 66 gravvårdar
finns på kyrkogården. Den
äldsta härrör från 1500-talet
och består av en liggande häll
över den sista katolska prästen
i församlingen. Det finns även två liggande hällar från 1600-talet. En liten stående sten från samma
tidsålder är placerad intill ett träd. Två gravstenar samt ett smideskors är från 1700-talet. Två gravplatser
är omgärdade av stenram där en är täckt med grus och en gravplats omgärdas av ett staket i smidesjärn.
Största antalet gravstenar är ifrån 1800-talet. Tre gravvårdar är tillverkade i marmor. Ett drygt tjugotal
gravstenar är från 1900-talet.
Yrkestitlar förekommer på ett flertal gravvårdar. F d pappersfabrikanten, handlanden, brukspatron och
trotjänarinnan är några av de som nämns. By- och gårdsnamn som Skeen, Bolmarö, Brogård och Fårtorp
omnämns. Bibel- och psalmhänvisningar förekommer också.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
